Transcript 1/1 Krigsänkor och deras barn Så här inför de

1/1
Krigsänkor och deras barn
Så här inför de stupades dag som infaller den 15 maj, läggs i många kommuner ner kransar eller
blommor från församlingen och från kommunen på våra stupades gravar. Jag har själv haft förmånen
att i många år få lägga ner kommunens blommor vid våra hjältegravar, i min hemby Solf. För mig har
detta varit det finaste kommunala uppdraget jag tilldelats under åren.
Efter att ha sätt ett Tv program söndagen 21 mars om krigsänkor, och därefter diskuterat med
ordföranden för Svenskfinlands krigs änkebarn r.f. ställer jag frågan. Borde inte dessa Krigsänkor
eller deras barns förenings medlemmar, uppmuntras att vara med kommunen och kyrkan, och som i
Solf, lägga ner en blomster hyllning på de stupades dag. I diskussionerna med ordförande och andra
framkom det att det finns kommuner/församlingar där man motsätter sig ett sådant arrangemang. För
mig känns detta helt fel, det är ju deras nära som stupat, därför borde dessa anhöriga gå först,
eskorterade av kommunen och kyrkans representanter, vid uppvaktningen på de stupades dag.
Vi vet ju alla att det var under President Maunu Koivistos tid, som det blev legalt i Finland, att prata
om veteraner och deras umbäranden. Därför är vi många, unga och gamla som högaktar denna
president för hans gärning. En tid senare fick även lottorna sin upprättelse, vilket var helt riktigt. Men
nog glömde Finland bort en viktig grupp, Krigsänkorna som under krigen och efter krigen fick klara
sig, mången gång på egen hand, slita hårt för att skaffa mat åt sina barn, kläder och utbildning.
Jag skriver detta för att det stack i mig efter det jag hörde, och jag tror att jag inte är ensam om det. Så
som många andra privatpersoner och företag har jag, stött krigsveteraner med olika sorts donationer,
och det har känts otroligt viktigt för mig. Men varför kom ingen av oss att tänka på dessa” hjältinnor”
krigsänkorna, som ensamma slet där hemma, under och efter kriget, för att ge sina barn och sig själv,
en ny framtid i ett fritt Finland. Låt därför åtminstone dessa mammors barn, nu få hedra sina pappor
på de stupades dag, tillsammans med Kyrkan och Kommunen. Så även, där detta inte av någon orsak
varit möjligt tidigare. Det är det minsta upprättelse vi kan ge.
Lars Gästgivars