Transcript Nisse Hedlund - SO med Birger

blågul motorprofil
Det perfekta upplägget för Jeopardy. Svenskt motorgeni som har gjort motorer och
motorcyklar under eget namn. På frågan som egentligen är ett svar följer svaret
som med samma bakvända logik egentligen är en fråga. Vem är Nils Hedlund?
Tex t Birger Tommos
BILD Birger Tommos, Sven-Olof
Perssons samlingar samt Nils Hedlunds egna samlingar
D
et finns ett fåtal människor som långt
efter pensionsåldern fortfarande pratar och gestikulerar som om de istället
hade långt kvar till pensionsåldern. Nils ”Nisse” Hedlund är en sådan. En svensk motorguru som trots att Tekniska Museet tillägnade
honom en utställning 2005 torde vara en doldis för den svenska allmänheten. Bland MCfolk är han däremot en levande legend. När jag
träffar honom i villan strax utanför Stockholm
kan jag snabbt konstatera att det finns mycket
krut kvar i gubben. Han rör sig snabbt och lätt.
Han har mycket att visa och hans intresse för
teknik sträcker sig långt utanför motorcyklarnas värld. Flygplan är till exempel något som
Nisse vurmar för. Samtalsämnet kan därför
snabbt växla från ventilstyrningsteknik på
en Albinmotor till vinguppbyggnaden på ett
glidflygplan. Nisse är intensiv men på ett behagligt och medrykande sätt. Det är glädje han
förmedlar. Glädje över upptäckande och glädje
över byggande. Nisse föddes 1933. Han tillhör
samma generation som Bill Nilsson och Sten
Lundin, världsmästare i motocross med motorer som Nisse varit med om att utveckla. I den
processen lärde Nisse känna alla de talangfulla konstruktörer och förare som tillsammans
skapade det svenska motocrossundret under
sent 50-tal och tidigt 60-tal. Folke Manner-
stedt var en av dessa, Husqvarnas chefsingenjör under GP-epoken på 30-talet och alltsedan
dess ett stort namn i MC-kretsar. Nisse pratar
om Folke som om de hade setts igår. Han beskriver en skicklig ingenjör som hade brilliant
intuition men som inte så sällan var slarvig
med detaljer. Gunnar Hagström, som hjälpte
Monark att ta fram VM-vinnande motocrosshojar under mitten av 50-talet och sedan arbetade med Litos Ex-cam-projekt under 60-talets mitt där även Folke var djupt inblandad,
är en annan av de motorlegender som Nisse
ofta refererar till. Gunnars styrka var känslan
för detaljer och hans noggranna beräkningar.
Nisse själv är ingen skolad ingenjör. Han har
överraskande nog inte mer än folkskola och två
års yrkesskola bakom sig men det har inte hindrat honom från att vara en framgångsrik motorbyggare. Grunden till det hela lades under
slutet av 40-talet på en yrkesskola i Spånga.
Nisse hade sedan barndomen varit road av att
skruva isär sina leksaker och som många andra smågrabbar fascinerades han av flygplan.
Med nöd och näppe hade han lyckats få sin
far att förstå att han inte tänkte följa i dennes
fotspår och bli musiker.
-Pappa var ingen pedagog när han skulle
lära mig att spela. Man gjorde allt fel. Klart
jag tröttnade, säger Nisse med en stilla suck.
Nisse poserar på den Union han körde till seger i
juniorernas 500-klass under TT-tävlingarna i Kristianstad 1954.
Dan ”Danne” Westlund och Nisse Hedlund (tv) tränar
sidvagnsmotocross, som bland annat resulterade i en
förstaplats vid tävlingar i Kylbo 1959.
68 Nisse tänkte istället bli flygmekaniker
men på yrkesskolan snackades det mer om motorcyklar än om flygplan och en dag dök Folke
Mannerstedt upp. Nisses lärare Allan Eriksson
hade bjudit in honom för att initiera ett projekt
kring racermotorer till motorcyklar. Allan var
en lärare av en sedan länge utsorterad sort i
den svenska skolan. Han ställde höga krav och
kunde tänka sig att korrigera sina elever med
fysiska metoder. Men bakom den tuffa fasaden
fanns värme och engagemang. Nisse kom med
tiden att räkna honom som en nära vän. 1948
lämnade Nisse skolan. Han fick omgående arbete på en firma som hette Stålex. De första
motorcyklarna, en Colibri och sedan en Husqvarna, införskaffades.
