Transcript Från möss och män - Ostfabriken av Yasir Qadhi

Från möss och män Ostfabriken av Yasir Qadhi
Källa: http://www.ummah.com/forum/showthread.php?146438-Of-Mice-and-Men-TheCheese-Factor-by-Yasir-Qadhi
Jag har nyss kommit tillbaka efter att ha varit på en av de största Muslimska konferenserna i
Nord Amerika. Medans vi var på konferensen så hade jag lämnat min son Ammaar på det
dagslånga seminariet som var menat för de yngre barnen. När Ammaar kom tillbaka till
hotellrummet, så var det första han sa när han störtade in på rummet med stora ögon fulla av
häpenhet över vad han hade hört. ” Pappa, pappa! Vet du att nachos och ostbågar är haram?”
Jag stönade inombords eftersom jag visste varifrån den grundläggande bakgrunden till
denna fatwa (muslimsk regel eller påbud om en viss fråga, utfärdat av någon lärd) kom, och
frågade: ” Varför säger du så?” Till vilket han svarade: ” Tanten i våran klass säger så!”
Suck....En till viktig läxa i faderskap: Lär dina barn att mycket som de lär sig i ”Islamiska”
skolor inte nödvändigtvis behöver vara ”Islamiskt”.
Som vi alla är så (smärtsamt) medvetna om så har det cirkulerat en uppsjö av e-mails inom
muslimska kretsar som handlar om populära produkter, som t.ex. ostbågar eller nachos som
använder sig av ost som är tillverkat av gris löpe. Eftersom dessa produkter är överströdda
med ost så har bekymrade muslimer automatiskt dragit slutsatsen att de nämnda produkterna
är haram och därför utan vidare bojkottat dem. Utan att ta hänsyn till dessa produkters
näringsvärde, en sådan attityd, även om den är berömvärd på grund av dess uppriktiga
avsikter, visar också på en fundamental brist på kunskap vad det gäller halal (tillåten) och
haram (förbjuden) mat. Innan man drar förhastade slutsatser så skulle det göra Muslimer
gott att göra lite fler efterforskningar och att titta på problemet från alla håll.
I denna artikel så är det min avsikt att titta på problemet ifrån ett mera akademiskt synsätt.
Emellertid för dem som inte har tid att läsa allt, då för att göra en lång historia kort så verkar
den starkaste åsikten vara den att ost i alla dess former (utan dem som faktiskt har fått
tillsatt fläsk som smak) är absolut och totalt halal.
För att bevisa detta så ska vi första diskutera hur ost är tillverkat. Efter det ska vi titta på
animaliskt löpe ur ett Islamiskt perspektiv och tillslut på vad reglerna säger om ost tillverkat
av det. Som en ansvarsfriskrivning så var snälla och notera att detta är för det första en
mycket snabb titt på frågan, både ur ett kemiskt och ett islamiskt perspektiv (även om jag
tycker att det är omfattande trots sin korthet), dels, utgör bara ett utlåtande från dess
upphovsman.
1
Tillverkning av ost.
Ost är en produkt som bildas genom att koagulera mjölk genom att tillsätta ett ämne som
kallas löpe och en syrnings process. Mjölk från vilket djur som helst kan användas, även om
förstås det vanligaste är komjölk följt av getmjölk ( det finns en del mera exotiska ostar som
man kan hitta i olika kulturer som använder mjölk från renar, kameler och lamor bara för att
nämna några). Hundratals olika smaker på ost kan tillverkas beroende på vilken sorts mjölk
som användes, huruvida mjölken var pastöriserad eller inte, hur mycket fett som fanns i
mjölken, vilken sorts löpe, vilka enzymer som blev tillsatta eller smakämnen, syrnings
processen och hur länge och på vilket sätt osten blev lagrad.
Ingen vet när människan ”kom på” hur man tillverkar ost. Ursprunget av ost är daterat till
förhistorien och alla antika civilisationer inklusive Romarna, Grekerna och Egyptierna är
kända som både osttillverkare och ostätare.
