Transcript Var i universum är de andra?

Hemsida http://www.linnea.com/~akejean/
Nedanstående artkel är till viss del publicerad
i Forskning och Framsteg, nätupplagan.
En kommentar till artikeln:
”Special/Var är de andra?”
i Forskning och Framsteg, nr 1/2014.
Enligt Joanna Rose i artikeln ifråga oroar sig professorn i filosofi i Oxford, Nick Brostrom, för
många saker. Han har efter mångåriga studier ”i raketfart” kommit fram till att det kan/måste
finnas ett slags filter, ett hinder eller en barriär för den tekniska och samhälleliga utvecklingen. I
vart fall hos andra civilisationer. Tyvärr är han inte särskilt konkret. ”Minsta tecken på liv på
Mars är dåliga nyheter. Och ju mer utvecklat liv vi hittar någonstans därute i rymden, desto
sämre blir utsikterna för vår egen överlevnad”. ”Att vi ännu inte har träffat på några intelligenta
utomjordingar i den del av universum vi kan observera, kan vara ett tecken på att det finns ett
allvarligt hinder.”
Och vidare om detta hinder: ”Någonstans på vägen mot att utveckla en teknologiskt avancerad
civilisation” kan det ha funnits ett hinder för att gå vidare. Detta filter eller hinder är
orsaken. /”...därför ser vi inte till några sådana civilisationer”, menar han. Men vad detta hinder/
filter/barriär skulle kunna var rent konkret, säger han som sagt inte. Endast mycket svävande
något om ”livets själva uppkomst ur död materia”. Om det är en engångshändelse. Eller något
annat i livets utveckling. Men han tror inte på en naturkatastrof eller dylikt skulle vara orsaken
till frånvaron av besök av främmande avancerade civilisationer. Inte mer konkret än att ”Filtret
kräver en total utplåning av civilisationen...”. Och att: ”Det mest intressanta för oss är när det
stora filtret inträdde..” Riktigt mystifierande är att filtret kan vara ”...en upptäckt” som ledde till
undergången.
Men vad händer om kol, olja och gas får fortsätta att utgöra grunden för vårt energisystem;
medan havsnivån stiger och superstormar får utplåna samhälle efter samhälle? Ja, hur är det
med vår egen civilisation och våra hinder och barriäer för en fortsatt och hållbar utveckling? Vad
jag tycker han bör oroa sig för och fundera över är följande. Det har påpekats tidigare av den
svenske plasmafysikern framlidne Hannes Alfvén som orsak till att man ännu efter många
decennier av försök, experiment och miljarder av dollar, euro och rubel med plasma ännu inte
lyckats lösa problemet med fusionskraften. Det som kan ersätta kol, olja och gas och därmed
sätta stopp för de katastrofala utsläppen av koldioxid till atmosfären och det faktum att
havsnivån stiger för varje dag. Ingen civilisation vi känner i dag kommer att överleva detta.
Det finns dock ett stort hinder av teoretiskt slag för att kunna lösa denna fråga, menar Alfvén. Ty
det plasma han och andra forskare med gängse teknik (TOKAMAK) eller varianter av denna
arbetade med på bl.a. KTH i Stockholm var för kaotiskt och oberäkneligt; det betedde sig “likt ett
olydigt barn – det vägrade att lyda”. Alfvén drog slutsatsen att vad som behövdes var en
“hårdhänt analys av de grundläggande fenomenen”/../“inte en förfinad matematisk behandling”1.
Som professor och nobelpris-tagare i fysik 1970 visste han. Den gängse teorin och praktiken
stämde inte överens. Verkligheten och de grundläggande fenomen var något annat.
Samme man jämte hans mycket kände kollega Oskar Klein förkastade också Big Bang-teorin och
dess modell för hur vårt universum uppkom och fungerar. De ansåg att BB inte var en
1) “Since thermonucluar research started with Zeta, Tokamaks, Stellators – not to forget the Perhapsatron – plasma
theories have absorbed a large part of the energies of the best physicists of our time. The progress wich has been achieved
is much less than was originally expected. The reason may be that from the point of view of the traditional theoretical
physicist, a plasma looks immensely complicated. We may express this by saying that when, by an immense number of
vectors and tensors and integral equations, theoreticians have prescribed what a plasma must do, the plasma – like a
naughty child – refues to obey. The reason is either that the plasma is so silly that it does not understand the
sophisticated mathematics, or it is that the plasma is so clever that it finds other ways of behaving, ways which the
theoreticians were not clever enough to anticipate. Perhaps the noise generation is one of the nasty tricks the plasma uses
in its IQ competition with the theoretical physicists”. /.../What is urgently needed is not a refined mathematical treament
(...) but a rough analysis of the basic phenomena. (Hannes Alfvén. Opening lecture at the “Double Layers and circuits in
astrophysics”, Marshall Space Flight Center, Hu1 ntsville, Alabama, March 17-19, 1986. TRITA-EPP -86-04. Department of
Plasma Physics, The Royal Institute of Technology, Stockholm Sweden )
naturvetenskaplig teori, snarare en religiös myt. Efter många års studier har jag kommit fram till
ungefär samma sak. Det finns ett hinder och ett filter av främst kunskapsteoretisk art som gjort att
ännu efter mer än 60 år av ytterst dyrbara försök och experiment och ett otroligt intellektuellt
slöseri som ”have absorbed a large part of the energies of the best physicists of our time” så har
man inte löst problemet med att tämja fusionsenergin. Och därmed lösa energikrisen och därmed
mycket av miljökrisen.
