Spinnel-Annas släktresa till Canada 2010

Vår resa börjsde 18 juli då vi flög ner till Stockholm. Resan västerut började 7.45, så vi övernattade på hotell Ibis. Tidog morgon ut till urtikesterminalen där vi träffade övriga resenärer. Några hade problem med biljet ten, vad förstod vi inte, men till slut kom vi alla ombord. Vi skulle flyga SAS till München, och där byta till Canadian Air. Här uppstod ett problem, Agnetas pass var borta, och hon kunde inte komma in genaom gaten. Efter en massa stress fick hon klart att passet var kvar på Stockholmsplanet, och det kom med ilbud, så vil kunde andas ut!

Laila och Per-Anders fördri ver tiden i München med lite förfriskning En stunds orolig väntan för familjen Söderstedt innan de fick klart att Agneta var ombord

Flygresan till Toronta gick lugnt och avslappnat, men i Toronto infann sig den stora väntan. Vi visste att vi skulle få tillbringa 5 timmar på flygplatsen, men det blev förseningar. Sex och en halv timme vandrade vi runt, åt, slappade - tiden blev lång!

Fridbert och Margaretha Trostek väntar...

Fortfarande 19 juli. Klockan var närmanre 11 på kvällen, när vi landade i Saskatoon. Vi möttes av en hel delegation släktingar, många kramar och hälsningar. Snabbt hade vi fått träffa värdfamiljerna för dagarna i Saskatoon, och en lång dag närmade sig sitt slut! Inte bara vår lilla solstråle Linnea längtade nog till en säng!

20 juli Vi hade nöjet att få bo hos Dale Malm gren, den store organisatören för hela släktträffen, och hans engelska fru Judith.

Maj och Siv bodde i grannens hus, men vi fick tillsamman avnjuta en annorlunda frukost i trädgården. I ett rätt typiskt cana densiskt Town House, visade det sig.

Siv Nilsson och Judith avnjuter en härlig frukost

Dagens program var sightseeing i Saskatoon, och vi började med en tur till Museet. Sedan 1985 hade mycket förändrats, det var en fantastiskt intressant utställning, och jag kunde lätt ha tillbringat hela dagen där! Allt från indianliv, jägarliv, nybyggarliv och farmarliv - ja en guldgruva för historiskt intresserade!

Bertil och Inger Brå nin bekantar sig med en av museets vackra springare

Familjen Söderstedt samlad utanför museet. Alla ville ta kort på den härliga familjen Efter museet åkte vi ut till en farm som odlade Saskatoon Berries, en speciell buske som man gjorde sylt av. Här fanns en härlig trädgård ner mot Saskatchewan River, och ställets specialite´var belgiska våfflor med special-sylt! Gott!

Per-Anders och Sally Ann mediterar vid North Saskatchewan River Bitte är redo för Belgisk Våffla!

David och Kristina kollar synen??

Eftermiddagen tllbringades i en park, där grillplatsen var reserverad för oss. Vi fick en chans att spela igenom morgondagens program för den svenska kören, och sedan startade grillkalaset. Värdfamiljerna hade med sig en massa olika sallader, korvar och spännande blandningar, och grillen eldades. Ett perfekt tillfälle för oss att börja bekanta oss med den canadensiska släkten.

Judith verkar inte alltför imponerad över den svenska sångkraften!

På kvällen kom fler canadaresenärer hem till Dale! Yngve Paulsson och hans fru Eva hade redan varit i Canada några veckor hos Sara Paulson och anslöt till släktträffen i Saskatoon

21 juli Officiellt vänortsprogram Umeå - Saskatoon.

Det kändes lite konstigt, då vi bara var sex per soner från Umeå. Platsen var trappan utanför stadshuset, och några stadsbor förutom alla släktingar var där, liksom press och TV.

Dale förklarar vilka vi är och varför. Borgmästaren, Don Atcheson, ser ut att förstå, imponerad???

Vänortsinformation och hälsningar från Sverige, och en lång utläggning om Umeå och kulturhuvudstadsåret.

