Transcript MILSTOLPEN Österåkers hembygdsförening

MILSTOLPEN
Österåkers hembygdsförening
Nr 4 år 2012, årgång 31
Slussvaktarbostaden vid Åkersbro. Målning av Lars-Erik Wickström
I detta nr.:
Sjöolyckan vid Skeppsdal • Åkers Kanal • Träjärnvägen till
Skeppsdal • Norrö – En Hemsökt Trakt • Vad hände 1962 MILSTOLPEN
Österåkers hembygdsförening
Nr 4 år 2012, årgång 31
Förord
Detta nummer inleds med ett par minnesrunor över två personer som nyligen gått
bort, personer som har betytt mycket för
vår förening och för Åkersberga.
Med denna tidning bifogas den årligen
återkommande Österåkerskalendern. Hur
länge vi kan fortsätta med den som medlemsförmån vet vi inte, kanske blir det
förändringar till nästa år. Hans Rockberg
som ensam arbetat med kalendern sedan
2005 har dessutom aviserat att han inte
klarar det längre utan att få någon mer
som hjälper till.
Kontakta honom om du kan tänka dig
att medverka (tel 540 23401 eller 0704095974).
REDAKTIONEN
I detta nummer:
MILSTOLPEN
Redaktion:
Sven Hugosson (ansvarig utgivare)
telefon 08-540 22930
E-post: [email protected]
Carl-Göran Backgård
Hans von Matérn
Leif Svensson
Gunnar Winberg
Upplaga: 1 000 exemplar
Bilder: ÖHF:s bildarkiv där ej annat anges
Österåkers hembygdsoch fornminnesförening:
Postadress: Box 606
184 27 Åkersberga
Sjöolyckan vid Skeppsdal 1908
Åkers Kanal - kulturarv som glömts bort Träjärnvägen till Skeppsdal
Norrö – En Hemsökt Trakt
Vad hände 1962 Encyklopedia Agaria
Sid 6
Sid 10
Sid 13
Sid 15
Sid 17
Sid 22
Produktion: Big Box AB, Minna Karlsson, Telefon 08-544 107 30
3
Catharina von Essen och Anna
Stina Manfredsdotter – ett minne.
Catharina von Essen
”Det känns så underligt och tragiskt när
levande människor bara försvinner” var
min hustrus spontana reaktion när vi i tidningen såg dödsannonsen över Catharina
von Essen.
Catharina var i allra högsta grad levande.
Även om hennes kropp ibland, med ålderns rätt, var skröplig, var hennes humör,
hennes nyfikenhet på livet och hennes
kontakt med sin omvärld opåverkade av
tidens gång.
Jag vet inte om Catharina var medlem i
vår förening, men vi som säger oss vårda
vårt kulturarv kan ändå med stor tacksamhet minnas Catharina von Essen. Vad hon
gjort för vår kommun och i andra sammanhang har beskrivits i olika minnesrunor. Här skall jag ta upp mina personliga
minnen av Catharina.
Jag vill inte påstå att jag kände Catharina. I några olika sammanhang hade jag
sett henne på avstånd, till exempel under en föreställning av ”Musik på Margretelund”. På hösten 1998 arbetade vi
på Tråsättraskolan, där jag då hade min
lärartjänst, med ett teaterprojekt. Musikskådespelet ”Anna Stina Manfredsdotter”,
som handlade om livet på Tråsättra gård i
slutet av 1800-talet, och skulle som del i
4
ett internationellt kulturutbyte uppföras i
England. Vi behövde komplettera manuset, bland annat med en episod där ägaren
till Margretelunds slott skulle agera. Vi
behövde fakta om livet på slottet och jag
sökte upp Catharina von Essen. Jag fick
vid mitt besök på slottet svar på alla mina
frågor – men Catharina ställde också ett
krav: pjäsen skulle efter återkomsten från
England framföras på utomhusscenen vid
Västra Flyglarna. Och så blev det ! I maj
månad 1999 ägde premiären rum och på
Catharinas uttryckliga önskan repriserades skådespelet i utvecklad och bearbetad
form under 2001 och 2003.
Catharina var sannolikt Anna-Stinas
största supporter. Hon var närvarande vid
i stort sett alla våra föreställningar under
de tre åren och hon bjöd inför varje uppsättning in de agerande eleverna att besöka
slottet, något som var mycket uppskattat
av besökarna – och vad vi kunde se också
av värdinnan! Catharina trivdes med våra
elever, och de med henne. Vid sidan av
ekonomiskt stöd och hjälp med rent praktiska problem var det moraliska stöd som
hennes närvaro innebar en ovärderlig tillgång för våra elever.
Catharina von Essen var, som jag upplevde henne, en omtänksam och mycket
levande människa med ett uttalat intresse
för andra människors liv. Hennes humor
och varma blick gjorde det alltid till ett
sant nöje att få möta henne och det känns,
precis som min hustru sade, underligt och
tragiskt att hon inte längre finns bland oss.
Hennes ljusa, positiva minne lever kvar
bland alla deltagare i Anna Stina-projektet
GUNNAR WINBERG
Minnesord över
Suzanne Hillgren
Suzanne Hillgren avled den 8 september
2012 vid 51 års ålder.
Hon var en uppskattad och viktig person i
Österåker, en stöttepelare inom den ideella
sektorn. Inte minst i Österåkers hembygdsoch fornminnesförening, ÖHF, gjorde hon
ovärderliga insatser i uppåt 30 år. Hon bidrog med sin positiva personlighet, stora
arbetskapacitet och sitt goda humör till att
göra verksamheten rikare både inåt och
utåt.
Suzanne valdes tidigt in i och föryngrade
styrelsen för ÖHF, en av de största hembygdsföreningarna i Stockholm län. Den
har nu långt över 1 000 medlemmar, ett
dussin gamla hus, tre museer, ett imponerande bildarkiv och, inte minst, Ekbacken
som bas för sin verksamhet, att förvalta.
En av hennes tidiga, viktiga uppgifter var
att framgångsrikt hålla i luciafirandet i
Österåker.
Hon avancerade först till vice ordförande
och sedan - lite motvilligt - till ordförande.
Jag blev samtidigt vice ordförande med en
av Suzanne formulerad arbetsfördelning:
”Du får prata så kokar jag kaffet”.