Dessutom. Alla nya rön om världsrymden och vad som utspelas där strider mot den gängse
kosmologin. Stolliga påståenden som att universums expansion accelererar, får tyvärr och konstigt nog
passera alla kontroller, t.ex. Vetenskapsakademien. När fakta är att denna acceleration gäller
supernovor, och inget annat. Se där för övrigt ett exempel på hur man pga en intellektuell barriärt
missar ny, spännande och viktig kunskap och förståelse för hur vår värld faktiskt fungerar! Och
kanske utvidga och fördjupa vår förståelse för de problem som NB nämner. Enligt min mening,
fungerar kosmologin som en överordnad teori för alla andra. Är synen på hur vårt universum kom till
och överhuvudtaget fungerar felaktig, ja då riskerar mycken annan teoribildning också att bli det.
Felaktigheter som hindrar en utveckling finns även på den atomära nivån där den olycksaliga
kvarkteorin sätter stopp för all korrekt fruktbar programmering av partiklar, atomer och molekyler.
Man vet alltså inte vad de fyra motsvarigheterna till DNA är på den atomära, mikrokosmiska nivån!
Alltså C, G, T och A. Allt har försvunnit i ett formligt zoo med mängder av olika kvarkar och många
andra förment basala partiklar. Och fler klumpiga nödlösningar tillkommer då och då vilket
ytterligare ökar förvirringen. Det finns alltså fundamentala fel både på den makrokosmiska som
den mikrokosmiska nivån. Så länge inte dessa fundamentala frågor har funnit sina lösningar,
förblir det också bara en önskedröm att utveckla verklig artificiell intelligens, AI, och
”superintelligens”. För att inte tala om att utveckla informationsteknologin överhuvudtaget.
För den som läst den inte helt okände fysikern och filosofen Karl Popper, så sade han i princip
detsamma som HA. Han ansåg att fysiken hamnade i en kris och kom på en felaktig kurs redan på
1930-talet eller till och med lite tidigare än så. Den nya fysiken var inte sista ordet, som Niels Bohr
och Heisenberg så envetet påstod. Om detta skriver han utförligt i sin bok Quantum theory and the
schism in physics.2
Erwin Schrödinger, han med Schrödingerekvationen, säger något liknande med sitt berömda
kattexperiment och naturligtvis Einstein. Schrödinger ville alltså inte visa på att det verkligen
var en levande-död katt, utan han ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke
representativ för verkligheten. Vad Einstein ansåg vet de flesta, han var i ständig dispyt med
många av de andra fysikerna, främst Niels Bohr, om verklighetens natur och om vad
kvantmekanikernas nya (felaktiga, tvivelaktiga, ofullständiga) teorier hade att säga om denna.
Till skillnad från NB:s svävande och oprecisa analys anser jag att det behövs mer konkreta
sådana, vilket är nödvändigt. Om vi antar att denna analys är det, så bör det innebära att den
nuvarande barriären, hindret eller filtret i vår nuvarande civilisation i denna dag är lätt att se. För
den som vill.
Problemen måste åtgärdas redan nu. Men först alltså en “hårdhänt analys av de grundläggande
fenomenen”/../“inte en förfinad matematisk behandling”. Både på den makrokosmiska som
mikrokosmiska nivån. Helst i raketfart. Detta kan bli mycket fruktbart idag; då nya fakta och
kunskaper numera finns som inte var tillgängliga på Einsteins, Schrödingers, Poppers och Alfvéns
tid. De var för tidigt ute för det. Vilket alltså är huvudorsak till att de nämnda herrarna inte
tillräckligt ingående kunde konkretisera sin kritik och komma med hållbara alternativ. Åter till
ritbordet alltså. Idag finns ingen ursäkt för att gå på i de gamla ullstrumporna.
Tyvärr verkar inte den gode NB inse det. Att vi i vår nuvarande civilisation har ett par akuta barriärer
att forcera om vi ska överleva som civilisation. Varav en som bokstavligt talat sträcker sig upp i
himlen. Hade han sett dessa våra egna barriärer i vår tid hade han säkert kunnat fördjupa och
utsträcka sina analyser om andras dito mycket bättre, tror jag.
Kiruna 7 januari 2014
Åke Hedberg
Exempelvis: Idag, är fysiken i en kris. /… / Men det finns en annan aspekt av den här krisen: det är också
en kris av förståelse. Denna kris av vår förståelse är ungefär lika gammal som Köpenhamnstolkningen av
kvantmekaniken. Popper, Karl: Quantum theory and the schism in physics. NewYork , reprinted 2000. Min övers.
2