”Kusinerna” Francis och Ilene Johnson från Rapid City dök upp till min stora glädje. Monika Grape mindes sköna dagar tillsammans i SouthDakota En härlig lunch tillsammans i Saskatoon innan avfärd mot Melfort

En grinig busschaufför och en gnällig trött buss tog oss så småningom fram till Melfort. Vi konstate rade att det extremt blöta vädret under våren och sommaren varit katastrofalt för jordbruket. Nästan alla fält i Canadas vetedistrikt låg helt obrukade, omöjligt att köra på fälten. Simfåglarna trivdes dock i alla gölar! Vilken lycka att vi kom med solen!!

Väl framme i Melfort, som verkligen hade förändrats på 25 år, skedde registreringen i den nya kyrkan, Melfort Evangelical Covenant Church. Vi fick våra namnbrickor och en hel kasse med material från Melfort.

Dale förklarade släktmötet ”Spinnel-Anna - Lovisa” för öpp nat, och vi högg in på middagen. Dales son spelade och sjöng sin speciellt skrivna visa till släkten

Lite trångt för fem perso ner med all packning!

Var ryms vi???

Janet fick ett litet problem!

Tur att hon hade en syster som inte hunnit fara!

Här är vårt hem för Mel fortveckan! Stenssons och Brånins fick en hel husvagn modell större att husera i. En angenäm upplevelse för oss alla!

Familjen Welch hade huset fullt med tillresta barn och tyckte att vi skulle få det lug nast så här, så rätt!

Kök, kyl, luftkonditionering, toa, dusch, separata sovrum - vad kan man med begära?

Bertil kollar utsikten.

Det kunde bli spännande fru kostar!

Man tager vad man haver.

22 juli Kerry Vicar Hall Fortsatt registrering, lunch, lekar och spex.

En mycket positiv och glad stämning, sång och spel Den amerikanska grup pen med familjen John son var nu också på plats

Skönheterna från familjen Flodell gjorde svenskarna riktigt glada med sina folkdräkter, och släkten hade många sångliga talanger!

Dale hade koll på allt.

Welch farm låg 25 km ut på prärien. Jordbruket var nu nerlagt och marken utarrenderad. Janet jobbade bl a i en blomsteraffär, något som verkligen syntes på farmen Verandan var den naturliga samlings platsen

Les var gästfriheten själv, en mysig människa!

Janet gillade duken med det svenska smörgåsbor det!

Sonen Brent bodde i en grannstad, och kom hem för festligheterna Bertil undersöker det canadensiska ölet.

Godkänt.

Algot och Sally Flodells gamla farm som de sålde för 30 år sedan.

Närmsta grannen till Welch

Förberedelser inför den stora para den, hästar, bilar, traktorer....

Bitte och Inger måste bara prova allt!

Janet får hjälp med helgstassen Snart är sminkningen klar!

Naturligtvis är vi svenskar riktiga vi kingar med hjälmar med horn!

På vagnen fanns representanter för de olika famil jerna , ättlingar till Anna.-Lovisa, de olika länderna och naturligtvis en svensk lucia!

Ett prydligt ekipage där en liten kille ledde hästarna med pappa på vagnen. Plötsligt fick en av hästarna frispel, sparkade och hoppade, och det blev till slut stopp i en lyktstolpe

Violet med sina sköna ättelägg Janet, en värdig representant för släkten

Chuckwagon Race, ett fantas tiskt energisprutande skådespel! Ett par av ekipagen gjorde en to talkollision, men både kuskar och hästar verkade klara sig till slut

Bertil och Inger beundrar skådespelet Corey Flodell med delar av familjen Welch, Tracy, ? , Brent, Caren?

Här hade jag den stora äran att öppna Melfort Fair. Det kändes lite konstigt att öppna något som pågått hela efter middagen, så det blev ett annorlunda tal!

På nattkröken var det samling i hus vagnen. Det ryms mycket folk och djur i en husvagn!

Bertil fick förtroendet att köra oss hem. Godkänt!

24 Juli Les tog oss med på en tur i James Smith Indian Reserve. Vi hälsade först på hos Jerry McCleod, som tyvärr inte var hemma.

Det såg ut som om hans Sweatlodge var klar för att användas. Något för Sverker ?

Det som var en fräsch ishall 1985, var nu ett ruckel. Man undrar hur man kan förstöra byggnaden på detta vis??