Suzannes ordförandeperiod blev en framgångsrik tid i föreningens mångsidiga
verksamhet, inte minst genom hennes
ambition att delegera uppgifter till många
duktiga medarbetare inom och utom styrelsen. Hon hade nätverk både inom den
ideella sektorn och bland sponsorer som
gav rik utdelning. Bakom varje framgångsrik kvinna står en man, här hennes
Lennart som gav henne och därmed ÖHF
ovärderlig praktisk hjälp.
Suzanne hade ett dagligt jobb också, som
mycket uppskattad läkarsekreterare på
Danderyds Sjukhus. Själv hade hon till-
tagande och
handikappande
hälsoproblem
men lyckades
ändå fullgöra
sitt ordförandeuppdrag
på ett beundransvärt sätt.
Hon
hann
också med
andra uppgif- Suzanne Hillgren
ter, bl.a. kopplade till åkeriverksamhet.
Suzanne var stolt över att hon så att säga
var släkt i nedstigande led till sandkilen
Alcea, roslagsskutan som 1955 genom
Österåkers Hembygds- och Fornminnesförenings försorg blev förebild för Österåkers kommunvapen. När Alceahuset, vårt
kommunhus, invigdes för några år sedan
kunde Suzanne i hembygdsföreningens
monter vid entrén stolt ur släktens arkiv
visa upp Alceas mätbrev, skeppsklocka i
mässing och den barnvagga som ägarfamiljen använt ombord. Hon var då själv en
del av Österåkers historia.
Genom entusiaster som Suzanne är vår
hembygd rikare och mer värd att leva i.
För oss runt omkring henne har det varit
en förmån att samarbeta med Suzanne. Vi
och många andra kommer att sakna henne
och med tacksamhet minnas hennes insatser.
SÖREN NORRBY
5
Sjöolyckan vid Skeppsdal 1908
Kobåt fr Sollerön (bild ur boken om Gruddbo)
En föga känd båtolycka som skördade två
människors liv inträffade utanför Knaborgsudd vid Skeppsdal på eftermiddagen
lördagen den 29 augusti 1908. Den drabbade familjen Jansson i Knaborg bestod av
modern Carolina, 51 år, som varit änka i
nästan 20 år, samt fem barn som ännu bodde hemma, nämligen Johan, 41 år, Gustaf,
35 år, Emma, 28 år, Emil, 26 år och Frida,
23 år. Tre bröder hade hunnit gifta sig och
flyttat hemifrån, Karl, 39 år, till Vaxholm,
Otto, 38 år, till Tråsättra, och Fritz, 33 år,
till
Marsättra.
Minnet av Otto
och Fritz lever
kvar i vägnamnen Otto bondes
väg i Tråsättra
och Fritz Janssons väg i Skärgårdsstad.
Den här dagen
skulle
Johan,
Janne
6
Gustaf, Emil och Frida hämta hem kor,
som de haft en tid betande på Blötholmen,
tvärs över Furusundsleden. De använde en
flatbottnad båt, en så kallad kofärja, som
roddes eller paddlades. När de kommit
över farleden till Blötholmen och lyckats
få ombord korna började hemfärden. Kofärjan var då tungt lastad.
Ångbåten J. L. Runeberg var på väg från
Sundsvall mot Stockholm och kom samtidigt i farleden. Dess svall gjorde att färjan
kom i gungning och kapsejsade varvid
samtliga hamnade i vattnet.
Johan och Gustaf hjälpte upp
Emil och Frida
på bottnen av
kofärjan som
låg upp och ned
och flöt. Sedan
började de simma mot land. Gustav
Bägge uppgavs vara duktiga simmare, men de var klädda i stövlar
och i övrigt fullt påklädda varför
ansträngningarna blev för stora.
Emil och Frida såg hur först Gustaf sjönk och strax därefter också
Johan.
Folk vid Skeppsdals brygga som
observerat olyckan, däribland
syskonens syster Emma, räddade
iland Emil och Frida. Trots att
man sedan draggade med långnot
och dragg i 14 dagar hittade man
aldrig de drunknade.
Stockholms-Tidningen
och
Svenska Dagbladet berättade de närmaste
dagarna ett par rätt olika versioner av händelseförloppet.
I Stockholms-Tidningens notis skriver
man bland annat att svallvågorna från ångaren slog högt upp över färjan, som kantrade till följd av det inströmmande vattnet och sin tunga last. Vidare att de som
kom ut i båtarna, hade påstått att ångbåten
inte gjorde det ringaste försök att rädda
de nödställda. Efter vad man hade kunnat
se, stoppade den inte ens utan fortsatte sin
väg, som om inget hänt.
Svenska Dagbladet baserade sin artikel
på ett samtal som
en av tidningens
medarbetare haft
med J. L. Runebergs befälhavare,
kapten C. Friberger. Denne hade
observerat två farkoster, en större
eka och en mindre
roddbåt på väg
tvärs över farleden
på cirka 50 meters
avstånd från varandra. I ekan, som
gick först, syntes
Kartbild Knaborg
två roddare och
två kreatur. I den andra båten fanns en roddare som bogserade tre simmande kreatur.
Ekans tunga last var iögonfallande. Då
ångaren kommit på knappt 200 meters avstånd intog den sakta fart och styrdes mellan roddbåten och ekan så nära roddbåten
som möjligt i avsikt att i görligaste mån
skydda ekan från skvalpet.
Efter passerandet av de båda farkosterna
satte ångaren åter full fart. Då man kommit cirka två kilometer från platsen observerade man ombord på Runeberg att ekan
kantrade. Roddbåten var då i omedelbar
närhet av olycksplatsen och man såg genom kikare från Runeberg hur de två per-
7
soner, som observerats i ekan togs
upp i roddbåten medan kreaturen
själva simmade till närmaste land.
Kapten Friberger såg inte någon
anledning att återvända till platsen.
Han skulle ha kommit för sent för
att kunna lämna någon hjälp, eftersom han var så långt från platsen.
Kapten Friberger beklagade livligt
det skedda, men ansåg att inget ansvar för olyckan kunde läggas honom till last.
Man inser att kaptenen ville tillrättalägga sin version för att slippa beskyllas för nonchalans. Meningen
med den påhittade andra båten är
säkert att förklara varför han inte
stoppade. De personer som hamnade i vattnet togs ju upp i den
andra båten enligt honom, och så
skulle naturligtvis också skett om
det funnits en andra båt. En annan
detalj i hans berättelse verkar inte
heller trovärdig, nämligen att man
från ångbåten observerade kapsejsningen från hela två kilometers
håll. Skulle detta vara riktigt kan ju
knappast färjan ha vält på grund av ångbåtens svall.
