Transcript Goda och onda drakar

P o r t r ät t e t
Kristoffer Stensrud intervjuas av Niels Chr. Geelmuyden i en översatt
och bearbetad version, tidigare publicerad i norska affärstidningen Kapital.
Foto: Karin Grip/Scanpix
daren har ont i benen bestiger han sällan
själv Preikestolen.
Stensrud fördjupar sig nu i de segelmässiga likheterna mellan vikingaskepp och kinesiska djonker. Om några dagar lägger han ut
med en enorm segelbåt från St Martin med
de Brittiska Jungfruöarna som destination.
Men tiden på egen köl är förbi. Segelbåten är
såld, liksom strandpalatset på Roaldsøy. Det
är osäkert om någon av Stensruds fyra barn
kommer att följa i faderns fotspår. Sonen
Alexander kan sägas vara på väg, eftersom
han arbetar på Skagens marknadssida i
London.
– Historia börjar bli absurt intressant. Det
finns så mycket oupptäckt. Nu har man till
exempel funnit att Norge aldrig har varit mer
befolkat än under tidig järnålder. Man har
funnit boplatser på de mest besynnerliga
platser.
Prissamlingen i hans hem kommer inte
från idrottsvärlden, utan från kunskapstävlingar. Generellt sett hittar man ingen
bodybuilding, få fackeltåg och minimalt med
religiösa övertygelser i Stensruds liv.
– Jag utesluter att det finns något liv efter
detta. Samtidigt ogillar jag de hysteriskt antireligiösa. De har något religiöst över sig som
jag inte tycker om. Andlighet är ofta en fråga
om kontroll över andra människor. Därför är
jag skeptisk till organiserad tro. Ett förbud
mot religion skulle knappast fungera. Religioner fungerar huvudsakligen som en kanal för
det makt- och kontrollbehov som redan finns.
Dessa krafter skulle bara hitta andra vägar.
En av fördelarna med att bli äldre är att man
blir försiktig med orsakssammanhang. Man
konstaterar snarare samvariationer. Ju äldre
man blir, desto mindre dogmatisk blir man.
Som ett regntungt moln hänger den berömda
hästsvansen över hans mörka kavaj.
Den tidigare telenor-chefen Hermansen
anlade sitt tomteskägg för att minimera de
sociala förväntningarna så att alla möten
med människor blev en positiv händelse.
Har Stensrud resonerat på liknande sätt?
– Min hästsvans tillkom vid en vadslagning
2002. ”Nu klipper jag inte håret innan kursen nått över 100 i Skagen Kon-Tiki”, sade
jag. När vi så passerade 100 i hög hastighet,
tänkte jag att hästsvansen gett styrka. Sedan
dess har framgångarna varit så stora att jag
inte tar risken att klippa av den. På samma
sätt är det med mitt kontor. Jag är oflyttbar.
Vi förflyttades ner till en av modulerna på en
annan avdelning under sju månader. Under
den perioden gick affärerna relativt dåligt. Så
fort vi var tillbaka i det nordvästra hörnet av
byggnaden gick det betydligt bättre. Jag tror
mycket på betydelsen av rymd och ljus. Det
har med harmoni att göra. Inte minst skiftningar i ljuset är viktigt.
Kan man lösa en disharmoni i äktenskapet
genom att flytta in i ett annat rum?
– Ljus kan lösa många problem, i synnerhet
om det kommer från tre håll. Det är därför jag
har två lejon av marmor från Kina som vaktar
ingången till mitt kontor. De skyddar mig på
samma sätt som drakarna på slipsen.
tänkt utanför lådan. Nuför tiden skriver nästan alla om samma sak, med samma vinkling
och i stort sett samma bilder. Det blir outhärdligt tråkigt. Resonemang finns det sällan
utrymme för. Människorna går lyckligtvis i
motsatt riktning. När allt annat blir konformt
reagerar människor genom att bli mer olika.
Grupptänkande var mer vanligt före internets
tid. Nu tänker man i fler kanaler. Själv hade
jag turen att få växa upp i hyreshus i trakten
av Bymarka. På grund av husbrist bodde alla
slags människor i hyreshus då. Direktörer,
”Det är därför jag har två lejon av marmor
från Kina som vaktar ingången till mitt kontor.
De skyddar mig på samma sätt som drakarna
på slipsen.”
Faran måste väl ändå vara att drakar, lejon
och ljus får äran när det går bra?
– Det handlar inte om ära, men det bidrog
kanske. Det vet man inte. Men utifall att.
tjänar ockultism som motvikt till allt det
rationella som annars omger ditt arbete?
Förmodligen. I vår bransch finns det många
faktiska omständigheter som gör att man
når så och så långt. Sedan gäller intuitionen.
Det mest fascinerande är att man ibland ser
dissonanser och får förnimmelser oberoende
av fakta. Jag tror man står inför en fusion av
erfarenhet och kunskap.
Har du gjort tillräckligt med misstag för att
utge dig för att vara en vis man?
– Under årens lopp har jag nog gjort ungefär
49 procent fel. Det gäller allt.
Någon gång i början av januari varje år
träffas aktieprofeterna Stensrud och Hermanrud för att förutspå framtiden. De pekar
ut vilka fem aktier som kommer att stiga mest
kommande år. Med en värdeökning på 60
procent avgick den orientaliska mystikern
med segern 2010. Bland vinnarna 2011 har
han varit så snurrig att han utsett Norske
Skog.
– Det kommer alltid att finnas en marknad för papperstidningar. Poängen med en
tidning är att läsa det man inte visste. I en
nättidning hittar man inte det oväntade.
Och det är ju det oväntade som gör livet värt
att leva. Som min gode direktör Espedal
(SKAGEN Fonders vd, Harald Espedal, redaktörens anmärkning) sade om Morgenbladet:
”Där står det du inte förväntar dig att läsa
någonstans.” Jag berikas av artiklar där man
jordbrukare, kommunaltjänstemän, konstnärer, invandrare, byråkrater och professorer.
Hur mycket betyder det för dig att det är
Harens år?
– När 1 350 miljoner människor med världens
största kassabehållning tycker att det är viktigt att det är Harens år, får det betydelse för
oss alla. Det är intressant vad andra tycker.
Du kan se i diagrammet på den senaste
statusrapporten från Kon-Tiki att Feng Shuiindex var perfekt förra året. Det kan vara
tillfälligheter, men tänk om det inte är det?
ha. En hund som viftar på svansen när han
kommer hem. Men livskamraten har förbjudit
honom att ha hund.
Många provoceras över att penningflyttare
som du badar i välstånd och champagne.
– Det är möjligt att vissa Oslo-människor känner så. Denna stad styrs fortfarande av den
gamla aristokratin som kom smygandes på
1600-talet och bildade ämbetsmannastaten.
Deras ättlingar har fortfarande makten i Norge.
De sitter i departement, medier och organisationer. Under min barndom i Trondheim
betydde akademisk status allt. Något som
exempelvis skulle ge upphov till Norges två
bästa köpmän, min tremänning Trond Lykke
och Odd Reitan. Johan Galtung var definitivt
något på spåren när han slog fast att Langfjellene utgör den största kulturella klyftan på
denna sida av Uralbergen. Den mix man hittar
i Västnorge – på Sunnmøre, i Strilelandet och
ända borta i Karmøy – finns inte öster om fjällen. Till Stavanger nådde det aldrig helt. Där
var det alltför aristokratiskt. Mixen består av
samarbete, konkurrens och avsaknad av feodalsamhälle. En stark aspekt av det norska
samhället är att vi har en stor social ventilation.
Detta trots att norrmännen fram till 1990-talet
var förbluffande dåligt utbildade. För övrigt
har jag aldrig räknat mig själv som en penningflyttare.
Han lyfter ett skvalpande vattenglas till
sina läppar.
– Min inställning är att jag har fått vara med
och bygga upp företag. Särskilt roligt har det
varit att delta i Fredriksen-företagen Frontline,
Golden Ocean och Seadrill. Det är jättekul att
utmana konsensus och etablissemanget på
det sätt som Børsinformation gjorde i Danmark. På Carnegie arbetade jag med att sälja
utländska aktier till norska institutioner. ”Vad
ska vi med utländska aktier till, vi har ju aktier
här hemma”, sade man.
Nu är du själv den etablerade.
– Globalt sett är vi lyckligtvis fortfarande en
utmanare. I de större metropolerna är det
fortfarande ovanligt att ta kunden på allvar.
Vår största utmaning är att behålla vårt utmanar-tankesätt. Det stimulerar att göra saker
ordentligt, snabbt och korrekt. Det låter nog
ihåligt och dumt, men jag tycker inte att man
ska vara girig.
Vad kan man säga om dina darriga händer?
– Det är en familjesvaghet. Kaffekopparnas
skrammel binder oss samman när vi träffas
en gång om året. För oss är det normalt att
händerna skakar. Problemet är att vi lever i
en tid där man gör många normala förhållanden till något sjukligt. Skakningarna är en stor
del av anledningen till att jag ogillar att vara
ute bland främlingar. De tror att man är ett
nervöst vrak eller alkoholist, och man börjar
mumla sinsemellan. ”Vad är han så nervös
för?” När jag inte är närvarande behöver folk
inte bekymra sig över sådana saker.
Flygbolaget Norwegians vd Bjørn Kjos
kommer till pressrummet med en svans av
journalister, knackar Stensrud på axeln och
tackar så mycket för det goda omdömet i
hans tal.
– Han har gjort samma sak som jag, förklarar Stensrud när Kjos gått igen. – Han har
utmanat de etablerade sanningarna. Före
intervjun förhörde jag mig hos tre kännare av
stjärnförvaltaren i ett gement hopp att avslöja
skandaler och missförhållanden. Jag fick höra
idel lovord. ”En hedersman”, sade de. ”En
trevlig kille.” Jag förklarar problemet för Stensrud. Han visar förståelse och medgörlighet.
– Låt mig tänka. Jag är sällan hustrumisshandlare. Och inte heller brukar jag slå mina
barn. Jag har inte suttit i fängelse. Aldrig mördat. Narkotika har jag självklart använt. Jag
studerade trots allt i Köpenhamn i slutet av
70-talet och hade en stor känsla för visionerna
bakom fristaden Kristiania. Det har alltid funnits starka inslag av anarkism i mina politiska
åsikter.
Anarkistisk droganvändare börjar likna
något, gissar jag. Men hjärtskärande är det
inte. Här gäller det att smida medan hjärnan
är varm.
