Transcript Utställningskatalog

mammapappabarn
Sommarens stora utställning presenterar fem västsvenska konstnärer, alla
från samma familj och med en delad passion för konsten. Pappan, Roj Friberg
är en av vår tids mest betydelsefulla svenska konstnärer. Han är för många
välbekant - att även alla övriga medlemmar i hans familj är konstnärer är inte
lika känt. Här vill vi visa på hela familjens kreativitet, vi bjuds in i en fantasirik bildvärld i gränslandet mellan dröm och verklighet. Utställningen spänner
över många tekniker såsom skulptur, måleri och keramik.
Vi vill uppmärksamma att Varberg har två konsthallar genom att låta
mammapappabarn ta plats i båda hallarna.
Välkommen att ta del av familjen Fribergs bildvärld!
Eva Eriksdotter, konstintendent/
verksamhetsansvarig för konsthallarna
mammapappabarn
Texter: Ildikó Márky & Gunnar D Hansson
Ett potatisland fullt med sniglar, en pegas med ett fulländat ländparti, svartglänsande storskarvar, bibliska landskap i sammet, gigantiska skålar där ränderna dansar, dunkla, hotfulla landskap, avätna bord i högborgerliga rum på
väg att förvandlas till klippgrottor.
Är behovet att uttrycka sig konstnärligt, att skapa nya bilder och former
en produkt av miljö eller arv? Eller bara en inneboende längtan att tolka den
omgivande världen? Frågan kan kanske inte besvaras enkelt.
Utställningen visar verk av fem individer: Lena Permér, Roj Friberg, Martin
Etherton Friberg, Johanna Friberg och Marta Runemark. Mamma, pappa och
tre syskon. En familj på fem, samtliga konstnärer bosatta i norra Halland
och dess gränsbygder. Med fem skilda uttryckssätt. Har dessa fem konstnärer också en gemensam nämnare, en länk som förenar dem? Man behöver
inte vistas länge bland deras verk eller i deras sällskap för att känna banden
mellan dem, hur det omgivande landskapets invanda, ja, ibland förbisedda föremål eller former i naturen återkommer i deras verk. Ett djurkranium
som självklar utsmyckning på en spegel, ett övergivet hus, en svart buktande
form. Allt på egna villkor utifrån skilda temperament och ställningstaganden.
Med konsten som en gemensam, konkret och livgivande självklarhet. Med ett
ständigt pågående samtal mellan de fem – om frågorna om vad som definierar konst och skönhet, om vad estetik har att säga idag, om hur man förhåller
sig till världen och till samhällsfrågorna.
Lena Permér
Lena Permér är textilkonstnär eller snarare en konstnär som skapar skulpturer i textil. Det är känslan i ett material, en viss färgnyans som får bilderna
att dyka upp inom henne. Skira änglar och kvinnoporträtt skulpterade av
sammet och spets, stundom inlåsta i förrädiskt vackra men trånga askfängelser, illerkvinnor med outgrundlig blick, och fåglar, fåglar av alla de sorter,
som tyngdlöst lyfter sina sammetsklädda vingar. Ibland väljer hon att brodera
berättelser ur Bibeln: Edens lustgård och Noaks ark träder emot oss med
djupa och lågande färger. Hennes universum är arkaiskt, det är fortfarande i
samklang med sin organiska omgivning, med de idag förbisedda objekt som
bygger upp detta universum.
Johanna Friberg
Johanna Friberg arbetar i lera. Hennes bruksföremål – koppar, skålar, tekannor, kittlar, vaser – har en mjuk förlighet, en självklar linje och en inbjudande
generös volym. De är i kärl i ordets mest ursprungliga mening, skapade för att
rymma, härbärgera, ta emot. Ytan på många av de stora kopparna är som skir
spets som har stelnat till en relief. Andra bär geometriska mönster med djärva
linjer som för tanken till jazzrytmer. Färgskalan går ofta i sotgrått eller koboltblått, men rätt som det är kan en oväntat röd färgklick glimma till, som en
blinkning åt betraktaren. I den mönstervärld som växer fram ur det keramiska
hantverket syns inte sällan ett inflytande från de västafrikanska traditioner
som Johanna lärde känna under en arbetsvistelse i Nigeria.