Den omkomne brodern Johan hade fört
dagbok under en längre tid. Han hade där
kortfattat skrivit om det dagliga arbetet på
gården. Hans sista anteckning var gjord
på själva olycksdagens förmiddag då han
hade skrivit: ”Dragit not 44 val” (drygt
3 500 strömmingar). Därefter tog Emma
över skrivandet och noterade kort: ”Janne
o. Gustaf drunknat vid Knaborgsudd kl
½ 3, jag reddade Emil o. Frida.” Därefter
hade hon skrivit om de resultatlösa draggningarna och fortsatt att göra samma typ
av anteckningar som Johan.
Tage Jansson, död 1997, son till de omkomnas bror Otto, föddes fem år efter
olyckan. Han hörde sin far berätta mycket
om händelsen. Denne hade farit från Trå-
8
Kofärja på Landsort, foto I. Janssson
sättra, där han var arrendator, till Knaborg
dagen efter. ”Det var den längsta dagen i
mitt liv”, hade han sagt. Emil hade varit
förtegen när Tage senare hade fört olyckan på tal och Tage hade respekterat hans
tystnad. Mest hade han fått veta av Frida,
som gärna berättade när hon märkte att
han var intresserad.
Tage skrev senare ner berättelsen och gav
den till Ingemar Jansson, hembygdsföre­
ningens nuvarande kassör, vars morfar
var ovannämnde Fritz som flyttat till Marsättra. Tage underströk att han inte hade
tagit med sådant som var osäkert. Som
exempel nämnde han att Johan skulle haft
onda aningar och hängt av sig klockan
och att han bytt stövlar och tagit på sig
ett par gamla. Sådant är svårt att bevisa,
skrev han, och kan ha naturliga förkla-
ringar, men det kan ju ändå ha ett visst intresse. Det är Tages berättelse som ligger
till grund för beskrivningen av olyckan i
början av artikeln. Han påpekar också att
transporten med kofärja kunde vara riskabel, eftersom korna stod lösa och kunde bli
oroliga. Han nämner dock inte att färjan
var tungt lastad.
Dagens människor tänker nog också på
vilken risk det innebär att korsa farleden
med en så trögmanövrerad farkost, men
trafiken för 100 år sedan var naturligtvis
inte alls lika livlig som i dag. Att ångbåten
Runeberg denna dag skulle dyka upp just
då var tydligen en överraskning. Bengt
Göran Knaborg, sonson till Emil, undrar
ändå över att man valde att utsätta sig för
den riskabla manövern när ett fartyg var
i antågande, vilket bör ha kunnat ses på
flera kilometers håll.
Minnet av olyckan har levt kvar i släkten.
Bengt Göran har ägnat stor möda att leta
reda på källor som kunnat sprida ljus över
händelsen. Den har också varit väl känd av
Ingemar och hans syskon, liksom av hans
mor Irma Jansson, som fyllde 100 år i december 2011. De hade alla hört berättelser
om den från äldre släktingar. Ingemar har
hittat en liknande men kanske något mindre kofärja vid Landsort och fotograferat
den. Den är cirka fem meter lång och två
meter bred. Det var inte ovanligt att man
lät kreaturen simma efter roddbåtarna,
med en följelina, berättar han.
Hade en liknande olycka hänt idag hade
det nog blivit någon form av rättsligt efterspel, som dock denna gång helt lyste
med sin frånvaro, konstaterar Bengt Göran Knaborg.
HANS VON MATÉRN
CARL-GÖRAN BACKGÅRD
9
Åkers Kanal
- kulturarv som glömts bort
Åkersbergaslussen foto Elliord Mattsson, Spillersboda
Kort historik
(Se även artikeln ”Åkers kanal byggdes
på två år” av Björn Glemme i Milstolpen
nr 5-2006)
För 1000 år sedan fanns ingen Åkers Kanal. Östersjön gick då ända upp i Garnsviken. När havsnivån sjönk uppkom Åkerströmmen som utlopp för det vattensystem
som vi idag kallar Långhundraleden. För
lite mer än 200 år sedan hade Åkerströmmen grundats upp och blivit ofarbar som
transportled för de stora gårdarna vid
Garnsviken och norr därom, som behövde
förbindelse med Stockholm. Aktiebolaget
Åkers Kanal bildades, och kanalen grävdes
i mitten av 1820-talet. Då hade havsnivån
sjunkit så långt att en sluss behövdes.
Kanalens roll som transportled till och
från Stockholm upphörde på 1920-talet,
då järnvägen hade tagit över. Åkers Kanal
10
är numera kulturminnesförklarad av Österåkers kommun.
Bakgrund
Ansvaret för skötseln av Åkers Kanal har
i praktiken legat på Österåkers Kommun,
som kom att bli ende ägaren till kanalbolaget (ABÅK). Under de år då Österåker
och Vaxholm var sammanslagna (under
namnet Vaxholm) fick bolaget också ta
över ansvaret för hamnanläggningarna
samt övriga kommunala lastplatser och
bryggor. Kanalen sköts numera som en
kommunal angelägenhet. Någon sammanhängande plan för kanalens underhåll och
fortsatta drift har aldrig upprättats. Stora
arbeten har dock genomförts på kanalens
västra sida i samband med exploateringen
från Brofästet och norrut till gamla landsvägsbron. Kanalens östra sida nedanför
slussen är i dåligt skick. Här har kanalban-
ken eroderat bort på långa sträckor, så att
kanalen går fram till angränsande fastigheter.
Jag har sedan 1970-talet på flera olika
sätt varit engagerad i Åkers Kanal och har
liksom många andra genom åren föreslagit
åtgärder för kanalens underhåll och beskrivit problemen. Någon sammanställning av
behoven har inte gjorts.
(1) Från mynningen till Industribron
Östra sidan är i dåligt skick.
Västra sidan kantas av bryggor utmed kanalen, med viss stabilisering mot erosion
i underbyggnaden. Reparationer och löpande underhåll fordras. Stabiliseringen
under bryggorna behöver repareras.
