Transcript Inget blir som förr igen Rävens dvärgbandmask

2/11
ÅRGÅNG 35
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Inget blir som
förr igen
Det har från flera håll varnats högljutt
för nya smittor som vi helst inte vill ha
in i Sverige. Nu har vi en av dem konstaterad i landet och i mer än ett geografiskt område – rävens dvärgbandmask.
Det blev inte rabies, som var den största
rubrikskaparen när gränserna blev mer
öppna för våra husdjur.
Som både djurägare och veterinärer har
vi de senaste åren uppmärksammats på
just rävens dvärgbandmask som smitta
och zoonos (sjukdom som är överförbar
mellan djur och människa). Nu är det
dags att sätta fokus på ytterligare smittor
som inte omfattas av införselregler eller
lagar. Det finns fler exotiska parasiter och
parasitburna smittor att läsa om i detta
nummer. Vi bör lära oss mer om dem för
att undvika problem för både våra hundar och katter samt oss själva.
Som veterinär är jag inte emot att vi har
kontakt med omvärlden och reser med
utställnings-, avels- eller familjedjur, men
vi måste ta ansvar som ägare och söka
information om de rekommendationer
som gäller. Doggy-Rapports målsättning
har sedan starten varit att informera och
utbilda hund- och kattägare för att förebygga sjukdom. Det nummer du nu får i
handen är ett bra exempel på just detta.
Ni glömmer väl inte att det är just ni
som läser Doggy-Rapport som kan påverka innehållet? Det gör ni genom att ställa
egna frågor. Vi i redaktionen letar rätt på
de experter som kan svara på frågorna.
Lena Myrenius
INNEHÅLL 2/11
n PARASITER: Rävens dvärgband-
mask. Veterinär LENA MYRENIUS berättar om en fruktad parasit som nu finns
i Sverige.
Sid. 9
n PARASITER: Importerade parasiter
på hundar och katter. Veterinär ULRIKA FORSHELL redogör för vilka parasiter man ska skydda hund och katt från.
Sid. 11
n AVEL: Avelsarbete väg till bättre led-
hälsa. Agronomie doktor SOFIA MALM
berättar om avelsindex och hur de kan
användas.
Sid. 14
Det är okänt hur rävens dvärgbandmask förts in i Sverige, men parasiten har upptäckts på flera platser. Observera, individerna på bilden har inget med artikelns
innehåll att göra. Foto: Lisbeth Karlsson.
Rävens dvärgbandmask
Efter att Sverige har varit fritt från
den för människan dödliga parasiten
rävens dvärgbandmask har flera fall
av smittade rävar nu upptäckts. Ett
intensivt arbete för att kartlägga parasitens spridning har inletts. Veterinär LENA MYRENIUS redogör för
utvecklingen.
S
om relativt ny och färsk veterinär var
jag med om den stora förändringen i
svensk smådjurshållning som innebär att
hundar och katter tillåts resa mer fritt
över våra gränser än tidigare. Visserligen
ställs krav om vaccinering och avmaskning men gränserna blev mer öppna.
Tidigare var det lättare för allmänheten
att reagera på illegalt inkomna utländska
hundar i Sverige. Efter de nya reglernas
införande blev det svårare. Den tyska
båten i småbåtshamnen vid Göta kanal
kunde ha med sig en helt legitimt vaccinerad och avmaskad hund men hunden
kunde lika gärna vara illegalt införd utan
korrekt vaccination och avmaskning. Det
finns idag helt enkelt ingen möjlighet att
kontrollera alla hundar.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
Hur kunde vi få in smittan och hur
farlig är den?
Många veterinärer höjde då precis som
nu sina oroliga stämmor om att regelverket inte skulle efterlevas. Risken fanns
att smittor som rabies och rävens dvärgbandmask skulle göra entré i Sverige.
Merparten av alla djurägare har gjort
rätt, men tillräckligt många har missbrukat systemet för att ta in hundar till Sverige utan att följa regelverket. Nu har vi
ytterligare en allvarlig, smittsam sjukdom
i vårt land. Det är en zoonos (överförbar
mellan djur och människa) som kommer
att påverka vårt förhållande till naturen.
Ett exempel på hur det kan bli är
Schweiz, där invånarna lever med smittan spridd i naturen och där rävar lämnar
smittsam avföring till och med inom befolkat område. I Centraleuropa är förekomsten av sjukdomen hos människa ett
fall per 500 000 invånare. Risken att bli
smittad bedöms där som liten. Men det
är ett fåtal undersökningar gjorda kring
vilka faktorer som kan påverka förekomsten. Vissa studier visar på kopplingar till
hund och vistelse i naturen. Att vi i Sveri9
PA R A S I T E R
ge har ett särskilt förhållande till naturen
i och med den unika allemansrätten tror
jag och fler med mig skiljer Sverige väsentligt från Centraleuropa, och det kan
påverka risken att smittas.
Det finns inga säkra bevis för att smittan överförs via livsmedel men det är en
riskfaktor. Parasitens ägg som smittar
människan syns inte för blotta ögat men
sprids via rävens (eller hundens) avföring.
Livsmedelsverket bedömer ännu risken
att smittas via blåbär, svamp eller matsäcksätande ute i naturen som mycket
liten. Man ger i nuläget inga särskilda
rekommendationer. Om smittan skulle
visa sig mer vanligt förekommande i vissa
områden kan instruktioner om noggrann
handhygien efter vistelse i skog och mark
samt efter kontakt med hund bli aktuella.
Katter tror man inte utgör samma stora
risk för spridning av rävens dvärgbandmask till människa men kan inte helt
uteslutas.
Dvärgbandmaskens ägg dör vid kokning men överlever vanlig frysning.
Går det att reparera skadan och
utrota smittan med rävens dvärgbandmask?
