Transcript Micael Carlsson är hemlös i Gnesta och tvingas sova på en madrass

Micael Carlsson bor under Auktionisten mitt i Gnesta sedan han blev bostadslös i februari.
Foto: Sara Sjö ström
Micaels hem – en
madrass på marken
{ Micael Carlsson är hemlös i Gnesta­ och
tvingas sova på en madrass på marken­ under
Auktionisten.Tio meter från de förbidundrande­
tågen på västra stambanan.
Som livhank har Micael matkuponger som
– Jag vill bara ha ett ställe att stänga dörren
han kan hämta ut i någon av mataffärerna. om. Jag blir helt knäckt, säger Micael Carls­Något som påminner om att han saknar kök son.
Sidorna 12–13
och bostad.
Gnesta kommun har ingen bostad att erbjuda kommunens enda hemlösa­ person,
Micael Carlsson, som är bostadslös sedan fyra månader tillbaka. Trots att Sveriges
kommuner ska arbeta efter modellen ”Bostad först”.
Micael tvingas bo under en lastkaj
G N E S TA
Vilken lyx att få bo gratis­
på 90 kvadratmeter mitt
i centrala­ Gnesta. Så skulle
man kunna se det.
Eller: Nätternas kyla inpå mär­
gen av att bo på ett grusgolv,
utan väggar, med en meter i
takhöjd och en igelkott som
husdjur. Tio meter från de för­
bidundrande tågen på västra
stambanan.
Sedan fyra månader bor
­Micael Carlsson under Auktio­
nisten.
Innan han ställde sin rygg­
säck och paraply innanför last­
kajen hade han bott hos sin far
i Laxne men när han gick bort
förlorade Micael lägenheten
som var faderns.
”Jag behöver en bostad”, bad
Micael sin handläggare på social­
tjänsten.
”Det finns inget jag kan göra
för dig. Ställ dig i bostadskö”,
löd svaret.
”Men jag kan inte ställa mig
i bostadskö, jag har ingen in­
komst.”
Ingen på socialtjänsten har
sett hur han bor. Att golvet
­under lastkajen liknar en sop­
tipp med smutsiga madrasser,
fimpar, plastpåsar, ett bord och
en tom ravioliburk som ligger
slängd på marken.
Micaels ägodelar ligger ned­
stuvade tillsammans med sor­
gen efter pappan, nere i en väns
källare. Kanske orkar han öpp­
na kartongerna om han får en
egen dörr att stänga om sig.
Att hålla sig ren har inte varit
det lättaste sedan han flyttade
hit, så duschar gör han hos en
vän på Liljedalshemmet.
livhank har Micael
­ uponger på mat som han kan
k
hämta ut i någon av mataffä­
rerna.
– Jag har en kniv på mig som
jag öppnar matburken med och
äter med en skogspinne, säger
han och visar kniven nedstuck­
en innanför byxlinningen.
Som
17 800
­hemlösa
{Den senaste kartläggningen
av antalet hemlösa genomfördes år 2005 av Socialstyrelsen.
{Minst 17 800 personer var
hemlösa under en mätvecka
2005. 3 600 befann sig i en
akut situation, de sov ute eller
bodde tillfälligt på till ­exempel
härbärgen, kvinnojourer eller
campingplatser.
{Modellen ”Bostad först” har
lanserats som ett nytt synsätt i
kommunernas arbete mot hem­
löshet. Modellen har sitt ur­
sprung i internationell forskning
som ­visar att det bästa sättet att
motverka hemlöshet är att den
hemlöse får en egen permanent
bostad tillsammans med ett in­
dividuellt behovsanpassat stöd.
Forskningen har visat att de
allra flesta har möjlighet att be­
hålla sin bostad om de samtidigt
får tillgång till socialt stöd efter
behov. Ett resultat tyder också
på att ett stabilt boende ibland
är en förutsättning för att vård
och stöd i olika former ska ha
effekt.
Bostaden ses i den här model­
len som en rättighet som inte
villkoras med exempelvis med­
verkan i missbruksbehandling.
Källa: Socialstyrelsen
Han dricker mer än han äter.
Alkoholen har varit en följe­
slagare i många år, men mer än
någonsin en tröst sedan fadern
gick bort.
Att ta tag i sitt missbruk är
uteslutet innan han får en bo­
stad, menar han. Men om han
fick ett eget hem skulle han be
om hjälp med alkoholen, säger
han.
