Aktuellt

provkörning

Äventyret

kEBnEkaisE

Bestiga Kebnekaise. Det kan låta som en svettig och tung utmaning. Eller kanske alldeles, alldeles underbar? Volkswagen Magasin beslöt sig för att testa, och ger samtidigt några tips inför din resa.

TexT Camilla Rindås FoTo ViktoR ERiksson

K

stenar.

onditionen får bekänna färg efter en dryg timme. – Klarar ni att hålla tempot på dessa stigar, då har ni gjort den mest slitsamma biten, ropar vår fjällförare Olle Kvick.

Han går i täten och gör dagens topptursförsök tillsam­ mans med Stina Johansson, även hon fjällförare (det vill säga guide, säkerhetsguru och enväldig pauschef, allt i ett).

Det är här och nu som en i vår grupp på 15 personer vänder, hennes knän smärtar och flåset skapar illa­ mående. Hastigheten är hög, och det gäller att vara ob­ servant var man sätter fötterna för att inte halka på blöta Senare på kvällen konstaterar vi att Olle hade rätt. Det var flåsigt under de första två timmarna, men jobbigare än så blir det inte. Därefter är det mest pirret i magen som känns. Med en normal grundkondition och rörlig­ het i kroppen – det sistnämnda med tanke på klättringen timmen före toppen – klarar man sig fint.

Förväntansfulla

Det är lite Tolkien­känsla över det här äventyret. Vi kom­ mer under denna augustidag att vandra, svettas och klättra genom flera olika typer av terräng. Genom dalar > 58

Volkswagen

Magasin

VWM_2_2013.indd 58 2013-04-25 10.19

provkörning

Aktuellt

dag för dag

Vårt äVentyr – med bas KebneKaise fjällstation dag 1 dag 2

Morgonflyg till Kiruna, därefter bil till Nikkaluokta ”Nikka” fjällstation (eller ta buss 92). Därifrån är det 19 km att gå till Kebnekaise ”Keb” fjällstation, varav 5 km kan åkas med båt. Uppvärmningstur inför dag 3, tur och retur till Silverfallet (11 km).

dag 3 dag 4

Topptursförsök via den östra leden (endast guidade turer). Tog 10 timmar upp till Sydtoppen och ner igen. Vandring till Tarfaladalen (7 km) med övernattning.

dag 5

Vi återvände till ”Keb” fjällstation. Vilade och åt gott.

dag 6

Vandring tillbaka till ”Nikka”. Därefter hemresa. VWM_2_2013.indd 59 Volkswagen

Magasin

59 2013-04-25 10.19

reportage

kebnekaise

miljöbil – själVklart Val för stf När Svenska Turistföreningens destinationschefer ska köra längre sträckor mellan fjällstationer, då är det Passat Variant EcoFuel som gäller. – Att köra i Norrlands vinterklimat är tufft och kräver en stark bil. Där passar Passat Variant EcoFuel oss ut märkt, säger Niclas Psarris på STF.

– Vi vill bara köra miljösnälla bilar. Volkswagen föll oss i smaken för deras miljöfokus och för den höga kvaliteten. Ett plus är också att de engagerar sig i vintersport. Det är värden som vi själva lyfter fram, avslutar Niclas Psarris.

Vackra vägar från Kiruna till Nikka luokta. Vi tog oss fram i en Tiguan. Från Nikkaluokta tar det ungefär fyra timmar att vandra till Kebnekaise fjällstation. och längs branta stigar, över massiva stenblock och upp för snöiga backar, korsa en blåsig glaciär, runda en mäk tig bergsvägg och sedermera, efter fem timmar, komma upp till Sveriges högsta topp, Sydtoppen, 2 102 meter över havet. Den känns just nu väldigt avlägsen. Åldersspridningen i vår grupp är stor (yngst 17 år – äldst 70) och könsfördelningen är ungefär 50/50. En sak har vi alla gemensamt: våra ansiktsuttryck när vi möts tidigt på morgonen utanför Kebnekaise fjällstation. Nervösa leen den. Myror i benen. Någon knyter om skorna tre gånger. Några har drömt om det här hela livet. Någon gör det som en del av ett vad. Någon är orolig att inte orka. Fjällvärdarna Stina och Olle, däremot, ser ungefär lika nervösa ut som andra gör inför en söndagspromenad. Un der somrarna bestiger de berget tre-fyra gånger varje vecka. Jag frågar Stina vid vilken tid vi kommer att nå toppen. – Tio över ett, säger hon. Jasså, tänker jag. Det är bara att sätta igång.