Framkomligheten för båtar på Kanalen,
upp till besökshamnen
vid Industribron, kommer
att försämras kraftigt om
de planerade låga broarna
i denna del av kanalen
byggs. Endast smärre motorbåtar kan ta sig under
dessa. Besökande större
fritidsbåtar kommer inte
längre än till kanalmynningen, och kommer då
inte att besöka Åkersberga
centrum. Prospektet för
den tänkta ”Kanalstaden”
beskriver inte gästhamnsmöjligheten realistiskt.
(2) Från Industribron till
Landsvägsbron
Här genomfördes stora
arbeten i samband med
exploateringen av Klappbryggan. Sannolikt behöver erosionsskyddet under
bryggorna förbättras.
På västra sidan kan en
utbyggnad av gång/cykelväg under järnvägs- och
landsvägsbroarna diskuteras. Det är trångt under
dessa broar, och den befintliga g/c-vägen på östra sidan är tillräcklig mellan gångbroarna på ömse sidor
om de stora broarna.
(3) Mellan Landsvägsbron och Lillbron
Kanalens västra sida är här i huvudsak i
gott skick. Asfalterad g/c-väg löper längs
denna sida. Befintliga bryggor är också
i gott skick. Små sättningar längs vägen
visar att marken trycks ut i kanalen. Stabiliseringen under bryggorna behöver förbättras.
Längs östra sidan har erosionen tagit
bort den egentliga kanalbanken utmed
halva sträckan (ca 250 meter) räknat från
Landsvägsbron norrut. Ingen stabilisering
11
av kanalbanken finns, med undantag för
vad enskilda fastighetsägare har gjort för
att rädda situationen. Brygga löper utmed
en kortare del. G/c-väg kan här endast anläggas som trädäck på pålverk i kanalen.
Ett antal båtplatser ryms längs bryggan.
Resterande del av kanalbanken på denna
sida (ytterligare ca 250 meter) finns kvar
till sådan bredd att en g/c-väg får plats.
Angränsande fastighetsägare har ”annekterat” denna mark och anlagt bryggor m.m.
Dessa anläggningar har troligen räddat
kanalbanken. Där ”landfast” g/c-väg på
östra sidan av kanalen kan anläggas, bör
den utföras som stabil grusväg, och inte
asfalteras som på västra sidan.
(4) Från Lillbron till Slussholmen
På västra sidan är g/c-vägen och befintliga
bryggor i gott skick. Man märker mindre
sättningar i marken ned mot kanalen, stabiliseringen under bryggorna behöver förbättras.
Vid Slussholmen är trappan ned till holmen från g/c-vägen i miserabelt skick, direkt farlig, och bör byggas om snarast. Att
handikappanpassa en nedfart från denna
sida blir mycket svårt, eftersom slänten är
brant.
På den östra sidan finns troligen delar av
kanalbanken kvar. Vissa delar är borteroderade. Slänten ned mot kanalen är ganska
brant. En g/c-väg utmed denna sträcka (ca
300 meter) måste troligen anläggas som
trädäck på pålverk i kanalen, på samma
sätt som norr om landsvägsbron.
På Slussholmen
Holmen behöver röjas och jämnas. Bryggor för förtöjning vid väntan på slussning
behöver underhållas, likaså sliparna för
kanothantering. Fasta bord och bänkar bör
installeras. Möjligheten att anordna servering på holmen bör studeras på längre sikt.
Slussportarna fyller 100 år 2012. De
behöver underhåll. Ett elektriskt slussmaskineri bör installeras. Det finns delvis
kvar i befintligt förråd. Gångbroarna på
12
Slussvaktarbostaden
Målning av Lars-Erik Wickström.
Här bodde slussvakten Karl-Holger
Holgersson (1927-2002) till in på
1990-talet. Tyvärr har huset fått förfalla sedan dess. Kommunen har inte
alls underhållit det.
slussportarna behöver repareras, och helst
breddas något. Det går inte att handikappanpassa dessa gångbroar.
Mekanismen för reglering av Garnsvikens vattenstånd behöver underhållas
och helst bytas ut mot elektriskt system.
Gångbron på denna sida av Slussholmen
bör byggas bredare och handikappanpassas, utrymme finns. På så sätt kan holmen
göras allmänt tillgänglig från Ekbackensidan.
(5) Från Slussholmen till gamla landsvägsbron
På kanalens västra sida är g/c-vägen i
mycket gott skick och kanalbanken är
stabil. Ovanför slussen är vattenståndet
ganska konstant och strömmen oftast svag,
varför erosionen är liten. Det är viktigt att
befintliga träd får stå kvar och stabilisera.
Här bör kanalmiljön bevaras genom att
inga båtbryggor anläggs.
På östra sidan finns en gångstig genom
Ekbacken och längs kanalen ända upp till
g/c-bron vid Oxenstiernas väg. Denna stig
behöver breddas något och grusas av längs
sin fuktigaste sträcka i Ekbacken. På denna
sida finns en liten del av den ursprungliga
uppbyggda kanalbanken kvar, annars vore
Ekbackens nedre del en liten sjö. Inte heller här bör båtbryggor anläggas. Mellan
g/c-bron och gamla landsvägsbron finns
mark längs kanalen, men ingen gångväg.
(6) Från gamla landsvägsbron till
Åkersbro
Träjärnvägen till Skeppsdal
Evert Lööf berätter en sällsam historia
om “Österåkers första järnväg” i DN Runt
Stan den 20 augusti 1987. ”Järnvägen”,
som var byggd helt i trä, fungerade i slutet
av 1800-talet som transportled för sågat
virke från en sågplats på Åby skog, kallad Sågkärret. Den låg norr om nuvarande
väg 276 något 100-tal meter från gården
Brännbacken. Järnvägen drogs även till
sågplatser vid Visätra och Lugnet. Sågverket flyttades år 1900 till Rödbosund.
Rester av banan till Visätra syns idag tydligt som en sträcka av vägen mot Visätra en lång vägbank över sanka områden.
Nedanstående är ett sammandrag av en
längre artikel om den träjärnväg som skildras i ursprungliga utgåvan av Kulturstigar
Häfte 4. Detta sammandrag skrevs av Olle
Löfgren för Milstolpen nr 2-1998, och har
här fått ersätta den ursprungliga artikeln
som var lång, detaljerad och svårläst. (Artikeln införes även i den kommande nyutgåvan av Kulturstigar häfte 4.)