En av legenderna om hur ost upptäcktes handlar om en Arabisk nomad som ville bära med
sig mjölk genom öknen. Han hittade ingen behållare utom en getmage och transporterade
mjölken i den och upptäckte när han kom fram att mjölken hade separerats till ostmassa och
vassle på grund av löpet som fanns i getmagen.
Löpe är en nödvändig komponent för att tillverka ost. Traditionellt så har bara animaliskt
löpe använts vid tillverkningen av ost. Men eftersom efterfrågan på ost och kostnaden och
svårigheterna som finns med att få fram animaliskt löpe så går fler och fler företag över till
andra källor av löpe. De två främsta typerna av löpe förutom animaliskt löpe är:
vegetabiliskt löpe och syntetiskt löpe som tillverkas i laboratorier från olika sorters svampar.
Man kan säkert konstatera att i dessa moderna tider så tillverkas den mesta osten utav ickeanimaliskt löpe men den procentuella andelen av animaliskt löpe är fortfarande ganska hög.
( I en ostfabrik som jag besökte i Holland så använde de en blandning av syntetiskt och
animaliskt löpe och i en annan fabrik som jag besökte i Vermont använde de bara
vegetabiliskt löpe).
Det är ju självklart att ost som är tillverkat utan animaliskt löpe inte leder till några fiqh
frågor och därför kommer diskussionen att handla om ost som är tillverkad av animaliskt
löpe.
Animaliskt löpe
Löpe är ett komplext naturligt enzym som produceras i däggdjurs magar för att smälta
mjölk. Animaliskt löpe är typiskt extraherat från insidan av magsäcken av unga djur,
vanligtvis ko eller gris. Det är de minsta djuren som behöver löpet för att kunna smälta
modersmjölken, äldre djur ger inte så mycket av de nödvändiga enzymerna, vilket ger att
ifall äldre djur används så behöver man använda mycket mer av insidan av magsäcken för
att kunna producera samma mängd av löpe.
För att kunna extrahera löpet från magsäcksväggen så använder man sig av en kemisk
process i vilket man löser upp magsäcksväggen i en blandning av syra och andra
lösningsmedel. Detta gör att enzymerna transporteras från magsäcksväggen in till lösningen.
I sista skedet neutraliseras syran. I slutet av processen har löpet blivit tillgängligt som en
trögflytande vätska. Det är denna form av löpe som faktiskt tillsätts mjölken för
koagulations process.
2
Av intresse kan vara att den slutliga vätskan mestadels är en kemisk lösning (vatten, salt och
syrarester), vanligtvis har mindre än 1% av vätskan den faktiska djur enzymen. Mängden av
löpe lösningen som behövs för att tillverka ost är ganska obetydlig, t.ex. i fabriken som jag
besökte i Holland så användes en liten bägare av löpet till en stor behållare av förbered
mjölk.
Islamiska regler gällande animaliskt löpe
Från ett islamiskt perspektiv så kan animaliskt löpe delas in i tre kategorier.
Först, löpet som har utvunnits från djur som är slaktade i enlighet med Shariaah (muslimsk
lag). Det finns inga motstridiga åsikter inom Islam gällande sådant löpe. Det är fullständigt
tillåtet.
För det andra gäller det löpe som har utvunnits från tillåtna djur (kor, får och getter osv.)
men som inte har blivit slaktade i enlighet med Shariaah. T.ex. en ko som har blivit slaktad
på ett sätt som inte är rituell slakt enligt Islam. När det gäller denna andra kategori så finns
det skillnader i åsikterna inom de klassiska lärorna (uttryckt av de fyra madhabs
(rättsskolor) gällande om sådant löpe är tillåtet.
Abu Hanifas åsikt, en av två åsikter som berättas av Ahmad (och den som Ibn Qudamah
valde) och Ibn Taymiyyahs åsikt, var att sådant löpe är tillåtet, därför blir också ost som
tillverkas av sådant löpe tillåtet.
