Transcript 7. Ubåtar i beredskap När det andra världskriget bröt ut i september

Ubåtar i beredskap
När det andra världskriget bröt ut i september 1939 hade Sverige nio mer eller mindre
moderna ubåtar. Viktigast var en utomordentligt väl skolad och erfaren personal som
kunde sina ubåtar och farvattnen utan och innan.
Frågan är kanske om inte Sverige vid denna tidpunkt hade världens bästa ubåtsbesättningar!
av jan waernberg, smb:s vetenskapsredaktör
U
båtarnas uppgifter under beredskapen var
spaning ute till havs samt övningar i att
anfalla en fientlig flotta. I samband med
konvojeringar av transportfartyg eller övningar
med kustflottan tränades ett operativt insättande
av ubåtarna, i regel sammanförda i ubåtsdivisio­
ner om vardera tre ubåtar. I regel var det ubåtar
av samma typ som bildade en division. Divisioner­
na förlades till antingen Stockholmsområdet
(Hårsfjärden), Karls­krona eller Göteborg.
Trots den intensiva användningen av ubåtarna
skedde förhållandevis få olyckor, vilket inte minst
måste tillskrivas ubåtsbesättningarnas skicklig­
het och erfarenhet. Den allvarligaste olyckan
skedde som bekant i och med Ulvens förlisning
i samband med en minsprängning den 15 april
1943 utanför Göteborg, varvid 33 man omkom.
Bara några månader senare, den 12 augusti 1943,
påseglades ubåten Illern i Kalmarsund och sjönk,
varvid en man omkom. Ubåten bärgades men
skrotades efter ett tag. Även den nya Sjöbjörnen
påseglades 1942 och sjönk, också vid detta till­
fälle med förlusten av ett människoliv.
sjölejonetklassen
Före andra världskrigets utbrott hade det beslu­
tats om den kanske kraftigaste satsningen hittills
på det svenska ubåtsvapnet, när nio ubåtar av Sjö­
lejonet-klassen påbörjades. De fick en kraftigare
torpedbestyckning med sex 53,3 cm torpedtuber
och två 40 mm moderna luftvärnsautomatkano­
ner. Endast två ubåtar av denna typ, Sjölejonet
Ubåten Sjöbjörnen utan de för beredskapsåren så karaktäristiska vita ”neutralitetsbanden”. Luftvärnspjäserna är nedsänkta i
sina recesser.
och Sjöbjörnen, som väl motsvarade samtida ut­
ländska ubåtskonstruktioner hann levereras före
krigsutbrottet: typen var närmast en utveckling av
Delfinen-klassen och byggdes på mycket kort tid.
Sjöhästen sjösattes redan sju månader efter
beställning. Luftvärnspjäserna kunde sänkas ned i
vattentäta brunnar i tornets främre och aktre del.
Torpedtuberna var placerade som tre bogtuber, en
häcktub samt två vridbara däckstuber på akter­
däck. Däckstorpedtuberna visade sig vara en min­
dre lyckad konstruktion, då de gav ett avsevärt
fartmotstånd. De togs därför bort vid modernise­
ringen på 1950-talet.
De tre första ubåtarna kunde levereras innan,
eller strax efter krigsutbrottet, medan övriga med
undantag för Sjöborren levererades under 1942.
kustubåtarna
Som de första helt svenska ubåtskonstruktio­
nerna, byggdes mitt under andra världskriget en
serie på nio mindre ubåtar – de s.k. ”nummer­
ubåtar­na”. Genom att minska storleken kunde
fler ubåtar byggas till samma kostnad. Produktio­
nen fördelades på två skilda varv (Kockums: U 1,
U 4, U 5, U 6 och U 7; övriga på Örlogsvarvet i
Karlskrona) och forcerades. Sålunda byggdes ex­
empelvis U 4 på den korta tiden nio månader. Mot
De nio ubåtarna i Sjölejonet-klassen gjorde en god men
krävande tjänst under hela världskriget. Här Sjöbjörnen i hög
fart och med de karaktäristiska vita ”neutralitetsbanden” i
för och akter, och med luftvärnspjäserna i aktion. Sverige införde som en av de första nationerna redan före krigsutbrottet ett starkt defensivt närluftvärn på sina ubåtar.
bakgrund av storleken och sina tilltänkta uppgif­
ter, benämndes de kustubåtar.
För första gången övergavs den beprövade nit­
ningen av skroven. Man övergick nu till helsvet­
sade tryckskrov. Dieselelektrisk drift i marschläge
i stället för direktkoppling mellan diesel- och
propellermotorerna infördes. Det innebar bättre
dykberedskap, mindre vikt och bättre stabili­
tetsegenskaper. Vidare förbättrades utslussnings­
möjligheterna och manöverrummet försågs med
tryckfasta skott i båda ändar, varjämte en tryck­
fast utstigningssluss anordnades intill det förliga
manöverrumsskottet. Av torpedtuberna placerades
tre i bogen medan den fjärde var en häcktub. Den
senare togs bort efter hand.
nya minläggande ubåtar
Som ersättning för den 15 år gamla Valen och
som komplement till de tre minubåtarna av Delfi-
Även de nio mindre kustubåtarna U 1 till U 9 gjorde god tjänst under kriget. Här har U 8 stoppat för att hämta hem en övningstorped.
nen-klass, byggdes under krigsåren ytterligare tre
minläggande ubåtar, Neptun, Najad och Näcken.