”Kanske”, verkar svaret bli från experter på området. Inga försök har gjorts
som visar att smittan har kunnat utrotas
helt, men man har kunnat minska omfattningen i tidigare drabbade områden
i Europa. Om ett bekämpningsprogram
med avmaskning av rävar (genom betat
foder) ska genomföras behöver det pågå
i minst fyra år för att få effekt. Ett argument för att påbörja ett bekämpningsprogram, även om man inte kan vara säker
på att det kommer att pågå i tillräckligt
många år, är att en vetenskaplig uppföljning skulle ge mer och ny kunskap om
parasitens biologi och livscykel.
Att genomföra ett sådant bekämpningsprogram förutsätter att avmaskningskravet på hund och katt efterlevs.
Statens Veterinärmedicinska Anstalt
Rekommendationer
från SVA
Rekommendationer för hund- och kattägare
i Uddevalla, Munkedal, Färgelanda och Vänersborgs kommun.
Hund Om du håller din hund så att den aldrig
kan äta en sork eller mus behöver du inte vidta
några särskilda åtgärder.
Om din hund någon gång under hösten
och vintern 2010-2011 har fått springa lös
i skogen eller vistats obevakad där den kan
ha ätit en sork eller mus bör du nu avmaska
den. Hantera träcken som om den är smittsam och lägg den i kärl för brännbart avfall
före avmaskning och tre dagar efter avmaskning. Tvätta händerna. Hunden bör också
10
Via huvudvärdens
avföring sprids
dvärgbandmaskens
ägg i naturen.
HUVUDVÄRD
RÄV eller annat
HUND-djur får i sig
masklarver genom att äta
smittade smågnagare.
En smittad hund kan
ha maskägg i pälsen
och kan på så vis
smitta människan.
MELLANVÄRD
Smågnagare smittas med
maskägg via miljön. Rävens
dvärgbandmask utvecklas i
mellanvärdens lever.
Dvärgbandmaskens
ägg överlever länge
i naturen.
Rävens dvärgbandmasks livscykel. Illustration: Lisbeth Karlsson.
(SVA) har gjort riskbedömningen att om
man slopade kravet på avmaskning skulle
cirka 30 hundar som är infekterade med
rävens dvärgbandmask komma till Sverige varje år.
Hur ska man göra för att skydda
sig själv och inte sprida smitta vidare utanför drabbade områden?
För dig som bor i de områden där smittan kan förekomma (Uddevalla, Munkedal, Färgelanda, Vänersborg, Borlänge,
Gagnef, Katrineholm, Vingåker och Finspång) har SVA gett särskilda rekommendationer om avmaskning. Dessa gäller de
hundar och katter som förväntas vara i
riskgruppen och som har ätit gnagare.
I första hand ska man avmaska sin
hund eller katt med rent prazikvantelpreparat. För att undvika att parasiten
utvecklar resistens mot aktuella avmaskningsmedel rekommenderas att man inte
väljer de kombinationspreparat med pra-
schamponeras en gång för att äggen som
kan finnas i pälsen ska försvinna. Därmed
bedöms hunden nu vara smittfri. Avmaskningen är också viktig för att inte smittan ska
spridas vidare i landet om du reser ut ur det
smittade området.
Om du har en hund som regelbundet
får vistas lös i markerna bör den avmaskas
regelbundet var fjärde vecka. Hunden kan
infekteras igen men avmaskning gör att det
aldrig hinner bildas ägg. Vid första avmaskningen bör du dock schamponera hunden
och hantera träcken så som anges i punkten
ovan. Om du misstänker att din hund rullat
sig i rävträck bör du också tvätta hunden.
Hundägare från andra delar av landet som
reser igenom det smittade området bör
zikvantel som finns. Undantaget är om
det finns anledning att avmaska även mot
andra parasiter.
För att utreda hur utbredd smittan med
rävens dvärgbandmask är så obduceras
nu rävar från hela landet. Dessutom samlas gnagare från Uddevallaområdet in för
kontroll liksom rävträck från Östergötland och Sörmland.
Jordbruksverket, Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet, SVA, Livsmedelsverket,
Arbetsmiljöverket och andra berörda
myndigheter redovisar den 31 maj 2011
en utredning om vilka åtgärder som är
nödvändiga för att skydda folkhälsan
mot rävens dvärgbandmask.
För dig som vill läsa mer om rävens
dvärgbandmask hänvisas till SVA:s hemsida www.sva.se samt tidningen SVAvet:s
temanummer om Rävens dvärgbandmask (nr 2 2011) som går att beställa via
SVA:s hemsida.
Lena Myrenius
hålla sina djur kopplade så att inte smittan
kan plockas upp och spridas vidare i landet.
Avmaskningsmedel med praziquantel (kan
också stavas prasikvantel) kan du köpa receptfritt på apotek. Också epsiprantel som
finns att köpa utomlands är verksamt, men
andra preparat fungerar inte. Välj i första
hand ett preparat som enbart går på rävens
dvärgbandmask, framför allt vid upprepad
avmaskning.
Katt Katter är dåliga på att producera
smittsamma ägg och bedöms utgöra en
mycket låg smittrisk. Du som har en katt
som jagar gnagare och har nära kontakt med
den kan följa de råd som beskrivs för hund­
ägare ovan om du vill vara extra säker.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
PA R A S I T E R
gång, men eftersom flera fall av rävbandmask upptäckts i Sverige i år så har parasiten en helt egen artikel i detta nummer
av Doggy-Rapport.
Utvärtes parasiter
För enkelhetens skull rekommenderas
att sätta på hunden ett fästinghalsband
som innehåller ämnet deltamethrin (ett
insektsmedel) några dagar före avresan.
Låt sedan hunden ha halsbandet på sig
tills ni kommer hem igen. Effekten varar i
upp till sex månader och avvisar inte bara
fästingar utan även blodsugande myggor
som sprider leishmania och tropisk hjärtmask. Det har också god effekt mot loppor och löss.
Kattloppa/Hundloppa
Ctenocephalides felis/canis
De flesta som reser över gränserna med sina djur följer regler kring bland annat avmaskning. Observera, individerna på fotot har inget med artikelns innehåll att göra.