Goda och onda
drakar
Bör staten inskränka sig till att hålla koll på
Norges Bank och plocka upp fyllon?
– Ja. Men jag skulle kanske ta bort det där med
att plocka upp fyllon.
n
Varför uppkallar man en fond efter en sjunkande balsaflotte?
– Det började som en resa in i det okända.
Delvis var man i elementens våld. Det är inte
lätt att segla en balsaflotte i motvind. Nästan
lika svårt som det var att förvalta SKAGEN
Kon-Tiki hösten 2008. Samtidigt har man
möjlighet att påverka färden genom att planera, vara vaksam och göra saker på rätt sätt.
Eftersom fonden dessutom är global och är
inriktad på överförbara värden, tycker jag att
namnet är ganska bra.
”Narkotika har jag
självklart använt.”
Så gammal i gamet är Stensrud att unga börsyuppies snackar högt om att ”blåsa flätan”
av honom. Själv förvånas han över att vissa
inte kan skilja på fläta och hästsvans. Han
har ridit på häst en gång, men aldrig mer. En
hund att prata med skulle han däremot gärna
Konsten att använda sunt förnuft
Konsten att använda sunt förnuft
P o r t r ät t e t
– Min slips har, som du ser, fem drakar. När man ska hålla ett föredrag som jag
har gjort här i dag, är det viktigt att ha alla goda andar på sin sida och att
de onda andarna jagas bort. I det normala sällskapslivet klarar jag mig
utan drakar på slipsen. Men ska jag prestera något inför hundratals människor
behöver jag det extra stödet. Jag tycker att det har varit ett synnerligen
framgångsrik konferens. För mig innebär det ett inflöde av nya idéer och en
bekräftelse av gamla fördomar.
Jag antog att det skulle bli en enkel match
att hitta det finansiella geniet och Skagengrundaren Johan Kristoffer Cappelen Stensrud i myllret av välfriserade penningflyttare i
slutet av lunchpausen på den årliga Skagenkonferensen på SAS-hotellet vid Holbergs
plass i Oslo. Men ingenstans hittade jag Norges första och enda miljardär med hästsvans.
Fotografen hittade honom till slut bakom ett
moln av blå cigarettrök ute på gatan. Förgäves
bad han om att få föreviga förvaltaren så. Nu
sitter vi vid ett runt åttamannabord i hotellets
ljusflödande pressrum.
de stora handelscentrumen. Boston och Denver är förvaltningscentrum för marknaden i
New York. Zürich är huvudbörsen i Schweiz.
Förvaltningsmiljön ligger i Genève. I Storbritannien är London marknadsplats, medan
Edinburgh är huvudstad för kapitalförvaltningen.
Kan man säga att du ärvde mer av din
farmor än delar av Britannia Hotel?
– Envishet är något jag ärvt. Den fanatiska
övertygelsen om att man har rätt. Om man
tittar på Skagen är det min övertygelse att
kapitalförvaltning hör mer hemma i den privata sektorn än i banksektorn. Om något har
varit tragiskt med finanskrisen är det att inte
fler banker har upphört med kapitalförvaltning. Den största innovationen med Skagen
har hela tiden varit att vi ställt oss på kundernas sida. Vi skulle vara deras ombudsman
i en svår och påfrestande värld. Arvet från
farmor handlar också om gästfrihet. Alla
är välkomna. Vi dömer aldrig hunden efter
håren. Detta har vi levt upp till genom att vara
ytterst demokratiska. Vi var nog de första
som anordnade bolagsstämmor där våra kunder får möjlighet att uttala sig, ställa frågor
och välja styrelseledamöter. Vi bjöd in alla
och serverade både mat och vin. Det hade
sitt pris, men vi valde att behandla alla lika.
Från första dagen tillämpade vi dessutom en
extrem öppenhet. På det sättet byggde vi upp
ett förtroende. I stort sett ser vi nu att detta
har blivit en mall. Det är en av anledningarna
till att utlandet visar intresse för oss. De upplever kombinationen av folklighet och öppenhet som intressant.
Medgrundaren av Norges största aktieförvaltare, med 150 anställda och 100 miljarder
norska kronor under förvaltning, kan inte nog
betona hur viktigt det är att man håller till i
Stavanger.
Avståndet till huvudstaden har varit särdeles viktigt. Förvaltningen ska ske utanför
sist födda hyreshusbarnet i en välbeställd
hotellägarsläkt. På sin fars sida härstammar
han ganska direkt från Olav II den helige. På
mammans sida, som han kallar ”den karakteristiska delen”, anlände de från Danmark i
slutet av 1600-talet.
Du var ett impopulärt barn, har du
berättat.
– Egenartat är nog mer korrekt. Jag hade ett
fåtal, men fortfarande nära, vänner. Geologi
upptog mitt intresse på ett nästan sjukligt
sätt. De flesta av mina jämnåriga hade andra
intressen. Något jag har haft glädje av hela
livet är förmågan att vara nyfiken. På tre områden vet man lite om orsak och verkan. Så lite
att det kan förefalla slumpmässigt. Geologi,
meteorologi och finansmarknader har därför
alltid lockat min nyfikenhet. Jag kunde lika
gärna ha arbetat med geologi eller meteorologi. Särskilt om jag hade varit lite duktigare
på matematik. Jag började på reallinjen, men
hoppade av redan första året. Trenden visade
på tidig reträtt.
Budskapet att du skulle börja på
handelshögskola mottogs med sorg
i ditt barndomshem.
– Mitt formella förfall till krämare slog dåligt
an i familjen. Samtidigt växte jag upp med
aktiediskussioner kring middagsbordet. Min
far arbetade på hotell under första delen av
sitt liv. Den andra delen var han krigsinvalid.
Pappa skadades när han var gisslan under
kriget och satt länge på fånglägret i Falstad,
medan alla hans vänner var med i motståndsrörelsen.
När gav du upp drömmen att bli
snöplogsförare ute på fjällplatån?
Förvaltaren skrattar så att drakarna på slipsen dansar.
– 1970, när jag såg att ångbåtsrederiet
Avenir steg från 600 kronor till 12 000. Jag
”Om något har varit tragiskt med
finanskrisen är det att inte fler banker har
upphört med kapitalförvaltning.”
Stensrud säger ”ytterst”, ”anordnade” och
”särdeles”. Det är lite sidenbrokad över hans
sätt att tala. Samtidigt har han ett utseende
som till och med ett dansband som norska
Ole Ivars skulle ha funnit hämmande. Det
dubbeltydiga i hans natur gör det möjligt för
honom att betona hur ”ytterligt viktigt det
var att han skapade visioner innan butiken
slog upp dörrarna”. Men så är han också det
blev ny fiken på vad som får sådana saker att
hända. Snön smälter dessutom av sig själv.
Du fick fullmakt av dina föräldrar att
köpa aktier 1970, som 17-åring.
– I mitt hem ansågs det bättre att vara investerare än ekonom. Morfar, som var läkare,
visade stor skicklighet i detta avseende. Min
första investering var i Bjølvefossen. Den gick
ganska bra. Så kom tankfartygen under boo-
men. Vinsterna har aldrig varit min primära
drivkraft. Jag har styrts av mitt kverulantiska
behov att ha rätt. Under diskussionstimmen
i klassen var jag alltid rättshaverist. Detta har
jag vidareutvecklat och skapat ett levebröd
av. Den konservativa organisationen Unge
Høyre blev jag utkastad ur efter bara tre veckor
som medlem. Tiden hos dem blev nästan lika
kort som hos scouterna. Även organiserad
ungdomsidrott upplevde jag som helt vederstygglig. Jag hamnade som sista man i B-laget
i fotboll. Löpfärdigheterna var inte så illa, men
jag glömde ofta bollen. Min princip har alltid
varit att hålla uniformen ren från gradbeteckningar. Så var det även i det militära.
Med darrande hand för han den försilvrade hotellpennan till munnen, som vore det
en cigarett. Det finns flera feer som format
honom tidigt i livet. En av dem uppenbarade
sig som ett resultat av oförmågan att färdigställa en kryddhylla i slöjden på Byåsens
skola.
– Skulptören Flaathe stärkte min genetiskt
nedärvda nyfikenhet. Han var min visionära
lärare i det som kallas fri formgivning, dit jag
omplacerades. Flaathe lärde mig att se saker
och ting på ett nytt sätt, med öppet sinne. En
bra skola, i ljuset av mitt senare liv.
Din barndomsvän Sten Paltiel ska också ha
lärt dig mycket.
– Familjen Paltiel var enastående när det
gällde att vidga min förståelse för konst,
musik, mat och familjeliv. Vänskapen medförde också närhet till modern historia eftersom hans far hörde till de få som överlevde
Auschwitz. Jag håller det för troligt att judarna
skaffat mig. Det känns rätt att ro när man är 57
år. Då ser man mer bakåt än framåt. Dessutom
är det underbart tyst. Rikedom skapar i sig
ingen lycka, men du får ett problem mindre.
En långt större tillfredsställelse handlar om att
man har gjort bra många andra välbeställda.
Det upplever jag som en hjärtevärmande del.
Det finns anledning att tro att Stensrud inte
bara tänker på bolagets 150 000 kunder. Så
sent som 2009 fick alla anställda en miljon
norska kronor vardera i bonus. Värdena på
företaget ska ha fördubblats 5 000 gånger
sedan det hela började, enligt legenden,
runt ett köksbord i Stavanger 1992. Stensrud menar att köksbordet är överdrivet, men
erkänner att de började med att hantera
besparingar åt familj och vänner. Frågan är
varför man uppkallade en uppåtsträvande
sparklubb efter Danmarks pannkaksplatta nordspets.
– ”Där öst möter väst, och var dag
blir till fest”, som det står i sången.
Den mer prosaiska poetiska förklaringen är att vårt kontor ligger på en gata som heter Skagen. Vi funderade om vi skulle
kalla oss något med Stavanger,
men kände att det skulle bli för
provinsiellt. Tor Dagfinn Veen
(medgrundare av SKAGEN Fonder, redaktörens anmärkning)
startade på sin tid mäklarfirman StaFond. Skagen signalerar något helt annat. Danskar,
svenskar, nederländare, norrmän, tyskar – alla trivs i Skagen.
Då den tidigare chefsanalytikern på Børsinformation anlände till Köpenhamn med sin fru
och fyra barn 1990 för att arbeta på Carnegie, funderade han på att köpa en bil för 450
000 kronor. För att ha råd skulle han ha varit
tvungen att sälja aktier för samma belopp i
bolaget Troms Fylkes Dampskipsselskap,
TFD. Stensrud valde istället en gammal
2CV. Värdet på aktierna i TFD steg strax
därefter till 7,5 miljoner.