Andra rättsskolor inklusive vad Shafi'i och Maliki lärorna lutar sig mot är att sådant löpe är
orent och därför otillåtet och därför är också ost som är tillverkat av sådant löpe otillåtet.
Många senare Hanafis som inte håller med Abu Hanifas åsikt i detta ämne, påstår också att
sådant löpe är orent.
För det tredje gäller det löpe som har utvunnits från otillåtna djur så som gris. Där finns inga
viktiga skillnader i åsikter om att sådant löpe är otillåtet eftersom källan är otillåten. Precis
som kött, mjölk och ben från sådana djur inte är tillåtet så är inte heller löpet från magen
från sådana djur tillåtet.
Löpe från den andra kategorin skulle vara tillåtet för muslimer att producera, köpa och sälja
om de följer åsikten att det är tillåtet(och detta är den rätta åsikten Insha Allah). Men
eftersom gris löpe är otillåtet så är det förbjudet för muslimer att tillverka eller sälja det,
baserat på Hadith (profetens utsaga) ” När Allah förbjuder ett ämne, så förbjuder Han
ämnets pris” Berättad av Ahmad. Med ”priset” menas att köpa och sälja ämnet.
Nu när vi har sagt detta, denna lag (att gris löpe är förbjudet att sälja eller äta) ska inte
förväxlas med en annan lag: köpa, sälja och viktigaste att äta ost som är tillverkad med gris
löpe. De flesta muslimer förstår inte att dessa två lagar inte nödvändigtvis är identiska,
därför blir det så mycket förvirring i ämnet. Så för att summera, diskussionen det gäller är
ost tillverkad av den andra eller tredje kategorin av löpe. Denna artikel kommer inte att
diskutera bestämmelsen över den andra kategorin för som vi ska se är att om den tredje
3
kategorin är tillåten, ja då blir den andra kategorin per automatik tillåten.
Den Islamiska bestämmelsen gällande ost tillverkad av gris löpe.
Det finns två saker som man måste tänka på när man vill härleda den Islamiska
bestämmelsen över ost. För det första: genomgår löpet en kemisk förvandling när det
utvinns från dennes källa, och för det andra: mängden löpe i förhållande till de övriga
ingredienserna. Båda dessa ämnen har en direkt och omedelbar effekt på huruvida sådan ost
är tillåten eller inte. (Av intresse kan vara att även om denna artikel handlar om ost så kan
dessa två fundamentala metoder användas på alla ämnen för att ta reda på om det är tillåtet
eller inte.)
Den första saken, den om ämnet genomgår en total kemisk förändring, kallas på Arabiska
för istihala. Istihala svarar på frågan: Om ett orent ämne genomgår en total och fullständig
kemisk förändring och blir ett rent ämne, är det tillräckligt för att anse att det är rent? Det
klassiska exemplet som användes av de tidiga skolorna är det om vinäger som utvinns från
vin: om man lämnar vin under de rätta förhållandena eller påverkar det på speciella sätt så
kommer vilken flaska med vin som helst att genomgå en kemisk förändring och bli vinäger.
Vinäger är helt ofarligt och ger ingen förgiftning (berusning).
De klassiska skolorna har olika åsikter gällande ämnet istihala. Hanafis och Ibn Taymiyyah
påstår att det gör den slutgiltiga produkten ren, medans de andra tre lärorna generellt inte
tycker att slutprodukten är ren om processen är medvetet gjord genom människans
inblandning. Det finns ingen vers eller hadith som helt stöder den ena eller den andra
åsikten. Båda grupperna baserar sina utsagor på logiskt resonemang och på utsagor från
Kompanjonerna. Eftersom det inte finns någonting bestämt nämnt i de Heliga texterna
gällande detta ämne och om man tänker på att en kemisk förändring verkligen gör att ett
ämne totalt förändras (som vem som helst som har lite kunskap om kemi kan hålla med om)
så följer jag den första åsikten om att istihala verkligen gör slutprodukten ren. De flesta av
de moderna fiqh akademikerna håller också med om denna åsikt.