Österåkers första järnväg byggdes redan
1859 och gick mellan gården Brännbacken
och Skeppsdal. Den bygggdes av baron
Oscar Åkerhielm på Smedby. Han visste
att det var stor efterfrågan i England på
skogsprodukter, berättar hembygdsforska-
Vision av hästbanan i Milstolpen nr 2-1998 av
Lars-Erik Wickström
ren Evert Lööf. Och Åkerhielm hade skog,
mycket skog. Problemet var att det var så
lång väg mellan Åkerhielms skogar och
någon lämplig fartygshamn vid kusten. En
hel mil.
Sommaren 1859 lät Åkerhielm därför
Träjärnvägen forts ...
... Åkers kanal forts.
På västra sidan finns Garnsviksvägen som
användbar g/c-väg upp till Åkersbro. Mark
för anläggande av en separat g/c-väg finns
intill kanalen, delvis mycket vattensjuk.
Kanalbanken kan här behöva stabiliseras
genom spontning.
På östra sidan finns också mark för g/cväg norrut från landsvägen. En g/c-väg här
kommer att ansluta till kanalfastigheten
strax nedanför förrådet och Slussvaktarbostället, och därmed anknyta till kulturarvet
vid Åkersbro -- som en gång var socknens
centrum.
SVEN HUGOSSON
13
bygga en järnväg genom
skogen från ett sågverk nära
torpet Brännbacken, som
ligger norr om landsvägen
mot Roslagskulla. Järnvägen
gick till Skeppsdal och var
cirka 5 km lång (se kartskiss). Vagnarna med virke
från Åkerhielms skogar
drogs av hästar. I Skeppsdal
vid Furusundsleden lastades
virket på fartyg för vidare
befordran till köpare.
Till att börja med byggde
man en träbana.. Strax söder Vision av träbanan
om Strömsjön kan man än
idag se en skärning i terrängen där banan gick fram. Vid Stömsjöns
Tack vare banan kunde man på åtta år
södra strand drogs banan fram på en cirka transportera lika mycket virke som annars
tre hundra meter lång pålbro. Ytterligare skulle krävt femtio år, skrev “Tidskrift för
37 broar byggdes på sträckan, och fyra Byggnadskonst och Ingeniörsvetenskap”
“stentrummor”. I stort sett lutar terrängen *
år 1860. I tidningen beskrevs projekner mot lastplatsen i Skeppsdal, så häs- tet i entusiastiska ordalag. “I de trakter,
der en stor rörelse är
att påräkna, kan det
väl löna sig att bygga
hästbanor”
kunde
man läsa. Och vidare :
“Oss veterligen har endast ett försök i större
skala blivit gjordt här
i landet med en sådan
bana”. Baron ÅkerTräbanan enl. ritning i Tidskrift för Byggnadskonst och
hielm var alltså en
Ingeniörsvetenskap 1980
pionjär.
Banan sägs ha varit
tarna orkade dra imponerande lass.
Ändå blev träbanan inte kostnadseffek- i bruk i perioder under 42 år, från 1859
tiv nog. Hästarna orkade bara med halva till 1901.
den mängd virke som man hade hoppats.
OLLE LÖFGREN
Åkerhielm beslöt därför att belägga hela
banan med stångjärn. Då rullade vagnarna * Tidskrift för Byggnadskonst och ingelättare och hästarna orkade mer.
Banan kostade totalt 19 000 riksdaler niör-vetenskap”, andra årgången, 1860,
att bygga.. Spårvidden var 3 fot (89 cm). utgiven av G Nerman och A. W. EdelsFyra vagnar fick man för 720 riksdaler värd. Artikeln som är mycket detaljerad
är författad av G Nerman.
och lika många hästar för 1 200.
14
Norrö – En Hemsökt Trakt
Domarringsbacken omfluten av vatten våren 2010. Foto: H.Robertson
Runö, Jerrö, Singö, Ättarö är ö-namn på
områden centralt i Österåker fast de ligger
långt upp på fastlandet. Det beror på att de
faktiskt var öar när ortnamnen bildades för
2000-1000 år sedan. Varje ö tycks ha haft
sin specialitet när sveaväldet organiserades med husbyar och tunabyar någon gång
under yngre järnålder. Runt husbyarna
samlades avelsgårdar för boskap som var
en viktig skatteinkomst. Helstekt gris blev
en festmåltid och torkat eller rökt fläsk var
praktisk färdkost på ledungsflottan. Därför
kan Runö, som enlig Ernst Klein betyder
avels- eller fargaltsön, eller Kottle (slussön), som betyder griskultingön, få sin
förklaring. På Jerrö, jarlens ö, som numera
heter Margretelund, fanns trälhamnen där
man köpte in trälar till Upplands gårdar
långt in på 1300-talet.
Det enda av dessa önamn på fastlandet som är uppkallat efter väderstreck, är
Norrö. Från norr kom allt ont och där låg
de kalla isvindarnas helvete, där dödsgudinna Hel härskade. Gavelberget på Norrö
är ett tydligt sjömärke när båtfarare på
Garnsviken närmar sig de olika grenarna
av Långhundraledens utlopp. Området
har varit tättbefolkat sedan bronsåldern
med Åker, Säbyborgen och Stava runt
omkring. Sommaren 2012 upptäcktes en
bronsåldersgrav på toppen av Storholmen
i norr. I långa tider tycks Norrö har varit
platsen för rättsskipning, avrättningar och
hedniska gravhögar.
Det måste ha varit en kuslig vandring
i mörkret för den som efter en kväll på
krogen i Åkersbro skulle gå till Säby eller Stava för några hundra år sedan. På
berget med kvarnen väster om bron kunde
någon brottsling hänga i galgen. Bödeln
och rackaren höll till där uppe i backstugan med halshuggna och hängda offer
15
nedgrävda i hednagravarna intill.
I det nybyggda tingshusets häktesskrubb
satt kanske någon stackare inburad. Inte
blev det bättre att gå häradsvägen förbi
spöplatsen, där både piskstraff, hängning
och halshuggning utfördes mellan 1724
och 1910. Vandraren kunde ha minnen av
att som barn ha varit med de vuxna som
stod i tät ring runt avrättningsplatsen för
att se till att förövaren inte rymde.
Men värst var det att gå den gamla byvägen ner mot Domarringen. Långt in på
1900-talet var det tabu för Norröbarnen att
över huvud taget gå upp på backen där en
stenring markerar den s.k. bäsingen där
brottslingen stängdes in under domförättningen, och ett stort flyttblock markerar
tingsplatsen som är den äldsta kända i
Åkers skeppslag.
