Transcript Snödrottningen - Esplanadteatern

Snödrottningen
1. Berättare/andra småroller
2. Kungen
3. Drottningen
4. Elsa
5. Anna
6. Prins Sven
7. Häxan Iris
8. Trollflickan Vimsa
9. Trollmamman Hulda
10. Trollpappan Pappsen
11. Trollbarnet kai
12. Erik
13. Älvan Pixie
Scen 1 (Berättaren läser. De andra visar.)
Berättaren: Det var en gång en kung och en drottning som hade två döttrar, Elsa och Anna.
Elsa var äldst och skulle en dag ta över tronen. Hon och prins Sven från kungadömet bredvid,
var trolovade ända sedan födelsen och medan de var små lekte de ofta och deras framtid såg
ljus ut. Dock kantades deras liv av den onda häxan Iris som hade fått reda på deras
hemlighet. Elsa hade sedan födseln haft magiska krafter av snö och is. Den onda häxan Iris
ville ha den kraften själv så hon rövade bort Elsa och frös hennes hjärta, så Elsa skulle bli lika
elak och ond som hon. Elsa lade hela landet i ett snötäcke och levde i sitt ispalats djupt inne i
skogen. Anna visste inget om detta, hon fick tro ända sen hon var liten att hennes syster
bara försvunnit. Men det skulle snart ändra sig…
Scen 2
(Anna in. Kungen och drottningen där.)
Anna: Mor. Far.
Drottningen: Anna. Du tog lång tid på dig.
Anna: James sa precis till mig att ni frågat efter mig. Vad gäller det?
Kungen: Sätt dig ner Anna. Detta kommer bli en jobbig stund.
Drottningen: Du är tillräckligt gammal nu.
Anna: För vadå?
Drottningen: Minns du din syster, Elsa?
Anna: Elsa. Varför drar ni upp henne nu?
Kungen: Hon försvann aldrig Anna.
Drottningen: Hon blev tagen av den onda häxan Iris.
Kungen: Och de var Elsa som lade hela landet i snö.
Anna: Gjorde Elsa det?
Drottningen: Ända sedan hon föddes så har hon haft magiska krafter gällande is och snö.
Anna: Men, Elsa skulle väl aldrig lägga landet i snö, hon var väl lika snäll och god som ni.
Kungen: Jo, men häxan Iris frös hennes hjärta. Så nu är vår vackra Elsa lika ond och kall som
Iris.
Anna: Varför berättar ni detta nu?
Drottningen: Du var gammal nog att få höra det.
Anna: Varför har ingen hämtat hem henne?
Kungen: Ingen har klarat av det.
Anna: Då ska jag göra det.
Kungen: Du, Anna?
Anna: Ja. Mor, far. Jag ska ge mig av och hämta hem Elsa.
Drottningen: Men Anna! Hon kommer inte känna igen dig. Hon har ett fruset hjärta.
Anna: Jag kommer att tina det. Det vet jag.
Scen 3
Berättare: Under tiden i Elsas ispalats så hade Elsa växt upp till en vacker kvinna, men
hennes hjärta var kallt som is. Hon hade växt upp med tron att häxan Iris var hennes mor.
Elsa: Mor!
Iris: Ja min Elsa?
Elsa: Denna tjänare tjänar mig inte tillräckligt bra.
Iris: Vad menar du min Elsa?
Elsa: Hon tittar på mig som om jag vore stel och tråkig som, som, som is!
Iris: Trollet! Kom in hit.
Vimsa in.
Vimsa: Ni kallade.
Iris: Min Elsa är missnöjd med trollet.
Vimsa: Jag heter Vimsa.
Iris: Passande namn alltså Vimsa! Lyd min Elsa annars!!
Vimsa: Men…jag vill hem!
Iris: Håll tyst! Slår till Vimsa.
Elsa: Så så mor. Du behöver väl inte ta i så.
Iris: Jag tar i hur mycket jag vill!
Elsa: Men mor om du bara…
Iris: Jag bestämmer här!
Elsa: det räcker mor.
