Predikan 19 maj 2013 Korskyrkan

Kom närmare!

I Joh 14-16 berättar Jesus om Andens uppgift - att Anden ska vägleda oss in i hela sanningen. ”Han ska förhärliga mig.” (16:14) förhärliga = peka på, lyfta upp (det är det vi har sagt i vår viljeinriktning ”Vi vill lyfta upp Jesus... dvs vi vill förhärliga Jesus. ) Och när Jesus har talat klart om Andens uppgift och vad som ska ske så står det i

Joh 17:1-5

Syftet för Jesus var att lyfta upp/förklara/förhärliga Fadern - så att Gud/Fadern/Skaparen kan ge det eviga livet till sin Skapelse. ”Och detta är det eviga livet - att de känner dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus”. Målet är att känna Gud! Att relationen mellan Skaparen och Hans skapelse återupprättas.

Pingsten handlar om att lära känna Gud. (Jer 31:31-34) Guds Ande kommunicerar Guds väsen och vilja till oss. Det är Andens liv! Det är Andens uppfyllelse! Det är det nya förbundet som Gud lovar genom bl.a. Jeremia. Syftet är att återupprätta relationen - inte att vi ska profetera och tala i tungor. Ett medel för Gud är att använda sig av de gåvor som Anden ger - men det är just medlet, inte målet. Allt det där kommer att försvinna, det är bara relationen som består. Kärleken från Gud. (Paulus i 1 Kor 13) En del kristna läser om Pingstdagen i Apostlagärningarna och betonar att lärjungarna efter pingstupplevelsen talade andra tungomål - och det är sant. Men varför talade de andra språk vid detta tillfälle? Jo, Anden gav dem olika språk för att evangeliet skulle predikas där och då, bland alla olika folkslag som var samlade i Jerusalem.

Syftet

var förkunnelsen om Jesus och Guds Rike - inte att lärjungarna skulle bli karismatiker! Ibland hör jag kristna syskon som talar om Andens gåvor som ett slags inomkyrkligt bonuspaket, som vi alla ska drabbas av. Så länge vi inte ser syftet med gåvorna är jag inte säker på att Gud är så intresserad av att utrusta oss... Det finns ett uttryck som har nämnts några gånger i våra bönesamlingar senaste tiden och även förra söndagen här i kyrkan: ”

Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar

” (1917) Jag dök ner och grävde lite i den texten.

Ps 103:7

I vår nyaste svenska översättning har den här versen översatts på ett sätt som gör att själva poängen försvinner - olyckligt! Så jag tittade igenom flera engelska och även en hebreisk översättning och orden som används är ”vägar” och ”gärningar”. Mose fick se Guds väg/vägar - Dvs Mose levde i en sådan relation till Gud så han kunde bli vägledd, Mose kunde se vart Gud gick. Mose såg syftet med Guds handlande. Israels barn såg ”bara” Guds handlande, och det var säkert fantastiskt - men det skapade ingen närhet till Gud. Möjligen viss gudsfruktan och ibland stor glädje (som när Gud delade Röda havet) Men det tog tre dagar efter Röda Havet så hade folket glömt Guds omsorg!?!

Nöjer vi oss med Guds gärningar eller söker vi Guds väg?

Ja, om vi ändå kunde få se Guds gärningar, tänker någon, då skulle jag vara glad... Ibland tycker vi att det är så tyst så vi t.o.m. är beredda att tro på skeenden som inte ens är Guds...

Det var som Duressa predikade om förra söndagen, om att höra Guds röst. Ibland kan vi vara så andligt hungriga så vi är beredda att stilla vår hunger på vilket bröd som än ställs fram. Hoppas du förstår bildspråket...

Det finns också nåt hos oss människor som hellre söker gärningar än vägledning. Hellre action än fördjupning... Se på Jesu liv - folket skockades omkring Honom när han botade sjuka och mättade hungriga. När Han började tala om lärjungaskap och priset att betala, då gick folk hem...

Och visst känner vi igen det? Jag tror att det är i bön och lyssnande som vi finner Guds väg - och bönesamlingar är ju inte precis de mest besökta...

Mose lärde känna Gud för han vågade sig nära. Folket nöjde sig med att hålla sig på avstånd och lyssna indirekt. (2 Mos 19 När Gud kommer till sitt folk vid Sinai berg: Gå du, Mose...vi stannar här...) Hör du vad Anden säger till församlingen? -”Kom närmare” Vad händer när vi stannar på avstånd?

Det finns en händelse direkt kopplad till 2 Mos 19 som visar det:

Berättelsen om guldkalven

djuravbildningar av guld) (2Mos 32) Folket säger: Den där Mose vet vi inte vad det blivit av (40dagar). Om inte blixten slagit ner i huvet på honom så har han säkert svultit ihjäl... Gör oss en gud, Aron...

Folket efterfrågar en gudsbild som de kan förstå! Och Aron bygger en gudsbild av det som folket hade att erbjuda. Guld var det finaste de hade så deras ägodelar och erfarenheter formade gudsbilden... (i Egypten var gudabilderna ofta Obs att de inte medvetet skapar en annan gud, utan de kallar den gudsbild som de kan omfatta för ”Den gud, som har fört oss ut ur Egyptens land”. Känner nån igen sig? Är det inte så vi ofta gör - vi låter våra ägodelar (det vi kan frambringa) och våra erfarenheter forma vår gudsbild.

”Israels barn såg Guds gärningar, men Mose såg Guds vägar” - vad är skillnaden? Folket såg att Gud handlade, att havet klövs, att berget bävade och dånet ljöd. Men det i sig gav dem ingen närmare förståelse av vem Gud är. Det skapade fruktan - men inte relation.

Mose trädde närmare och fick se Guds vägar: Mose förstod varför Gud handlade, vart Gud ville leda dem, han hade lärt känna något om Gud. Jesus säger till sina lärjungar: Detta är det eviga livet - att de känner Dig, den ende sanne Guden, och honom du har sänt, Jesus Kristus.

Pingstdagen, idag, påminner oss om att löftet kvarstår. Löftet om att Gud vill ge av Sig själv. Som en del av återupprättandet.

'Shavout' - var den högtid som judarna firade 49 dagar efter Pesach, dvs påsk. Veckofesten kallades den också och firades under två dagar. Då kom judar från alla håll och bar fram förstlingsfrukten från sin skörd till templet i Jerusalem. Förstlingsfrukten var en pedagogisk bild som påminde judarna om att allt kommer från Gud och allt tillhör Honom. När den första frukten, den första grödan, skördades så åt man inte upp den själv - utan man gav den till Gud - ett sätt att visa att allt tillhör Honom. Denna judiska högtid var också en högtid då man påminde sig om lag-givningen vid Sinai. Detta var alltså en högtid som judarna firade och det var därför det var så mycket folk i Jerusalem på den dagen som sen fått namnet Pingstdagen.

För på just den dagen väljer Gud att sända sin Ande över sina lärjungar! Vad är Guds väg i detta? Syftet? Vad säger Gud med sitt handlande? Jo, det skriver Paulus om. Han har sett Guds tilltal i timingen (just på Shavout/veckofesten), och kallar Anden för Guds förstlingsgåva/frukt (Rom 8:23). Dvs Gud ger sin Ande till sitt folk, och visar därmed att allt (hela Gudsriket) tillhör oss. Och uppfyllelsen av Jer 31, följden av det nya förbundet, sker just på den dag då man firade det gamla förbundet... Frukta inte du lilla hjord, det har behagat Fadern att ge er riket... Guds Ande vill fylla oss, så att vi kan lära känna Herrens vägar och förstå syftet med vår vandring här. Amen!