Transcript Hämta studiematerialet som pdf (nytt fönster)

När korpen vitnar
när svanen svartnar
när gråsten flyter locka mig
Studiematerial
Häxbrand
Mellan åren 1668 och 1676 rasade häxprocesserna i Sverige.
Grannar angav varandra, män anklagade sina fruar och barn vittnade mot syskon och
mödrar. Människor ställdes inför domstol, åtalade för blåkullafärder, trolldom och satansdyrkan. Omkring 300 personer dömdes till döden. Av dessa 300 hundra kom över 1/3 från
Ångermanland. Värst var det i Torsåkers pastorat, där dömdes 71 personer till döden.
Hur kunde människor vara så blinda?
Karin Rehnqvist är en av Skandinaviens mest välkända tonsättare. I verket ”Där korpen
vitnar” har hon tagit sin utgångspunkt i just häxprocesserna i Torsåkers pastorat. Hon har
föreställt sig en kvinna på den tiden, vad som omgav henne, det magiska och mystiska,
kyrkan, det kraftfulla, det humoristiska. Där finns också det svarta, smärtsamma och
obegripliga som drabbade så många. ”Där korpen vitnar” är ett starkt verk som inte är
självklart för dagens ungdomar.
I programmet Häxbrand har Scenkonstbolaget Musik och Murberget Länsmuseet Västernorrland samarbetat genom att sammanföra musik och historia. Genom musiken får
eleverna uppleva känslor och genom berättandet och fakta får de kunskap som tillsammans skapar en större upplevelse. Det är vår fasta övertygelse att det är bra att uppleva
nya oväntade kulturformer samt att vi kan lära för idag av historien och där är just
Häxbrand en bra ingång.
I detta studiematerial vill vi ge tips på olika ingångar för att arbeta vidare eller fördjupa sig
kring både de historiska och musikaliska upplevelserna som programmet Häxbrand ger.
Saknar du något eller har frågor så hör gärna av dig.
Maria Nordlund Anna-Lena Wigren
MuseipedagogProducent
Murberget, Länsmuseet
Scenkonstbolaget Musik
0611-886 55
060-18 03 84
[email protected]@scenkonstbolaget.se
www.murberget.sewww.scenkonstbolaget.se
Där korpen vitnar är ett stycke i fyra satser och tre mellanspel för folksångerska och
tolv musiker.
Jag har tagit min utgångspunkt i de s k häxprocesserna, som drog genom hela
Europa, från söder till norr mellan 1400- och 1600-talet. Människor, oftast kvinnor,
dömdes utan grund att brännas på bål för trolldom, häxerier och samröre med ”den
fule”. I norra Europa tog sig rättsprocesserna särskilt groteska uttryck, då även barn
användes som angivare och vittnen, oftast lockade med mat.
(Andra satsens ramsa, den som botar modstulna kreatur, är just hämtad från ett
domstolsprotokoll från Torsåkers kyrka i Ångermanland. I denna trakt tillbringade
jag somrarna under tjugo från 1980. Tvåhundra år tidigare, ställdes här 71 personer
inför ”rätta”. Det var 65 kvinnor – var 5:e kvinna i socknen – 2 män och 4 pojkar. Alla
halshöggs och brändes på bål 1 juli 1675.)
Jag har föreställt mig en kvinna på den tiden, vad som omgav henne, hur hon var;
närheten till naturen och tron på allsköns väsen, det magiska och mystiska överallt närvarande, kyrkan (vars präster i många fall var de pådrivande i processerna),
det kraftfulla, det humoristiska. Ofta var det kvinnor som var ovanligt dugliga som
angavs; deras kor kanske mjölkade bättre än grannens, de var duktiga på läkedom,
örter m m.
När jag komponerat färdigt stycket fann jag att sista satsens mardrömstext var
skriven av romen Rosa Taikon. Detta faktum gjorde för mig att kopplingen till hets
och förföljelser (häxjakter) av människor och folkgrupper idag blev smärtsamt
direkt och tydlig.
Karin Rehnqvist 12/11 -07
Där korpen vitnar Text
1
DÄR KORPEN VITNAR
När korpen vitnar
när svanen svartnar
när gråsten flyter locka mig
Där korpen vitnar
där svanen svartnar
där gråsten flyter -
Fritt ur gamla magiska ramsor och besvärjelser
2
RECITATIV FÖR EN MODSTULEN KO
Jungfru Maria gick sig ut på en grönan löt
mötte hon där sin välsignade son så söt
- Hvad lete I min välsignade mor?