Du sökte på din tid till både
handelshög skolan i Bergen och
Köpenhamn.
– Jag fick svar om jag hade kommit in i
Köpenhamn innan jag fick samma svar
från Bergen. Som tur var valde jag Köpenhamn. Det var ytterst korsbefruktande att
komma in i en annan miljö. Hade jag valt
Bergen skulle jag knappast arbetat
med det jag gör idag. Det var Klaus
Riskær Pedersen som startade
Børsinformation. Han hade det
som krävdes. Jag var mer att
betrakta som hantverkaren. Samma sak med
Skagen.
Kan du själv känna av detta?
– I högsta grad. Man blir slav under sina egendomar. Därför säljer vi ut nästan allt för närvarande. Nu har vi bara huset och en mycket liten
stuga kvar. Bortsett från en roddbåt jag just
Vad tycker du då?
– Med tanke på att jag har tillbringat tio
år av mitt liv i Danmark, har jag varit i
Skagentrakten anmärkningsvärt lite.
Båda mina längre vistelser i Köpenhamn var oerhört lärorika. Jag hade
turen att tappa fokuset på Norge, som
man lätt fastnar i när man sitter här.
Under den sista längre perioden i
Köpenhamn gav ödet mig Michael
Randel som läromästare. Resultatet blev en brant inlärningskurva
efter att ha varit nedgrävd i Norge
under fem år.
När tror du att Förenta staterna går formellt
i konkurs?
– Om man extrapolerar befintliga trender ser
det ruggigt ut. Men det amerikanska sam-
”Vinsterna har aldrig varit min primära
drivkraft. Jag har styrts av mitt kverulantiska
behov att ha rätt.”
”Det låter nog ihåligt och dumt,
men jag tycker inte att man ska vara girig.”
har blivit förföljda på grund av sin duglighet
genom tiderna. Att upprätthålla en stark kultur
i ett land som är annorlunda kan vara korsbefruktande. Judarna slapp under hundratals
år att bilda en stat. Det kan ha främjat dem.
Dessutom hade de en begränsad egendomsrätt. Däri låg en befrielse från egendomars
bindande natur. Ju mer egendom man har,
desto mer bunden blir man.
känner mig trygg tillsammans med. Men jag
tycker också mycket om att tänka, lyssna,
läsa och resonera.
Hade han inte valt att studera i Köpenhamn
hade han heller aldrig träffat hushållslärarinnan Signe Anne Kleppa, som gjorde mannen
från Trøndelag till fyrabarnsfar och rogalänning. Hon blev själv så småningom kundvägledare i Skagen. Att mysa framför brasan har det
uppenbarligen inte blivit så mycket av. Alltför
ofta står chefsanalytikern ensam på klipporna
på Ormøy och letar efter cyklikaliteter bland
molnen. Till pressen har Stensrud förklarat
att havet ger honom råd.
Tor Dagfinn
var den som startade verksamheten. Jag
är inte tillräckligt istadig för
det.
Du föredrar att sitta ensam
med dina analyser?
– Det har förändrats något. Jag
umgås gärna med människor jag
hället har upprepade gånger regenererat sig
självt. Krisen i Europa är över. Självklart finns
det utmaningar. Möjligen har klasskillnaderna
blivit för stora. Samhällets solidaritet förefaller att minska.
Vi har alltid haft den uppfattningen att
nästa generation ska få det bättre än vår.
Denna optimism håller helt på att vittra sönder. Vi har en dysfunktionell sjukvård och dito
utbildningssystem. Det är ett stort problem att
vi har utmärkta universitet och en usel allmän
utbildning. Generellt sett upplever jag invändningarna mot kapitalismen som orättvisa.
Med förnuftig lagreglering finns det inget system som frigör energi, människor och potential på samma sätt. Kapitalismen säkerställer
innovation, ventilation och social rörlighet.
Alla andra system har visat sig bli meritokratiska, aristokratiska eller nepotistiska. Man
kan ha en auktoritär form av kapitalism, men
det kommer knappast att dröja länge innan
makthavarna måste underställa sig de marknadsekonomiska lagarna. Även om kineserna
inte har någon formell demokrati är det folket
som har makten i kraft av sitt ekonomiska
beteende. En av mina viktigaste teser är att
marknadsekonomi och demokrati går hand
i hand. Marknadsekonomin som uppstod i
Chile under Pinochet var en förutsättning för
övergången till demokrati 1989. Detta kan
jämföras med Kuba, där förgubbningen har
resulterat i allt större privilegier bland ett fåtal
och växande fattigdom bland folket.
Det märkliga är att din favoritbok, Hvite
dverger, svarte hull, (av Sigmund Jensen,
redaktörens anmärkning) räknas som antikapitalistisk.
– Det är inte min tolkning. Jag tycker det är
en välskriven och djup roman av en beläst
författare som reser inåt och utåt samtidigt.
Jag läser så mycket skönlitteratur som möjligt.
Det är den optimala formen av verklighetsflykt, med minimal energiförbrukning.
Förvaltaren skrattar så att drakarna på
slipsen dansar.
– Kapitalismen har inte blivit råare, som
vissa hävdar. Så sent som 1981 levde flertalet invånare i Oslo i livegenskap. De ägde
inte sina egna bostäder eller produktionsmedel. Nu är de flesta i tjänstesektorn och har
rimlig kontroll över sin arbetsplats, det vill
säga huvudet. Min erfarenhet är att rikedom
främjar moralen bland människor.
Den norska investeraren Spetalen menar
att den största fördelen med att vara
miljardär är att han kan be någon att dra
åt helvete när som helst.
– Det har jag inte gjort ännu, men jag utesluter inte att det kan komma att ske. Tänk
på vad som hänt med er, för att inte säga oss,
skribenter. Förr var det näst intill oligopol på
förlagssidan. Idag är praktiskt taget alla sin
egen utgivare. Det är befrielse, det!
Detta leder naturligt in på frågan hur det
går med din egen bok?
– Boken är upplöst i sina beståndsdelar. När
man börjar utan disposition hamnar man i ett
virrvarr av utvikningar som slår ihjäl varandra.
Jag vill inte förneka att boken kan komma att
publiceras en dag. Hittills har den omvandlats
till tre olika projektidéer, som alla ligger på
ritbordet.
en del miljardärer hjälper missgynnade
i det tysta. Du har valt att stötta rod
Stewart.
– Avsikten var att ge rock till folket. Jag ställde
en betalningsgaranti för en rockfestival som
inte kunde betala sina åtaganden. Och mina
band till lokalsamhället är starkare än till Rod
Stewart.
På grund av att Classic Rock Festival inte
heller hade pengar att betala Def Leppard den
avtalade kostnaden måste garanten betala ut
ett miljonbelopp. Preikestolhytta finansierade
han gladeligen med åtta miljoner för att förverkliga det han kallar ”en arkitektonisk ikon
på den perfekta platsen”. Eftersom beskyd-
P o r t r ät t e t
– Min slips har, som du ser, fem drakar. När man ska hålla ett föredrag som jag
har gjort här i dag, är det viktigt att ha alla goda andar på sin sida och att
de onda andarna jagas bort. I det normala sällskapslivet klarar jag mig
utan drakar på slipsen. Men ska jag prestera något inför hundratals människor
behöver jag det extra stödet. Jag tycker att det har varit ett synnerligen
framgångsrik konferens. För mig innebär det ett inflöde av nya idéer och en
bekräftelse av gamla fördomar.
Jag antog att det skulle bli en enkel match
att hitta det finansiella geniet och Skagengrundaren Johan Kristoffer Cappelen Stensrud i myllret av välfriserade penningflyttare i
slutet av lunchpausen på den årliga Skagenkonferensen på SAS-hotellet vid Holbergs
plass i Oslo. Men ingenstans hittade jag Norges första och enda miljardär med hästsvans.
Fotografen hittade honom till slut bakom ett
moln av blå cigarettrök ute på gatan. Förgäves
bad han om att få föreviga förvaltaren så. Nu
sitter vi vid ett runt åttamannabord i hotellets
ljusflödande pressrum.
de stora handelscentrumen. Boston och Denver är förvaltningscentrum för marknaden i
New York. Zürich är huvudbörsen i Schweiz.
Förvaltningsmiljön ligger i Genève. I Storbritannien är London marknadsplats, medan
Edinburgh är huvudstad för kapitalförvaltningen.
Kan man säga att du ärvde mer av din
farmor än delar av Britannia Hotel?
– Envishet är något jag ärvt. Den fanatiska
övertygelsen om att man har rätt. Om man
tittar på Skagen är det min övertygelse att
kapitalförvaltning hör mer hemma i den privata sektorn än i banksektorn. Om något har
varit tragiskt med finanskrisen är det att inte
fler banker har upphört med kapitalförvaltning. Den största innovationen med Skagen
har hela tiden varit att vi ställt oss på kundernas sida. Vi skulle vara deras ombudsman
i en svår och påfrestande värld. Arvet från
farmor handlar också om gästfrihet. Alla
är välkomna. Vi dömer aldrig hunden efter
håren. Detta har vi levt upp till genom att vara
ytterst demokratiska. Vi var nog de första
som anordnade bolagsstämmor där våra kunder får möjlighet att uttala sig, ställa frågor
och välja styrelseledamöter. Vi bjöd in alla
och serverade både mat och vin. Det hade
sitt pris, men vi valde att behandla alla lika.
Från första dagen tillämpade vi dessutom en
extrem öppenhet. På det sättet byggde vi upp
ett förtroende. I stort sett ser vi nu att detta
har blivit en mall. Det är en av anledningarna
till att utlandet visar intresse för oss. De upplever kombinationen av folklighet och öppenhet som intressant.
Medgrundaren av Norges största aktieförvaltare, med 150 anställda och 100 miljarder
norska kronor under förvaltning, kan inte nog
betona hur viktigt det är att man håller till i
Stavanger.
Avståndet till huvudstaden har varit särdeles viktigt. Förvaltningen ska ske utanför
sist födda hyreshusbarnet i en välbeställd
hotellägarsläkt. På sin fars sida härstammar
han ganska direkt från Olav II den helige. På
mammans sida, som han kallar ”den karakteristiska delen”, anlände de från Danmark i
slutet av 1600-talet.
Du var ett impopulärt barn, har du
berättat.