Foto: Lisbeth Karlsson.
Importerade parasiter på
resande hund­ar och katter
Det är inte bara minnessaker från
turistbutikerna man kan få med sig
hem från resan till utlandet. Om man
inte vet vad man ska vara uppmärksam på så kan hunden eller katten
utan större ansträngning få med sig
ett flertal parasiter hem. Veterinär
ULRIKA FORSHELL redogör för
vilka parasiter du bör skydda din
hund och katt från.
E
fter Sveriges inträde i EU är det betydligt enklare att resa med och importera sällskapsdjur inom den europeiska gemenskapen. Jämfört med för tio år
sedan finns det en markant ökad rörelse
över landets gränser. Hunden eller katten kan lätt drabbas av ett flertal parasiter
på utlandsresan – parasiter som inte hör
hemma i Sverige.
Med bättre kunskap kan vi hjälpas åt
att hålla kvar dessa parasiter utanför lan-
dets gränser. Vi på Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) märker emellertid att frågorna om dessa parasiter ökar,
både vid telefonsamtal och bland de prover som skickas in. Problemet är störst
bland hundar eftersom man mera sällan
tar med sig katten på resan, och i de fall
katter tas med så hålls de under stramare
uppsikt. Fokus i denna artikel kommer
därför att ligga på hund och man får ha
katten med sig i ”bakhuvudet”.
Förberedelser viktiga
Inför en utlandsresa med hunden bör
man ta reda på vilka parasiter som kan
vara aktuella. Det kan man göra genom
att till exempel kontakta det aktuella landets generalkonsulat i Sverige.
Följande exempel är ingalunda en heltäckande redogörelse, utan bara en vägledning. Rävens dvärgbandmask vore i
vanliga fall självskriven i denna genom-
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
Loppor smittar lätt. De finns i miljön,
både utomhus och inomhus, i varmare
länder. De finns på många husdjur som
inte behandlas i förebyggande syfte.
Inte nog med att de är blodsugande,
de kan även sprida en sorts bandmask
(Dipylidium). De trivs och förökar sig på
fler djurslag – inklusive människa – samt
överlever länge i miljön, till exempel i
golvspringor, textilier etcetera. De kan
dessutom även ge varierande grader av
överkänslighetsreaktioner, som rodnad,
klåda, håravfall med mera. Reaktionen
hos djuret beror på hur känslig individen
är samt antalet loppor som den är infekterad med.
Loppor känns igen på sin sidvärtes
tillplattade form och på att de hoppar.
De sprids bland annat genom att hoppa
mellan djur. I pälsen lämnar de avföring
som syns som svarta prickar. Lägger man
spillningen på en bit papper och droppar
vatten på färgas pappret rött av blodinnehållet.
Det kan bli oerhört obehagligt om en
hel familj drabbas av loppor, med bett
och klåda, och loppornas förökningstakt
är snabb.
I Sverige finns katt/hundloppor från
Skåne i söder till Hisingen i norr på västkusten och motsvarande på östkusten.
Längre norrut är temperaturen för låg
vissa delar av året för att den ska klara
sig, utom i vissa lokala fall, till exempel
inom en uppfödning eller hund/katthem.
Det är inte otänkbart att denna gräns
kommer att dra sig längre och längre
norrut i klimatförändringens spår.
Att utrota katt/hundloppor tar tid och
kräver beslutsamhet. Ofta behöver man
hjälp av en saneringsfirma. Det kan ta ett
år av djur- och miljöbehandlingar för att
vara säker på att smittan är utrotad.
För att behandlingen mot loppor ska
vara effektiv krävs både invärtes och
utvärtes behandling av alla familjens
djur.
11
PA R A S I T E R
Fästingar
Fästingar kan artbestämmas genom att
de skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala. Vi har ju en
del inhemska fästingar där medlemmar
av släktet Ixodes är vanligast. Om man
är ovan är det svårt att se skillnad på olika fästingarter. Har hunden vistats utomlands eller om man själv varit på semesterresa till varmare klimat (fästingar kan
”lifta i kläderna”) kan man gott skicka in
fästingar till SVA för artbestämning.
ter är överkänsliga för det antiparasitära
medel som krävs för att behandla hundar. Om de skulle drabbas av fästingarna
kan de alltså inte behandlas.
Den bruna hundfästingen är mera svårbehandlad än våra inhemska fästingar.
Den kräver starkare, receptbelagda ämnen i spot-on form. Hus som invaderats
av den bruna hundfästingen behöver besökas av en saneringsfirma som vid upprepade tillfällen sprutar en kemisk dimma
i huset.
Det finns även andra fästingarter som
kan sprida sjukdom, till exempel av släktena Ixodes, Haemophysalis och Dermacentor.
Invärtes parasiter
Hakmask
Ancylostoma caninum
Brun hundfästing. Till vänster en hane
och till höger en hona. Foto: SVA.
Brun hundfästing
Rhipicephalus sanguineus
Den bruna hundfästingen är vanlig i
Medelhavsländerna och det är den fästingart som man främst vill undvika. Den
kan vara bärare av flera allvarliga parasitsjukdomar, bland andra babesia och
hepatozoon, två sjukdomar som beskrivs
på annat ställe i den här artikeln.
Den bruna hundfästingen är anpassad för att leva i ett stäppklimat, det vill
säga den gillar ett varmt och torrt klimat.
I Sverige klarar den inte en vinter utomhus, däremot trivs den förträffligt inomhus och förökar sig snabbt om den bara
får ett blodmål från en hund ibland. Det
räcker med att man får med sig en befruktad hona hem i hundens päls för att
denna ska producera upp till 5 000 ägg
som ger upphov till flera nya fästinggenerationer inomhus. Det finns också rapporter om fästingar som ”liftat” i ägarnas
packning efter resor till varmare länder,
utan att hunden har varit med på resan.
