Transcript Rhodos — kolossen är tillbaka

Rhodos
kolossen slår
tillbaka
Det är inte bara i klädmodet 80-talet gör comeback.
Plötsligt vaknar semesterfavoriten från förr, och vi
undrar varför vi inte redan är där. På de nya hotellen,
på tavernorna, på de underbara stränderna.
Rhodos är tillbaka.
Text &foto Robert löfvenholm
Visste du at t …
280 –224 f Kr fanns ett
av den
gamla världens sju und
erverk
att beskåda på Rhodos
i for m
av statyn Kolossen?
Den sägs ha varit av ung
efär
samma mått som Frih
etsgudinnan i New Yor k, men
efter bar a
56 år för stördes den av
en jord bävning.
Rhodos befolkning har sällan långt till skratt.
Har du tur kan du bli bjuden på en kaka.
»
. Ett trevligt frukostalternativ kan vara Boutique Hotell Avalons
gröna innergård som är öppen även för dem som inte bor på hotellet.
Som en nygammal tidsmaskin öppnar
sig en av Rhodos gamla stads sju portar
framför mig, och för ett ögonblick känns
det som om jag har färdats bakåt i tiden,
om än mitt i samtidens tecken.
– Hey hey, this is the best place to eat! Come inside
please, see our menu! ropar inkastarna och försöker
locka oss med papegojor i färggranna fjäderskrudar.
Vi beundrar i stället gröna små innergårdar, välvda
sandstensportar och fina stenhuggeriarbeten.
Rhodos gamla stad är utan tvekan öns populäraste turistmål – och den tål både att upptäckas av
nykomlingar och att återupptäckas av den som besökte ön på 1980-talet.
Längs den sluttande huvudgatan Sokratous ner
mot gamla stans mesta mötesplats Hippokratous-­
torget trängs besökarna. Men bara ett stenkast där­
ifrån är det förvånansvärt lugnt. Bilar är förbjudna
innanför murarna, och på de mindre bakgatorna kan
du spendera flera timmar i relativ tystnad. Längre
och längre in bland de medeltida gatorna och gränderna tränger vi, och snart vet ingen av oss var vi har
väderstrecken.
Från en av alla dessa gränder skymtar vi det gamla klocktornet To Roloi, rest 1851. Där uppifrån är
utsikten enorm! Direkt nedanför ligger Suleimanmoskén som påminner om det turkiska styret
1522–1912 och i fjärran skymtar just Turkiets kust
endast två mil bort. Österut, strax utanför murarna,
ser jag Mandraki-hamnens välkända väderkvarnar
omgivna av segelbåtar från Europas alla hörn. Jag
vänder mig norrut, blickar ut mot Rhodos nya stad
och de fina stränderna vid öns allra nordligaste
punkt.
Vid St Antonius-porten ett par hundra meter bort
släntrar jag nedför trappan till den gamla vallgraven
mellan två av gamla stans yttermurar. Området är
täckt av gräs, och när jag flanerar lite på måfå i tystnaden känns det märkligt att vara omgiven av en
modern stad med 60 000 invånare. Först när solen på väg
ner färgar himlen skinande röd tar jag mig upp igen.
De allra flesta som besöker Rhodos söker sig
utanför stan, för att lägga ut sin handduk någonstans
på östkusten och slippa de ihållande vindarna som
kännetecknar öns västra sida. Det senaste tillskottet
på badtoppen heter Kolymbia , och efter en halvtimmes bilfärd från stan ser vi det lilla samhället breda
ut sig. Det var från början ett litet fiskesamhälle och
än i dag bedrivs här fiske, trots att de flesta livnär sig
på turism. På tavernan Limanaki serveras traditionell grekisk mat och färsk fisk. När vi förklarar att vi
bokat bord halar en av servitörerna glatt upp en riktig baddare till fisk och säger:
– Då är det den här ni ska kalasa på i kväll!
Det är inte ovanligt att servitörerna visar upp fisken innan kocken sätter kniven i den för att klargöra
att den verkligen är färsk. Förrätter som romröra, vitlöksbröd, grekisk sallad och dolmades glider in i
snabb takt. Retsina och mineralvatten skickas fram
och tillbaka över den rutiga bordsduken. Så dyker
servitören till slut upp med ett silverblänkande fat
St:Paulsbukten är vacker
att se på och perfekt
att bada i.
Insidan av det lilla men lyxiga
hotellet Melenos i Lindos.
En av Lindos alla åsneuthyrare
väntar på nästa kund.
Pr iSkOL L
kr
1 kopp kaffe ≈ 25
kr
34
≈
1 Coca -Cola
1 öl ≈ 33 kr
1 glas vin ≈ 48 kr
Taxi 3 km ≈ 58 kr
vara minst lika vackert som Ladiko, men
med mer blandad miljö. På frågan varför man uppkallat stället efter den kände skådespelaren går svaren isär. Säkert är i alla fall att det har att göra med
att han spelat in film på ön och fattat tycke för den.
Över både Ladiko och Anthony Quinn Bay vilar ett
härligt lugn, och de enda försäljare jag ser är de som
tillhandahåller solstolar och parasoller.