– Egenartat är nog mer korrekt. Jag hade ett
fåtal, men fortfarande nära, vänner. Geologi
upptog mitt intresse på ett nästan sjukligt
sätt. De flesta av mina jämnåriga hade andra
intressen. Något jag har haft glädje av hela
livet är förmågan att vara nyfiken. På tre områden vet man lite om orsak och verkan. Så lite
att det kan förefalla slumpmässigt. Geologi,
meteorologi och finansmarknader har därför
alltid lockat min nyfikenhet. Jag kunde lika
gärna ha arbetat med geologi eller meteorologi. Särskilt om jag hade varit lite duktigare
på matematik. Jag började på reallinjen, men
hoppade av redan första året. Trenden visade
på tidig reträtt.
Budskapet att du skulle börja på
handelshögskola mottogs med sorg
i ditt barndomshem.
– Mitt formella förfall till krämare slog dåligt
an i familjen. Samtidigt växte jag upp med
aktiediskussioner kring middagsbordet. Min
far arbetade på hotell under första delen av
sitt liv. Den andra delen var han krigsinvalid.
Pappa skadades när han var gisslan under
kriget och satt länge på fånglägret i Falstad,
medan alla hans vänner var med i motståndsrörelsen.
När gav du upp drömmen att bli
snöplogsförare ute på fjällplatån?
Förvaltaren skrattar så att drakarna på slipsen dansar.
– 1970, när jag såg att ångbåtsrederiet
Avenir steg från 600 kronor till 12 000. Jag
”Om något har varit tragiskt med
finanskrisen är det att inte fler banker har
upphört med kapitalförvaltning.”
Stensrud säger ”ytterst”, ”anordnade” och
”särdeles”. Det är lite sidenbrokad över hans
sätt att tala. Samtidigt har han ett utseende
som till och med ett dansband som norska
Ole Ivars skulle ha funnit hämmande. Det
dubbeltydiga i hans natur gör det möjligt för
honom att betona hur ”ytterligt viktigt det
var att han skapade visioner innan butiken
slog upp dörrarna”. Men så är han också det
blev ny fiken på vad som får sådana saker att
hända. Snön smälter dessutom av sig själv.
Du fick fullmakt av dina föräldrar att
köpa aktier 1970, som 17-åring.
– I mitt hem ansågs det bättre att vara investerare än ekonom. Morfar, som var läkare,
visade stor skicklighet i detta avseende. Min
första investering var i Bjølvefossen. Den gick
ganska bra. Så kom tankfartygen under boo-
men. Vinsterna har aldrig varit min primära
drivkraft. Jag har styrts av mitt kverulantiska
behov att ha rätt. Under diskussionstimmen
i klassen var jag alltid rättshaverist. Detta har
jag vidareutvecklat och skapat ett levebröd
av. Den konservativa organisationen Unge
Høyre blev jag utkastad ur efter bara tre veckor
som medlem. Tiden hos dem blev nästan lika
kort som hos scouterna. Även organiserad
ungdomsidrott upplevde jag som helt vederstygglig. Jag hamnade som sista man i B-laget
i fotboll. Löpfärdigheterna var inte så illa, men
jag glömde ofta bollen. Min princip har alltid
varit att hålla uniformen ren från gradbeteckningar. Så var det även i det militära.
Med darrande hand för han den försilvrade hotellpennan till munnen, som vore det
en cigarett. Det finns flera feer som format
honom tidigt i livet. En av dem uppenbarade
sig som ett resultat av oförmågan att färdigställa en kryddhylla i slöjden på Byåsens
skola.
– Skulptören Flaathe stärkte min genetiskt
nedärvda nyfikenhet. Han var min visionära
lärare i det som kallas fri formgivning, dit jag
omplacerades. Flaathe lärde mig att se saker
och ting på ett nytt sätt, med öppet sinne. En
bra skola, i ljuset av mitt senare liv.
Din barndomsvän Sten Paltiel ska också ha
lärt dig mycket.
– Familjen Paltiel var enastående när det
gällde att vidga min förståelse för konst,
musik, mat och familjeliv. Vänskapen medförde också närhet till modern historia eftersom hans far hörde till de få som överlevde
Auschwitz. Jag håller det för troligt att judarna
skaffat mig. Det känns rätt att ro när man är 57
år. Då ser man mer bakåt än framåt. Dessutom
är det underbart tyst. Rikedom skapar i sig
ingen lycka, men du får ett problem mindre.
En långt större tillfredsställelse handlar om att
man har gjort bra många andra välbeställda.
Det upplever jag som en hjärtevärmande del.
Det finns anledning att tro att Stensrud inte
bara tänker på bolagets 150 000 kunder. Så
sent som 2009 fick alla anställda en miljon
norska kronor vardera i bonus. Värdena på
företaget ska ha fördubblats 5 000 gånger
sedan det hela började, enligt legenden,
runt ett köksbord i Stavanger 1992. Stensrud menar att köksbordet är överdrivet, men
erkänner att de började med att hantera
besparingar åt familj och vänner. Frågan är
varför man uppkallade en uppåtsträvande
sparklubb efter Danmarks pannkaksplatta nordspets.
– ”Där öst möter väst, och var dag
blir till fest”, som det står i sången.
Den mer prosaiska poetiska förklaringen är att vårt kontor ligger på en gata som heter Skagen. Vi funderade om vi skulle
kalla oss något med Stavanger,
men kände att det skulle bli för
provinsiellt. Tor Dagfinn Veen
(medgrundare av SKAGEN Fonder, redaktörens anmärkning)
startade på sin tid mäklarfirman StaFond. Skagen signalerar något helt annat. Danskar,
svenskar, nederländare, norrmän, tyskar – alla trivs i Skagen.
Då den tidigare chefsanalytikern på Børsinformation anlände till Köpenhamn med sin fru
och fyra barn 1990 för att arbeta på Carnegie, funderade han på att köpa en bil för 450
000 kronor. För att ha råd skulle han ha varit
tvungen att sälja aktier för samma belopp i
bolaget Troms Fylkes Dampskipsselskap,
TFD. Stensrud valde istället en gammal
2CV. Värdet på aktierna i TFD steg strax
därefter till 7,5 miljoner.
Du sökte på din tid till både
handelshög skolan i Bergen och
Köpenhamn.
– Jag fick svar om jag hade kommit in i
Köpenhamn innan jag fick samma svar
från Bergen. Som tur var valde jag Köpenhamn. Det var ytterst korsbefruktande att
komma in i en annan miljö. Hade jag valt
Bergen skulle jag knappast arbetat
med det jag gör idag. Det var Klaus
Riskær Pedersen som startade
Børsinformation. Han hade det
som krävdes. Jag var mer att
betrakta som hantverkaren. Samma sak med
Skagen.
Kan du själv känna av detta?
– I högsta grad. Man blir slav under sina egendomar. Därför säljer vi ut nästan allt för närvarande. Nu har vi bara huset och en mycket liten
stuga kvar. Bortsett från en roddbåt jag just
Vad tycker du då?
– Med tanke på att jag har tillbringat tio
år av mitt liv i Danmark, har jag varit i
Skagentrakten anmärkningsvärt lite.
Båda mina längre vistelser i Köpenhamn var oerhört lärorika. Jag hade
turen att tappa fokuset på Norge, som
man lätt fastnar i när man sitter här.
Under den sista längre perioden i
Köpenhamn gav ödet mig Michael
Randel som läromästare. Resultatet blev en brant inlärningskurva
efter att ha varit nedgrävd i Norge
under fem år.
När tror du att Förenta staterna går formellt
i konkurs?
– Om man extrapolerar befintliga trender ser
det ruggigt ut. Men det amerikanska sam-
”Vinsterna har aldrig varit min primära
drivkraft. Jag har styrts av mitt kverulantiska
behov att ha rätt.”
”Det låter nog ihåligt och dumt,
men jag tycker inte att man ska vara girig.”
har blivit förföljda på grund av sin duglighet
genom tiderna. Att upprätthålla en stark kultur
i ett land som är annorlunda kan vara korsbefruktande. Judarna slapp under hundratals
år att bilda en stat. Det kan ha främjat dem.
Dessutom hade de en begränsad egendomsrätt. Däri låg en befrielse från egendomars
bindande natur. Ju mer egendom man har,
desto mer bunden blir man.
känner mig trygg tillsammans med. Men jag
tycker också mycket om att tänka, lyssna,
läsa och resonera.
Hade han inte valt att studera i Köpenhamn
hade han heller aldrig träffat hushållslärarinnan Signe Anne Kleppa, som gjorde mannen
från Trøndelag till fyrabarnsfar och rogalänning. Hon blev själv så småningom kundvägledare i Skagen. Att mysa framför brasan har det
uppenbarligen inte blivit så mycket av. Alltför
ofta står chefsanalytikern ensam på klipporna
på Ormøy och letar efter cyklikaliteter bland
molnen. Till pressen har Stensrud förklarat
att havet ger honom råd.
Tor Dagfinn
var den som startade verksamheten. Jag
är inte tillräckligt istadig för
det.
Du föredrar att sitta ensam
med dina analyser?
– Det har förändrats något. Jag
umgås gärna med människor jag
hället har upprepade gånger regenererat sig
självt. Krisen i Europa är över. Självklart finns
det utmaningar. Möjligen har klasskillnaderna
blivit för stora. Samhällets solidaritet förefaller att minska.
Vi har alltid haft den uppfattningen att
nästa generation ska få det bättre än vår.
Denna optimism håller helt på att vittra sönder. Vi har en dysfunktionell sjukvård och dito
utbildningssystem. Det är ett stort problem att
vi har utmärkta universitet och en usel allmän
utbildning. Generellt sett upplever jag invändningarna mot kapitalismen som orättvisa.
Med förnuftig lagreglering finns det inget system som frigör energi, människor och potential på samma sätt. Kapitalismen säkerställer
innovation, ventilation och social rörlighet.
Alla andra system har visat sig bli meritokratiska, aristokratiska eller nepotistiska. Man
kan ha en auktoritär form av kapitalism, men
det kommer knappast att dröja länge innan
makthavarna måste underställa sig de marknadsekonomiska lagarna. Även om kineserna
inte har någon formell demokrati är det folket
som har makten i kraft av sitt ekonomiska
beteende. En av mina viktigaste teser är att
marknadsekonomi och demokrati går hand
i hand. Marknadsekonomin som uppstod i
Chile under Pinochet var en förutsättning för
övergången till demokrati 1989. Detta kan
jämföras med Kuba, där förgubbningen har
resulterat i allt större privilegier bland ett fåtal
och växande fattigdom bland folket.