Huruvida detta är relevant när det gäller löpe är såhär: Om animaliskt löpe genomgår en
kemisk transformation under extraherings processen, då skulle det utvunna ämnet vara rent
enligt den första gruppen av lärda även om källan var gris. (Självklart skulle den andra
gruppen av lärda inte vara bekymrade över denna diskussion eftersom de anser att gris löpe
är orent oavsett om det genomgår en kemisk transformation eller inte.)
Olyckligtvis, i min begränsade genomläsning av detta ämne så kunde jag inte verifiera
huruvida extraktions processen orsakar en kemisk transformation på löpet eller inte. Vad jag
kunde förstå så genomgår löpet inte en kemisk transformation och extraktionen handlar mer
om transportera djurenzymet från magsäcksväggen till en vätska. (Information från
specialister uppskattas). Därför om situationen är sådan att ingen kemisk transformation
inträffar, då behöver vi inte diskutera detta ämne mera och vi får gå vidare till nästa.
Nästa ämne är verkligen pudelns kärna. Det berör mängden och återstoden av ett orent ämne
när det blandas med ett rent ämne. Nu är det så att de lärda är ganska enhälligt överens om
att en extremt liten mängd av ett orent ämne, när det blandas med en stor mängd av ett rent
ämne, så gör det inte att det slutliga ämnet blir orent. T.ex. om ett glas med urin slängs in i
en normal stor sjö så skulle ingen av de lärda anse att hela sjön är oren. Även om alla är
överens om den generella regeln så finns det inga klara riktlinjer hur mycket av något orent
4
som behövs till vilken mängd rent ämne för att göra produkten oren. Så det riktiga
problemet här är hur man ska definiera vad som är en minimal kvantitet gentemot vad som
skulle räknas som en betydande kvantitet. Men grundprincipen är alla överens om: Om en
minimal mängd av något orent är totalt upplöst i en mycket större mängd av ett rent ämne
på ett sådant sätt att det orena ämnet inte på något vis kan anas (detta kallas istihlal) så är
det slutliga ämnet fortfarande rent.
Denna fiqh principen grundar sig mestadels från den kända hadithen: ” När vatten når en
mängd av två qullas (en specifik mängd) så blir det inte orent.” Berättad av Abu Dawud. Ett
annat bevis är hadithen om Brunnen av Buda'ah'.
Sheik Al-Islam Ibn Taymiyyah skriver när han kommenterar hadithen om de två qullas. ” Så
när det är klart att vattnet som frågades om var av en stor mängd - två qullas - och att en stor
mängd inte påverkas av några orenheter, utan snarare att det blir upplöst av vattnet. Detta
visar att alla bestämmelser (om huruvida något är rent eller inte) beror på om orenheten bärs
av det rena ämnet, alltså att det är uppenbart att det finns ett orent ämne i det rena ämnet, då
är det orent. Men om det har blivit helt upplöst i det rena ämnet, då har det ingen återstående
effekt och substansen är ren. Så när det gäller olika oljor, mjölk, söta och sura drycker och
andra ämnen som är rena, eftersom de eventuella orenheter som finns i dem har helt blivit
uppslukade (istihlal) och förändrade.
Hur kan då det som är rent och tillåtet av Allah bli otillåtet?! Och vem är det som har sagt
att om en kvantitet av något orent blandas med ett rent ämne så att det är helt uppslukat av
det (istihlal) och förändrat i det, att det ämnet är orent och otillåtet? Utan tvärtom, det finns
inget från Koranen eller Sunnah eller enigt beslut eller parallell till något liknande, och det
är därför som Profeten (fvöh) sa i hadithen om brunnen av Buda'ah när han fick reda på att
bindor och hund kadaver och andra orenheter föll i brunnen, ” Rent vatten blir inte orent av
någonting” (Mukhtasar al-Fatawa al-Masriyyah, s.20; se också Majmu' al-Fatawa vol. 21, s.
