Transcript Inte fan var det bättre förr! Eller?

Inte fan var det bättre förr! Eller?
Jo, kanske. Tågen gick som de skulle. Skolorna fungerade. Och visst hade vi roligare förr – alldeles
utan datorer och Let’s Dance. Men, där nånstans slutar det att vara bättre förr. Vi som arbetar med
elektronik vill inte gärna gå tillbaka till rörbaserade tunga oscilloskop med dåliga prestanda och
ruinerande höga priser. Gunnar Englund på GKE Elektronik AB, som arbetat med utveckling,
idrifttagning och troubleshooting av industrielektronik sedan mitten av sextiotalet, har tittat tillbaka:
Som så ofta är det kvinnan bakom allt. Min kvinna tyckte att vi skulle ställa ut mitt gamla Tektronix
545A oscilloskop bland grovsoporna. Hon hade noterat att jag inte använt det på några decennier och
eftersom det faktiskt är ganska skrymmande så tyckte hon att hon hade en poäng.
Jag har nog aldrig sett det på det sättet. Ett 545A-skop! Kasta? Gammalt!? I så fall kunde hon ställa ut
mig bland grovsoporna också. Hon verkade inte alls främmande för tanken.
Jag bad om lite nådatid, både för mig och 545A, och det beviljades. Min tanke var att göra en historisk
tillbakablick och en jämförelse mellan tre generationer av ”portabla” oscilloskop innan vi hamnade
bland grovsoporna. Jag förnyar hela tiden min instrumentutrustning och just oscilloskop håller jag mig
ständigt à jour med. Jag valde följande tre oscilloskop som representanter för Forntid, Dåtid och
Nutid:
Portabla oscilloskop. Top of the range 1960-tal, 1990-tal och 2010-tal
Den första invändningen är förmodligen “Portabel? – det kan väl inte vara allvar?” Jo, 545A och
liknande oscilloskop användes vid idrifttagning av drivsystem och automationsutrustningar ute på
stålverk och pappersbruk. De packades i stora lådor med mängder av stötdämpande material och
klarade sig förvånansvärt bra. Undertecknad har till och med åkt tåg från Stockholm till pappersbruken
efter Norrlandskusten i sällskap med ett 545A, utan låda. Man måste vara ung och hyfsat stark för att
klara något sådant. Idag skulle facket sätta stopp för sådana dumheter. Resväska, verktyg och ett 45 kg
tungt oscilloskop? Nej, det skulle inte funka idag. Bil? Inget alternativ om man inte hade en Volvo
Duett med stort lastutrymme.
Så det var en stor lättnad när LCD-skopen kom. Litet format, batteridrift, minne och mycket mer. Jag
minns att mina första LCD-skop hette SOAR, Leader, Philips Scopemeter – detta var långt innan
Fluke tog över Philips oscilloskopverksamhet. Nu kunde man stoppa skopet i portföljen och ta flyget
till Otahejti. Och säkerhetskontrollen var inget problem. Detta var långt före WTC.
Utvecklingen gick stadigt framåt. FLUKE, som gjorde en kraftsamling på åttiotalet och genom enkäter
och fältstudier tog reda på vad marknaden verkligen ville ha, kom ut med den legendariska
multimetern FLUKE 87 – jag har fortfarande ett fungerande exemplar. Lite senare kom alla teknikers
favorit FLUKE 199, ett tvåkanaligt digitalskop med exakt de prestanda som behövdes i fält.
Med tiden gjorde snabbare mikroprocessorer att möjligheterna att bygga in prestanda i små
handhållna, batteridrivna oscilloskop ökade. Vi såg Tektronix THS-serie och ett antal andra
instrument. Men FLUKE höll ställningarna och vi som numera behövde mycket mera
lagringsutrymme än de femton vågformsminnen som FLUKE 199 erbjöd, flera automatiska
mätningar, komplexa triggvillkor, bättre mattemöjligheter, flera kanaler, FFT, flexibel och
standardiserad kommunikation, högre upplösning än den halva procent som en åtta bitars A/D klarar
av, samt annat smått och gott, vi väntade och väntade.