– Jag vill bara ha ett ställe att
stänga dörren om. Jag tröttnar
på det här, jag orkar inte, jag blir
knäckt. Jag är helt utlämnad.
Utöver kommunernas arbete­
mot hemlöshet har även EU bör­
jat uppmärksamma de som sak­
nar bostad. I år är det Europeiska
året för bekämpning av fattigdom
och social utestängning.
Det innebär att EU:s medlems­
länder ska ta itu med de som är
utestängda från bostadsmark­
naden.
I framtiden kan EU komma
att ta ett större ansvar för hem­
lösheten än vad de gör i dag.
EU:s regionkommitté, ReK, be­
handlar under året ett yttrande
om hur EU ska arbeta för att
bekämpa hemlöshet. Kommit­
tén består av företrädare för Eu­
ropas regionala och lokala myn­
digheter.
Sara Sjöström
Vännen Lasse Eriksson, som
är med oss under samtalet,
återkommer med den ständiga
frågan ”Ska en kommun få be­
handla en invånare såhär?”
– Jag ser hur han går ner sig.
De sänker en människa rätt
ned, säger Lasse och tittar på
sin vän.
En annan vän har låtit honom
sova i tvättstugan i sitt hyreshus
men vågar inte låta honom sova
där längre. Han har fått sin lä­
genhet av socialen och vill inte
stöta sig med dem som håller
honom på banan.
Och för Micael Carlsson finns
en annan mer konkret fråga han
vill ställa till de ansvariga på
kommunen:
– Hur blir det till hösten? Får
jag ett vintertäcke av kommu­
nen då?
Sara Sjöström
Micael Carlsson bor mitt i centrala Gnesta. Ingen på kommunen har
300 meter från politikerna –
men ingen visste hur Micael bor
Ingen från kommunen har
klivit ut från kommunhuset
och gått några hundra meter
för att se hur Micael har det
under lastkajen.
från kommunen ska komma
in i bilden?
SN visade fotografierna på
­Micael Carlssons tillhåll under
Auktionisten för kommunal­
rådet Henric Sörblad (M).
Men det rör sig om en person
i Gnesta som är hemlös?
– Alla som det är synd om kan
inte ha en coach som alltid kan
ställa upp dygnet runt. Det blir
absurt i längden.
– Nästa vecka är det en annan
person som behöver hjälp. Hela
tiden är det människor som
­lider och vi klarar inte av att
tackla hela spektrat. Vi mäktar
inte med det, vi kan inte ta hand
om all social misär som finns.
Ska man behöva bo under en
lastkaj i Gnesta?
– Nej! Men det här är inte min
fråga. Det är en fråga för social­
nämnden. Men jag tycker att
det är djupt tragiskt och ovär­
digt.
Micael Carlsson tvingas bo under en lastkaj.
Hur gör Gnesta med dem
som är bostadslösa?
bilda sig en uppfattning om hur
han bor.
Varför har ni ingen
­beredskap med lägenheter?
– Jag vet inte, jag är inte inne i
frågan men kanske har förvalt­
ningen möjlighet att hjälpa till
med bostad.
Ska man behöva bo under en
lastkaj i Gnesta?
Men det rör sig om en person
som är bostadslös, varför är
det så svårt att ordna?
Micael Carlsson får 53
­kronor i mat­rekvisition per
dag, kan han få låna ett kök
av Gnesta kommun?
– Man måste se till varför per­
sonen är hemlös och sedan
lösa den situationen. Om per­
sonen har problem med miss­
bruk måste den få hjälp med sitt
missbruk först.
– Jag vet inte, det är svårt att få
tag på lägenheter.
Ingrid Jerneborg Glimne, ord­
förande i socialnämnden, kän­
ner till Micael Carlsson men
har inte besökt honom för att
– Nej, det ska man inte behöva.
Det är tragiskt.
– Det är möjligt att han skulle
kunna gå till Träffpunkten och
äta eller på äldreboendet Lilje­
dalshemmet. Jag kan tänka mig
en sådan lösning men det var
något som slog mig nu.
Bostad
före vård
Men ni har modellen
”­Bostad först” att gå efter?
– Jag var på en föreläsning för­
ra veckan om detta, men vem
ska hyra ut till dem som miss­
brukar? Grannarna vill inte ha
folk som bråkar.