502).
Andra lärda har också kommit med liknande bestämmelser. T.ex. Ibn Hazm hävdar att om
ett orent ämne är upplöst i en större mängd av ett rent ämne till den grad att den slutgiltiga
produkten inte bär namnet av det orena (att det orena ämnet inte har någon betydande del i
den slutgiltiga produkten), då kommer förbudet som från början fanns på det orena ämnet
att tas bort från den slutgiltiga produkten, eftersom den slutgiltiga produkten inte kallas för
det orena ämnet. Som t.ex. säger han att om en droppe vin föll i vatten, så skulle det inte bli
någon effekt på vattnet och samma sak gäller för alla andra ämnen också. (al-Muhallã, vol.
7, s.422)
Detta är också många av de moderna fiqh lärdas åsikt. Det Europeiska rådet för Fatwas
utfärdade en Fatwa (Nr. 34, utfärdad i Jumad-al-Akhirah 1419 A.H) som slog fast att ett
orent ämne som är tillsatt ett rent födoämne inte gör födoämnet orent om antingen: (a)
ämnet genomgick en total kemisk förändring (istihala), eller (b) blev totalt upplöst och
använt i födoämnet på ett sådant sätt att spåret efter det blev irrelevant (istihlal). Baserad på
denna princip, eftersom mängden animaliskt löpe som används i ost är obetydlig, så betyder
det att även om löpet som användes var orent så skulle den slutgiltiga osten vara fullständigt
ren.
5
Det skulle inte göra någon skillnad om otillåtet ko löpe eller gris löpe användes. Eftersom
kvantiteten är så liten så anses det bli totalt upplöst (istihlal) av de rena ämnena, mjölk i
detta fall, vilket utgör den största mängden av osten. (Se nedan för en mera detaljerad titt på
hur mycket av mängden löpe som är involverad i tillverkningen av ost).
Uttalanden från de klassiska skolorna gällande detta ämne.
Så vitt jag vet, så finns det bara en klar hadith om ost. Abu Dawud, i sin sunan (bok), har ett
kapitel om att äta ost, i vilken han berättar en hadith i vilken ost blev given till Profeten
(fvöh) efter slaget vid Tabuk. Han (fvöh) bad om en kniv (för att skära upp osten med) sa
bismillah och åt av den. (al-sunan av Abu Dawud `kapitlet om mat´, #3819). Detta är nog
den enda hadithen vad gäller att det är tillåtet att äta ost som är gjord från oren löpe,
eftersom det inte fanns några muslimer i Tabuk som kunde ha tillverkat osten. Därför verkar
det som om denna hadith påstår att Profeten (fvöh) åt ost som var tillverkad av idol-dyrkare
(dvs personer som tillbad olika sorters gudar samt kanske även stenar, solen månen osv).
Kedjan som denna hadith berättas genom verkar inte vara den starkaste av kedjor, faktiskt
verkar den vara en svag hadith (jämför med berättelsen som hittas både i Musannaf av Abd
al-Razzãq #8795 och Musannaf av Ibn Abi Shaybah # 24417). Också så visar denna
berättelse bara på att det skulle vara tillåtet att äta ost som var tillverkad enligt den andra
kategorin som är nämnd ovan, och inte gällande gris löpe, då araberna inte åt gris.
Av de kända Imamerna har vi en rapport där Imam Ahmad blev tillfrågad om att äta ost, till
vilket han svarade, ” Det kan bli äten från vem som helst”, menande oavsett vem som hade
tillverkat den. Han blev särskilt tillfrågad av ost tillverkad av Zoroastrians, till vilket han
svarade, ”Jag vet inte”. Men den mest autentiska hadithen som är berättad vad gäller detta
ämne är den från Amr b. Sharahbil i vilket han säger att Umar blev tillfrågad om ost och att
han hade blivit tillsagd att löpe från döda djur användes, till detta svarade Umar ” Säg
bismillah själv, och ät sen.” Och Imam Ahmad har också sagt, ” Är inte den mesta ost vi äter
tillverkad av Zoroastrians?” (Se: al-mughni, v.13, s. 352; också al-Insaf, v.27, s.264).