- Jag letar min miöhumbla, ty min ko är blivin
mjölkstulin, modstulin, leverstulin, lungstulin,
hjärtstulin, blodstulin, magstulin,
och all illa farin.
det skall bliva bot i samma stund.
I Guds Faders, Sons och Helig Andes
Jesus och Maria mille mor ginge både om råd.
Vill vi bota henne båda två,
vill vi taga malt och salt
vill vi läta i hennes mun,
Ramsa för bot av modstulna kreatur från Ytterlännäs, Ångermanland, hämtad ur
trolldomsprocessernas domstolsböcker 1669-1674. ”miöhumbla” är ett gammalt ord för humla. Humlor ansågs traditionellt förknippade med mjölk och mjölkning.
Musiker:
- Jag hugger och jag hugger och jag hugger
- Jag binder dig, jag binder dig, jag binder dig
- Jag stämmer dig, jag stämmer dig, jag bränner dig
Klippt ur svenska signelser och besvärjelser
3
PSALM
Pris vare du som låter
Oss glada vakna opp
Och över jorden åter
En nådedag gå opp
En dag som skall försvinna
Likt den igår förgick
O må vi då besinna
Dess dyra ögonblick
O må vi noga märka
ad Gud av oss begär
Och med all trohet verka
Så länge dagen är
Att icke syndens minne
vårt hjärta klagar an
När aftonen är inne
Då ingen verka kan
J-O Wallin, ur Svenska psalmboken 1937, något bearbetad
Genomborrat hjärta av skräck
skälvande av ångest
4
JAG HADE EN OND DRÖM
Jag hade en ond dröm
Jag stod framför havet
Plötsligt blev himlen svart
och brann solen upp
Jag hörde fåglar skria i skyn
och deras vingslag varskodde om
onda tider
Rosa Taikon
Jag ser korpen
jag ser svanen –
Musiken
”Där korpen vitnar” är ett stycke i fyra satser och tre mellanspel för folksångerska
och tolv musiker. Kompositören heter Karin Rehnqvist och hon är en av Skandinaviens mest välkända tonsättare tillika professor i komposition vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Hon är också ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien
Det är Nordiska Kammarensemblen som framför stycket tillsammans med Ulrika
Bodén. Nordiska Kammarensemblen, NKE, är professionella musiker inom Scenkonstbolaget Musik i Sundsvall. Ulrika Bodén är en av de främsta folksångerskorna i Sverige idag. Hon växte upp i Helgum i Ångermanland och bor idag i Nora. ”Där korpen
vitnar” är specialskrivet för just Ulrika och hennes röst.
Texterna i stycket är inspirerade av gamla magiska besvärjelser, hämtade från häxprocessernas domstolshandlingar. Sista satsens text är skriven av Rosa Taikon och
finns även med i seriealbumet ”Sofia Z-4515” som handlar om den romska flickan
Sofia Taikons upplevelser under Andra världskriget.
Konserten är iscensatt och regisserad av Svante Grogarn. Genom förläsarnas,
musikernas och sångerskans agerande, rekvisitan och ljussättningen förstärks
musikens berättelse. Musiken blir inte bara något man lyssnar på, det blir en upplevelse som känns.
Diskussionsfrågor
Musik används ofta för att skapa en känsla i t ex filmer. Särskilt i skräckfilmer kan
musiken ha stor betydelse för hur olika scener upplevs.
På vilket sätt illustrerade musiken stämningarna i Häxbrandskonserten?
Vilka stämningar/känslor kunde ni känna?
Hur användes de olika instrumenten?
Ljussättning, kostym och rekvisita på scen fördjupar den visuella upplevelsen.
Hur användes ljussättningen? Vilka olika stämningar/känslor skapade den?
Vilka roller hade de två förläsarna i början?
Vad symboliserar den sista scenen där sångerskan står på ett podium?
Musikerna och sångerskan agerade och rörde sig över scenen under konserten.
Vilken roll hade sångerskan?
Vilka roller spelade musikerna?
Vilka känslor förmedlade de genom sitt agerande?