Den som inte bryr sig om historien eller
inte tror på alla spökhistorier om Norrö kan
faktiskt tänka sig att bygga på den gamla
tingsplatsen. Och det har olika personer
gjort vid flera tillfällen under 1900-talet.
Efter avslag i byggnadsnämnden har tomten sålts vidare till någon annan som t.o.m.
försökt få Riksantikvarieämbetet att ta
bort skyddet för fornminnet.
Nu har det hänt igen, trots att backen omges av vatten varje höst och vår och visar
att detta varit en ö under järnåldern och
är olämplig att bebygga. Ett positivt förhandsbesked om bygglov från byggnadsnämnden överklagas nu av grannarna ända
upp i Kammarrätten.
Domarringen karta
16
Vad hände 1962 ute i stora världen, i Sverige och i Österåker?
Domarringsbacken för 1000 år sedan.
Fil.Dr. Gunilla Larsson, en mycket erfaren arkeologisk inventerare, har 2012 undersökt Domarringsbacken grundligt. Hon
har funnit att fornminnet omfattar hela
holmen med bl.a.. boplatsterrasseringar
och ett gravområde. Lokalt ting kan ha förekommit, som lokal tradition säger, men
tidigare än några kartor ritats. Det var lätt
för den som kom med båt att ta sig fram
till mötesplatsen. Kulturmiljölagen från
1989 har inte tillämpats av kommunen,
utan man har använt sig av ett begränsat
kunskapsunderlag från 1960-talet. Domarringen är en sevärdhet vid Blå leden och
en viktig plats vid Långhundraleden. Både
turister och invånare kan ha glädje av den.
Gamle amiral Lars Bubb skulle inte
känna igen sig om han kom till Norrö i
dag. Sommaren 2012, var det ett stort evenemang på Vaxholms fästning med honoratiores som firade att det gamla kastellet
höll vid den stora danska flottans anfall
1612 mot Stockholm, för 400 år sedan.
Bubben, som han kallades, hade stärkt
försvaret inte bara i Vaxholm utan också
vid Biskopstuna och byggt försvarsvallar
som finns kvar ända uppe vid nuvarande
Ekbacksvägen-Röllingbyvägen. Som tack
gav den unge kungen Gustaf II Adolf honom Uppgården på Norrö år 1625. Numera
hemsöks inte Norrö av vare sig gastar eller
danskar, men i varje brant backe söker nya
invånare sitt hem på den forna ön.
GUDRUN VÄLLFORS
”Snabbt jagar stormen våra år, som skyar
över hav.
Knappt tändes, år, din blida vår, så bleknar glansen av.”
På detta sätt formulerade sig Erik Axel
Karlfeldt 1929. Idag skulle vi kanske säga
”Det var attans vad tiden skenar iväg...”.
Och vi, som har förmånen att kunna minnas hur det var i världen för femtio år
sedan, kan lugnt konstatera att mycket är
annorlunda: världen har förändrats, om till
det bättre kan diskuteras. Sverige är idag
ett helt annat land än då, och Österåker har
genomgått och genomgår fortfarande en
monumental förändring.
Året inleddes med en kulturell fadäs. Redan den 1 januari gör The Beatles en provinspelning hos skivbolaget Decca som
säger nej till skivkontrakt. Motiv: bandet
har fel sound, gitarrgrupper är ute! Bolagets felbedömning är av samma klass som
Bonniers refusering av Astrid Lindgrens
manus ”Pippi Långstrump” 1945. Astrid
Lindgrens böcker har idag sålts i ungefär
145 miljoner exemplar och The Beatles
har sålt upp mot 1 miljard album!
I mitten av februari slog vädrets makter
till. Ett våldsamt oväder drabbade nordvästeuropa. I Hamburg omkom fyrahundra människor och i Tyskland blev 70 000
personer hemlösa.
Ett antal stora kulturpersonligheter lämnade under 1962 jordelivet. Nobelpristagarna
William Faulkner och Hermann Hesse var
bland dessa, men störst uppmärksamhet
väckte kanske Marilyn Monroes bortgång.
I början av augusti hittades hon död i sin
lägenhet. En överdos sömnmedel hade än-
dat hennes liv, och rättsläkaren menade att
det var frågan om ett självmord. I ett antal
filmer och i PR-sammanhang framställdes
Marilyn, vars egentliga namn var Norma
Jean Baker, som en levnadsglad och lycklig person, men stora delar av hennes liv
var ett kaos. Okänd fader, bortlämnad till
barnhem därefter till ett stort antal fosterfamiljer var hennes start i livet. Hon gifte
sig vid sexton års ålder och hann senare
med ytterligare två äktenskap: det ena
med basebollstjärnan Joe DiMaggio och
ett andra med dramatikern Arthur Miller.
Dessutom hade hon ett förhållande med
presidenten John F Kennedy, och vissa
teorier har pekat på att Marilyn mördades
på order av CIA för att hon inte skulle
äventyra Kennedys presidentkarriär.
Året inrymde också två spektakulära
dödsfall med storpolitisk koppling. Den
nazistiske SS-officeren, Obersturmbannführer Adolf Eichmann, som 1961 hade
kidnappats av israelitiska agenter i Buenos
Aires och under dramatiska former förts
till Israel, dömdes till döden och avrättades för sin delaktighet i Förintelsen. Hans
aska spreds i största hemlighet över internationellt vatten i Medelhavet, allt för att
hans grav inte skulle bli en vallfartsplats
för nynazistiska element. Ett andra uppmärksammat dödsfall inträffade i Berlin.
Den 18-årige murarlärlingen Peter Fechter
sköts under en flyktförsök vid Berlinmuren av sina egna landsmän och lämnades
att förblöda i ingenmansland inför likgiltiga östtyska gränsvakter och världspressens kameror.
Vi har under senare tid noterat oroligheter i arabvärlden. Den arabiska våren har
17
övergått i en het sommar med upplopp
och strider i flera områden. Syrienkrisen,
upploppen i samband med den muhammed-hädiska amerikanska filmen är bara
några färska inslag i den oro som präglar
den nordafrikanska kontinenten och de
arabiska staterna. För femtio år sedan var
det likadant. Sedan över 99 % av Algeriets
befolkning röstat för oberoende utropade
Frankrikes president Charles de Gaulle
den 1 juli Algeriet till en självständig stat
med Ben Bella som regeringschef. Men
därmed var inte oron i området stillad. En
dryg månad senare utsattes president de
Gaulle för ett väpnat attentat, då skottsalvor avlossades mot hans bil, dock utan att
skada honom.