När man väl upptäcker fästingarna i hundens päls finns de som regel redan i stora
antal bakom gardiner, tavlor och i luggen
på barnens gosedjur. Då kan man kallt
räkna med att det finns fästingar spridda
i hela huset.
Finns det katter i hushållet brukar de
vara förskonade från angrepp. Den bruna
hundfästingen brukar föredra människoblod framför kattblod om ingen hund
finns i närheten. Trots det bör de skiljas
från hundarna i hushållet, eftersom kat12
I Sverige finns en art av hakmask. Den
heter Uncinaria stenocephala och återfinns regelbundet hos rödrävar. Denna
art ger dock som regel mycket lindriga
symtom, också när den i undantagsfall
smittar hund.
Hakmaskarna biter sig fast i tarmväggen på hunden och suger blod. I stora
antal kan de suga så mycket blod att
hunden får blodbrist samt blir trött och
blek i slemhinnorna, vilket främst gäller
hakmaskar av släktet Ancylostoma. Valpar kan i värsta fall dö.
Hakmaskarnas larver kan smitta på
två sätt, dels genom ett frilevande stadium av parasiten som tar sig igenom huden på värddjurets ben och tassar, eller
genom att de äts upp. Det första sättet
gör att hudproblem kan vara en del av
symtombilden. Båda smittovägarna är
lika effektiva. Hos djur som infekteras
lägger sig alltid en del av larverna i vila
i muskulaturen. När en tik blir dräktig
aktiveras de och smittar valparna under
digivningen. De kan också aktiveras om
djuret får nedsatt immunförsvar av någon
anledning.
Det är vanligast att parasiten orsakar
allvarlig sjukdom hos djur upp till ett
års ålder. När den infekterade hunden
avmaskas aktiveras de parasiter som ligger vilande i musklerna. Samtidigt har de
vuxna maskarna i tarmen avgett ägg som
kommit ut i miljön via hundens avföring.
På så sätt kan hunden återsmittas, via de
aktiverade parasiterna i musklerna samt
via miljön. Man kan behöva behandla
dessa djur cirka var tredje vecka i flera
månader, samtidigt som man vidtar alla
åtgärder för att sanera den miljö i vilken
hunden vistas.
Man använder sig av träckprov för att
påvisa hakmaskägg i träcken, men man
ska komma ihåg att mycket unga, diande
valpar kan vara allvarligt sjuka utan att
maskarna hunnit uppnå en sådan mognad att de lägger ägg.
Den importerade hakmasken kan smitta människa genom huden, även om problemen begränsar sig till just detta organ.
Strongyloides
Strongyloides stercoralis
Strongyloides infekterar de flesta djur­
slag, människa inräknad. Den har en
komplicerad livscykel och kan ge allt från
inga till väldigt kraftiga symtom, som
kan påminna om valpsjuka, med blodiga
diarréer och avmagring. Valparna smittas
vid digivning, men smitta sker även via
larver i avföringen från smittade individer. Larverna infekterar valpen, antingen
genom att valpen slickar i sig dem eller
så penetrerar (borrar sig igenom) larverna
huden. Sker det senare i större omfattning
så är hudproblemen en del av symtombilden.
Smittan cirkulerar hos hundar som
vistas i en undermålig utomhusmiljö, till
exempel smutsiga rastgårdar.
Man använder sig av särskild dia­
gnostik för att påvisa larver i avföring, en
så kallad ”Baermann” metod, som bör
efterfrågas om man misstänker strongyloides. Denna rundmask är alltså inte
ovanlig i områden där sämre sanitetsförhållanden råder, och smittan kan överföras mellan hundar och människor. Smittgången är dock inte till fullo utredd.
Det har förekommit enstaka fall i Sverige av strongyloidos hos hund, då i samband med djurskyddsärenden, men den
räknas inte som en inhemsk smitta. Människa kan alltså också drabbas.
Tungmask. Foto: SVA.
Tungmask
Linguatula serrata
Tungmasken smittar hundar som utfodras med rått slaktavfall från infekterade
idisslare. Larvstadierna utvecklas vidare i
hunden (och för all del även katten) och
förflyttar sig till näshålan, där den sedan
framlever som vuxen. Nya idisslare smittas när värddjuret nyser ut ägg på beten.
Tungmasken är svår att påvisa, men
ibland kan ägg ses i ett träckprov. Den
är knappast farlig för vare sig hund eller ägare, men tas ändå med som kuriosa. Masken är upp till 13 cm lång och
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
PA R A S I T E R
på grund av placeringen så är tungmask
svårbehandlade.
Människa kan infekteras med tungmask, men bara vid intag av råa inälvor
från idisslare, vilket sker i vissa delar av
världen.
Fransk hjärtmask. Foto: SVA.
Fransk hjärtmask
Angiostrongylus vasorum
Den franska hjärtmasken använder sniglar som mellanvärd för vissa larvstadier
och kan därför få fäste i Sverige. Under
flera år har den franska hjärtmasken funnits på ön Sydkoster i Bohuslän och man
har försökt se till att inte få över smittan
till fastlandet. Dessvärre påvisades fransk
hjärtmask i en rödräv från Osbyområdet
för något år sedan. Man behöver därför
känna till denna mask och vidta åtgärder
mot den när man reser med sin hund.
De parasiter hunden får i sig via sniglar
eller snigelslem växer till vuxna individer
och sätter sig i hjärtats högra kammare.
Blir de många till antalet blockeras naturligtvis blodflödet och hunden blir tröttare
och kan hosta på grund av den försämrade cirkulationen. Hunden själv utskiljer larver via avföringen, som smittar
sniglar som kommer i kontakt med den.
Ger man avmaskningsmedel i detta läge
släpper maskarna och kan helt stoppa
blodflödet, varvid hunden kan dö. De avdödade maskarna fastnar i lungorna och
orsakar lokala inflammationer medan
maskarna bryts ner.