Värdegrund, respekt, självkännedom och socialt samspel
Att häxprocesserna kunde ske beror inte på att man var dummare eller mer vidskeplig förr. Det handlar om värderingar och beteenden. Att falla för grupptryck och
utpeka och anklaga andra är något som vi människor allt för lätt har gjort och fortfarande gör. Det finns exempel på samma grundläggande beteende genom mänsklighetens historia och det kan handla om allt från folkmord till mobbing.
Under Andra världskriget ledde det nationalsocialistiska styret till en systematisk jakt
och utrotning av bl a judar och romer, homosexuella och avvikande. Även om inte alla
stödde handlingarna var det många som valde att blunda och därmed kunde förintelsen av miljontals människor fortgå.
Seriealbumet ”Sofia Z-4515” av Gunilla Lundgren, Sofia Taikon och Amanda Eriksson
handlar om en romsk flickas upplevelser under Andra världskriget. Sofia var ett barn
när hon fördes till koncentrationslägret i Auschwitz-Birkenau. Fångnumret tatuerades
på hennes vänstra arm: Z-4515. Fjorton år gammal kom Sofia till Sverige med de vita
bussarna. Gunilla Lundgrens text och Amanda Erikssons serieteckningar är mjuka
i tonen, trots att de skildrar fruktansvärda händelser. Sofia Taikon var själv mycket
angelägen om att inte skrämma barnen genom att återge sina värsta minnen från
krigsåren. Därför är berättelsen möjlig att ta till sig även för 11–12-åringar – men naturligtvis ger boken ohyggliga insikter i mänsklig ondska.
Seriealbumet är tvåspråkigt och läses på svenska från ena hållet och på romani från
det andra. Boken går att beställa på www.podium.nu Forum för levande historia har
tagit fram en lärarhandledning till boken och den går att ladda ner på: http://www.
levandehistoria.se/files/SofiaZ4515Lararhand.pdf
I Bjästa, Ångermanland, år 2009, blev två flickor våldtagna av samma kille. Han blev
dömd men det var flickorna som blev baktalade och utfrysta och det hela kulminerade 2010 i samband med ett inslag i Uppdrag Granskning på SVT samt mängder av
artiklar och inlägg i press och på sociala medier.
Det är inte själva rättsfallet, våldtäkterna, som är det intressanta, det är istället hur
det omgivande samhället reagerar och agerar. Parallellerna till häxprocesserna är
skrämmande.
”Tidningen i Skolan” satte samman ett lektionsupplägg med värdegrundsövningar
kring händelserna i Bjästa. Lektionsupplägget handlar inte om offret och inte om
förövaren - utan om åskådarna. Syftet är att skapa personlig reflektion kring civilkurage, gruppåverkan och mediers roll. Lektionen heter ”Våldtagna Linnea i Bjästa - och
samhällets förblindning” och finns på Mediekompass hemsida
Länk: http://www.mediekompass.se/lektionstips/lektionstips-temp/58vardegrund/1895-valdtagna-qlinneaq-i-bjaesta-och-samhaellets-foerblindning
Häxprocesserna
Snabbfakta
Att utöva trolldom och besvärjelser var ett brott på samma sätt som stöld, dråp eller
mord. Om någon blev anklagad skulle rättegång ske. Sedan början av 1600-talet användes Gamla Testamentet som ett komplement till de världsliga lagarna och i Andra
Mosebok kap 22:18 står att läsa: En trollkona skall du icke låta leva. Därmed var dessa
brott belagda med dödsstraff.
Det börjar så smått på 1580-90-talet. Enstaka rättegångar i Stockholm och Småland,
flera i Malmö, där saker som djävulens märke, orgier på Blåkulla, vattenprov och tortyr nämns.
År 1634 startade en mindre process i Ramsele i Ångermanland. Det rådde svält och
missväxt i denna del av Sverige. Fyra kvinnor och en man anklagades för att ha stulit
mjölk från sina grannar. Tyvärr finns det inte så mycket information om rättegången.
De anklagade tycks dock ha dömts som skyldiga. År 1636 finns det dokumentation
om att bödeln Håkan fick lön för att ha ”bränt en trollkarl och fyra häxor”.