Dimman tätnar

Vad vore ett topptursförsök utan att korsa en glaciär? För att nå Sydtoppen via östra leden måste Björlings glaciär besegras, en av ett trettiotal glaciärer i området och namn given efter Johan Alfred Björling (som besteg berget 1889. Dock var han inte först på toppen, visade det sig senare. Fransmannen Charles Rabot besteg berget redan 1883). Vi står på glaciärens kant klockan elva och drar på oss våra selar. Det är ett par timmar sedan vi lämnade Kebnekaise fjällstation, och vi är varma i kläderna (bokstavligen). Nu kommer vi att vandra på led, fastspän da tillsammans i ett rep, som en lång orm. Glaciärer har sprickor, orsakade av deras ständiga rörelse, och det är svårt att veta var sprickorna är och hur djupa de är. Selen smiter om mina lår när vi går, och det enda som hörs är frasandet från våra steg. Jag är i mitt allra vak naste tillstånd. Risken sägs visserligen vara liten – men den finns – att någon faller ner i en spricka. Då ska vi hjälpa varandra. Den tanken får en tyst koncentration att sprida sig i gruppen. Då och då knakar och knäcker det under oss. Jag försöker ignorera ljuden och hålla den jämna, snabba takten framåt.

Dimman greppar tag om oss när glaciären fortsätter i en brant sluttning. Vi ser inte hur långt vi har kvar, eller vad som finns åt sidorna. Snart ser vi inte bakåt heller. Kanske tur det. – Take five! skojar Mojtaba Ghodsi inför ytterligare en paus, när vi tagit oss upp för branten och pustar ut under ytterligare en femminutare. Mojtaba är här tillsammans med flickvännen Sara Merenius och vännen Lili Marlene Andersson. – Jag har alltid velat bestiga Kebnekaise och blev jätte > 60

Volkswagen

Magasin

VWM_2_2013.indd 60 2013-04-30 13.18

Över Björlings glaciär kan det finnas sprickor, och därför vandrar man bundna tillsammans i ett rep. Tekniken är viktig i klättringspassagen. VWM_2_2013.indd 61 Fjällförarna Olle Kvick och Stina Johansson har turen att bestiga Kebnekaises sydtopp flera gånger varje vecka (under säsong).

Volkswagen

Magasin

61 2013-04-30 10.50

reportage

kebnekaise

Vi

lyssnar

, fumlar med våra hakar och tar försiktiga

kliv

ut längs med

bergsväggen

Ny vajer – knäppa loss, knäppa på

igen

. .

Mojtaba Ghodsi och Sara Merenius tyckte att klättringen var spännande. Två glada vandrare som nått Sveriges högsta topp. I snabb fart ner från toppen – på rumpan. 300 höjdmeter avver kas på några minuter.

glad när Lili förselog att vi alla skulle göra ett försök, berättar Mojtaba och drar upp jackans luva över huvu det som skydd mot vinden. De senaste två dagarna har de tre vännerna tältat utanför Kebnekaise fjällstation och gått kortare turer i området.

– Det kändes lite nervöst igår, men nu är det så mycket att se och att tänka på, det finns ingen tid att tveka, inflikar Sara och försöker kränga av papperet från en energibar – en gedigen utmaning när man är klädd i kraftiga vantar. Vi släpps fria från varandra och fäster oss en och en med karbinhakar i vajrarna i berget. Olle upprepar livs viktig teknik: – Använd samma hand hela tiden när ni fäster er i vajrarna! Hans röst studsar mellan väggarna. – Då riskerar ni inte att tabba er och stå icke-säkrade! Vi lyssnar, fumlar med våra hakar och tar försiktiga kliv ut längs med bergsväggen. Ny vajer – knäppa loss, knäppa på igen. Kliva och hoppa upp på enorma stenar, söka med blicken efter smidigastr väg framåt. Våra kliv blir snabbare allteftersom tiden går. Det här är … barnsligt kul! – Här är det lite halt! ropar någon medan Mojtaba och några till har stannat på en avsats för att blicka ut över något som vi gissar är en fantastisk utsikt. Dimman en visas med att hänga efter oss, men vi surar inte för det. De flesta av oss njuter av den här passagen – som Svens ka Turistföreningen kallar ”lätt klättring”. Vi minns färd ledarnas ord på mötet dagen före: – De flesta klarar av den här klättringen. Så länge man inte har lätt för att få svindel ...

Sista biten

Efter klättringen följer mer snöpulsande. Ett steg blir dubbelt så långt när kängorna glider i snön. En timme till går och snart når vi toppen. Vi har klarat det. Hela min kropp spritter av adrenalin. Klockan är 13.10.