Det enda som verkade oförstört var administrationsbyggnaden som hade kodlås,(enda huset med luft konditionering) och skolan med lekplatsen

Det som fanns kvar av ishallen var rinken utanför skolan. De två affärer som fanns på reservatet tog indianerna över för att driva själva förra året. Re sultatet blev att nu finns ingen fungerande butik, de måste in till Melfort för att handla!

Tragiskt att det inte fungerar med eget ansvar.

North Sascatchewan River vid James Smith Indian Reserve

Vi stannade en stund vid Yngves värdfamilj. Farmen var på över 1000 acre, och hade en otrolig maskinpark. Traktorer i den här storleken, tre lastbilar för att transportera säden, redskap som nog fick de norrländska jordbrukarna att dröm ma!

Familjen hade en ettrig liten hund, som nafsade efter alla ben han hittade. Jag låtsades vara en ännu större och tuffare hund, han gav upp och pös iväg!

Vi hade en kort sång- och bönestund i det gamla kyrkorummet.

Efter besöket på indianreservatet skyndade vi oss ut till den gamla kyrkan i Brockington, numera bara kyrko gård. Det förvånade oss lite att släktingarna var begrav da på olika ställen och följdaktligen tillhört två olika kyrkor som bara låg några kilometer från varandra. Båda kyrkogårdarna hade nya gravstenar med namnen på personerna på framsidan och en kort levnadsteck ning på baksidan. Verkligen snyggt!

Den gamla skolan låg mitt mel lan kyrkorna, och de gamla i släkten hade gått där.

Vi hade sedan en trivsam gudstjänst i Betheseda Luth eran Church. Prästen hade drömt om den dagen han kunde predika i en fullsatt kyrka, och nu fick han slutli gen göra det. I sista minuten, för han skulle sluta i försam lingen nästa dag!

De yngre i släkten bidrog med skön sång, och Violet visade hur ett dragspel skulle hanteras. Hon och dottern Co rinne fick det att svänga i kyrkan.

Janet bakom familjen Carlsons vackra grav vård

Några i den äldre generationen samlades vid Anna Lovisas gravvård På kvällen den stora festmiddagen. 500 personer utspisades i ett otroligt tempo, och det var gott dessutom.

Ett stort tack till carteringföretaget! Sedan avlöste olika framträdanden varandra, och stämningen blev hög och hjärtlig.

Dale passade på att tacka de personer som tillhört de olika organisationsgrupperna. Jag fick ett problem, då jag räknade det antal som var upptagna på hemsidan, nu var de dubbelt så många!

Det blev ett varierat program, och förutom Svenska Kören gjorde Laila ett bejublat framträdande!

Någonstans på den här bilden står jag och improviserar ett tack, några fick det officiella tack-hjärtat, och resten fick en halskosa. Tack och lov verkade alla uppskatta det de fick.

Jag fick också göra lite reklam för 2015, då den stora släktträffen är i Sverige. Intresset verkar vara enormt, många yngre var helt säkra på sverigeresan!

Violet och familjen Welch - utom Les som var lite överallt. Ett stort tack för gästfriheten!

Här ska det tas en gruppbild. Per-Anders hade koll och styrde gruppen med tydlig ordergivning.

Jag får nog köpa en gruppbild av honom!

Ett stort tack till släktträffskommitten: Dale Malmgren, ordförande Janet Welch, Deanna Serhan, Cindy Porter, Gail Cassels, Deb Strinholm-Klassen, Patt Ganton, Pauline Johnson, Loretta Zwingli, Marilyn Malmgren, Rosemary Malmgren, Gerald Johnson, Ken Tegstrom, Phyllis Groseclose, Eileen Walcer, Elsie Thompson, Lynn Pederson, Sally Ann Flodell, Sandra Degerness och Barry Nordstrom.

Stolta söner Welch med var sin pris-elk. Från en jakttidning.

Avresan från farmen närmar sig. Janet och Les på benen trots att de knappast hunnit sova mer än ett par timmar!

25 juli Efter ett kramkalas i Melfort klev vi ombord på bussen, som verkade vara lika trött som den förra. En ny chaufför dock, den ”gamle” hade sagt upp sig dagen innan, och Al fick rycka in akut. En trev lig person, egentligen pensionär, som skulle visa sig ha god hand med den pensionerade bussen.