De var i stor utsträckning baserade på Delfinentypen. Förskeppet hade dock konstruerats om
och gav plats för ytterligare en torpedtub. De
hade därmed tre stävtuber och två häcktuber. De
två luftvärnspjäserna i tornet hade ersatts med
modernare pjäser med annan kaliber och en ny
minfällningsanordning tillfördes.
en tysk present – snorkeln
Vid krigsslutet i maj 1945 angreps en av Tysk­
lands modernaste ubåtar av brittiskt flyg under in­
gång i Kattegatt. Svårt skadad, men flytande, tog
hon sig in på svenskt vatten, men sänktes av sin
besättning. Ubåten var formellt sett brittisk pris,
men Sverige fick tillstånd att bärga henne. Det
visade sig att ubåten var av typ XXI med nummer
U 3503.
Skrovkonstruktionen var helt ny och gav de
svenska ubåtskonstruktörerna en unik inblick i
hur långt framme Tyskland låg beträffande ubåts­
teknologin. Mycket uppmärksammad blev snor­
keln, ursprungligen en nederländsk uppfinning,
som tyskarna hade anammat efter 1940, och som
tillät ubåten att ligga länge i undervattensläge på
periskopdjup. För att testa snorkeln installerades
den på kustubåten U 9 och en intensiv utprovning
började.
snabb modernisering ­
och ombyggnad
Snorkeln möjliggjorde ett helt nytt taktiskt upp­
trädande, vilket också krävdes mot bakgrund av
ubåtarnas sårbarhet för flyganfall när de låg i
övervattensläge. Det beslöts att i fortsättningen
i så stor utsträckning som möjligt operera under
ytan; dykubåten skulle nu omvandlas till vad den
från början var tänkt som, en undervattensbåt.
Det innebar att man inte längre behövde medföra
ett närluftvärn ombord.
En ombyggnad av Sjöbjörnen-serien påbörja­
des 1947–1948, då de bland annat försågs med
snorkel och ett nytt torn. Luftvärnet togs helt
bort. Även de minläggande ubåtarna och kustu­
båtarna moderniserades åren 1948–1951 varvid
de fick ett nytt torn med snorkel, radar, hydro­
fon m.m. samtidigt som närluftvärnet togs bort.
Efter utrangering såldes de 1970 för skrotning
i Ystad. Kustubåtarna togs ur tjänst i början av
1960-talet, då ett flertal av dem byggdes om till
s.k. jaktubåtar. Kustubåten U 9 fick överta den i
Sverige på ostkusten 1945 bärgade tyska ubåten
U 3503:s snorkel, som tidigare hade utprovats på
Draken. De övriga fick snorkel vid en ombyggnad
1951–1952.
Det innebar att Sverige var tidigt framme med
snorkelkonceptet – även i jämförelse med de al­
lierade stormakterna. Detta skulle få konsekven­
ser för projekteringen av de kommande svenska
ubåtstyperna.
hajen-klassen
Konstruktionen av Hajen-klassen hade visserli­
gen påbörjats redan under kriget, men låg ändå
så pass lägligt till i byggnationen, att studierna
av den vid krigsslutet på svenskt vatten bärgade
tyska ubåten U 3503 av typen XXI, till stor del
kunde tas tillvara. Hajens långa helsvetsade
tryckskrov delades i tre avdelningar och omslöts
med formskrov i för- och akterskepp, men hon
var i övrigt en enkelskrovsubåt. Akterskeppet
med två propellrar, stabilisatorer och djuproder
liknade i mycket den tyska förebilden även om
utförandet blev ett annat. Stor uppmärksamhet
ägnades buller- och stötskydd. Ubåtarna förbered­
Tre nya minubåtar byggdes under krigsåren; här Neptun någon gång under krigsårens slutskede. 20 minor kunde tas ombord – i
nödfall ända upp till 30!
des visserligen för att kunna bära en luftvärnspjäs,
men det var bara Hajen som under provturerna
hade en 20 mm kanon provmonterad i en recess.