Iris: Det är jag som bestämmer!
Elsa: Det räcker.
Iris: Och du ska lyda mig!
Elsa: Det räcker mor!!!
Elsa slungar omkull Iris med sin magi.
Iris: Elsa.
Elsa: Mor jag är ledsen. Men det är jag som bestämmer här.
Iris: Ja min Elsa.
Elsa: Spring iväg ner till köket Vimsa. Du har väl inte ätit på länge.
Vimsa: Tack Elsa.
Elsa: Min drottning. Jag är Snödrottningen, och du ska tillkalla mig så.
Vimsa: Tack Snödrottning.
Elsa: Nu ska jag vila. Adjö mor.
Scen 4
Anna går i skogen. Hon går länge men hittar inte.
Anna: Vart ska jag gå?
Granen: Vart vill du?
Anna: Åh ! Du kan tala!
Granen: Strunta i det du! Vart ska du?
Anna: Jag letar efter min syster, Snödrottningen.
Granen: Usch för henne! På grund av henne fryser jag…
Anna: Vart ska jag gå då?
Granen: Mmm. Gå ditåt så borde du komma fram till hennes ispalats.
Klampande i skogen.
Anna: Vem där?
Erik kommer utspringande.
Erik: Fly flicka fly!
Anna: Vadå?
Trollföräldrarna kommer in.
Anna: Åh, hallå.
Pappsen: Vad vill ni i denna skog!
Anna: Åh ja, jag vill ingenting utom att gå…
Hulda: Varför kommer du då hit!
Anna: Jag ska till min syster och hämta hem henne!
Pappsen: Vi tror dig ej!
Trollen slår ner Anna och Erik och tar dem till sin grotta. Där finns Sven också.
Sven: Prinsessan Anna!
Anna: Prins Sven!
Erik: Känner du henne Sven?
Sven: Ja det är ju…
Hulda: Håll Tyst!
Pappsen: Ni behöver knipa igen!
Anna: Förlåt oss men jag vill bara förklara.
Pappsen: Tyst!
Kai: pappa, kan vi inte lyssna?
Hulda: Vill du lyssna på människorna?
Pappsen: det var ju en människa som tog henne.
Kai: Men inte denna.
Anna: Tog vem?
Hulda: Vår dotter. Vimsa. Snödrottningen tog henne till tjänare i sitt slott.
Anna: Snödrottningen! Det är min syster Elsa.
Pappsen: Syster! Då kan vi lika gärna äta upp dig!
Anna: Vänta! Låt mig berätta.
Kai: Jag vill.
Pappsen: Låt höra då.
Anna: Häxan Iris tog min syster och frös hennes hjärta. Hon är lika god som jag. Jag ska rädda
henne från detta och tina hennes hjärta.
Kai: Befria Vimsa då.
Hulda: Du ska alltså till Vimsa?
Anna: Jag antar det.
Pappsen: Om du lovar att ta med Vimsa till oss släpper vi dig fri.
Anna: Självklart!
Sven: Vänta! Hon behöver min och Eriks hjälp!
Anna: Gör jag? Ja, det gör jag.
Hulda: Låt gå.
Släpper dem fria.
Pappsen: Har vi ert ord på att vi får tillbaka Vimsa?
Anna: Självklart!
Hulda: Dåså. Gå iväg då.
Anna: Adjö!
Scen 5
Iris: Elsa! Elsa!
Elsa: Vad är det mor?
Iris: Jag har precis rådfrågat min kristallkula. En prinsessa är påväg.
Elsa: En prinsessa?
Iris: En ond prinsessa och hennes vapendragare! Hon har kommit för att döda dig!
Elsa: Döda mig!
Iris: Ja! Vad ska du göra åt dem?
Vimsa: Min drottning, du kanske inte behöver göra något åt dem? Dem kanske bara vill
prata?
Elsa: Tyst! Ja, den där prinsessan och hennes bihang kan ju försöka!
Det börjar blåsa ordentligt.
Vimsa: vad gör ni min drottning?