Det märkliga är att din favoritbok, Hvite
dverger, svarte hull, (av Sigmund Jensen,
redaktörens anmärkning) räknas som antikapitalistisk.
– Det är inte min tolkning. Jag tycker det är
en välskriven och djup roman av en beläst
författare som reser inåt och utåt samtidigt.
Jag läser så mycket skönlitteratur som möjligt.
Det är den optimala formen av verklighetsflykt, med minimal energiförbrukning.
Förvaltaren skrattar så att drakarna på
slipsen dansar.
– Kapitalismen har inte blivit råare, som
vissa hävdar. Så sent som 1981 levde flertalet invånare i Oslo i livegenskap. De ägde
inte sina egna bostäder eller produktionsmedel. Nu är de flesta i tjänstesektorn och har
rimlig kontroll över sin arbetsplats, det vill
säga huvudet. Min erfarenhet är att rikedom
främjar moralen bland människor.
Den norska investeraren Spetalen menar
att den största fördelen med att vara
miljardär är att han kan be någon att dra
åt helvete när som helst.
– Det har jag inte gjort ännu, men jag utesluter inte att det kan komma att ske. Tänk
på vad som hänt med er, för att inte säga oss,
skribenter. Förr var det näst intill oligopol på
förlagssidan. Idag är praktiskt taget alla sin
egen utgivare. Det är befrielse, det!
Detta leder naturligt in på frågan hur det
går med din egen bok?
– Boken är upplöst i sina beståndsdelar. När
man börjar utan disposition hamnar man i ett
virrvarr av utvikningar som slår ihjäl varandra.
Jag vill inte förneka att boken kan komma att
publiceras en dag. Hittills har den omvandlats
till tre olika projektidéer, som alla ligger på
ritbordet.
en del miljardärer hjälper missgynnade
i det tysta. Du har valt att stötta rod
Stewart.
– Avsikten var att ge rock till folket. Jag ställde
en betalningsgaranti för en rockfestival som
inte kunde betala sina åtaganden. Och mina
band till lokalsamhället är starkare än till Rod
Stewart.
På grund av att Classic Rock Festival inte
heller hade pengar att betala Def Leppard den
avtalade kostnaden måste garanten betala ut
ett miljonbelopp. Preikestolhytta finansierade
han gladeligen med åtta miljoner för att förverkliga det han kallar ”en arkitektonisk ikon
på den perfekta platsen”. Eftersom beskyd-
P o r t r ät t e t
– Min slips har, som du ser, fem drakar. När man ska hålla ett föredrag som jag
har gjort här i dag, är det viktigt att ha alla goda andar på sin sida och att
de onda andarna jagas bort. I det normala sällskapslivet klarar jag mig
utan drakar på slipsen. Men ska jag prestera något inför hundratals människor
behöver jag det extra stödet. Jag tycker att det har varit ett synnerligen
framgångsrik konferens. För mig innebär det ett inflöde av nya idéer och en
bekräftelse av gamla fördomar.
Jag antog att det skulle bli en enkel match
att hitta det finansiella geniet och Skagengrundaren Johan Kristoffer Cappelen Stensrud i myllret av välfriserade penningflyttare i
slutet av lunchpausen på den årliga Skagenkonferensen på SAS-hotellet vid Holbergs
plass i Oslo. Men ingenstans hittade jag Norges första och enda miljardär med hästsvans.
Fotografen hittade honom till slut bakom ett
moln av blå cigarettrök ute på gatan. Förgäves
bad han om att få föreviga förvaltaren så. Nu
sitter vi vid ett runt åttamannabord i hotellets
ljusflödande pressrum.
de stora handelscentrumen. Boston och Denver är förvaltningscentrum för marknaden i
New York. Zürich är huvudbörsen i Schweiz.
Förvaltningsmiljön ligger i Genève. I Storbritannien är London marknadsplats, medan
Edinburgh är huvudstad för kapitalförvaltningen.
Kan man säga att du ärvde mer av din
farmor än delar av Britannia Hotel?
– Envishet är något jag ärvt. Den fanatiska
övertygelsen om att man har rätt. Om man
tittar på Skagen är det min övertygelse att
kapitalförvaltning hör mer hemma i den privata sektorn än i banksektorn. Om något har
varit tragiskt med finanskrisen är det att inte
fler banker har upphört med kapitalförvaltning. Den största innovationen med Skagen
har hela tiden varit att vi ställt oss på kundernas sida. Vi skulle vara deras ombudsman
i en svår och påfrestande värld. Arvet från
farmor handlar också om gästfrihet. Alla
är välkomna. Vi dömer aldrig hunden efter
håren. Detta har vi levt upp till genom att vara
ytterst demokratiska. Vi var nog de första
som anordnade bolagsstämmor där våra kunder får möjlighet att uttala sig, ställa frågor
och välja styrelseledamöter. Vi bjöd in alla
och serverade både mat och vin. Det hade
sitt pris, men vi valde att behandla alla lika.
Från första dagen tillämpade vi dessutom en
extrem öppenhet. På det sättet byggde vi upp
ett förtroende. I stort sett ser vi nu att detta
har blivit en mall. Det är en av anledningarna
till att utlandet visar intresse för oss. De upplever kombinationen av folklighet och öppenhet som intressant.
Medgrundaren av Norges största aktieförvaltare, med 150 anställda och 100 miljarder
norska kronor under förvaltning, kan inte nog
betona hur viktigt det är att man håller till i
Stavanger.
Avståndet till huvudstaden har varit särdeles viktigt. Förvaltningen ska ske utanför
sist födda hyreshusbarnet i en välbeställd
hotellägarsläkt. På sin fars sida härstammar
han ganska direkt från Olav II den helige. På
mammans sida, som han kallar ”den karakteristiska delen”, anlände de från Danmark i
slutet av 1600-talet.
Du var ett impopulärt barn, har du
berättat.
– Egenartat är nog mer korrekt. Jag hade ett
fåtal, men fortfarande nära, vänner. Geologi
upptog mitt intresse på ett nästan sjukligt
sätt. De flesta av mina jämnåriga hade andra
intressen. Något jag har haft glädje av hela
livet är förmågan att vara nyfiken. På tre områden vet man lite om orsak och verkan. Så lite
att det kan förefalla slumpmässigt. Geologi,
meteorologi och finansmarknader har därför
alltid lockat min nyfikenhet. Jag kunde lika
gärna ha arbetat med geologi eller meteorologi. Särskilt om jag hade varit lite duktigare
på matematik. Jag började på reallinjen, men
hoppade av redan första året. Trenden visade
på tidig reträtt.
Budskapet att du skulle börja på
handelshögskola mottogs med sorg
i ditt barndomshem.
– Mitt formella förfall till krämare slog dåligt
an i familjen. Samtidigt växte jag upp med
aktiediskussioner kring middagsbordet. Min
far arbetade på hotell under första delen av
sitt liv. Den andra delen var han krigsinvalid.
Pappa skadades när han var gisslan under
kriget och satt länge på fånglägret i Falstad,
medan alla hans vänner var med i motståndsrörelsen.
När gav du upp drömmen att bli
snöplogsförare ute på fjällplatån?
Förvaltaren skrattar så att drakarna på slipsen dansar.
– 1970, när jag såg att ångbåtsrederiet
Avenir steg från 600 kronor till 12 000. Jag
”Om något har varit tragiskt med
finanskrisen är det att inte fler banker har
upphört med kapitalförvaltning.”
Stensrud säger ”ytterst”, ”anordnade” och
”särdeles”. Det är lite sidenbrokad över hans
sätt att tala. Samtidigt har han ett utseende
som till och med ett dansband som norska
Ole Ivars skulle ha funnit hämmande. Det
dubbeltydiga i hans natur gör det möjligt för
honom att betona hur ”ytterligt viktigt det
var att han skapade visioner innan butiken
slog upp dörrarna”. Men så är han också det
blev ny fiken på vad som får sådana saker att
hända. Snön smälter dessutom av sig själv.
Du fick fullmakt av dina föräldrar att
köpa aktier 1970, som 17-åring.
– I mitt hem ansågs det bättre att vara investerare än ekonom. Morfar, som var läkare,
visade stor skicklighet i detta avseende. Min
första investering var i Bjølvefossen. Den gick
ganska bra. Så kom tankfartygen under boo-
men. Vinsterna har aldrig varit min primära
drivkraft. Jag har styrts av mitt kverulantiska
behov att ha rätt. Under diskussionstimmen
i klassen var jag alltid rättshaverist. Detta har
jag vidareutvecklat och skapat ett levebröd
av. Den konservativa organisationen Unge
Høyre blev jag utkastad ur efter bara tre veckor
som medlem. Tiden hos dem blev nästan lika
kort som hos scouterna. Även organiserad
ungdomsidrott upplevde jag som helt vederstygglig. Jag hamnade som sista man i B-laget
i fotboll. Löpfärdigheterna var inte så illa, men
jag glömde ofta bollen. Min princip har alltid
varit att hålla uniformen ren från gradbeteckningar. Så var det även i det militära.
Med darrande hand för han den försilvrade hotellpennan till munnen, som vore det
en cigarett. Det finns flera feer som format
honom tidigt i livet. En av dem uppenbarade
sig som ett resultat av oförmågan att färdigställa en kryddhylla i slöjden på Byåsens
skola.
– Skulptören Flaathe stärkte min genetiskt
nedärvda nyfikenhet. Han var min visionära
lärare i det som kallas fri formgivning, dit jag
omplacerades. Flaathe lärde mig att se saker
och ting på ett nytt sätt, med öppet sinne. En
bra skola, i ljuset av mitt senare liv.
Din barndomsvän Sten Paltiel ska också ha
lärt dig mycket.
– Familjen Paltiel var enastående när det
gällde att vidga min förståelse för konst,
musik, mat och familjeliv. Vänskapen medförde också närhet till modern historia eftersom hans far hörde till de få som överlevde
Auschwitz. Jag håller det för troligt att judarna
skaffat mig. Det känns rätt att ro när man är 57
år. Då ser man mer bakåt än framåt. Dessutom
är det underbart tyst. Rikedom skapar i sig
ingen lycka, men du får ett problem mindre.
En långt större tillfredsställelse handlar om att
man har gjort bra många andra välbeställda.
Det upplever jag som en hjärtevärmande del.