Färden gick så västerut över prärien, och vårt första stopp gjordes i den sista utposten i oroligheterna i slutet på 1800-talet, Fort North Battlefort. Här kunde vi känna historiens vingslag och känna oss säkra för indianöverfall bakom de höga palissaderna.

Kanonen laddas, och jag pekade ut förmodad riktning mot fi.

Vi fick lov att boka bord för lunchen, alltid ett problem när man är många.

Världens sötaste busschaufför, Linnea, var vår mascot under hela resan.

Edmonton En häftig stad där olja och is hockey verkar vara profilerna.

Sådana här hus gillar Gretsky med flera av de legendariska spelarna. Vi vandrade bara runt i grann skapet av hotellet, åt en hyf sad middag på ett snabb-mat ställe och hade en lugn kväll.

26 juli Morgonen började med en shoppingrunda på West Ed monton Mall, en av de häfti gaste affärshusen i världen. Karta behövs!

Skönt att sitta och bara titta.

Francis och Ilene hade redan hittat sitt rum och bjöd på en stär kande dryck

Vattenlandet hade två olika avdelningar, en sagolik sjö med sjörövarskepp, u-båtar och olika vattenlekar. På andra sidan en fantastisk pool med vågmaskiner, vattenrutchbanor, badstränder osv.

Rinken var öppen för alla, många hyrde skridskor och tog stapplande skär för första gången, några idkade pardans. Oilers brukade ha träning här en gång i veckan, populärt!

Leklandet var ett helt nöjesfält, jag tror att ingenting saknades för de barn som ville ha lite spänning medan föräldrarna shoppade.

Det är bara att lösa ett kort och ge sig ut i lekens värld. Jag har ingen aning om hur mycket det kostade, men det är helt fantastiskt att ha en sådan attraktion inomhus!

På eftermiddagen börja de vi lämna prärien och passerade skogslandet. De första glimtarna av Klippiga Bergen lovade en häftig upplevelse under resan I Jasper bodde vi på Mar mot Lodge. Här möttes jag av en överraskning, när jag stod i receptionen för att kolla middagsbe ställningen, kom en ung man fram och funde rade om jag var Lennart Stensson. Det var Mays dotterson, Jeremy, som hade fått veta att vi var i faggorna. Tyvärr hann vi inte samtala så länge, middagen väntade och han måste återvända hem.

Vi avnjöt en härlig middag, dock var solen något för besvärande.

Personalen tejpade upp papper på förnstret för att ordna lite skugga. Wivan riktigt glödde i solskenet!

27 juli Jasper Tramway hade snart varit igång i 100 år, men var nog lika häftig som förr. Varje kabin tog 30 passagerare, och kom man upp före 11.00 så ingick frukost i priset

Utsikten är häftig, men murmeldjuret brydde sig inte om det, utan njöt bara av solskenet.

Många passade på att vandra vidare mot toppen, något som säkert tagit halva dagen. Vi fick nöja oss med en kortare tur. Linnea blev guidad av pappa och sina mysiga morbröder.

Långt där nere ligger den lilla staden Jasper, porten till Klippiga Bergen.

Diset beror på de talrika skogsbränderna, och gjorde det svårt att urskilja de olika färgerna i sjöarna.

Resan gick vidare på Icefield Parkway, och scenerierna avlöste varandra.

Det blev några pauser för fotografering och bensträckning. Bussen behövde också vila!

Francis och Ilene hade åkt bakom bus sen hela resan, och det såg nog mycket underligt ut med en ny Cadillac som bihang till en 20 år gammal buss!

Icefiels National park.

Vi konstaterade att glaciären dragit sig tillbaka många hundra meter sedan 1985.

Forffarande kunde man dock åka på glaciärtur med buss, och vi såg att många fotvandrade på isen.

Det fanns många lustiga ekipage, helt olagliga i Sverige.

Det här är nog en av de vackraste platser jag sett!

Lake Louise bjuder betraktaren på ett fantas tiskt sceneri, något som miljoner människor har konstaterat!

Bitte står i tyst beundran för byggnaderna som uppfördes för mer än 120 år sedan.

En skylt med en historisk beskrivning av utvecklingen i Lake Louise. Här på den nedre bilden skymtar Världscups-backarna, rätt häftiga.