TT-seger i Kristianstad
1951 hade Nisse fått kontakt med Einar ”Eje”
Endfors. Eje hade en mekanisk verkstad och
han hade erfarenheter av motorcykelracing.
Det bar sig inte bättre än att Nisse köpte en
rejält modifierad gammal Velocette 350 av
honom. Snart arbetade även Nisse på firman.
Han hade blivit biten av motorcykeltävlandets
fluga. Debuten skedde i Norrtälje TT 1952,
Nisse körde Velocetten och kom tvåa i juniorklassen. Nästa steg var att lyfta in en Albinmotor i ramen men för att det skulle fungera krävdes först och främst en hel del arbete
med motorn och i nästa steg en helt ny ram.
En Albinmotor var den 500-stånka som Folke
Mannerstedt, på basis av en av hans 30-talskonstruktioner för Husqvarna, hade ritat åt
försvaret under andra världskriget. I början av
50-talet fanns det gott om sådana och även om
det inte direkt var någon racermotor var det i
alla fall något att utgå ifrån. Albinmotorn kom
sedan att följa Nisse under många år. Det var
kraftigt modifierade och omarbetade varianter
av den motorn som gjorde succé på världens
motocrossbanor under sent 50- och tidigt 60tal. Nisse egen racingkarriär, inom roadracing
eller TT som man sa på den tiden, nådde sitt
Nummer 5 / 2012
Nisse i garaget med sin egen V-twinmotor.
Nummer 5 / 2012
69
Hedlundsmotorer har fått göra tjänst i såväl motocross- som choppersammanhang men detta snygga
landsvägsbygge är unikt och finns bara i ett exemplar.
Hedlund kan man läsa på tank och motor. Föraren
heter passande nog Hedlund han med.
Vita Hedlundare
Bild från Spånga tagen i början av 1960-talet. Nisse arbetar med att skruva ihop en av de sexton Hedlundsbyggda
Husqvarnamaskiner för motocrossens 500-klass som han tog fram i samverkan med fabriken.
klimax i Kristianstad 1954 då han tog sin Union till seger i juniorernas 500-klass. Namnet
Union kom från en då alldeles nyligen nedlagd
motorcykelfabrik i Charlottenberg som hade
haft som affärsidé att bygga svenska Albinbaserade 500-stånkor för landsvägsbruk. Cykeln
var det Albinbygge Nisse hade påbörjat redan
1953. Det hade, föga förvånande, tagit sin tid
att få fart på ekipaget. 1955 blev Nisse senior
och två år senare gav han upp tävlandet. Orsakerna var flera, tidsbrist kanske den främsta
men Nisse har även i efterhand låtit antyda att
han nog var en bättre motortrimmare än förare. Nisse hade dessutom blivit såväl far som
ägare till Hedlunds Motor i Spånga. Firman
han grundat var den som Eje tidigare hade ägt.
Endfors och Son blev alltså Hedlunds Motor.
Redan på Ejes tid hade man trimmat Albinmotorer åt Monark och när Nisse tog över firman
fick han snart beställningar på Albinmotorer
från Husqvarna. En tidig version av denna
artikel hade några kortfattade och kanske en
smula raljanta formuleringar om hur det gick
till att förvandla ett gammalt arméjärn till en
potentiell VM-vinnare. Nisse var inte nöjd:
-Du får det att låta så enkelt, det låg
massor av arbete bakom och lätt var det verkligen inte, påpekade han med eftertryck.
Nisse hade såklart rätt. Det var inte lätt
men en sak stod snabbt klar på den tiden
det begav sig och det var att om någon hade
känsla för hur det skulle gå till när fler hästkrafter lockades ur en Albinmotor så var det
Nisse. Arne Löwendahl från Upplands Väsbys MK noterade det hela och tyckte Nisse
skulle bygga sina egna Husqvarnor med Albinmotorer eftersom fabriken själv inte tog
fram några motocross 500:or till privatförare.