Det finns anledning att tro att Stensrud inte
bara tänker på bolagets 150 000 kunder. Så
sent som 2009 fick alla anställda en miljon
norska kronor vardera i bonus. Värdena på
företaget ska ha fördubblats 5 000 gånger
sedan det hela började, enligt legenden,
runt ett köksbord i Stavanger 1992. Stensrud menar att köksbordet är överdrivet, men
erkänner att de började med att hantera
besparingar åt familj och vänner. Frågan är
varför man uppkallade en uppåtsträvande
sparklubb efter Danmarks pannkaksplatta nordspets.
– ”Där öst möter väst, och var dag
blir till fest”, som det står i sången.
Den mer prosaiska poetiska förklaringen är att vårt kontor ligger på en gata som heter Skagen. Vi funderade om vi skulle
kalla oss något med Stavanger,
men kände att det skulle bli för
provinsiellt. Tor Dagfinn Veen
(medgrundare av SKAGEN Fonder, redaktörens anmärkning)
startade på sin tid mäklarfirman StaFond. Skagen signalerar något helt annat. Danskar,
svenskar, nederländare, norrmän, tyskar – alla trivs i Skagen.
Då den tidigare chefsanalytikern på Børsinformation anlände till Köpenhamn med sin fru
och fyra barn 1990 för att arbeta på Carnegie, funderade han på att köpa en bil för 450
000 kronor. För att ha råd skulle han ha varit
tvungen att sälja aktier för samma belopp i
bolaget Troms Fylkes Dampskipsselskap,
TFD. Stensrud valde istället en gammal
2CV. Värdet på aktierna i TFD steg strax
därefter till 7,5 miljoner.
Du sökte på din tid till både
handelshög skolan i Bergen och
Köpenhamn.
– Jag fick svar om jag hade kommit in i
Köpenhamn innan jag fick samma svar
från Bergen. Som tur var valde jag Köpenhamn. Det var ytterst korsbefruktande att
komma in i en annan miljö. Hade jag valt
Bergen skulle jag knappast arbetat
med det jag gör idag. Det var Klaus
Riskær Pedersen som startade
Børsinformation. Han hade det
som krävdes. Jag var mer att
betrakta som hantverkaren. Samma sak med
Skagen.
Kan du själv känna av detta?
– I högsta grad. Man blir slav under sina egendomar. Därför säljer vi ut nästan allt för närvarande. Nu har vi bara huset och en mycket liten
stuga kvar. Bortsett från en roddbåt jag just
Vad tycker du då?
– Med tanke på att jag har tillbringat tio
år av mitt liv i Danmark, har jag varit i
Skagentrakten anmärkningsvärt lite.
Båda mina längre vistelser i Köpenhamn var oerhört lärorika. Jag hade
turen att tappa fokuset på Norge, som
man lätt fastnar i när man sitter här.
Under den sista längre perioden i
Köpenhamn gav ödet mig Michael
Randel som läromästare. Resultatet blev en brant inlärningskurva
efter att ha varit nedgrävd i Norge
under fem år.
När tror du att Förenta staterna går formellt
i konkurs?
– Om man extrapolerar befintliga trender ser
det ruggigt ut. Men det amerikanska sam-
”Vinsterna har aldrig varit min primära
drivkraft. Jag har styrts av mitt kverulantiska
behov att ha rätt.”
”Det låter nog ihåligt och dumt,
men jag tycker inte att man ska vara girig.”
har blivit förföljda på grund av sin duglighet
genom tiderna. Att upprätthålla en stark kultur
i ett land som är annorlunda kan vara korsbefruktande. Judarna slapp under hundratals
år att bilda en stat. Det kan ha främjat dem.
Dessutom hade de en begränsad egendomsrätt. Däri låg en befrielse från egendomars
bindande natur. Ju mer egendom man har,
desto mer bunden blir man.
känner mig trygg tillsammans med. Men jag
tycker också mycket om att tänka, lyssna,
läsa och resonera.
Hade han inte valt att studera i Köpenhamn
hade han heller aldrig träffat hushållslärarinnan Signe Anne Kleppa, som gjorde mannen
från Trøndelag till fyrabarnsfar och rogalänning. Hon blev själv så småningom kundvägledare i Skagen. Att mysa framför brasan har det
uppenbarligen inte blivit så mycket av. Alltför
ofta står chefsanalytikern ensam på klipporna
på Ormøy och letar efter cyklikaliteter bland
molnen. Till pressen har Stensrud förklarat
att havet ger honom råd.
Tor Dagfinn
var den som startade verksamheten. Jag
är inte tillräckligt istadig för
det.
Du föredrar att sitta ensam
med dina analyser?
– Det har förändrats något. Jag
umgås gärna med människor jag
hället har upprepade gånger regenererat sig
självt. Krisen i Europa är över. Självklart finns
det utmaningar. Möjligen har klasskillnaderna
blivit för stora. Samhällets solidaritet förefaller att minska.
Vi har alltid haft den uppfattningen att
nästa generation ska få det bättre än vår.
Denna optimism håller helt på att vittra sönder. Vi har en dysfunktionell sjukvård och dito
utbildningssystem. Det är ett stort problem att
vi har utmärkta universitet och en usel allmän
utbildning. Generellt sett upplever jag invändningarna mot kapitalismen som orättvisa.
Med förnuftig lagreglering finns det inget system som frigör energi, människor och potential på samma sätt. Kapitalismen säkerställer
innovation, ventilation och social rörlighet.
Alla andra system har visat sig bli meritokratiska, aristokratiska eller nepotistiska. Man
kan ha en auktoritär form av kapitalism, men
det kommer knappast att dröja länge innan
makthavarna måste underställa sig de marknadsekonomiska lagarna. Även om kineserna
inte har någon formell demokrati är det folket
som har makten i kraft av sitt ekonomiska
beteende. En av mina viktigaste teser är att
marknadsekonomi och demokrati går hand
i hand. Marknadsekonomin som uppstod i
Chile under Pinochet var en förutsättning för
övergången till demokrati 1989. Detta kan
jämföras med Kuba, där förgubbningen har
resulterat i allt större privilegier bland ett fåtal
och växande fattigdom bland folket.
Det märkliga är att din favoritbok, Hvite
dverger, svarte hull, (av Sigmund Jensen,
redaktörens anmärkning) räknas som antikapitalistisk.
– Det är inte min tolkning. Jag tycker det är
en välskriven och djup roman av en beläst
författare som reser inåt och utåt samtidigt.
Jag läser så mycket skönlitteratur som möjligt.
Det är den optimala formen av verklighetsflykt, med minimal energiförbrukning.
Förvaltaren skrattar så att drakarna på
slipsen dansar.
– Kapitalismen har inte blivit råare, som
vissa hävdar. Så sent som 1981 levde flertalet invånare i Oslo i livegenskap. De ägde
inte sina egna bostäder eller produktionsmedel. Nu är de flesta i tjänstesektorn och har
rimlig kontroll över sin arbetsplats, det vill
säga huvudet. Min erfarenhet är att rikedom
främjar moralen bland människor.
Den norska investeraren Spetalen menar
att den största fördelen med att vara
miljardär är att han kan be någon att dra
åt helvete när som helst.
– Det har jag inte gjort ännu, men jag utesluter inte att det kan komma att ske. Tänk
på vad som hänt med er, för att inte säga oss,
skribenter. Förr var det näst intill oligopol på
förlagssidan. Idag är praktiskt taget alla sin
egen utgivare. Det är befrielse, det!
Detta leder naturligt in på frågan hur det
går med din egen bok?
– Boken är upplöst i sina beståndsdelar. När
man börjar utan disposition hamnar man i ett
virrvarr av utvikningar som slår ihjäl varandra.
Jag vill inte förneka att boken kan komma att
publiceras en dag. Hittills har den omvandlats
till tre olika projektidéer, som alla ligger på
ritbordet.
en del miljardärer hjälper missgynnade
i det tysta. Du har valt att stötta rod
Stewart.
– Avsikten var att ge rock till folket. Jag ställde
en betalningsgaranti för en rockfestival som
inte kunde betala sina åtaganden. Och mina
band till lokalsamhället är starkare än till Rod
Stewart.
På grund av att Classic Rock Festival inte
heller hade pengar att betala Def Leppard den
avtalade kostnaden måste garanten betala ut
ett miljonbelopp. Preikestolhytta finansierade
han gladeligen med åtta miljoner för att förverkliga det han kallar ”en arkitektonisk ikon
på den perfekta platsen”. Eftersom beskyd-
P o r t r ät t e t
Kristoffer Stensrud intervjuas av Niels Chr. Geelmuyden i en översatt
och bearbetad version, tidigare publicerad i norska affärstidningen Kapital.
Foto: Karin Grip/Scanpix
daren har ont i benen bestiger han sällan
själv Preikestolen.
Stensrud fördjupar sig nu i de segelmässiga likheterna mellan vikingaskepp och kinesiska djonker. Om några dagar lägger han ut
med en enorm segelbåt från St Martin med
de Brittiska Jungfruöarna som destination.
Men tiden på egen köl är förbi. Segelbåten är
såld, liksom strandpalatset på Roaldsøy. Det
är osäkert om någon av Stensruds fyra barn
kommer att följa i faderns fotspår. Sonen
Alexander kan sägas vara på väg, eftersom
han arbetar på Skagens marknadssida i
London.
– Historia börjar bli absurt intressant. Det
finns så mycket oupptäckt. Nu har man till
exempel funnit att Norge aldrig har varit mer
befolkat än under tidig järnålder. Man har
funnit boplatser på de mest besynnerliga
platser.
Prissamlingen i hans hem kommer inte
från idrottsvärlden, utan från kunskapstävlingar. Generellt sett hittar man ingen
bodybuilding, få fackeltåg och minimalt med
religiösa övertygelser i Stensruds liv.
– Jag utesluter att det finns något liv efter
detta. Samtidigt ogillar jag de hysteriskt antireligiösa. De har något religiöst över sig som
jag inte tycker om. Andlighet är ofta en fråga
om kontroll över andra människor. Därför är
jag skeptisk till organiserad tro. Ett förbud
mot religion skulle knappast fungera. Religioner fungerar huvudsakligen som en kanal för
det makt- och kontrollbehov som redan finns.
Dessa krafter skulle bara hitta andra vägar.
En av fördelarna med att bli äldre är att man
blir försiktig med orsakssammanhang. Man
konstaterar snarare samvariationer. Ju äldre
man blir, desto mindre dogmatisk blir man.
Som ett regntungt moln hänger den berömda
hästsvansen över hans mörka kavaj.