Fast vänta, vi ser inte så mycket här uppe... Molnen ligger runt oss som en jättegloria. Att stå på den kvadrat meterstora toppen är som att stå i ett vitt rum. Möjlighe ten att se en elftedel av Sverige existerar inte i dag. Vi tar de obligatoriska segerbilderna och rör oss sedan ner samma väg tillbaka. Efter en timmes nedåtgång spricker det upp och en smärtsamt blå himmel möter oss när vi delvis, och bokstavligen, glider ner för berget. Under middagen på fjällstationen senare på kvällen, mellan tuggorna av en ljuvligt saftig renwallenbergare med smält smör och lingon, får vi veta att toppturen går som snabbast när det är mulet väder. – När folk inte ser höjden, då tvekar de inte. När det är klart väder blir stupen så uppenbara. Det drar ner på tempot, förklarar Stina.

Den förutspådda ankomsten till toppen var med andra ord baserad på väderleksrapporten. Och kanske våra tuffa ansiktsuttryck och självsäkra steg? Hoppas det. ƒ

7 tips inför din vandrings- resa! Sid 62

> 62

Volkswagen

Magasin

VWM_2_2013.indd 62 2013-04-30 13.19

reportage

kebnekaise

Vi

lyssnar

, fumlar med våra hakar och tar försiktiga

kliv

ut längs med

bergsväggen

Ny vajer – knäppa loss, knäppa på

igen

. .

Mojtaba Ghodsi och Sara Merenius tyckte att klättringen var spännande. Två glada vandrare som nått Sveriges högsta topp. I snabb fart ner från toppen – på rumpan. 300 höjdmeter avver kas på några minuter.

glad när Lili förselog att vi alla skulle göra ett försök, berättar Mojtaba och drar upp jackans luva över huvu det som skydd mot vinden. De senaste två dagarna har de tre vännerna tältat utanför Kebnekaise fjällstation och gått kortare turer i området.

– Det kändes lite nervöst igår, men nu är det så mycket att se och att tänka på, det finns ingen tid att tveka, inflikar Sara och försöker kränga av papperet från en energibar – en gedigen utmaning när man är klädd i kraftiga vantar. Vi släpps fria från varandra och fäster oss en och en med karbinhakar i vajrarna i berget. Olle upprepar livsviktig teknik: – Använd samma hand hela tiden när ni fäster er i vajrarna! Hans röst studsar mellan väggarna. – Då riskerar ni inte att tabba er och stå icke-säkrade! Vi lyssnar, fumlar med våra hakar och tar försiktiga kliv ut längs med bergsväggen. Ny vajer – knäppa loss, knäppa på igen. Kliva och hoppa upp på enorma stenar, söka med blicken efter smidigastr väg framåt. Våra kliv blir snabbare allteftersom tiden går. Det här är … barnsligt kul! – Här är det lite halt! ropar någon medan Mojtaba och några till har stannat på en avsats för att blicka ut över något som vi gissar är en fantastisk utsikt. Dimman en visas med att hänga efter oss, men vi surar inte för det. De flesta av oss njuter av den här passagen – som Svens ka Turistföreningen kallar ”lätt klättring”. Vi minns färd ledarnas ord på mötet dagen före: – De flesta klarar av den här klättringen. Så länge man inte har lätt för att få svindel ...

Sista biten

Efter klättringen följer mer snöpulsande. Ett steg blir dubbelt så långt när kängorna glider i snön. En timme till går och snart når vi toppen. Vi har klarat det. Hela min kropp spritter av adrenalin. Klockan är 13.10.

Fast vänta, vi ser inte så mycket här uppe... Molnen ligger runt oss som en jättegloria. Att stå på den kvadrat meterstora toppen är som att stå i ett vitt rum. Möjlighe ten att se en elftedel av Sverige existerar inte i dag. Vi tar de obligatoriska segerbilderna och rör oss sedan ner samma väg tillbaka. Efter en timmes nedåtgång spricker det upp och en smärtsamt blå himmel möter oss när vi delvis, och bokstavligen, glider ner för berget. Under middagen senare på kvällen på fjällstationen, mellan tuggorna av en ljuvligt saftig renwallenbergare med smält smör och lingon, får vi veta att toppturen går som snabbast när det är mulet väder. – När folk inte ser höjden, då tvekar de inte. När det är klart väder blir stupen så uppenbara. Det drar ner på tempot, förklarar Stina.

Den förutspådda ankomsten till toppen var med andra ord baserad på väderleksrapporten. Och kanske våra tuffa ansiktsuttryck och självsäkra steg? Hoppas det. ƒ

7 tips inför din vandrings- resa! Sid 62

> 62

Volkswagen

Magasin

VWM_2_2013.indd 62 2013-04-25 10.20

VWM_2_2013.indd 64

Aktuellt

provkörning

1

7 tips!

NÄR Du BeFINNeR DIG VID keBNekAISe Da’n före da’n

och tillbaka igen). känna in skorna.