Avtal skrevs med Husqvarna som höll med
vissa delar men ram och motor fixade Nisse ihop själv. Resultatet blev sexton 500:or
som skruvades ihop i Spånga under 1960 och
1961. Samtidigt var Nisse inblandad i motortrimmandet av Husqvarnas Albinbaserade
fabrikshojar som, i händerna på Bill Nilsson
och Rolf Tibblin, var mycket framgångsrika.
Efter att Monark hade lagt ner tävlingsverksamheten 1960 hette Husqvarnas främsta
inhemska konkurrent Lito och även här hade
Nisse ett finger med i spelet, han slipade nämligen kamaxlarna till de Albinmotorer som användes i deras byggen. Bill Nilsson lämnade
snart Husqvarna. Han och tävlingschefen
Bror Jaurén drog inte riktigt jämt. Bror var en
barsk herre som aldrig hade hört talas om att
man borde uppmuntra folk. Istället spred han
kommentarer av typen ”om du inte vinner den
här tävlingen kan du skita i det här” omkring
sig. Man kan förstå att Bill lämnade skutan.
Rolf fortsatte några år till men inför säsongen
1964 hade han tröttnat på Husqvarnas oförmåga att, bortsett från det Ex-cam-bygge man
lät Nisse pyssla med, vidareutveckla Albinmotorns föråldrade stötstångskoncept. Nisse
insåg att Ex-cam nog inte var framtiden och
gjorde därför något som ingen åtagit sig sedan Albinmotors anfader Husqvarna 112 TV
såg dagens ljus på 30-talet. Han tog fram en
alldeles ny topp med överliggande kamaxlar.
En helt ny cykel såg därmed dagens ljus, en
Hedlund. Vevhusdesignen var nu det enda som
påminde om en gammal Albinmotor.
-Den var så pass bra att Roffe blev VMtvåa direkt, säger Nisse och ser rätt nöjd ut.
Tyvärr var timingen inte helt perfekt för
Nisse. I motocrossens 500-kubiksvärld hade
tvåtaktare börjat ta för sig och under säsongen
1965 körde Rolf bara helt kort med den cykel
Nisse tagit fram som ersättare till den från
1964. De två vita cyklar som Nisse byggde
till Rolf är de enda två som han räknar som
helt sina egna, den från 1964 ägs av Christer
Nisse sålde en hel del motorer till duktiga sidovagnsmotocrossåkare även utanför Sveriges gränser. Längst
till höger på bilden syns holländaren Wilhelm Verveij,
han köpte hela fem V-motorer av Nisse. Det är troligen
hans bror som syns som burkslav. De andra två på
bilden, som måste ha tagits i början av 1980-talet, har
tyvärr inte gått att identifiera. Andra namnkunniga utländska sidovagnsmotocrossförare som vid samma tid
använde sig av Hedlundsmotorer var Willy Davenport,
Ben Snijder och Pierre Borms. De var från respektive
Storbritannien, Holland och Belgien.
70 Nummer 5 / 2012
Garver och står på museum i Simrishamn och
den från 1965 ägs av Nisse själv och står på
museum i Motala. Den som brukar roa sig med
att gå på veterancross vet att vita ”Hedlundare” kan dyka upp här och var. Det är i så fall
replikor som fans har byggt runt motorer de
köpt av Nisse. Inget konstigt med det och inget
Nisse själv har något emot. Även om Nisses
skapelse inte längre var konkurrenskraftig i
VM:s 500-klass fanns det många andra sammanhang där den fortfarande var eftertraktad,
fyrtaktsserier och sidovagnsmotocross. Innan
Nisse byggde de två cyklarna åt Rolf hade
han leverat 35 modifierade Albinmotorer till
diverse kunder. Efter att han tagit fram den
nya toppen med överliggande kamaxlar kom
ytterligare 105 stycken motorer att byggas.
Tillverkningen fortsatte under lång tid och
efterfrågan i Tyskland där det bodde en stor
Hedlundsentusiast som hette Eugen Siegle
gjorde att Nisse 1974 ritade om vevhuset, av
ovanstående 105 motorer kom 43 att utrustas
med det nya vevhuset. Totalt fem tyska sidovagnsmotocrossmästerskap togs med 620-kubiksversioner av Nisses motor. Det var Eugen
som hade tjatat fram dessa modeller och det
var den större cylingervolymen som krävde
ett nytt vevhus. En annan tysk som uppskattade Hedlunds motorer var Herbert Simon,
han var ansvarig för merparten av de tyska
sidovagnsmotocrossmästerskap som sopades
hem av Hedlundbestyckade ekipage och blev
med åren en av Nisses bästa vänner.