Elsa: Jag skickar en stor storm efter dem, som kommer begrava den där prinsessan levande!
Scen 6
Anna, Erik och Sven går i ovädret.
Anna: Så du letade efter Elsa också?
Sven: Ja. Jag gav mig av för att hitta henne men jag blev fångad av trollen.
Anna: Och vem är det?
Erik: Erik sa jag ju! Jag är Svens kompis.
Anna: Jahaja…
Det börjar blåsa kraftigare.
Anna: Det blir nog storm!
Erik: Ja en kraftig en!
Sven: Vi behöver ta skydd!
Anna: Hjälp! Jag blåser snart bort!
Plötsligt ramlar alla tre och det blir väldigt varmt. Älvan Pixie flyger fram.
Pixie: Puh. Det var nära ögat.
Anna: Vem är du?
Pixie: jag är älvan Pixie. Ni råkade ut för ett kraftigt snöoväder skickad av Snödrottningen.
Erik: Då måste hon veta att vi är nära.
Anna: Då måste vi fortsätta.
Pixie: Min varma sommarmagi kan skydda er här, men inne i slottet är hennes kalla magi för
stark. Där kan jag inte skydda er.
Anna: Följ med oss ändå. Ju mer vi är desto starkare är vi.
Pixie: Okej vänner. Där borta är slottet.
Scen 7
Anna, Sven, Erik och Pixie är inne i tronsalen. Vimsa kommer in.
Vimsa: Vilka är ni?
Anna: jag heter Anna. Är du Vimsa?
Vimsa: Ja…
Anna: Jag ska rädda dig, och ta med dig hem till din mor och far.
Iris: Elsa! Prinsessan är här!
Elsa: vad? Jag trodde jag hade tagit hand om dig.
Anna: Elsa. Du, du är så vacker.
Elsa: vad är detta? Smicker innan döden?
Anna: Vet du ingenting Elsa? Har du glömt mig?
Elsa: Och varför skulle jag komma ihåg dig? En prinsessa som vill döda mig.
Anna: Herregud nej! Jag är din syster, Anna.
Elsa: Syster?
Iris: Hon ljuger bara min Elsa. Hon försöker ta dig ifrån mig!
Anna: Hon ljuger. Hon tog dig som barn. Vi brukade alltid leka som små Elsa. Du är min syster
och jag älskar dig!
Elsa: Anna?
Anna: Ja, Elsa det är jag.
Elsa: Även om du är min syster, så tycker jag inte om dig.
Anna: Elsa snälla.
Elsa: Nej! Vimsa lås in dem i fängelsehålan!
Elsa slungar dem alla bakåt med snö och is.
Scen 8
Elsa sitter i sin tron. Vimsa där.
Elsa: Vimsa?
Vimsa: Ja min drottning?
Elsa: Vad är detta?
Vimsa: Vad är vad snödrottning?
Elsa: Detta jag känner.
Vimsa: Hur menar du?
Elsa: Det, det känns så konstigt. Min hud har alltid varit kall och hård, men nu, blir den
varmare när jag känner på den. Och förut kunde jag känna Vimsa, något som bultade en
gång härinne! Jag förstår inte…
Vimsa: Det är väl känslor.
Elsa: Känslor? Men jag är ju snödrottningen! Jag är ond och kall som is. Jag vet inte vad
känslor är. Hur kan jag då känna dem?
Vimsa: Du får väl helt enkelt ta reda på det min snödrottning.
Elsa: Vimsa! Gå ner och hämta upp prinsessan Anna från fängelsehålan.
Vimsa försvinner ut.
Elsa: Prinsessan Anna påstår att vi är systrar. Att vi lekt som små och delar blodsband. Men,
jag har väl inget blod i kroppen, jag är ju hård som is? Syster? Iris, jag är väl enda barnet?
Men jag vet inte vad jag vill längre. Kan jag vara fri? Eller vill jag vara fri? Det vill jag! Jag
förstår inte!
Anna och Vimsa in.
Anna: Elsa! Du släpper mig fri?
Elsa: Förklara för mig vem du är!