Och längre söderut på den afrikanska
kontinenten låg konflikterna i öppen dager. Kongokrisen var i högsta grad levande och en svensk FN-styrka tjänstgjorde
vid den tiden i landet. Ett svenskt flygplan
sköts ner över delstaten Katanga, varvid
två svenska soldater förolyckades.
På det västra halvklotet var också krigshotet överhängande. Amerikanskt spaningsflyg hade konstaterat att det på Cuba
fanns installationer som kunde tolkas om
avskjutningsramper för missiler, riktade
mot mål i USA. President Kennedy beslutade i oktober om ”en strikt karantän
för all offensiv militär materiel som fraktas till Cuba”. Och sådana frakter var på
väg! Spaningsflyg upptäckte tjugo sovjetiska fartyg med militär materiel på väg till
Cuba, Kennedy skärpte tonläget och meddelade att amerikanska flottan med alla
medel skulle hindra de sovjetiska fartygen
– och världen höll andan. Vad skulle Nikita
Chrustjev, Sovjetunionens ledare, göra?
Efter två dagars andlös spänning kunde
man konstatera att de sovjetiska fartygen
ändrade kurs och världen kunde andas
ut. Och ändå lugnare blev man när man
fick bevis för att Sovjet något senare demonterade sina raketbaser på ön. Experter
18
har i efterhand menat att så nära ett tredje
världskrig har vår värld aldrig varit.
Den politiska situationen i vårt eget land
var mer stabil. På den tiden satt socialdemokraterna säkert i sadeln, och i 1962
års kommunal- och landstingsval (som då
genomfördes skilda från riksdagsvalen)
vann socialdemokraterna som vanligt. I
samband med valet ägde en ommöblering
rum: Östen Undén avgick som utrikesminister och ersattes med Torsten Nilsson.
Av alla nya lagar detta år var kanske
bland gemene man den mest omtalade
lagen mot piratradiosändare – Radio Syd,
som sände från ett fartyg i södra Östersjön och Radio Nord, som fanns på våra
breddgrader, hade ju startat sändningar
och hotade det svenska radiomonopolet.
Riksdagsbeslutet tvingade Radio Nord att
upphöra med sina sändningar men som
kompensation till lyssnarna startade Sveriges Radio ett program av ’piratradiokaraktär’ – Svensktoppen.
Andra riksdagsbeslut av intresse var
beslutet att i ett första steg minska antalet
kommuner i landet från ett tusen till cirka
trehundra. Polisväsendet skulle enligt beslut förstatligas och prostitutionen avkriminaliseras.
Från Högerpartiet väcktes förslag om att
få till stånd ett borgerligt samarbete, en
propå som behandlades kallsinnigt, särskilt från centerns sida. Några år senare
blev det ju som bekant just detta parti som
startade Alliansen!
Om det har någon politisk betydelse kan
ju diskuteras, men 1962 föddes i alla fall
Thomas Bodström, Jan Björklund och Håkan Juholt.
En annan fråga som kan diskuteras är
också om Tage Erlanders medverkan i
Hylands Hörna på TV skall hänföras till
politik eller underhållning. Hur som helst
inverkade hans ”Huka er, gubbar och käringar. Nu laddar han om...” på ett positivt
sätt till att göra Erlander till en omtyckt
politiker, något som ansågs omöjligt när
han kom till makten 1946.
stad”, Tove Janssons ”Det osynliga barnet”
Vi smyger oss nu in på kulturlivet under och Ivar Lo-Johanssons ”Lyckan” var tre
1962! Vi har redan skrivit om The Beatles av den svenskspråkiga världens bidrag till
tveksamma start. Det skulle bli bättre! Ett bokfladen. Kanske gjorde Rachel Carannat stort band som debuterade detta år sons bok ”Tyst vår” det största avtrycket.
var Rolling Stones (som enligt vad som Det var den första varningsklockan och
skrivs skall göra ännu en världsturné nästa den väckte en världsomspännande debatt
år!)
om miljögifter. Personligen dyker boken
Den för året nyutnämnde Dramaten- ständigt upp i mina tankar när jag vandrar
chefen Ingmar Bergman erövrade 1962 utmed kusten vid mitt fritidshus på Väddö.
en Oscar-statyett för sin film ”Såsom i en Där fanns för bara tio år sedan gott om ejspegel” . Och det var inte den enda svens- derkullar med många små ungar. I år har
ka kulturella framgången på den interna- jag sett en enda kull! Vart är vi på väg?
tionella scenen! Åke Falcks TV-program
Den amerikanske författaren John Stein”Kaskad” belönades med segerpriset i TV- beck tilldelades Nobels litteraturpris.
festivalen i Montreux, och Nordiska RåSportprestationer brukar leva kvar i mindets nyinstiftade litteraturpris tilldelades net och 1962 utgör inget undantag från
Eyvind Johnson.
denna regel. Lennart Hylands reportage
Inom den något mer folkliga genren pre- från finalen av ishockey-VM i Colorado
senterades sången ”Sol och vår” vid den Springs är legendariskt: ”Pucken glider in
svenska finalen för Eurovision Song Con- i mål” betydde att Sverige besegrade Catest. Det var av sångerskan Inger Berggren nada och blev världsmästare.
som sjöng den i Sverige, men i finalen
En annan nykorad världsmästare preframfördes den av Lill-Babs, vilket tyvärr senterades. Den store, närmast jättelike,
inte förbättrade sångens internationella muskulöse, grymme Sonny Liston blev
slagkraft – den slutade en bit ner i fältet, efter knockoutseger i första ronden mot
långt efter segraren, den franska ”Un pre- den gamle sverigebekantingen Floyd Patmier amour”, framförd av Isabella Aubret. terson ny champion i tungviktsboxning.