Eftersom vi är i stort sett förskonade
från denna farliga parasit bör man ge
förebyggande behandling i utlandet om
man är borta under minst fyra veckors
tid, och man bör allra minst avmaska
mot rundmaskar när man återvänder
hem till Sverige, för att undvika att smittan får ytterligare fäste.
Har man konstaterat fransk hjärtmask
genom påvisande av larver i ett träckprov
bör man alltså komplettera med en röntgen- eller ultraljudsundersökning för att
uppskatta mängden maskar och om det
är riskfritt att avmaska. Ibland kan maskarna behöva avlägsnas kirurgiskt.
Människor smittas inte med fransk
hjärtmask, från vare sig hund eller snigel.
Sjukdomar som överförs
via stickande myggor
Tropisk hjärtmask
Dirofilaria immitis
Den tropiska hjärtmasken smittar via
sandmyggor som överför förstadier till
maskarna när de suger blod. De vuxna
maskarna sätter sig i hjärtat liksom den
franska hjärtmasken och samma utredningsgång gäller innan man behandlar.
Däremot påvisas dirofilarios med ett
blodprov, där man tittar efter antikroppar. Även katter kan drabbas av tropisk
hjärtmask.
Myggan som överför den tropiska
hjärtmasken är mest aktiv i gryning och
skymning. Man kan vara noggrann med
hundens utevistelsetider, men man kan
också använda ett halsband som innehåller ämnet deltamethrin, vilket har en
avstötande effekt på myggorna.
Tyvärr kan samma sorts mygga även
överföra andra sjukdomar (exempelvis
Leishmania) vid stick.
Vill man vara noggrann i sin förebyggande behandling ska hunden (eller katten) behandlas med en makrocyklisk lakton (familj av antiparasitära ämnen) fyra
veckor efter den har anlänt ett område
där smittan är etablerad, och sedan månatlig behandling så länge den vistas där.
Tropisk hjärtmask finns inte på våra
nordliga breddgrader eftersom vi inte
har sandmyggor. Det är inte otänkbart
att andra, mer nordliga släktingar till
denna insekt skulle kunna överföra smittan istället, och därför är det viktigt att
hålla smittade individer till ett minimum
i landet.
Friska människor smittas som regel inte
med tropisk hjärtmask och i de fall det har
skett ger de inte upphov till sjukdom.
Kutan dirofilarios
Dirofilaria repens
Kutan dirofilarios är betydligt mindre
allvarlig än den dirofilarios som beskrivs
ovan, eftersom den bara ger symtom i
huden. Efter ett stick från en infekterad
mygga i medelhavsområdet överförs larvstadier av parasiten till blodet, vilka växer upp och lägger sig under huden eller
i muskulatur. De orsakar sällan besvär,
men hudknutorna kan uppfattas som
vanprydande. Vuxna maskar är svåra att
nå med något avmaskningsmedel, utan
måste avlägsnas med hjälp av kirurgi. I
undantagsfall kan människa drabbas.
Leishmanios
Leishmania infantum
Leishmania sprids liksom den tropiska
hjärtmasken via sandmyggor som överför förstadier till parasiterna, så kallade
promastigoter, till blodet vid bett. Väl i
blodomloppet invaderar promastigoterna
en typ av vita blodkroppar som ingår i
kroppens immunförsvar. I Sverige ser vi
sjukdomen av och till, främst på hundar
som importerats från medelhavsländer.
Även katter kan bli smittade, dock sker
detta i långt mindre utsträckning än hos
hund.
Hundar som smittats insjuknar sällan
omedelbart, utan det kan dröja månader
till år innan sjukdomen märks och förloppet är kroniskt och tilltagande. Yttre
faktorer påverkar förloppet starkt, till
exempel kan stress göra att symtom uppträder.
Vanligare symtom på leishmanios är
avmagring, muskelförtvining, blekhet
och trötthet. Förändringar i och kring
ögonen förekommer, till exempel svullnad och inflammationer. Hudsymtom är
vanliga i form av både inflammationer
och håravfall. Eftersom det i den sjukdomsform som omfattar inre organ (visceral form) med tiden kommer att omfatta alla organsystem kan hunden få en
mängd varierande symtom i takt med att
sjukdomen framskrider.
Leishmania påvisas med blodprov eller
cellprov. Den första metoden är mest tillförlitlig när hunden visar symtom, eftersom den annars inte har tillräcklig mängd
antikroppar i blodet. PCR-undersökning1
av benmärgsceller anses vara den säkraste
metoden för att påvisa en leishmaniainfektion. Dessvärre är inte heller denna
teknik hundraprocentigt säker, utan kan
behöva upprepas när en stark misstanke
föreligger.
Leishmanios är svårbehandlat och återfall är vanliga. Den bästa behandlingen
Fråga om både katter och hundar
Mycket av Doggy-Rapports framgångar beror på Er läsare. Genom kontakten med Er får vi
uppslag till nya artiklar.
Ni är alltid välkomna att höra av er med önskemål om ämnen eller frågor om katt och
hund, och gärna av allmänt intresse! Alla frågor och synpunkter diskuteras inom redaktionen
även om de inte alltid leder till en artikel.
Skriv, faxa, maila eller ring till oss. Adressen du når oss på är Doggy-Rapport,
447 84 Vårgårda. Vill du faxa eller ringa så är telefonnumret 0322-66 65 00 och faxnumret
0322-66 65 80. E-mail: [email protected].
Emelie Nilsson
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
13
PA R A S I T E R
är förebyggande, både genom att hålla
hunden inomhus när sandmyggorna är
mest aktiva (i skymning och gryning) och
genom att använda avvisande medel eller
halsband.
Människor kan på samma sätt som
andra djur smittas med leishmania. Som
regel sker detta via sandmyggorna, men
kan även ske genom blodtransfusion.
