Herresäten

i S.

Unnaryd

Av

Gunnar Lundin Södra Unnaryd brukar väl inte räknas som en herrgårdssocken. Några frälsegår dar har har

i

alla fall funnits här. Om några av dessa såsom Wret, Vallsnäs och Sjö

ju

kyrkoherde Lindstdn berättat

i

denna Årsskrift. Vallsnäs har också fått en utmärkt beskrivning av landsantikvarie Lindqvist. Men det finnes tre säterier i Södra Unnaryd som nog inte blivit särskilt uppmärksammade på dessa sidor, Det är vanligt att säterier anlades i närheten av en sjö och där det var bördig

jord.

Så var det också med de tre sätesgårdar som jag här skall tala om: Nässja, Järanäs och Tiraholm.

För att börja med Nässja så har den fått sin plats på en halvö i den vackra sjön Unnen. Nässja hörde en gång till den store jordägaren Gustav Olsson Stenbock på Toftaholm. 1576 blev

Mickel

Arvidsson Uggla ägare.

Om

denne berättar Elgenstierna att han på en herredag i Vadstena blev överfallen med hugg och slag av hertig Carl, därför att han,

i

enlighet med ett riksdagsbeslut, ville håmta hem Sigismund från Polen. Jordeboken säger uttryckligt

att

denne Uggla verkligen bodde på Nässja. Hans dotter Brita gjorde en särskild ansträngning för att bevara frälserättigheterna,

ty

gården hade varit brukad av bönder i trettio

år.

Hennes son, Johan Dufva, kunde säkra rättigheterna sedan han hade uppfört nya hus.

Det var en stående fordran att ett säteri skulle vara väl bebyggt.

Johan Dufua som dog 1698, överlämnade Nässja

till

sin systerdotter Catharina Maria Fitinghoff, som var gift med Reinhold Rehbinder. Nässja ärvdes senare av deras döttrar Anna Margareta och Eva. Den förstnämnda ärvde endast 3114 av egendomen. Hon pantsatte sin del

till

sin svärmor Magdalena Ranck. Denandra dottern pantsatte sin del till kyrkoherde Johan Rogberg. Hans arvingar behöll Nässja men 1791 övergick säteriet

till

den beryktade prosten Per Bråkenhielm.

Längre fram på 1800-talet brukades Nässja av bönder. Redan i husförhörsläng den 1816-21 kommer bönderna Johan Andersson, Lars Andersson och Ger mund Larsson.

Vid

Bolmens västra strand ligger den andra gamla gården, Järanäs. Här är ljus och rymd

intill

Bolmens vida vattenyta, som det alltid har varit för dem som bott i Järanäs.

Den förste kände ägaren

till

det natursköna säteriet var Karl Tordsson Store, vars dotter Anna var

gift

med häradshövdingen Lars Svensson Bölja i Västbo, som bodde på Vallsnäs. ihjälslagen, Han är känd från Dackefejden, den då han troiigen blev

inte av

Dackes

folk

utan

av

Simon Bagges privata gerilla. Hans maka, man Anna, var sedan skriven för Järanäs, som hade fyra underlydande hem i S. Unnaryd, Almesjö, Berg,

Mjöhult

och Onnekvarn. Deras son, Lars Svensson Bölja, gjorde inte sina föräldrar någon glädje utan blev en landsförrä dare. För detta blev han av med sina gårdar. Järanäs dömdes

till

en annan sorglig figur,

Erik

XIV:s rådgivare Göran Persson, Järanäs kom sedan vid arvskifte 1578 1618. Hans ånka, sig Karin Nilsdotter Ribbing, övertog nu gården. Hon att skänka bort Järanäs lät övertala

till

sin brorsdotter Anna Ribbing. Men snart ångrade hon sig ty hon hade inget annat säteri att bosätta sig på. Men då var det forsent och någon återgång blev det inte.

till

Arvid Månsson stierna. Han dog fcire Anna Ribbings son,

Erik

Gyllenstierna, tänkte att han skulle utvidga Järanäs till ett storgods. Han köpte upp kronohemman man så och räntorna för 20 skattehem-

att

han förfogade över 16 1/4

mtl.

Det mesta av detta låg i Unnaryds socken. Denna stora expansion omintetgjordes slutligen av reduktionen. Efter många transaktioner med lån och pantsättningar ägdes Järanäs år 1715 av Carl

Nieroth.

Näste ägare blev Magnus Eneroth och

från

honom gick gården

till

mågen, lagman Jonas Leander. Han dog 1817 och redan 1820 började gården säljas ut

till

bönder. Nu blev det en större bebyggelse och mera lugn över Järanäs, som egentligen hade stått ägare haft en ganska orolig herrgårdshistoria.

en hel by vid

Järanäs. till hemmanslotter I Husförhörslängden 1816-21 Det synes ha upp upptages följande i Järanäs: Christina Maria Leander, Sara Jaensdotter, Nils Jönsson, Anders Haraldsson, Kjerstin Karlsdotter, Nils Svensson och Pehr Pehrsson.

Tiraholm är det tredje säteriet som vi skall berätta om. Det är även det mest sägenomspunna. församling. Tiraholm och Järanäs gällde länge som säterier inom Bolmsö Men

år

1864 överfördes båda till Södra Unnaryd. Här var väl den geografiska belägenheten avgörande. Genom detta sockenbyte slapp man den Iånga sjövägen

till

Bolmsö kyrka.

Den^förste kände ägaren var Peter Gudmundsson (sparre över kula) nämnd i414. Är 1562 ägdes det av Gabriel Christiernsson Oxenstierna och hans svåger Nils Ryning.

I

början av 1600-talet sålde Oxenstierna sin del

till

Johan Henriks son Reuter. Denne upprättade gårdar ett kontrakt,

där

han avstod Tiraholm m.fl.

till sin hustrus brorsdotter, Wirginia Hand. Hon fick nu säterirättigheter på Tiraholm och blev gården var nu

gift

med

Nils

Liliiehöök

ett

tiotal frälsehemman

af

Fårdala. Underlydande

till

i Västbo och Sunnerbo. Bland dessa var Bakarebo och Slätteryd

i

den dåvarande hemsocknen Bolmsö.

Sonen Knut Lilliehöök var illa ute för ett par processer. Han stämde sin egen hustru, Anna Maria Gerffelt, för han tyckte inte att han kunde lita på henne och hon stämde honom säteriet.

för att

han hade bortfört

tio

nötkreatur och elva

får

ifrån

Hur

dessa processer slutade är inte känt. 1701 sålde Lilliehöök säteriet till Jacob Lilliegranat,

vilken

senare sålde till domprosten Håkan Stridsberg.

Sedan kom släkten Eneroth. Längre fram ägdes det av majoren Elias von Porat. sinom

tid

kom även detta säteri

i

bondehänder.

Det var alltså till detta Tiraholm, det urgamla Tidra, som balladen om Ebbe

I

Skammelsson Tiraholm knyter sig med en av sina versioner.

utan att

nämna Ebbe Skammelsson, Man kan inte gärna skriva om fastän man

vet att det är

en gammal folkvisa utan någon påtaglig historisk grund.

Men det är ett

allmänmänskligt drag som klingar fram i det gamla tidlösa omkvädet "Förty träder Ebbe Skammelsson så månget steg

vill".