1

ser du upp mot Kebnekaises sydtopp, och det pirrar lätt i magen när tanken slår dig att i morgon, då kanske, för­ hoppningsvis, du står uppe på Sveriges högsta topp. Turen är sex kilometer (dit Ett annat alternativ är att gå till Sil­ verfallet, ett vackert vattenfall mellan bergen Singitjåkka och Tuolpagorni. Turen tar en halv dag beroende på takt (cirka elva kilometer fram och tillbaka) och är även den bra för att Vattenpaus intill Jättegrytorna.

Var generös ...

3

större om du faktiskt kan se vad du är med om. Enkelt men sant.

kortaste vägen

Jokken sipprar fram intill stugan i Tar­ den finaste.

för den delen.

4

stugvärden Lars Häger oss. Som svar på frågan ”Vilken väg är snabbast till gäststugan?” svarade Lars: – Ta inte den kortaste vägen – ta Varpå han snart la till: – Är ni från Stockholm, eller? Ja, så sant så. Andas in, andas ut, släpp storstadstressen och välj den vackraste vägen framåt. Eller uppåt, 7 Lunchplats före båtfärden.

Var frågvis!

6

dina kängor (svårt – alla ser likadana ut!) och kanske ute på någon av dina egna turer. Se till att vara så frågvis som möjligt. 5 Kebnekaise fjällstation i sin vackraste skrud: solsken. 4 Tarfala.

2

Erfarna äter

2

precis så där vällagad och mastig som man vill ha den efter en dag till fjälls. Belöningen.

Missa inte

5

tioner. Hela gänget bär långkalsonger och är lätt rödfläckiga i ansiktet efter turer till fjälls. Trots att ingen känner varandra, flödar samtalet, på ett ma­ giskt naturligt sätt. Det är ingen ovan­ lig syn på en fjällstation. Även om vi alla kommer från olika platser med olika bakgrund, har vi gemensamma upplevelser i slutet av dagen. Och vi delar dem mer än gärna med varandra.

Lunch med utsikt

långa sträckan lite lättare. Och ännu lättare blir den med en renburgare i magen (som må säljas till överpris men – å andra sidan – serveras med utsikt över sjön Laddjujavri).

7

64

Volkswagen

Magasin

2013-04-25 10.20

provkörning

Aktuellt

Belöningen efter bergsbestigning: en tupplur under bar himmel. Spana uppåt, gå nedåt. Turen tillbaka ner kan slita på knäna men är ack så rolig. Lars favorittur är upp på berget Kaskasatjåkka.

Möte med en stugvärd

Fem och en halv månad bosatt i en stuga intill Kebnekaise. Lars Häger gör sin elfte säsong som stugvärd i Tarfala fjällstuga.

När du aNläNder

sommarmånaderna. till fjällstugan i Tarfaladalen möter en lång man med ett stort leende dig. Lars Häger är en pensionerad projektledare från Arboga som bor här under vår- och Många gånger hör han dig komma redan på två kilometers håll. – Vindilarna för med sig ljudet upp till mig. Kommer mina gäster på förmiddagen och solen är ute sitter jag säkert på trappan. Eller så hugger jag ved. Det är en under skattad syssla, berättar Lars. sover jag lite extra på morgonen och njuter av tystnaden.

Kargt och tyst

Tarfaladalen är högalpin och stenig, och det kan blåsa mycket. Men Lars tycker ändå att det är en av Sveriges vackraste platser. – Visst finns det en viss karghet här, folk reagerar ibland på hur stenigt det är. Men det är just det som är så oerhört vackert. Den lilla växtlighet som kämpar mellan stenarna, som ett tecken på överlevnad, den ger mig mycket ny energi.

Välkomnar gästerna

Lars huvuduppgift som stugvärd är att ta hand om gästerna och få dem att känna sig välkomna. Han ser också till så att det alltid finns ved och vatten, och att det är städat och rent. Mat till Lars fraktas upp på snö skotrar i början av säsongen. Det blir mycket fryst, torkat och konserverat.

– Jag kan längta efter färska tomater. Det händer att personalen tar med sig några till mig, när de kommer från ”Keb” fjällstation. Då och då är det är tomt på gäster.

– Jag får inte panik för det. Då

tips fråN stugVärdeN

Om Kebnekaise känns för tufft att bestiga är Kaskasatjåkka (Sveriges fjärde högsta berg, 2076 m ö h) ett snällare alternativ. Åtta av 22 sovplatser i Tarfala fjällstuga går att förboka mot betalning. Se till att boka i tid. Vissa avstår från att fjällvandra eftersom det känns för dyrt att handla all utrustning. Strunta i märkesprylarna. Det ni har är of tast gott nog. Viktigast är bra skor, regnställ och en lätt ryggsäck. Volkswagen

Magasin

63 2013-04-30 13.19

VWM_2_2013.indd 63