Detta skedde på den tid när Frankrike doI europamästerskapen i friidrott fick
minerade tävlingen, livligt understödd av Sverige något så ovanligt som en mäsröster från kringliggande länders juryer.
tare i sprinterlöpning. Ove Jonsson från
På hemmaplan kunde vi i alla fall gläd- Växjö erövrade guldmedaljen på 200
jas åt en premiär med mersmak! Hasse & meter, medan österåkersbon Stig PettersTage hade premiär för sin revy ”Gröna son tog silvermedaljen i höjdhopp. Ove
Hund” på Gröna Lund, den första i en Jonsson hade knappt kommit hem från
lång rad formidabla publiksuccéer som sitt segerlopp då han tragiskt omkom i en
på ett genomgripande sätt förnyade den bilolycka.
svenska synen på vad som är humor.
VM i fotboll avgjordes detta år i Chile.
Ett antal stora filmer presenterades för Sverige hade inte lyckats kvalificera sig
svensk publik detta år: West Side story, till slutspelet och guldet erövrades likLawrence of Arabia, Den längsta dagen som 1958 av Brasilien, denna gång efter
och Myteriet på Bounty är bara några i finalseger över Tjeckoslovakien. Värt att
raden.
notera är att några av dagens toppnationer
På det litterära området utkom detta år - Italien, Spanien och Argentina - blev utett antal böcker, som skulle låta tala om slagna tidigt i turneringen.
sig: Per Anders Fogelströms ”Barn av sin
Men i VM i längdskidåkning fanns Sve-
19
rige med och dominerade stort genom
Assar Rönnlund och Sixten Jernberg som
tog guld på 15 resp 50 km. Dessa båda
giganter deltog dessutom i det vinnande
svenska laget i stafett 4x10 km. På damsidan var det som vanligt Sovjetunionen
som dominerade totalt.
Vad hände i övrigt i stora, vida världen?
• Efter flera misslyckade försök skjuts
USA:s första bemannade rymdraket upp
runt jorden. Överste John Glenn ombord.
• Nya storflygfältet Arlanda invigs.
• Flygvapnet premiärvisar det nya krigsflygplanet ”Viggen”
• Våldsamma rasstrider i staden Oxford i
Mississippi i samband med att den färgade studenten James Meredith inskrivs vid
universitetet.
• Kung Gustav VI Adolf fyller 80 år.
Jämfört med alla dessa omvälvande händelser löpte livet i lilla Österåker relativt
odramatiskt. Utbyggnaden av centrala
Åkersberga började ta fart och bostads-
husen utmed Skol- och Storängsvägarna
reste sig mot skyn.
Det mest dramatiska inträffade mot slutet av året 1962. Sedan 1928 hade kommunen styrts av socialdemokraten Fritiof
Thun, under de sista åren med en borgerlig
majoritet i kommunfullmäktige. Att Thun
ändå kunde sitta kvar vid rodret berodde
på det stora kunnande han besatt den respekt detta skapade. En del fastighetsaffärer vållade diskussion och kan väl också
så här efteråt betraktas som tveksamma.
Men Thun var van att få sin vilja igenom
och fick därför stå som ansvarig för alla
tveksamheter. Ekonomiska problem drabbade det företag som ansvarade för exploateringen av Åkerstorp, företaget gick i
konkurs, kommunstyrelsen beviljades inte
ansvarsfrihet och Fritiof Thun tvingades
avgå mitt under valrörelsen 1962.
Vid kommunalvalet detta år tillträdde en
ny kommunstyrelse under ledning av högermannen Lennart Neckman, den socialdemokratiska dominansen var bruten och
en lång borgerlig era påbörjades.
GUNNAR WINBERG
Kulturstigar - Häfte 4
Häfte nr 4 i serien Gå - cykla i Österåker /
Kulturstigar har nu kommit ut i ny utgåva
då den föregående varit slut en längre tid.
Denna omfattar områdena Skeppsdal resp.
Stavs Äng.
Tidigare häften nr 1, omfattar Tuna och
Norrö (nytryck år 2008) och nr 3, områdena kring Prästgården och Smedby (ny-
20
tryck 2011).
Ursprungliga Häfte nr 2, gällande områdena Husby och Näs, finns bara kvar i ett
fåtal ex., men ska även det göras om som
de övriga.
Häfte nr 4 finns att få till ett pris av kr 60,
övriga häften kr 50.
21
Citat
Det finns saker som man måste vara fackman för att inte förstå.
Hjalmar Söderberg
Det bästa sättet att gå miste om lyckan är att söka den. Lyckan är inte livets
mål, det är bara en biprodukt.
Paul Claudel
För människan är det meningslöst att fråga ifall det tjänar något till att leva.
Det handlar om att veta ifall hon vill leva och på vilka vilkor.
Om Existensialismen av Elisabeth Hjort (SvD 24/8 2012)
Bildning är det som blir över när vi glömt det vi lärt oss.
Halifax
Gift dig inte för pengar. Det är billigare att låna dem.
Skotskt ordspråk
Erfarenhet är inte vad som händer oss utan vad vi gör av det som händer oss.
Aldous Huxley
Låt inte solen gå ned över din vrede.
Aposteln Paulus
Du är inte helt värdelös, du kan fortfarande användas som ett dåligt
exempel.
Fotboll handlar inte om liv eller död. Det är betydligt viktigare än så..
Ord av uppskattning är en nyckel som passar till många lås.
22
Anlita er lokala expertis för
färg, mattor, tapeter och dylikt
!"#$%&'()$!*+,(%
!
"#$!%&'()&'&'
-./
!"#$%&%'(()**)%+,*(-./.+"#"0%&%'./.123&4$2*(!$(-.
+)*#)-!$(-./!!"#$45(%&%'./.6,7./.2-(-544%&%'./.*.*
!
För bokning och närmare
hyresinfo:
8"#.3,+%&%'.,9:.%5#*)#$.:;#$(&%!,<
Kerstin Lindberg, tfn 070-685 2900 eller
=$4.>?>@ABB?CDE>F.%;--.$!-$#.G.1)%2)#&<.>?>A.ECH.DB.>>
070-923 6242, e-post: [email protected]
"#$%&'(%&#!!)%*+,-.#/
01)!20&3*433%#2"&%343!
!!!
Måla om ?
Vi erbjuder kostnadsfritt hembesök med
professionell rådgivning - hemma hos er!
Boka tid för för ett besök och få tekniska råd och
offert på material.
SÖNDAGSÖPPET!
Öppettider:
Månd-fred 8 - 18 • lörd 9 - 14 • sönd 10 - 14
Adress: Rallarvägen 7 • Tel: 08 540 207 39
www.painthouse.se