Quinn Bay
När vi når Lindos , Den vita staden, skiner verk-
ligen de vitkalkade husen i solen. Högt belägen på
en mäktig brant ligger den, krönt av sitt alldeles
egna Akropolis. Då Unesco har listat staden som ett
världsarv är inga nybyggen tillåtna och den är såle-
3
FAVORITER
NAMN: robert Löfvenholm
1. Marinos s.a. och deras trevliga personal i butiken på
Ermou 23 i gamla stan säljer härligt gott vin och ouzo.
2. Baklava. Härliga sötsaker gjorda på valnötter, mandlar
och sirap. Sitter perfekt med en kopp kaffe.
3. Stränderna. Listan kan göras lång på både stränder
och vikar som jag längtar efter att få besöka igen ... och igen.
des välbevarad, med små gränder fyllda av kaféer,
butiker, barer och restauranger med takträdgårdar.
De så kallade kaptenshusen utgör stommen i staden, och med fina stenreliefer runt dörrarna in till de
typiska innergårdarna är de lätta att känna igen. Motorfordon får inte användas här, i stället ser man åsnor som, påhejade av sina förare, kämpar steg för
steg allt högre upp bland husen. På ryggen bär de
besökare som i den varma solen valt ett – för dem –
mindre ansträngande sätt för att nå toppen.
Ett par kvarter från kommersen och farleden hittar jag in i stadens vita lugn och en bit bort ligger två
fina stränder – på norra sidan långgrunda och välbesökta Pallas-stranden, i söder lugna St Paul´s-bukten.
Den är visserligen lite mindre, men bjuder en härlig
badupplevelse och är samtidigt en fröjd för ögat.
Gråbruna klippor runt en liten strand har skapat en
naturlig hamn, och till höger ligger ett litet kapell
som lyser extra vitt mot omgivningen.
Tillbaka i stan på det lilla torget möts jag av dofterna från restaurang Mavrikos. I tre generationer
har familjen Mavrikos stått i köket och serverat den
kanske bästa maten i hela Grekland, med innovativa
rätter som calamari i saffran- och rödbetssås, kolsvart
bläckris eller plommonkött med apelsinsås. Här behövs inga papegojor för att locka till bords, Rhodos
har kopplat greppet.
Knepen är många för
att locka kunder, papegojor är ett av dem .
och likt en bok viker han upp magen på fisken och
benar ur den. Trots att vi är sju stycken till bords
klarar vi inte av att sluka hela fisken.
Så sitter vi sedan mätta på tavernans uteservering
och tittar ut över folklivet på Kolymbias kilometerlånga stränder. Hit kommer den som gillar lite lugnare semesterliv utan festande ungdomar, hög musik
och gator fyllda av folk. Det är nära till andra populära men ganska lugna stränder dit man snabbt tar
sig med bil eller buss.
Tsambika , ibland kallad den »Gyllene stranden«,
strax söder om Kolymbia är en av Rhodos tre sandstränder (de två andra ligger i turistorterna Faliraki
och Lindos på östkusten). Här är det lite livligare än i
Kolymbia. Par går hand i hand längs med stranden
som kantas av lekande barn och deras sandslott. Till
vänster utgör Tsambika-klippan en naturlig slutpunkt och längst upp på toppen klänger ett litet
kloster som byggts till den heliga Marias ära. Sägnen säger att kvinnor som har svårt att få barn kan
komma till klostret för att genom bön få hjälp. De
som sedan lyckas döper enligt tradition sitt barn till
Tsambika för flickor och Tsambiko för pojkar.
– Namn som bara finns att hitta på Rhodos, förklarar guiden Tina Papavasiliou. Men om du springer på någon med dessa namn ska du inte tro att du
Dagen gryr över en av Kolymbias fina stränder.
står öga mot öga med ett mirakelbarn. Det är nämligen mycket vanligt att barnen döps efter föräldrarna.
I skuggan av ett litet tält mitt på stranden
sitter en hårig man med väldig mustasch. Runt om
ligger diverse vattensportutrustning och bakom står
en stor vagn uppställd. På en av sidorna står det med
spraymålade bokstäver Kostas says just do it. När jag
för andra gången passerar honom ropar han till. Min
stora kamera har tydligen väckt hans intresse.
– Du måste fotografera mig, Kostas! säger han
och skrattar. Jag har suttit här på Tsambika-stranden
i 30 år och hyrt ut vattensportutrustning. De känner
till mig både i Tyskland och USA, försäkrar han.
Vi lämnar Kostas på stranden och åker vidare
norrut. Landskapet domineras av oliv- och pinjeträd
med berg och klippor som vacker fond. Titt som tätt
skymtar havet fram, som påminnelse om att det aldrig är långt borta. Plötsligt stannar vi. Till höger
öppnar sig en syn som tagen från ett vykort. Vi stiger ur, och vid botten av de gräsbeklädda klipporna
framför oss ligger den lilla bukten Ladiko. Vattnet är
helt klart och skimrar i blått och turkost. Mellan de
blå parasollerna på den lilla stranden ligger soldyrkarna och njuter.
En bit längre fram längs vägen visar sig Anthony
Softa i skuggan …
… eller ta en tur i solen.