Marta Runemark
Marta Runemark är framförallt skulptör. Hon arbetar i blandteknik, inte sällan i papier-maché, och hennes skapelser tycks så ansträngningslöst låta sig
lockas fram ur sitt material att de verkar nästan mera levande, mera verklighetstrogna än själva de verkliga föremål som de avbildar. Där står flodhästen
så massiv och bastant att man befarar att grunden när som helst skall ge vika.
Den smidiga pegasen nästan hörs frusta av otålighet inför att äntligen få pröva
sina skira vingar i luften. För att inte tala om alla dessa fåglar – stundom i
människogestalt – som följer betraktaren med sina outgrundliga blickar redo
att anfalla eller slå till reträtt. Marta har också en omfattande antal speglar i
sin produktion. De mindre av dem – med förgyllda spetsar och brokadinfattade
ramar – äger en dunkel ikonisk mångtydighet, medan ramarna kring de större
speglarnas tycks leka med Jugendstilens romaniska slingerdekoration. Men
mitt i den ibland smäktande stiliseringen kan hon infoga ett vittrat gethorn och
ett och annat bräckligt harkranium. För att återföra oss till naturen, till den
natur och de föremål som hennes konstnärskap tycks vilja rädda från glömska.
Martin Etherton Friberg
Martin Etherton Friberg är storebror i syskonskaran. Kanske är han den mest
utpräglade epikern bland de fem. Hans målningar rymmer ofta en berättelsens gåta: ett ensamt hus, ett övergivet tält, ett bergsstup som ger hotfull
svindel. Något har hänt eller kommer att hända – som ett slags moderna skillingtryck där dramatiken upphört eller just är på väg att återvända. Perspektiven förbryllar och är tänkta att förbrylla, ett snett uppifrån och nedifrån på
en och samma gång. Man anar en mild provokation – något lurt – också i
det mest oskuldsfulla motiv. Martin är en bildmakare som inte drar sig för
att låta ord få spela med i de tematiska sviterna. Det finns ett experimentellt
drag i hans verksamhet som gör att han inte sällan iscensätter sina verk och
prövar de gestaltade tankarnas bärkraft genom att låta publiken få spela
med. Han har ofta samarbetat med musiker, scenografer eller forskare. Han
är pedagogen – med egenarten fullt bevarad.
Roj Friberg
Roj Friberg är veteranen i familjekonstellationen. Han har varit med längst.
Och han tycks ha gått opåverkad genom decenniernas alla trendskiften och
tidsmoden. Få bildkonstnärer har som han framhållit vikten av det estetiska
och dess livsavgörande betydelse såväl för den enskilde som för vår gemensamma kultur. Men det handlar inte om en estetik för dess egen skull. I hans verk
är det etiska och filosofiska draget minst lika framträdande. Konst och ansvar
utgör en dialogisk helhet. Många av bilderna väcker existentiella stora frågor
– om tid, om rum, om förhållandet mellan natur och civilisation. Men han är
också riktad mot världen, mot vad som pågår runtomkring oss. Ibland i apokalyptiska bilder, ibland i stämningsmättade naturscenerier där hoten dämpats,
men ändå tydligt förnims. Skogstjärnen är ett svart hål som speglar tillvarons
skönhet. Det finns alltid en tidsdimension i Rojs bilder, och som betraktare blir
vi indragna i detta egenartade tidsrum. Den förgänglighetskänsla som präglar
många av hans bilder är inte av det sentimentala slaget. Den är granne med
det nödvändiga upproret mot den förhärskande ordningen i världen.
Under sommaren kommer vi att erbjuda guidade visningar där vi tillsammans
tittar på båda utställningarna. Datum för dessa hittar ni på vår hemsida
www.varbergskonsthall.se.
Det finns även möjlighet att boka visningar på andra tidpunkter.
Kulturhuset Komedianten Engelbrektsgatan 7 432 80 Varberg tel 0340 886 31
Öppet tisdag-söndag 12-16 [email protected] www.varbergskonsthall.se
Sjöallén 6 432 80 Varberg tel 0340 881 83 Öppet tisdag-söndag 12-16
[email protected] www.konsthallenhamnmagasinet.se
Foto: Sem Larsen
Grafisk form: Kulturavdelningen, Varbergs kommun
Tryck: BCB, Varberg
Lena Permér Roj Friberg Martin Etherton Friberg Johanna Friberg Marta Runemark
25 maj-1 september 2013