Banff. Här njuter vi av mexikansk mat och dryck. Smaskens! Sedan undersökte vi stadens sevärdheter.

Hotellet i Banff är samtida med Lake Louise, ett riktigt sagoslott.

Stans butiker hade ett mycket rikt utbud av både souvenirer och kvalitetsvaror. Öppet till midnatt!

28 juli Klart för avfärd från Aspen Lodge i Banff Kicking Horse Pass med spiraltunnlarna. En otrolig konstruktion på 1880-talet. Enda möjlighe ten att ta sig med järnvägen genom Klippiga Bergen var att bygga dessa tunnlar

Man kan följa tågen när de för svinner in i en tunnel, och när de sedan åker in i nästa matas det fortfarande vagnar in i den första.

Ibland kan man se tåg korsa dalen på tre ställen samtidigt!

Ett stopp för lunch.

Bertil hittade genast en korp att samtala med, de verkade ha samma språk.

Grand Pa Burger!

Ett stadigt mål för en bästefar!

När vi närmade oss Kamloops mötte vi den första skogsbranden.

Helikoptern som be kämpade elden hämtade vatten i floden.

I Kamloops var dett hett, vi höll oss i skuggan. Orkade inte med värmen, så vi intog vår middag på hotellet. Några plaskade i poolen för att få svalka

Vägen från Kamloops följde inte Frazer River som tidigare, utan nu fanns en nybyggd highway. Land skapet var fortfarande enormt backigt, och vår buss kämpade i uppförsbackarna. När vi kom ner mot amerikanska gränsen plattades landskapet ut något, och vi passerade flera vingårdar.

Bilden ovan visar att Peter hade varit här: Peters Road!

Infarten till centrala stan går genom China Town och några andra ruggigare stadsdelar. Här satt/låg folk som verkade ha problem med både det ena och det andra. Inte lämpligt för nattliga promenader!

Trafiken allt häftigare.

May och Norma mötte oss vid hotellet, och vi åkte ner till Surrey, hem till Norma och Dennis, där Bitte och jag skulle bo.

Kris och Lynn dök också upp som välkomstkommitte, och rapportering om läget i släkten tog vid.

May och jag gick igenom guidningen

Efter samling utanför hotellet, började turen ner mot Gas Town, som blivit ett trevligt shoppingställe. May åkte buss och Skytrain för första gången!

Ångklockan tutade vid varje kvart, och tillhör tydligen det man måste se. Bakom Gas Town ligger också hamnen med de stora kryssningsfartygen Facklorna från Olympiaden var inte tända, men var ganska imponerande ändå

Stanley Park är verkligen en lunga för vancouverborna. Härliga promenad och cykelstråk, och gott om totempålar från de olika kustindianstammarna. En fantastisk grönska, som bevarats sedan Stanley köpte loss markområdet från indianerna.

Populärt att bli fotad vid pålarna!

Vår duktige chaufför och biträdande guide

Lion Gate Bridge byggdes för över 100 år sedan och är enda leden över till North Vancou ver. Kunde i dag behöva minst tre filer till i rus ningstrafik. Ett snyggt byggnadsverk, dock.

Bitte kollar lejonen vis brofästet

Träd i alla de former, här kan man söka skugga! En kinesisk speleman med ensträngat instrument Queen Elisabeth Park ligger på en höjd ovan staden och lockar med sin fantastiska grönska och sval kande fontän.

Frånsett utsikten över Vancouver fanns en otrolig växtlighet som gjorde att nman började fundera över trädgården där hemma.

Vad skulle passa???

Efter rundturen tog vi en tur med taxibåt över till Granville Island, stadens marknadsplats.Där fanns det mesta att köpa av lokala producenter och var tydligen samlingspunkt för hungriga och nyfikna likaså.

Vi satte oss på en restaurang, och Bertil försök te släcka törsten med det färska kalla ölet.

Det pågick olika typer av musikaliska uppträ danden och vyn över False Creek med hus och människor i rörelse var häftig.

Vi återkom hit vid många tillfällen under veckan.

Musik och sorl, och den ständiga frågan: Vad ska vi äta???

31 juli.En dag med friare program. Bitte och jag tog tåget in från Delta och promenerade in genom stan. Härliga vyer från Granville Bridge ner över False Creek.