Men 1668 började det på allvar i Dalarna och strax där på i Härjedalen. 1669 i Bohuslän. 1671 i Hälsingland, 1673 Medelpad och Jämtland. 1674 till Ångermanland, Västerbotten, Lappland och Österbotten. 1672 i Gästrikland och senare i Västmanland,
Uppland och slutligen i Stockholm.
Processerna såg olika ut i landet: I de gamla danska landskapen Bohuslän och Skåne
användes mycket tortyr, medan det i Norrland inte förekom någon allmän tortyr utan
istället lät man här små barn vittna. I södra Sverige handlar anklagelserna om förgörning av människor och egendom medan det i mellersta och norra delarna oftast
handlar om barnaförande till Blåkulla och samröre med djävulen.
För att ”utrota Satans ogräs” tillsatte kungen Karl XI speciella domstolar, sk trolldomskommissioner. Kommissionen hade till uppgift att skilja ut till vilken grad de
anklagade var skyldiga, på en skala från oskyldiga men förförda till bevisade
trollkonor.
Den började i Sollefteå i september 1674. 12-åriga Maria Andersson angav
13 personer, däribland sin styvmor. 6 st dömdes till döden varav 2 erkände. 17 andra
dömdes till varierande straff som ris, gatlopp, kyrkplikt och böter.
Boteå nästa. 2 dödsdömda, 6 med lindrigare straff.
Härnösand 2 oktober. 100 anklagade varav 23 från staden och 77 från Säbrå, Stigsjö
och Häggdånger. 40 st blev dödsdömda varav 10 från staden och 30 från landsbygden(35 kvinnor och 5 män).
Under våren 1675 fortsatte kommissionen i Gudmundrå, Nora, Torsåker, Dal och
Ytterlännäs socknar. Det finns inga protokoll från kommissionen bevarade. Jöns
Horneus, 1771, använde dock en avskrift av protokollet för sin redogörelse för
Torsåker, Dal och Ytterlännäs.
Torsåker: Enligt Horneus var det 71 st dömda till döden i pastoratets tre socknar.
Enligt vissa uppgifter skall dock avrättningarna skett i två omgångar med 9 st en gång
och 62 st andra gången. Vidare är det diskussioner om det verkligen var så många
som blev avrättade. Det finns nämligen anteckningar i kyrkböckerna som antyder att
ett tjugotal av de dödsdömda var i livet flera år efter 1675.
Eftersom kommissionernas arbete blev så stort, befalldes att de lokala häradsrätterna
skulle göra egna rannsakningar som en slags förundersökning. I Nordingrå inleddes
rannsakningarna mot 113 personer den 4 maj 1675. De sista förhören verkar ha hållits
22 maj. Det avkunnas inga domar och det finns inga uppgifter om att några straff ska
ha utdömts.
Man säger allmänt att häxorna brändes på bål men enligt vad man vet så har bara en
kvinna blivit bränd levande under Häxprocesserna i Sverige. Det var Malin Matsdotter, ”Rumparemalin” i Stockholm. Häxorna blev dömda till döden med yxa och bål och
därmed halshuggna innan de brändes.
Redan på 1660-talet höjdes en del kritiska röster till hur man skulle bemöta anklagelser om häxeri. Per Brahe och Karl Gustav Wrangel, båda medlemmar av den då sittande förmyndarregeringen, hävdade att det var frågan om illusioner och att det bästa
var att inte ägna frågan allt för stor uppmärksamhet:
”iu meer man rörer i detta verket, iu värre lär ded blifva,…låter man ded blifva orört
lär ded uphöra.”
Det var dock först när häxprocesserna drabbade Stockholm 1676 som det hela verkligen ifrågasattes. Speciellt när en del finare fruar anklagades.
Den sk. Gävlepojken, Johan Johansson Griis anses vara den som startade häxryktena
i Stockholm. Han var föräldralös och kom till Stockholm för att bo hos en släkting.
Hans förtal och ryktesspridning ledde till att 14 personer dog 1677. Åtta kvinnor avrättades som häxor, en hängde sig i cellen, fyra barn inklusive Johan själv avrättades
som falska angivare och ett barn dog i sviterna av spöstraff.
Genom en blandning av kritiskt tänkande, praktiska tester och sunt förnuft blev resultatet att särskilt barnens vittnesmål ifrågasattes. Därmed var det största underlaget till nya anklagelser bortröjt och hysterin lade sig snabbt över hela Sverige.