Den togs senare iland och på övriga enheter mon­
terades aldrig någon pjäs. Torpedbestyckningen
omfattade fyra torpedtuber i förstäven. Akter om
tubställen i torpedrummet fanns ett revolverma­
gasin, med plats för åtta reservtorpeder, för att
kunna åstadkomma snabb omladdning. Övriga
reservtorpeder kunde ganska behändigt fyllas på
i magasinet. Tillkomsten av revolvermagasinet
skapade betydligt bättre förläggningsutrymme för
besättningen. Hajen-klassen fick en bra aktions­
radie, med förmåga att stanna långa tider i under­
vattensläge.
spiggen
Dvärgubåten, eller med dagens terminologi, mi­
niubåten, X-51 Stickleback, som hade utvecklats
under krigsåren, inköptes 1958 från Storbritan­
nien. Hon döptes om till Spiggen och användes
i första hand för utbildning av attackdykare.
Dessa kunde vara utrustade med sugminor eller
sprängmedel för att dolt föras fram mot målet och
där utföra olika typer av sabotage. Ubåten var
konstruerad för djup på upp till 100 meter, men
användes i Sverige aldrig på sådana djup.
Då Storbritannien inte sparat några av sina
dvärgubåtar från krigsåren, framkom efter ut­
rangeringen ett önskemål att få överta ubåten, vil­
ket också tillgodosågs. Sedan 1976 ligger hon som
museiubåt inne i en av utställningshangarer­na på
Imperial War Museums museiflygfält på Duxford
utanför Cambridge. Här har man delat på skrovet
i aktern så besökarna kan gå igenom henne och se
ubåten invändigt både förut och akterut.
draken under vatten
Draken-klassens konstruktion byggde i allt vä­
sentligt på Hajen-typen. Draken fick dock ett helt
nytt akterskepp. Detta hade utformats för att
åstadkomma ett tystare framdrivningsmaskineri
med en enda stor, långsamt roterande fembladig
propeller och korsroder med enmansstyrning från
en styrpanel. Det innebar betydligt snabbare dykoch stigtider samt högre fartprestanda. Draken
blev den första svenska ubåten med gummiklätt
skrov för att minska målytan för aktiv sonar.
Draken-typen avsågs från början att utrus­
tas med ubåtsjakttorped typ 41 enligt det ar­
rangemang som Abborren-ubåtarna senare fick.
Tekniska problem hos torpedsystemet försenade
installationen, vilket medförde att dessa torpeder
inte kom till användning. Däremot modifierades
under 1980-talet en 53 cm tub, så att insatstuber
kunde laddas med två torped typ 42. Draken-klas­
sen byggdes om och moderniserades 1970–1971
främst avseende eldledningssystemen.
misslyckade jaktubåtar
Under det andra världskriget hade Finland med
stor framgång använt sina få ubåtar till att jaga
andra, främst då ryska ubåtar. Under efterkrigs­
tiden införde de flesta mariner även trådstyrda
torpeder som kunde riktas mot utvalda mål, ex­
empelvis ubåtar.
I stället för att bygga nya jaktubåtar, valde man
att bygga om sex av de nio kustubåtarna från
Åren 1947–1948 började de första ubåtarna i Sjölejonet-klassen byggas om för att erhålla nytt torn, snorkel, ekolod och hydrofon samt radar, och hösten 1948 var de första klara att tas i tjänst. Här Svärdfisken efter modernisering med sitt strömlinjeformade torn.
Kustubåten U 3 moderniserades omkring 1950
och kom att bevaras för
eftervärlden vid Malmö
tekniska museum/Sjöfartsmuseum.
krigsåren. De undergick en kraftig ombyggnad
som innebar att de försågs med en ny förstäv och
ett nytt akterskepp. Deras huvuduppgift var att
upptäcka och bekämpa fientliga ubåtar och kal�­
lades därför jaktubåtar. I förstäven fanns den ljud­
känsliga hydrofonen för lokalisering av fientliga
ubåtar. Skrovet blev tre meter längre och deplace­
mentet ökade med drygt 20 ton. Akterskeppet fick
samma utformning som på Draken-serien, vilket
innebar korsroder och en stor tystgående propel­
ler.
Ubåtstypen var bestyckad med såväl tunga tor­
peder som lätta ubåtsjakttorpeder. De ursprung­
liga 53,3 cm torpedtuberna behölls. Ubåtsjakt­
torpederna utgjorde huvudbestyckningen och var
placerad akterut i ett i form av ett revolvermaga­
sin för 10 stycken av den första svenska, elektris­
ka, målsökande torpeden Tp 41 och en torpedtub
på vardera sidan. Genom utombordplaceringen
hade systemet låg tillgänglighet med ideliga av­
brott av såväl mekanisk som elektrisk karaktär.
Ubåtstypen blev inte långlivad på grund av de
gamla tryckskroven och vid mitten av 1970-talet
hade samtliga ubåtar utrangerats.
Vid denna tidpunkt höll Kockums i Malmö på
med att konstruera en helt ny ubåtstyp, Sjöormenklassen, som i ett slag skulle placera Sverige i
framkant beträffande ubåtsteknologin.
❑
Även de tre ubåtarna i Neptun-klassen moderniserades omkring 1950. Sverige var bland de första nationerna som tog tillvara de
tyska rönen från krigets slutskede, i vissa fall t.o.m. före de allierade.