Att båtar tillhör stadsbilden är tydligt i False Creek, likaså att Granville Island är det populäraste stället i city. Här blandades olika kulturer och musikstilar. Skotten verkade hemmastadd i sitt säckpipsspelande.

På gräsmattan i parken bortom bron vilade en trött cyklist.

Vi tog hissen upp i den roterande restaurangen på bilden. Som jag minns från 80-talet så var huset ett av de högsta i Vancouver, inte nu längre, men utsikten var helt OK

Uppe till höger syns stadion som för tillfället byggdes om. På bilden nedan syns Delta i bakgrunden.

Kryssningsfartygen låg inne någon dag innan färden mot Alaska fortsatte.

En och annan järnvägsvagn skulle los sas i hamnen En skön plats några våningar upp! Så kan man också bo!

Vi tog färjan över till North Vancouver för att få en annan vy av stan.

Skarvarna såg likadana ut som hemma i Kvarken.

Vid färjeläget hade ett helt nytt affärscentrum byggts upp, och hamnplanen bjöd på många aktiviteter.

Bitte begrundar kommersen.

Dagen avslutades med middag med Francis och Ilene på hotel let Vi bodde furst ligt hos Norma och Dennis. Vi sov i Sveri gerummet och hade en egen salong och baren fyllde alla våra behov!

Lördagen hade ett fritt program. Bitte och jag såg oss omkring i stan som bilderna visat. Inger och Bertil hyrde cyklar och trampade runt English Bay och False Creek, Siv och Maj tog färjan till Vancouver Island och konstaterade att det var en lång promenad till Victoria. Några undersökte Museet ytterligare, andra botanise rade i Stanleypark och Water World; alla tycktes njuta av dagen!

Här hade vi ett kommunikationsproblem!

May skulle ta oss ut på middag, men glömt att kolla med Norma att vi behövde komma hem och byta klä der. Dennis och Norma var ute, och vi åkte med May som var vackert dressad till en italiensk restaurang, väldigt svettigt turistiskt klädda.

Där förstod vi att May var kändis, alla i personalen kom fram och hälsade, till och med pianisten kom och samspråkade. May bjöd på en förstklassig måltid, och bättre service kan man inte få!

Söndag 1 augusti.

Nu fick vi ta seden som den kommer. Söndagfrukost äter man ute på restaurang, så Norma och Dennis tog oss ut på en frukostrunda. Populärt ställe, folk köade för att äta frukost!

Vi gjorde sedan en tur till Wall Mart, en verkligen innehållsrik butik, enormt sortiment till hyfsade priser.

Senare åkte vi hem till May för att hjälpa till med förberdelserna inför kvällens stora släktmiddag

Den svenska gruppen hade fått en färdbeskrivning, Sky Train från Granville Station ut till Delta. Här fick de en känsla av avstånden i staden, resan tog 45 minuter!

Vi hämtade sedan upp dem med släktens bilar till Chal mers Place.

Maten ver förberedd och klar, trädgårdsmöblerna ut ställda och Dennis gick på upptäcktsfärd bland blåbärs buskarna. Gott!!

Äntligen kunde May hälsa alla välkomna till bords!

Sherol Imre Don Linda Shannah Ray Kris Richard Steven

Sara Kusinerna

Maj, Laila , Friedbert och Wivan njuter av sommarvärmen. Dennis verkar nöjd med maten.

Torbjörn, Dennis, Kenneth och Agneta beundrar fotografen??

Släkten är värst!

Hela skaran samlad inför avskedets stund i Vancouver! Tack för oss!! Måndag 2 augusti startade gruppens hemresa, efter ett par underbara veckor tillsammans!

En sån här skulle väl få duga!

Tänk om jag hade en sån här i stället för el-moppen!

Spinnel-Anna-ättlingar som var med på resan: Lennart och Bitte Stensson Bertil och Inger Brånin Friedbert och Margaretha Trostek Monika Grape Laila Engman Wivan Westin May och Siv Nilsson Kenneth och Agneta Söderstedt Davis Söderstedt och Kristina Forsgren Torbjörn och Robert Söderstedt Anna och Marcus Tegel Linnea Tagel Per-Anders Åström Researrangör: ReseExperten AB, Rolf Schnyder