En röd Hedlund
I kontinentala sidovagnsmotocrosskretsar
talades det vid denna tid, det vill säga under
mitten av 70-talet, alltmer om en förstående
höjning av cylindervolymsgränsen inom sidovagnsmotocrossen till en liter jämt. Nisse
hängde på och började utveckla en V-twin om
1000 kubik. V-twinnen hamnade med tiden
Rolf Tibblin med sin Hedlundare. Bilden är tagen i
Holland, St Anthonis 1964.
Nisse, i mitten av bilden, visar upp en handfull Hedlundsbyggda Husqvarnamaskiner utanför sin verkstad i
Spånga, bilden är tagen i början av 1960-talet. Övriga på bilden är Arne Löwendahl (th) och Björn Heinrich (tv).
Arne var initiativtagare till projektet. Björn var däremot en av Nisses anställda.
i flera sidovagnsekipage avsedda för motocross och noterade en hel del framgångar,
bland annat ett SM-guld 1981 (Jan Persson/
Gösta Jeppsson) och en tredjeplats i VM 1982.
Föraren hette i det sistnämnda fallet Bruno
Schneider och var österrikare, burkslavens
namn var Christoph Längle. Även andra började få upp ögonen för Nisses skicklighet.
Yamaha byggde ogenerat sin TR1:a med en
motor som var misstänkt likt Nisses V-twin:
-Jag hade inga patent och Yamaha kunde göra som de ville. De kunde väl i alla fall
ha frågat, säger Nisse och slår uppgivet ut
med armarna.
Chopperfolket gillade tanken på att göra
något helsvenskt och vips så hittades Nisses V-twinnar i de mest fantastiska ramar.
Hela 63 V-twinmotor har det byggts. Nisse
har själv en, ett helrött bygge för landsvägsbruk med ”Hedlund” målat på tanken. Cykeln
började byggas av Nisses gamle kompis och
medarbetare Börje Carlsson redan under mitten av 1980-talet men det var först 2007 som
Nisse själv såg till att slutföra och registrera
bygget. Tjänstevikten är blygsamma 204 kilo
och motorns del i totalvikten är inte mer än
42 kilo. Modesta 60 hästkrafter tar Nisse ut
ur hojen men de V-twinnar han byggde för
sidovagnsmotocross hade 50 procent mer effekt. Att Nisses motorbyggande är en svensk
framgångssaga är det ingen tvekan om men
Redan på Ejes tid hade man trimmat Albinmotorer åt Monark
och när Nisse tog över firman
fick han snart beställningar på
Albinmotorer från Husqvarna
Nummer 5 / 2012
en vaken läsare inser att ingen kan överleva
som enskild tillverkare av handbyggda motorcykelmotorer i små serier. Självklart har Nisse
gjort mycket annat också. Hans mekaniska
verkstad som med åren hamnade i Tyresö har
till exempel byggt maskiner åt industrin. Det
är inte utan viss stolthet som Nisse, efter att
ha berättat om de många motorcykelmotorer
han byggt, visar upp bilder på den pepparkaksmaskin som idag tillverkar pepparkakor
åt Annas Pepparkakor. Det hela är mycket
talande för den nyfikenhet och mångsidighet som har präglat Nisses liv. Han har inte
bara upplevt stora delar av den svenska MChistorien. Nisse är svensk MC-historia. Att redogöra för allt Nisse Hedlund har gjort
låter sig inte riktigt göras inom ramen för en
översiktlig artikel. Därför hittar man i denna text
till exempel inte ett ord om speedway, 1000 meters tävlingar eller om isracing. Lyckligtvis finns
mer information att tillgå på den fantastiska
hemsida (www.hedlundsmotor.se) som Hedlunds Motorsällskap administrerar. Hemsidan är
passande nog ett monument över såväl Nisse
som över mycket av den svenska mc-historia
Nisse varit en del av. Den som vill höra Nisse
berätta om sitt rika liv tittar lämpligen förbi på
MC Collection den 24 maj vid 18.00-tiden, se
www.mc-collection.com för mer information.
71