Anna: Jag är din syster Elsa, snälla tro mig.
Elsa: Jag vill men, jag vågar inte.
Anna: För första gången någonsin förstår jag. Följ med mig hem.
Elsa: Du vill väl… Men jag har ju min magi! Jag kan inte vara din syster. Jag ska vara ensam
här.
Anna: Åh Elsa! Nej det ska du inte. Jag älskar dig!
Elsa: Anna? Anna!
Elsas hjärta tinar och de kramas om. Iris kommer in samtidigt som Erik, Sven och Pixie från
andra sidan.
Iris: Elsa!
Pixie: Se! Kärlek tinar ett fruset hjärta.
Iris: Nej! Detta tänker jag inte tåla!
Iris knuffar omkull Elsa och tar Anna i strypgrepp.
Elsa: Anna!
Iris: Elsa. Du tillhör mig och detta slott.
Elsa: Så dum jag var, blir aldrig fri!
Iris: Nej du blir aldrig fri Elsa. Nu ska du frysa dem alla! Stäng in dem i din kalla magi och
släpp dem aldrig.
Sven: Elsa! Du bestämmer själv över ditt liv.
Iris: Gör det!
Elsa: Nej jag vill inte!
Det har börjat blåsa upp till snöstorm och den blir värre och värre.
Iris: Dåså. Säg adjö till din syster!
Elsa: Nej!!
Snöstormen når sitt klimax och Iris fryses till is. Anna och Elsa kramar om varandra men
snöstormen stannar inte. Anna börjar frysa till is. Elsa suger in stormen i sig och räddar alla
men upplöses själv i snöflingor som ringlar ner.
Anna: Elsa ! Nej Elsa…
Sven: Hon var stark.
Pixie: Hon räddade oss alla. Snön smälter utanför.
Anna: Elsa. Aldrig mer får jag se dig.
Erik: Anna.
Erik och Anna kramar om varandra.
Scen 9
Berättare: Elsa var borta och hennes syster Anna var utom sig av sorg. Vännerna följdes åt i
sommaren och lämnade tillbaka Vimsa till hennes familj. Pixie återvände till sin skog och
Anna, Sven och Erik återvände till sitt slott med en fantastisk berättelse med ett sorgligt slut.
Men ändå, var det inte sorgligt. Även om Elsa var borta, så kunde Anna känna hennes
närvaro varje gång den första snön föll. Elsa, snödrottingen skulle föralltid leva kvar.
Scen 10 Slå dig fri. Elsa kommer in och sjunger.
Snön har lagt sitt täcke, över berg och glaciär
Det gnistrar i sin enslighet, ingen själ passerar här
Den storm som viner inuti mig tycks ha vänt
Ett isolerat land och jag är dess regent
Ingen får se djupt inom dig
Låt de inte få genomskåda dig
Visa ingenting, vad du än gör
Allt är förstört!
Slå dig loss, slå dig fri
Den tiden den är förbi
Slå dig loss, slå dig fri
Vänd dig om, det får bli din sorti
Och aldrig mer ska någon säga nej
Släpp den storm du bär
Lite snö har väl aldrig stört mig
Ja, tänkt vad lite avstånd, får allt att verka smått
Och de rädslor som har styrt mig, är ett flutet minne blott
Nu ska vi se hur användbar den är, den kraften som jag har
Rätt eller fel, bestämmer jag
Jag är fri
Slå dig loss, slå dig fri
Nu ser jag allt och förstår
Slå dig loss, slå dig fri
Fäller inte en enda tår
Här står jag och ska förbli
Släpp den storm du bär
Min kraft den flödar genom luft och genom mark
Min själ den spirar kraften, väller upp för jag blir stark
Min tanke kristalliserar fantasi till is
Jag lämnar allt som var, förkastar direkt det
Slå dig loss, slå dig fri
Bana väg, låt ske det som sker
Slå dig loss, slå dig fri
Hon som fanns här finns inte mer
Och här står jag, en förändrad själ
Släpp den storm du bär
Snö har väl aldrig stört mig