Den tidigare telenor-chefen Hermansen
anlade sitt tomteskägg för att minimera de
sociala förväntningarna så att alla möten
med människor blev en positiv händelse.
Har Stensrud resonerat på liknande sätt?
– Min hästsvans tillkom vid en vadslagning
2002. ”Nu klipper jag inte håret innan kursen nått över 100 i Skagen Kon-Tiki”, sade
jag. När vi så passerade 100 i hög hastighet,
tänkte jag att hästsvansen gett styrka. Sedan
dess har framgångarna varit så stora att jag
inte tar risken att klippa av den. På samma
sätt är det med mitt kontor. Jag är oflyttbar.
Vi förflyttades ner till en av modulerna på en
annan avdelning under sju månader. Under
den perioden gick affärerna relativt dåligt. Så
fort vi var tillbaka i det nordvästra hörnet av
byggnaden gick det betydligt bättre. Jag tror
mycket på betydelsen av rymd och ljus. Det
har med harmoni att göra. Inte minst skiftningar i ljuset är viktigt.
Kan man lösa en disharmoni i äktenskapet
genom att flytta in i ett annat rum?
– Ljus kan lösa många problem, i synnerhet
om det kommer från tre håll. Det är därför jag
har två lejon av marmor från Kina som vaktar
ingången till mitt kontor. De skyddar mig på
samma sätt som drakarna på slipsen.
tänkt utanför lådan. Nuför tiden skriver nästan alla om samma sak, med samma vinkling
och i stort sett samma bilder. Det blir outhärdligt tråkigt. Resonemang finns det sällan
utrymme för. Människorna går lyckligtvis i
motsatt riktning. När allt annat blir konformt
reagerar människor genom att bli mer olika.
Grupptänkande var mer vanligt före internets
tid. Nu tänker man i fler kanaler. Själv hade
jag turen att få växa upp i hyreshus i trakten
av Bymarka. På grund av husbrist bodde alla
slags människor i hyreshus då. Direktörer,
”Det är därför jag har två lejon av marmor
från Kina som vaktar ingången till mitt kontor.
De skyddar mig på samma sätt som drakarna
på slipsen.”
Faran måste väl ändå vara att drakar, lejon
och ljus får äran när det går bra?
– Det handlar inte om ära, men det bidrog
kanske. Det vet man inte. Men utifall att.
tjänar ockultism som motvikt till allt det
rationella som annars omger ditt arbete?
Förmodligen. I vår bransch finns det många
faktiska omständigheter som gör att man
når så och så långt. Sedan gäller intuitionen.
Det mest fascinerande är att man ibland ser
dissonanser och får förnimmelser oberoende
av fakta. Jag tror man står inför en fusion av
erfarenhet och kunskap.
Har du gjort tillräckligt med misstag för att
utge dig för att vara en vis man?
– Under årens lopp har jag nog gjort ungefär
49 procent fel. Det gäller allt.
Någon gång i början av januari varje år
träffas aktieprofeterna Stensrud och Hermanrud för att förutspå framtiden. De pekar
ut vilka fem aktier som kommer att stiga mest
kommande år. Med en värdeökning på 60
procent avgick den orientaliska mystikern
med segern 2010. Bland vinnarna 2011 har
han varit så snurrig att han utsett Norske
Skog.
– Det kommer alltid att finnas en marknad för papperstidningar. Poängen med en
tidning är att läsa det man inte visste. I en
nättidning hittar man inte det oväntade.
Och det är ju det oväntade som gör livet värt
att leva. Som min gode direktör Espedal
(SKAGEN Fonders vd, Harald Espedal, redaktörens anmärkning) sade om Morgenbladet:
”Där står det du inte förväntar dig att läsa
någonstans.” Jag berikas av artiklar där man
jordbrukare, kommunaltjänstemän, konstnärer, invandrare, byråkrater och professorer.
Hur mycket betyder det för dig att det är
Harens år?
– När 1 350 miljoner människor med världens
största kassabehållning tycker att det är viktigt att det är Harens år, får det betydelse för
oss alla. Det är intressant vad andra tycker.
Du kan se i diagrammet på den senaste
statusrapporten från Kon-Tiki att Feng Shuiindex var perfekt förra året. Det kan vara
tillfälligheter, men tänk om det inte är det?
ha. En hund som viftar på svansen när han
kommer hem. Men livskamraten har förbjudit
honom att ha hund.
Många provoceras över att penningflyttare
som du badar i välstånd och champagne.
– Det är möjligt att vissa Oslo-människor känner så. Denna stad styrs fortfarande av den
gamla aristokratin som kom smygandes på
1600-talet och bildade ämbetsmannastaten.
Deras ättlingar har fortfarande makten i Norge.
De sitter i departement, medier och organisationer. Under min barndom i Trondheim
betydde akademisk status allt. Något som
exempelvis skulle ge upphov till Norges två
bästa köpmän, min tremänning Trond Lykke
och Odd Reitan. Johan Galtung var definitivt
något på spåren när han slog fast att Langfjellene utgör den största kulturella klyftan på
denna sida av Uralbergen. Den mix man hittar
i Västnorge – på Sunnmøre, i Strilelandet och
ända borta i Karmøy – finns inte öster om fjällen. Till Stavanger nådde det aldrig helt. Där
var det alltför aristokratiskt. Mixen består av
samarbete, konkurrens och avsaknad av feodalsamhälle. En stark aspekt av det norska
samhället är att vi har en stor social ventilation.
Detta trots att norrmännen fram till 1990-talet
var förbluffande dåligt utbildade. För övrigt
har jag aldrig räknat mig själv som en penningflyttare.
Han lyfter ett skvalpande vattenglas till
sina läppar.
– Min inställning är att jag har fått vara med
och bygga upp företag. Särskilt roligt har det
varit att delta i Fredriksen-företagen Frontline,
Golden Ocean och Seadrill. Det är jättekul att
utmana konsensus och etablissemanget på
det sätt som Børsinformation gjorde i Danmark. På Carnegie arbetade jag med att sälja
utländska aktier till norska institutioner. ”Vad
ska vi med utländska aktier till, vi har ju aktier
här hemma”, sade man.
Nu är du själv den etablerade.
– Globalt sett är vi lyckligtvis fortfarande en
utmanare. I de större metropolerna är det
fortfarande ovanligt att ta kunden på allvar.
Vår största utmaning är att behålla vårt utmanar-tankesätt. Det stimulerar att göra saker
ordentligt, snabbt och korrekt. Det låter nog
ihåligt och dumt, men jag tycker inte att man
ska vara girig.
Vad kan man säga om dina darriga händer?
– Det är en familjesvaghet. Kaffekopparnas
skrammel binder oss samman när vi träffas
en gång om året. För oss är det normalt att
händerna skakar. Problemet är att vi lever i
en tid där man gör många normala förhållanden till något sjukligt. Skakningarna är en stor
del av anledningen till att jag ogillar att vara
ute bland främlingar. De tror att man är ett
nervöst vrak eller alkoholist, och man börjar
mumla sinsemellan. ”Vad är han så nervös
för?” När jag inte är närvarande behöver folk
inte bekymra sig över sådana saker.
Flygbolaget Norwegians vd Bjørn Kjos
kommer till pressrummet med en svans av
journalister, knackar Stensrud på axeln och
tackar så mycket för det goda omdömet i
hans tal.
– Han har gjort samma sak som jag, förklarar Stensrud när Kjos gått igen. – Han har
utmanat de etablerade sanningarna. Före
intervjun förhörde jag mig hos tre kännare av
stjärnförvaltaren i ett gement hopp att avslöja
skandaler och missförhållanden. Jag fick höra
idel lovord. ”En hedersman”, sade de. ”En
trevlig kille.” Jag förklarar problemet för Stensrud. Han visar förståelse och medgörlighet.
– Låt mig tänka. Jag är sällan hustrumisshandlare. Och inte heller brukar jag slå mina
barn. Jag har inte suttit i fängelse. Aldrig mördat. Narkotika har jag självklart använt. Jag
studerade trots allt i Köpenhamn i slutet av
70-talet och hade en stor känsla för visionerna
bakom fristaden Kristiania. Det har alltid funnits starka inslag av anarkism i mina politiska
åsikter.
Anarkistisk droganvändare börjar likna
något, gissar jag. Men hjärtskärande är det
inte. Här gäller det att smida medan hjärnan
är varm.
Goda och onda
drakar
Bör staten inskränka sig till att hålla koll på
Norges Bank och plocka upp fyllon?
– Ja. Men jag skulle kanske ta bort det där med
att plocka upp fyllon.
n
Varför uppkallar man en fond efter en sjunkande balsaflotte?
– Det började som en resa in i det okända.
Delvis var man i elementens våld. Det är inte
lätt att segla en balsaflotte i motvind. Nästan
lika svårt som det var att förvalta SKAGEN
Kon-Tiki hösten 2008. Samtidigt har man
möjlighet att påverka färden genom att planera, vara vaksam och göra saker på rätt sätt.
Eftersom fonden dessutom är global och är
inriktad på överförbara värden, tycker jag att
namnet är ganska bra.
”Narkotika har jag
självklart använt.”
Så gammal i gamet är Stensrud att unga börsyuppies snackar högt om att ”blåsa flätan”
av honom. Själv förvånas han över att vissa
inte kan skilja på fläta och hästsvans. Han
har ridit på häst en gång, men aldrig mer. En
hund att prata med skulle han däremot gärna
Konsten att använda sunt förnuft
Konsten att använda sunt förnuft
P o r t r ät t e t
Kristoffer Stensrud intervjuas av Niels Chr. Geelmuyden i en översatt
och bearbetad version, tidigare publicerad i norska affärstidningen Kapital.
Foto: Karin Grip/Scanpix
daren har ont i benen bestiger han sällan
själv Preikestolen.
Stensrud fördjupar sig nu i de segelmässiga likheterna mellan vikingaskepp och kinesiska djonker. Om några dagar lägger han ut
med en enorm segelbåt från St Martin med
de Brittiska Jungfruöarna som destination.
Men tiden på egen köl är förbi. Segelbåten är
såld, liksom strandpalatset på Roaldsøy. Det
är osäkert om någon av Stensruds fyra barn
kommer att följa i faderns fotspår. Sonen
Alexander kan sägas vara på väg, eftersom
han arbetar på Skagens marknadssida i
London.
– Historia börjar bli absurt intressant. Det
finns så mycket oupptäckt. Nu har man till
exempel funnit att Norge aldrig har varit mer
befolkat än under tidig järnålder. Man har
funnit boplatser på de mest besynnerliga
platser.