Sjukdomen kan manifestera sig i huden
eller i kroppens organ. I vissa delar av
världen går man ut i skymning och låter
spädbarn bli stuckna i ben eller på rumpan, där ärrbildning är av underordnad
betydelse. Ärren kan annars vanställa anletsdragen i hudformen.
Fästingburna sjukdomar
Inte nog med att fästingen är en parasit,
den överför dessutom andra parasitsjukdomar! Dessa tas upp i korthet nedan,
men man får inte glömma att fästingar
även kan överföra smitta med bakterier
och virus, vilka dock inte tas upp här.
Babesios
Babesia canis/B. gibsoni
Babesios hos hund orsakas av de encelliga organismerna Babesia canis och/eller
Babesia gibsoni. Båda organismerna kan
överföras vid bett från flera olika sorters
fästingar.
Verkningsmekanismerna är desamma
för båda, nämligen att invadera och för-
Uppfödare!
Du är väl medlem i våra
uppfödarklubbar?
Klubb Doggy för dig som använder Doggy
och Doggy Professional.
Läs mer på:
www.klubbdoggy.se
Tel. 0322-66 65 97
göra hundens röda blodkroppar. Symtomen vid infektion med B canis är alltså
huvudsakligen blodbrist (anemi), som
yttrar sig genom att hunden blir trött och
slemhinnorna bleka. Den kan ha blod i
urinen, feber och matvägra. Eftersom levern ska ta hand om alla nedbrutna blodkroppar så påverkas den starkt. Man ser
då tecken på leversvikt, kräkningar och
diarré. I förlängningen märks rörelsestörningar som kan leda till förlamning och
till och med beteendeförändringar om organismerna når hjärnan. I allvarliga fall
kan hunden dö.
Vid infektion med Babesia gibsoni är
det själva blodbristen som är det mest
framträdande symtomet i akutskedet.
Sedan blir formen mer kronisk med tilltagande leversvikt och symtomen går i
skov. Även här kan hunden dö i allvarliga fall.
Behandlingen är besvärlig och därför
bör man alltid använda förebyggande
åtgärder mot fästingar (till exempel fästinghalsband med deltamethrin). De me­
diciner som har effekt mot sjukdomen ger
tyvärr kraftiga biverkningar och hunden
kan dessutom behöva blodtransfusioner.
Babesia påvisas med hjälp av ett blodprov. Hos människa är risken för allvarlig sjukdom liten.
Hepatozoonos
Hepatozoon canis
För att smittas med hepatozoon (protozooer, encelliga organismer) måste hun­
d­en äta upp en infekterad brun hundfästing som då släpper ifrån sig infektionsämnet. Detta tar sig vidare till hundens
vita blodkroppar, vilka invaderas, och
förökning vidtar. Sedan kan en ny fästing
smittas när denna biter sig fast och får sig
ett blodmål.
Hundens reaktion på smitta kan variera från helt symtomfri till allvarlig sjukdom och död. Symtomen vid sjukdom
liknar dem för babesios, och kan påverka
alla organsystem.
Människa infekteras inte med hepatozoon.
Ulrika Forshell
Laboratorieveterinär ULRIKA FORSHELL
arbetar vid enheten för Virologi, Immunbiologi och Parasitologi vid Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) i Uppsala.
Fotnot
PCR-teknik = PCR betyder Polymerase
Chain Reaction. Med hjälp av PCR kan
man snabbt föröka en enkel DNA-kedja
till ett stort antal nya. När det finns fler
kopior blir det enklare att bestämma hur
DNA-kedjan ser ut och med vägledning
av DNA-mönstret avgöra vilka bakterier,
virus eller andra organismer som provet
innehåller.
1
Bozita Breeders Club för dig som använder Bozita,
Bozita Robur och Bozita Feline.
Läs mer på:
www.bozitabreedersclub.com
Tel. 0322-66 65 98
14
AV E L
Avelsarbete
väg till bättre
ledhälsa
Med nya verktyg kan förekomsten
av ledproblem hos våra hundar förhoppningsvis minskas. Agronomie
doktor SOFIA MALM beskriver vad
HD- och ED-index är och förklarar
hur dessa nya hjälpmedel för avelsarbetet kan minska förekomsten av
ledproblem hos våra hundar.
U
tvecklingsrubbningar i höft- och
armbågsleder, så kallade höft- och
armbågsleds-dysplasi (HD och ED), förekommer ofta hos många och framförallt
storvuxna hundraser. Trots att de hälsoprogram som syftar till att minska förekomsten pågått under många år orsakar
dessa defekter fortfarande problem och
lidande för såväl hundar som hundägare.
På Svenska Kennelklubben (SKK) pågår
ett utvecklingsarbete för att bättre kunna
använda den information som finns tillgänglig om röntgenresultat för höft- och
armbågsleder genom att beräkna avelsvärden för HD och ED. Avelsvärdena
presenteras sedan som så kallade HDindex och ED-index.
Varför behövs
HD- och ED-index?
Resultatet i SKK:s databas blir officiellt
om röntgenundersökning av höft- och
armbågsleder görs när hunden är som
lägst 12 månader gammal. Undersökning och gradering av höftleder utförs i
enlighet med Fédération Cynologique Internationale (FCI). Höftlederna graderas
på en skala från A till E, där A och B är
normala höftleder, C är lindrig dysplasi,
D är måttlig dysplasi och E motsvarar
grav dysplasi.
Armbågsleder graderas på en fyrgradig
skala enligt riktlinjer från International
Elbow Working Group (IEWG). Graderingen baseras på graden av benpålagringar (artros).
Många vetenskapliga studier har visat
att både HD och ED påverkas av många
gener och olika miljöfaktorer. Arvsanlagens inverkan på HD och ED är relativt
stort, runt 30 till 50 procent, vilket gör
att man genom att välja friska djur för
avel kan förvänta sig en minskad fre­
kvens av dessa defekter.