Därför är det ganska klart att Imam Ahmad ansåg ost vara tillåten oavsett var den kom ifrån,
eftersom Zoroastrians inte tillhör dem som säger Allahs namn när de slaktar, ändå ansågs
osten som de tillverkade vara tillåten. (Det ska noteras att, vilket är typiskt med Hanbali
madhabs, att där finns andra åsikter berättade också- men detta är den som anses vara
starkast inom madhab).
Ibland Kompanjonerna dem själva hittar vi några referenser om att äta ost som Imam
Ahmad refererade till. Både Musannafsen av Abd al-Razzãq och Ibn Abi Shaybah har hela
kapitel tillägnade ost. I dem hittar vi att även om några av de klassiska lärda så som t.ex
Sa'id b. Al-Musayyab och Sa'id b. Jubayr tvekade att äta ost ifall det var känt att ett dött djur
(mayta) hade blivit använt i tillverkningen, så såg majoriteten av de lärda inget fel vad
gällde den saken. Det rapporteras från Ibn Abbas att han var av den åsikten att det är inget
problem med ost tillverkad av Kristna eller Judar (Musannaf av Abd al-Razzãq, #8789).
Både Umar b. Al-Khattãb och hans son Abdullah b. Umar tillät att man åt ost oavsett dess
ursprung. Det rapporteras att Umar har sagt när han blev tillfrågad om det, ”Ät för det är
bara mjölk eller vassle”, (Musannaf av Abd al-Razzãq, #8787) och hans son sa, ” Inget
kommer till oss från Irak som jag tycker om mera än ost!”(ibid.,#8790). En son av Ali b.
Abi Talib, Muhammed b. Al-Hanafiyyah, sa ” Ät ost oavsett dess källa” (ibid., #8793). Det
6
är min ödmjuka åsikt att några av dessa berättelser (så som den sista från Umar) visar att
kompanjonerna anspelar på den lilla procentuella mängd av orenheter som kan finnas i ost
och att det inte var av sådan vikt att det gjorde hela osten oren. Också som Ibn Taymiyyah
påpekar (se följande citat) att de som tillät ost var mer medvetna om tillverknings processen
än de som förbjöd det.
Min favorit bland de lärda, Sheik al-Islam Ibn Taymiyyah skrev: ” När det gäller mjölk och
löpe från döda djur så finns det två välkända åsikter om detta. Den första är att det är rent
och det är Abu Hanifa och andras åsikt och en av två åsikter av Ahmad. Den andra åsikten
är att det är orent och detta är åsikten hos Malik och Shafi'i och Ahmads andra åsikt.