Prissamlingen i hans hem kommer inte
från idrottsvärlden, utan från kunskapstävlingar. Generellt sett hittar man ingen
bodybuilding, få fackeltåg och minimalt med
religiösa övertygelser i Stensruds liv.
– Jag utesluter att det finns något liv efter
detta. Samtidigt ogillar jag de hysteriskt antireligiösa. De har något religiöst över sig som
jag inte tycker om. Andlighet är ofta en fråga
om kontroll över andra människor. Därför är
jag skeptisk till organiserad tro. Ett förbud
mot religion skulle knappast fungera. Religioner fungerar huvudsakligen som en kanal för
det makt- och kontrollbehov som redan finns.
Dessa krafter skulle bara hitta andra vägar.
En av fördelarna med att bli äldre är att man
blir försiktig med orsakssammanhang. Man
konstaterar snarare samvariationer. Ju äldre
man blir, desto mindre dogmatisk blir man.
Som ett regntungt moln hänger den berömda
hästsvansen över hans mörka kavaj.
Den tidigare telenor-chefen Hermansen
anlade sitt tomteskägg för att minimera de
sociala förväntningarna så att alla möten
med människor blev en positiv händelse.
Har Stensrud resonerat på liknande sätt?
– Min hästsvans tillkom vid en vadslagning
2002. ”Nu klipper jag inte håret innan kursen nått över 100 i Skagen Kon-Tiki”, sade
jag. När vi så passerade 100 i hög hastighet,
tänkte jag att hästsvansen gett styrka. Sedan
dess har framgångarna varit så stora att jag
inte tar risken att klippa av den. På samma
sätt är det med mitt kontor. Jag är oflyttbar.
Vi förflyttades ner till en av modulerna på en
annan avdelning under sju månader. Under
den perioden gick affärerna relativt dåligt. Så
fort vi var tillbaka i det nordvästra hörnet av
byggnaden gick det betydligt bättre. Jag tror
mycket på betydelsen av rymd och ljus. Det
har med harmoni att göra. Inte minst skiftningar i ljuset är viktigt.
Kan man lösa en disharmoni i äktenskapet
genom att flytta in i ett annat rum?
– Ljus kan lösa många problem, i synnerhet
om det kommer från tre håll. Det är därför jag
har två lejon av marmor från Kina som vaktar
ingången till mitt kontor. De skyddar mig på
samma sätt som drakarna på slipsen.
tänkt utanför lådan. Nuför tiden skriver nästan alla om samma sak, med samma vinkling
och i stort sett samma bilder. Det blir outhärdligt tråkigt. Resonemang finns det sällan
utrymme för. Människorna går lyckligtvis i
motsatt riktning. När allt annat blir konformt
reagerar människor genom att bli mer olika.
Grupptänkande var mer vanligt före internets
tid. Nu tänker man i fler kanaler. Själv hade
jag turen att få växa upp i hyreshus i trakten
av Bymarka. På grund av husbrist bodde alla
slags människor i hyreshus då. Direktörer,
”Det är därför jag har två lejon av marmor
från Kina som vaktar ingången till mitt kontor.
De skyddar mig på samma sätt som drakarna
på slipsen.”
Faran måste väl ändå vara att drakar, lejon
och ljus får äran när det går bra?
– Det handlar inte om ära, men det bidrog
kanske. Det vet man inte. Men utifall att.
tjänar ockultism som motvikt till allt det
rationella som annars omger ditt arbete?
Förmodligen. I vår bransch finns det många
faktiska omständigheter som gör att man
når så och så långt. Sedan gäller intuitionen.
Det mest fascinerande är att man ibland ser
dissonanser och får förnimmelser oberoende
av fakta. Jag tror man står inför en fusion av
erfarenhet och kunskap.
Har du gjort tillräckligt med misstag för att
utge dig för att vara en vis man?
– Under årens lopp har jag nog gjort ungefär
49 procent fel. Det gäller allt.
Någon gång i början av januari varje år
träffas aktieprofeterna Stensrud och Hermanrud för att förutspå framtiden. De pekar
ut vilka fem aktier som kommer att stiga mest
kommande år. Med en värdeökning på 60
procent avgick den orientaliska mystikern
med segern 2010. Bland vinnarna 2011 har
han varit så snurrig att han utsett Norske
Skog.
– Det kommer alltid att finnas en marknad för papperstidningar. Poängen med en
tidning är att läsa det man inte visste. I en
nättidning hittar man inte det oväntade.
Och det är ju det oväntade som gör livet värt
att leva. Som min gode direktör Espedal
(SKAGEN Fonders vd, Harald Espedal, redaktörens anmärkning) sade om Morgenbladet:
”Där står det du inte förväntar dig att läsa
någonstans.” Jag berikas av artiklar där man
jordbrukare, kommunaltjänstemän, konstnärer, invandrare, byråkrater och professorer.
Hur mycket betyder det för dig att det är
Harens år?
– När 1 350 miljoner människor med världens
största kassabehållning tycker att det är viktigt att det är Harens år, får det betydelse för
oss alla. Det är intressant vad andra tycker.
Du kan se i diagrammet på den senaste
statusrapporten från Kon-Tiki att Feng Shuiindex var perfekt förra året. Det kan vara
tillfälligheter, men tänk om det inte är det?
ha. En hund som viftar på svansen när han
kommer hem. Men livskamraten har förbjudit
honom att ha hund.
Många provoceras över att penningflyttare
som du badar i välstånd och champagne.
– Det är möjligt att vissa Oslo-människor känner så. Denna stad styrs fortfarande av den
gamla aristokratin som kom smygandes på
1600-talet och bildade ämbetsmannastaten.
Deras ättlingar har fortfarande makten i Norge.
De sitter i departement, medier och organisationer. Under min barndom i Trondheim
betydde akademisk status allt. Något som
exempelvis skulle ge upphov till Norges två
bästa köpmän, min tremänning Trond Lykke
och Odd Reitan. Johan Galtung var definitivt
något på spåren när han slog fast att Langfjellene utgör den största kulturella klyftan på
denna sida av Uralbergen. Den mix man hittar
i Västnorge – på Sunnmøre, i Strilelandet och
ända borta i Karmøy – finns inte öster om fjällen. Till Stavanger nådde det aldrig helt. Där
var det alltför aristokratiskt. Mixen består av
samarbete, konkurrens och avsaknad av feodalsamhälle. En stark aspekt av det norska
samhället är att vi har en stor social ventilation.
Detta trots att norrmännen fram till 1990-talet
var förbluffande dåligt utbildade. För övrigt
har jag aldrig räknat mig själv som en penningflyttare.
Han lyfter ett skvalpande vattenglas till
sina läppar.
– Min inställning är att jag har fått vara med
och bygga upp företag. Särskilt roligt har det
varit att delta i Fredriksen-företagen Frontline,
Golden Ocean och Seadrill. Det är jättekul att
utmana konsensus och etablissemanget på
det sätt som Børsinformation gjorde i Danmark. På Carnegie arbetade jag med att sälja
utländska aktier till norska institutioner. ”Vad
ska vi med utländska aktier till, vi har ju aktier
här hemma”, sade man.
Nu är du själv den etablerade.
– Globalt sett är vi lyckligtvis fortfarande en
utmanare. I de större metropolerna är det
fortfarande ovanligt att ta kunden på allvar.
Vår största utmaning är att behålla vårt utmanar-tankesätt. Det stimulerar att göra saker
ordentligt, snabbt och korrekt. Det låter nog
ihåligt och dumt, men jag tycker inte att man
ska vara girig.
Vad kan man säga om dina darriga händer?
– Det är en familjesvaghet. Kaffekopparnas
skrammel binder oss samman när vi träffas
en gång om året. För oss är det normalt att
händerna skakar. Problemet är att vi lever i
en tid där man gör många normala förhållanden till något sjukligt. Skakningarna är en stor
del av anledningen till att jag ogillar att vara
ute bland främlingar. De tror att man är ett
nervöst vrak eller alkoholist, och man börjar
mumla sinsemellan. ”Vad är han så nervös
för?” När jag inte är närvarande behöver folk
inte bekymra sig över sådana saker.
Flygbolaget Norwegians vd Bjørn Kjos
kommer till pressrummet med en svans av
journalister, knackar Stensrud på axeln och
tackar så mycket för det goda omdömet i
hans tal.
– Han har gjort samma sak som jag, förklarar Stensrud när Kjos gått igen. – Han har
utmanat de etablerade sanningarna. Före
intervjun förhörde jag mig hos tre kännare av
stjärnförvaltaren i ett gement hopp att avslöja
skandaler och missförhållanden. Jag fick höra
idel lovord. ”En hedersman”, sade de. ”En
trevlig kille.” Jag förklarar problemet för Stensrud. Han visar förståelse och medgörlighet.
– Låt mig tänka. Jag är sällan hustrumisshandlare. Och inte heller brukar jag slå mina
barn. Jag har inte suttit i fängelse. Aldrig mördat. Narkotika har jag självklart använt. Jag
studerade trots allt i Köpenhamn i slutet av
70-talet och hade en stor känsla för visionerna
bakom fristaden Kristiania. Det har alltid funnits starka inslag av anarkism i mina politiska
åsikter.
Anarkistisk droganvändare börjar likna
något, gissar jag. Men hjärtskärande är det
inte. Här gäller det att smida medan hjärnan
är varm.
Goda och onda
drakar
Bör staten inskränka sig till att hålla koll på
Norges Bank och plocka upp fyllon?
– Ja. Men jag skulle kanske ta bort det där med
att plocka upp fyllon.
n
Varför uppkallar man en fond efter en sjunkande balsaflotte?
– Det började som en resa in i det okända.
Delvis var man i elementens våld. Det är inte
lätt att segla en balsaflotte i motvind. Nästan
lika svårt som det var att förvalta SKAGEN
Kon-Tiki hösten 2008. Samtidigt har man
möjlighet att påverka färden genom att planera, vara vaksam och göra saker på rätt sätt.
Eftersom fonden dessutom är global och är
inriktad på överförbara värden, tycker jag att
namnet är ganska bra.
”Narkotika har jag
självklart använt.”
Så gammal i gamet är Stensrud att unga börsyuppies snackar högt om att ”blåsa flätan”
av honom. Själv förvånas han över att vissa
inte kan skilja på fläta och hästsvans. Han
har ridit på häst en gång, men aldrig mer. En
hund att prata med skulle han däremot gärna
Konsten att använda sunt förnuft
Konsten att använda sunt förnuft