I både Sverige och andra länder har
man under flera decennier försökt att genom avelsarbete minska förekomsten av
dessa ledsjukdomar. Valet av avelsdjur
har baserats på resultat från röntgenundersökning av höft- och armbågsleder. I
många raser används enbart hundar med
normala (friröntgade) leder i avel. Trots
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
AV E L
Inom flera raser, bland andra labrador retriever, har man länge arbetat för att
minska förekomsten av ledsjukdomar. Foto: Lisbeth Karlsson.
det har andelen friröntgade hundar inom
många raser stagnerat eller inte följt den
önskade utvecklingen.
En viktig bidragande orsak till de bristande framgångarna är sannolikt att röntgenbilden ger begränsade möjligheter att
beskriva skillnader i ledens kvalitet, framför allt för hundar med normala leder. Det
gör att hundens eget röntgenresultat inte
räcker för att ge en bild av dess genetiska
förutsättningar. Många hundar hamnar i
samma klass, till exempel klassade att ha
normala höftleder, trots att deras genotyp
(uppsättning av arvsanlag) kan skilja sig
åt ganska mycket. En annan orsak är att
såväl utvecklingen av leden som röntgenresultatet påverkas av faktorer som inte
är ärftliga, så kallade miljöfaktorer. Det
kan till exempel vara hundens kön, ålder
vid röntgen eller vilket sederingspreparat
(lugnande läkemedel) som använts. Detta
gör att information enbart om hundens
eget röntgenresultat är ett osäkert mått
på dess förmåga att nedärva HD eller ED
till sina avkommor. Trots detta baseras
avelsurvalet för bättre ledstatus huvudsakligen på individens egen HD- eller
ED-status, så kallad individselektion. I
de fall där man under en längre period
använt endast hundar med normala leder
i avel kommer man nu inte längre med
enbart individselektion, instrumentet blir
för trubbigt och urvalet ineffektivt. För
ett fortsatt avelsframsteg krävs att man
i dessa raser tar ökad hänsyn också till
röntgenresultat hos släktingar. Denna
information går att systematisera genom
att beräkna avelsvärden för HD och ED
(HD- respektive ED-index).
Avelsvärdet visar
nedärvningsförmågan
För att kunna välja ut lämpliga föräldra­
djur till nästa generation måste man försöka bedöma vilka individer som är de
avelsmässigt bästa. Detta kräver att man
A
D
C
B
E
50 60 70 80 90 100 110120 130
Figur 1. Skattat avelsvärde av HD.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2
kan göra skillnad på om ett djur är bra
på grund av sina arvsanlag eller om det är
miljön som varit gynnsam. HD- och EDindex innebär att man inte bara utnyttjar
den information som finns om enskilda
hundars ledstatus vid val av avelshund,
utan även tar hänsyn till släktingars
röntgenresultat för att beräkna hundens
avelsvärde för HD eller ED. På så sätt blir
det möjligt att i avelsvärderingen skilja
individer med samma röntgenresultat åt.
Man får en säkrare värdering av hundens
avelsvärde och sannolikheten för att den
ska nedärva, eller inte nedärva, ledproblem. Vid beräkning av avelsvärden kan
man också ta hänsyn till och korrigera
för effekten av flera faktorer som inte är
ärftliga och som kan påverka röntgenresultatet. Att jämföra avelsvärden för individer av olika kön, ålder och så vidare
blir därmed lättare och mer rättvisande.
Avelsvärdet är ett mått på individens
nedärvningsförmåga, det vill säga en förutsägelse om hur hundens valpar kommer att utvecklas i en viss egenskap. Det
är alltså inte ett mått på vad avelshunden
har för resultat. Beräkningen av avelsvärdet visar vilken effekt vi kan förvänta oss
i kommande generationer av att använda
den aktuella hunden i avel. Indexet uttrycker dessutom hundens beräknade
avelsvärde för HD eller ED i förhållande
till genomsnittet i rasen. Ofta definieras
detta genomsnitt som ett index på 100.
Eftersom olika raser har olika genomsnittlig HD- eller ED-status så motsvarar
100 i index olika ledstatus beroende på
vilken ras det gäller. Generellt kan man
dock förvänta sig att hundar med ett index över 100 ger valpar som får ett bättre
index än genomsnittet i rasen, och vice
versa. Det är viktigt att komma ihåg att
ett index för HD eller ED visar hundens
avelsvärde för just denna egenskap. Det
säger ingenting om hundens totala avelsvärde. I den rasspecifika avelsstrategin
(RAS) för varje ras behöver därför urvalet mot ledproblem bedömas i relation till
andra egenskaper som också har betydelse i avelsarbetet.
I figur 1 visas fördelningen av HD-index hos hundar av rasen berner sennenhund som röntgats och graderats enligt
FCI systemet (A-E) under perioden 20002002. Av figuren framgår att majoriteten
av hundar med HD-status A har bättre
(högre) HD-index än de med HD-status
B, som i sin tur i genomsnitt har bättre
HD-index än hundar med HD-status C
och så vidare. Överlappningen mellan
kurvorna speglar effekten av att man i
beräkningen av avelsvärdet utöver individens egen HD-status även vägt in information om släktingar och tagit hänsyn till
en del icke ärftliga faktorer. Därför kan
en individ med HD-status A ha sämre
avelsvärde än en hund med B, C, eller
15
Göteborgs
postregion
Porto betalt
Port payé
P 410197400
B
AVEL
till och med D på höfterna. I genomsnitt
kommer ändå individer med bättre HDstatus även att ha ett bättre avelsvärde
än de med sämre status. Den uppenbara
fördelen med HD-index är att man med
större säkerhet kan förutsäga i vilken utsträckning en hund kan förväntas bidra
till HD hos avkommorna.
All information används i
beräkningen
Beräkning av avelsvärden för HD och
ED görs med en metod som kallas BLUP.
BLUP är en förkortning av ”Best Linear
Unbiased Prediction”. Namnet beskriver
metodens egenskaper, det vill säga det är
en statistisk analys där en så kallat linjär
modell används för få fram den ”bästa”
beräkningen av avelsvärdet utan att det
uppstår några systematiska fel (unbiased).