Men det var egentligen inte slut för det. I lagen fanns dödsstraff för häxeri kvar till
1779. Den sista dödsdomen för häxeri utfärdades 1704. År 1779 avskaffar kung Gustav
III dödsstraffet för trolldom.
Länktips Häxprocesserna
Wikipedia Häxprocesser i Sverige
http://sv.wikipedia.org/wiki/H%C3%A4xprocesser_i_Sverige
Häxprocesserna i Boteå, Ångermanland:
http://www.botea.se/kulturlagret/hexprocess_minne.php
Hans Högmans sida om häxprocesserna i Torsåker, Ångermanland 1675:
http://www.algonet.se/~hogman/slhaxor.htm
Häxprocessen i Häggdånger:
http://www.haggdanger.se/index.php?option=com_content&task=view&id=51&Itemid
=49&limit=1&limitstart=1
Häxprocesserna i Torsåker Dal och Ytterlännäs, med bilder:
http://www.kramforsbygder.com/nyland/pages/opage.asp?p=4&o=166&c=2
Häxprocesserna i Stockholm:
http://www.angelfire.com/sd2/sodermalm/historia/linnellhaxor.html
Häxprocessen i Fjällsjö 1662 där ingen blev dömd till döden, släktforskarsida:
http://www.forssen-alonso.com/ting/ting_1662_haxor_lang.htm
Uppsats om samt avskrift av handskrift rörande häxprocesserna i Torsåker, Dal och
Ytterlännäs. Skrivna av Jessica Johansson för Högskolan i Gävle. Originalskriften finns
utställd på Murberget, Länsmuseet Västernorrland
http://hig.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:435291
Uppsats om rannsakningarna i Nordingrå, av Kalle Holmqvist, Högskolan på Gotland:
http://hgo.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:306469
Länktips Häxor, trolldom och folktro
Om häxor på Unga Fakta:
http://www.ungafakta.se/haxor/
Om häxor och trolldom förr och nu. Hemsida för intresserade:
http://haxor.ifokus.se/
Uppteckningar om besvärjelser och trolldom från länet.
Murbergets databas Upptäck samt sökord Signerier:
http://www.murberget.se/upptack/minneslista.aspx
Litteraturtips
Bengt Ankarloo : ”Trolldomsprocesser i Sverige” Avhandling 1971
Jan Guillou: ”Häxornas försvarare” 2002
Karl Hamberg: ”De stora trolldomsprocesserna i Sverige åren 1668-1676”
Per och Teo Sundin: ”Häxorna: Häxtro och vidskepelse i 1600-talets Ångermanland”
1978
Alf Åberg: ”Häxorna: De stora trolldomsprocesserna i Sverige 1668–1676” 1989
Bo R Holmberg: ”Visgossens bror” (Skönlitterär ungdomsbok)
Historiskt material
På Landsarkivet i Härnösand förvaras det bevarade källmaterialet samt avskrifter
och bearbetningar av originalkällorna. Bland annat har Göran Nordqvist renskrivit
de källor som rör rättegångarna i Torsåkers pastorat och Sture Norberg har gjort
avskrifter för hela Ångermanland.
Häxbrand
Studiebesök
På Häxmuseet i Sandslån, Nyland finns en fin utställning tillägnad häxprocesserna i
Torsåkers pastorat. Kontakta Kramfors kommun för info om öppettider.
I Hammar, Nyland kan man besöka en gammal jordkällare som sägs vara den plats
där man höll de anklagade inlåsta i väntan på avrättning.
Mellan Torsåker, Dal och Ytterlännäs ligger det sk. Häxberget där 71 personer avrättades våren 1675. Vägskylt finns från Riks90 och på platsen finns en skyltad och bred
stig som leder upp på berget och bålplatsen. På toppen finns idag en minnessten med
inskriptionen:
Musik: Karin Rehnqvist
torsdag 16 februari kl. 19.00
”Här brann häxbål 1675.
Kvinnor dog Män dömde.
Tidens tro drabbar människan”
Nordiska Kammarensemblen med Ulrika Bodén.
Prolog med Maria Nordlund och Margareta Bergvall.
Konsert och workshop, om godhet och ondska förr och nu.
Biljetter 120 kr inklusive fika. Pensionärer och
skolungdomar 80 kr. Förköp i museets reception.