Baserad på dessa olika åsikter så skiljer de sig åt i deras åsikter vad gäller ost tillverkad av
Zoroastrians, för djur som är slaktade av Zoroastrians anses vara otillåtet att äta av de flesta
av de lärda både förr och nu, så mycket att det sägs att Kompanjonerna enhetligt var överens
om denna lag. Så om de gjorde ost – och ost är gjort av löpe- då skulle dessa två åsikter
gälla. Men den starkare åsikten är att deras ost faktiskt är tillåten och att löpe och mjölk från
döda djur är rent. Beviset för detta är att när Kompanjonerna erövrade Irak så åt de ost från
Zoroastrians och detta var väldigt vanligt och välkänt ibland dem. Vad gäller vad som har
blivit berättat angående att några av dem ogillade detta, så finns det ett problem med detta,
eftersom det är en åsikt som kommer ifrån några som kommer ifrån Hijaz (Arabien) och
folket från Irak vet mera om detta då Zoroastrians fanns i deras land och inte i Hijaz landet. Vad som gör saken även mer klar är att Salman al-Farsi, som var guvernör åt Umar
b. Al-Khattãb över al-Madã'in (i Irak) och som var aktiv i att kalla Zoroastrians till Islam
blev tillfrågad om fett och ost till vilket han svarade: ” Det som är halal är vad Allah har
tillåtit i sin Bok och det som är haram är det som har blivit förbjudet i Hans Bok och allt
som Han har förblivit tyst om har blivit förlåtet.” och Abu Dawud rapporterade också att
detta var en profetisk hadith. Det är självklart att han inte blev tillfrågad om ost från
Muslimer eller Ahl al-Kitab (bokens folk, dvs Kristna och Judar) för det är ett klart ämne
utan hellre frågan gällde ost tillverkad av Zoroastrians. Detta visar att Salmãn gav en fatwa
gällande dess tillåtelse.” (Majmu' al-Fatãwa, vol. 21, s. 102-103). Märk att Ibn Taymiyyah
inte pratar om löpe som utvinns från grisar utan om löpe som har blivit utvunnet från kor
och får som inte har blivit slaktade i enlighet med Shari'ãh (dvs. den andra kategorin om
löpe av de tre kategorier som nämnts ovan). Hur som helst, hans citat kan användas här som
ett generellt sammanhang vad gäller att ost är tillåtet oavsett var det kommer ifrån. Också i
en annan fatãwã ( några har blivit citerade ovan), visar Ibn Taymiyyah tydligt att han håller
med om att istihlãk (total upplösning) av en oren substans i ett rent ämne inte gör hela
materialet orent.
Slutsats
Även om det är hälsosamt att så många muslimer är oroade över Shariaah lagarna, så är det
viktigt att förstå dessa lagar innan man antar några förhastade slutsatser.
Det viktigaste som man måste fundera på när det kommer till om ost är tillåtet eller inte, i
författarens ödmjuka åsikt, är mängden animaliskt löpe som finns i det. Tänk på följande: I
ett grovt experiment så sänktes två kvadratcentimeter av en preparerad kalvs magsäcksvägg
ner i 30 gram vatten för att producera den första löpe lösningen. Efter extraktions processen
så filtrerades återstoden av magsäcken bort genom en fin sil och sen togs en tesked av den
löpe lösningen (dvs. ungefär en sjundedel av den ursprungliga lösningen) och blandades
7
med ungefär fem liter av mjölk för att ge ungefär två och ett halvt kilo ost. Någon som har
lite mera tid än vad jag har kan enkelt räkna ut precis hur många procent av det animaliska
löpet som finns i slutprodukten och även hur många procent det blir i en ostskiva. Men även
utan att räkna ut det exakt så är det klart att det är en väldigt obetydlig mängd av det
faktiska animaliska löpet som finns i osten. För att bara citera en enda referens så säger
Wikipedia att i ett kg av tillverkad ost så finns det ca 0,0003g av löpe enzymer. Återigen det
är ett kilo, hur mycket kan det då tänkas finnas i en skiva och hur mycket kan det möjligtvis
finnas i en majs båge som har blivit överströdd med torr ost?
En sådan ringa kvantitet av orenhet (dvs. mindre än 0,00003%) kan helt enkelt inte göra
hela produkten oren. En droppe av najas blod som faller ner i en tio-liters behållare med
vatten är faktiskt mer koncentrerat än mängden löpe enzymer i ost.
Följaktligen, för att dra en slutsats, så är det denna ödmjuka student av kunskap (och
av många stora lärda) att ost, oavsett hur den är tillverkad eller av vem den är
tillverkad, är tillåten. ( Det enda undantaget skulle vara ifall andra orena tillsatser av
tillräckligt stor mängd har blivit inblandade i tillverknings processen.)
Så fortsätt du Ammaar – ät och njut! Och skicka dipsåsen...
Källa: http://www.ummah.com/forum/showthread.php?146438-Of-Mice-and-Men-TheCheese-Factor-by-Yasir-Qadhi
8