I Sverige används sedan många år
tillbaka BLUP-metoden för beräkna
avelsvärden inom nötkreaturs-, hästoch fåraveln. På hundsidan har index
för HD och ED redan införts i några av
våra grannländer, bland andra Tyskland,
Norge och Finland.
Vid avelsvärderingen används all den
information som finns om släktingars
röntgenresultat i SKK:s databas för den
aktuella rasen. En hunds HD- eller EDindex är inte ett statiskt värde. Varje
gång det tillkommer ny information om
röntgenresultat hos till exempel avkommor eller syskon så påverkar det även
den aktuella hundens HD- eller ED-index. Allteftersom nya hundar undersöks
ökar mängden information som ligger
till grund för avelsvärderingen. Därför
Veterinärinformation från Lantmännen Doggy AB
Ansvarig utgivare: Hans Nilsson
Veterinärmedicinsk konsult:
Leg. vet. Lena Myrenius
I redaktionen:
Agronomie doktor Ann Högberg
Redaktionssekreterare:
Emelie Nilsson
Redigering: Karli Ord och Bild
Förfrågningar om tidningen, artiklar i tidigare nummer m.m. besvaras gärna av tidningens redaktionssekreterare! För signe-
16
måste avelsvärdena uppdateras regelbundet. Denna uppdatering kommer troligen
att göras så ofta som en gång i veckan.
Ju mer information det beräknade avelsvärdet baseras på, ju säkrare blir beräkningen och desto mindre förändringar i
avelsvärdet kommer ytterligare information att orsaka. Ett stort antal avkommor
med information om HD-status ökar
avelsvärdets säkerhet betydligt. Avelsvärdets säkerhet kommer att publiceras
tillsammans med avelsvärdet på SKK:s
hemsida via webbtjänsten Avelsdata.
När införs HD- och
ED-index i Avelsdata?
I Sverige har index för HD och ED ännu
inte införts i den rutinmässiga avelsvärderingen. I utvecklingsarbetet har avelsvärden beräknats för fem raser: rottweiler,
berner sennenhund, golden retriever, labrador retriever och flatcoated retriever.
Arbetet med HD- och ED-index är ett
prioriterat projekt för SKK och planen
är att den rutinmässiga användningen i
de första fem ”pilotraserna” ska komma
igång den 1 januari 2012. Efter utvärdering i dessa raser kan systemet sedan ut­
ökas till fler raser.
Exakt för vilka raser HD- och ED-index kommer att bli aktuella är ännu inte
bestämt. Flera olika aspekter bör beaktas
när en strategi utformas för att bekämpa
HD och/eller ED i en ras. Den kanske viktigaste aspekten är hur stort problemet är
för rasen; hur vanligt förekommande är
defekten och vilken betydelse har den för
hundarnas hälsa? I vissa raser kan det
rent av vara så att man redan tar större
avelshänsyn till HD än vad som är opti-
rade artiklar svarar författaren. För osignerat
material svarar redaktionen. För insänt, ej
beställt material ansvaras ej.
Artiklar och bilder i Doggy-Rapport får endast
återges med redaktionens tillstånd och efter
överenskommelse i varje enskilt fall med upphovsmannen, författaren och/eller fotografen.
I sammanhanget skall det klart framgå från
vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är
hämtad. För närmare upplysningar – tag kontakt med redaktions­sekreteraren!
Läsarservice: Tidigare nummer av DoggyRapport kan beställas och kostar då 20 kr
(med reservation för att vissa nummer inte
längre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar: 2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. För
varje beställning utgår en expeditionsavgift på
10 kr. Moms ingår.
ISSN: 1400-6650
malt, vilket gör att andra, mer angelägna
problem hamnar i skymundan. I sådana
fall kan det vara olämpligt att införa ett
index som riskerar att sätta ännu större
fokus på HD-problematiken. I andra raser utgör däremot HD ett betydande problem i form av hältor, sämre brukbarhet
och avlivning.
En grundförutsättning för att index
för HD och/eller ED ska införas är att
det finns tillräckligt mycket information
i form av röntgenresultat registrerade
i rasen för att avelsvärden ska kunna
skattas med tillfredställande säkerhet. I
numerärt små raser, eller raser med liten andel undersökta hundar, tillför ett
index inte mycket mer information än
vad som redan finns och beräkningarna
blir då osäkra. I dagsläget går det inte att
för varje enskild ras säga om avelsvärden
för HD och ED går att beräkna med tillräcklig säkerhet, men sannolikt kommer
det att krävas att rasen, inom ramen för
SKK:s genetiska hälsoprogram, har krav
på känd röntgenstatus. I de raser för vilka
index införs behövs information om och
strategier för hur dessa bör användas i
avelsarbetet. Nuvarande regler om känd
ledstatus och fria leder behöver ersättas
med krav och/eller rekommendationer
relaterade till avelsvärdet.
Sofia Malm
Agronomie doktor SOFIA MALM disputerade 2010 vid Sveriges lantbruksuniversitet
med avhandlingen ”Breeding for improved
hip and elbow health in Swedish dogs”. Länk
till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002395/. Sofia arbetar numera för Svenska Kennelklubben som genetiskt sakkunnig.
Lantmännen Doggy uppfyller
krav­­en i den internationella
kva­litetsstandarden
SS-EN ISO 9001.
Certifikat nr 321, ut­fär­dat
av SIS Certifiering AB.
Postadress: Doggy-Rapport, Doggyvägen 1,
447 84 Vårgårda
Telefon: 0322-66 65 00
Från utlandet +46 (0)322 66 65 00
Telefax: 0322-66 65 80
Hemsida: www.doggyrapport.se
E-mail: [email protected]
Produceras av Prinfo Vårgårda AB,
Box 45, 447 22 Vårgårda.
DOGGY-RAPPORT • 2011 • ÅRGÅNG 35 • NR 2