Men det är väl där stödet
Vad har man modeller och
lagar till om man inte följer
dem?
– Ramarna ställer också krav på
den enskilde. Lever någon utan­för
ramarna då funkar inte ­ramarna
som de andra ställt upp.
Inte heller Trosa kommun
arbetar efter modellen ”Bostad
först”. Trosas socialchef Georg
Hammertjärn säger att de som
är hemlösa och missbrukar inte
kan flytta in i en bostad direkt.
– Det finns ingen som kan
ha dem som grannar, de är för
störande. De ska vara avgiftade
och kontaktbara.
Sara Sjöström
gått för att se hur han har det, trots att han bett om bostad flera gånger.
Ingen bostadsgaranti i Gnesta
{Uppgiften att det bor en
hemlös man under lastkajen
är ny för Maud Höglander, en­
hetschef på individ-och familje­
omsorgen i Gnesta.
Ska det vara så att man ska
behöva bo under en lastkaj i
Gnesta?
– Nej, generellt ska man inte
behöva göra det. Men Gnesta­
har ingen ”tak över huvudet­­garanti”. Det finns ingen
garanti­ att socialtjänsten ska
stå för ­bostad förutom till för­
äldrar med barn under 18 år,
­säger hon.
Micael Carlsson får 53 kro­
nor i matkuponger av kommu­
nen att köpa mat för i någon av
Gnestas matbutiker.
Var ska han laga mat? 53
­kronor räcker inte för färdigmat för en dag.
– Så ser det ut, det är de rikt­
linjer som gäller. Men att få
matrekvisition är en nödlösning
som inte ska ske under någon
längre tid. Det är omöjligt att
leva på under en längre tid.
Men möjligheten att kunna
lag i ett eget boende med kök
är stängd för Micael Carlsson.
Även Maud Höglander anser att
de som har ett missbruk måste
komma till rätta med det först.
Men det håller inte Annika­
Remaeus, som arbetar med
hemlöshetsfrågor på Socialsty­
relsen, med om.
– Forskningen visar att om
personen har en bostad är det
den bästa förutsättningen för
att bli av med ett missbruk. Det
är bra att ha en fast punkt, ­säger
hon.
Sara Sjöström
Kommentar
Sara Sjöström Gnestareporter
0158-102 06 [email protected]
Vackra formuleringar
hjälper ingen hemlös
Fast en hemlös kan inte kräva
rätten till en bostad. Det finns
ingenstans dit en bostadslös kan
vända sig för att kräva en bo­
stad.
Men enligt socialtjänstlagen
ska kommunen främja den en­
skildes rätt till arbete, bostad
och utbildning.
– Kommunen har skyldigheter­
att ge invånarna goda levnads­
villkor. Hur man sedan definie­
rar bostad och tak över huvudet­
kan vara olika, men det ska vara
en sängplats åtminstone, på ett
hotell eller härbärge. Jag tycker
att de ska ha någon form av be­
redskap och god kontakt med
bostadsbolagen. Ofta är hyres­
värden orolig för att det ska
bli stökigt. Då ska kommunen
­garantera en boendestödjare­,
och att kommunen betalar
hyran­, säger Annika Remaeus.
F oto : S a r a S j öst r öm
Tyck till
Tycker du att Gnesta­
ska erbjuda en
”Tak över huvudetgaranti”­?
Kommentera
på www.sn.se
V
ad hjälper det Micael att det är det Europeiska året för
bekämpning av fattigdom och social utestängning?
Vad hjälper det Micael att kommunerna ska arbeta
efter den nya modellen ”Bostad först?”
När det saknas politiska beslut om en ”tak över ­huvud”garanti så är det lätt att komma undan. Då sviker sam­
hället. Då tar ingen ansvaret för Micael Carlsson och
­resten av Sveriges hemlösa.
När lagen blir luddig som det mjukaste sommarmoln på
himlen blir allt sagt men samtidigt också ingenting. Som
i socialtjänstlagen som säger ”kommunen har det yttersta­
ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd
och den hjälp som de behöver”.
Men faktum kvarstår. En enda person är offentligt
­hemlös i Gnesta.
Aldrig har det väl varit så lätt att förena teori med
­praktik?
Micael Carlssons ägodelar ryms numera i en ryggsäck sedan han
förlorade sin bostad i februari.