Så, när det äntligen kom – det nya fina skopet från FLUKE – med fyra isolerade kanaler och
färgskärm så var det inget snack om saken. Det enda problemet verkade vara att man fick vänta lite på
leverans.
Tyvärr har FLUKE tappat greppet. Allt det vi tekniker hade gått och väntat på saknades. Inte ens
antalet vågformsminnen hade förbättrats. Fortfarande inte fler än 15 stycken. Det fanns ganska många
andra saker som inte levde upp till förväntningarna. Ut och leta instrument igen, alltså. Och det var en
intressant upplevelse. Jag hade tidigare testat ett antal USB-skop, TiePie, PicoScope och ytterligare
några. Men det var ett komplett fältdugligt instrument jag var ute efter. Och jag hittade det i Frankrike.
Ganska oväntat, fransk teknik vill ju gärna vara lite Jules Vernefantastisk och lite opraktisk. Men det
här skopet var faktiskt ett sådant skop som jag trodde att FLUKE skulle ha levererat. Allt fanns där, till
och med pekskärm. Tolv bitars upplösning, obegränsade mattefunktioner – ja, jag blev kär igen. I ett
blått, vackert, kompetent franskt oscilloskop. Min nya franska älskarinna.
Vi har nu campat tillsammans i snart ett halvår. Vi har arbetat i stålverk och på pappersbruk och nu
senast i källaren under ett gjuteri. Skitigt och varmt och höga magnetfält från ugnsstyrningen, men inte
en enda protest. Och en batteritid som slår det mesta. Med fulladdat batteri får jag ut mer än åtta
timmars kontinuerlig mätning. Det betyder mycket när 230 V inte är enkelt tillgänglig. Bara tanken på
att ge sig ut och mäta transienter i ett kondensorfält med några hundra meter skarvsladd gör att man
gärna försöker hitta något annat att ägna sig åt.
OK – jag blev kanske lite för entusiastisk. Om vi återgår till rubrikens påstående så kan jag bara
konstatera att det inte alls var bättre förr. Åtminstone inte när det gäller instrument för felsökning och
underhåll på industrielektronik. Där är det motsatsen som gäller, det har blivit mycket bättre med tiden
och utvecklingen fortsätter förhoppningsvis. Jag har redan blivit lite bortskämd och börjar sakna något
som jag egentligen aldrig har tänkt så noga på tidigare; hur skulle det vara med en liten integrerad
kamerafunktion? Så att man slipper hålla ordning på mätobjekt, maskinnummer, mätställe och så
vidare på lösa lappar som alltid ger problem med läsbarhet och tolkning. Rikta skopet mot
maskinskylten eller mätstället och ta en bild. Problemet med fotograferingsförbud på vissa industrier
och anläggningar kan man lösa genom att begränsa fokuseringen till mindre än en halvmeter. När
kommer det skopet? Och från vem?
Tabellen nedan jämför de tre generationerna oscilloskop i parametrar som kanske inte är så vanliga i
databladen. Men som kan vara nog så väsentliga för att man ska trivas med sitt oscilloskop som
sällskap på resor när och fjärran.
FLUKE 199, Tektronix 545A och METRIX OX 7204.
Parameter
Vikt/volym
Transportmöjligheter
Batteridrift
Minne
Kommunikation
Nyttiga funktioner
Imponans/Nostalgi
Användbarhet i fält
Ergonomi
”Kärleksfaktor”
FLUKE 199
2,0 kg/2,1 liter
Kan läggas i portfölj
Cirka två timmar
15 vågformsminnen
RS232
Markör och automätn.
Låg/Låg
God
Bra
Sådär
Tektronix 545A
45 kg/82 liter
Kombibil eller större
Skojar du?
Suck …
Nej
Fördröjt svep, expansion
Hög/Hög
Med viss möda
Sluta skoja nu!
Hög
Även vid en sådan jämförelse visar det sig att det inte alls var bättre förr.
Fast min fru har förstås en annan uppfattning …
Gunnar Englund
Granbergsdal
METRIX OX 7204
2,2 kg/3,5 liter
Kan läggas i portfölj
Cirka åtta timmar
SD, USB ”obegränsat”
USB, Internet
Man och aut mätn, FFT etc
Halvhög/Jättelåg
Mycket god
Bra
Extremt hög