Folkhögskolan -‐ Vindeln Jag heter Robin, jag är 24 år och skriver

Download Report

Transcript Folkhögskolan -‐ Vindeln Jag heter Robin, jag är 24 år och skriver

Folkhögskolan -­‐ Vindeln
Jag heter Robin, jag är 24 år och skriver endast det jag kan sammanfa;a av tankar, känslor och lite erfarenhet. För det är något jag tycker alla borde göra emellanåt. Stanna upp, tänka eDer, tänka i nuet, tänka frammåt och analysera. För somliga kan det låta tråkigt. Men jag är väl en utav dom som tänker, för mycket kanske.
Varför jag har valt a; skriva om just en folkhögskola är bara för a; jag vill. Jag skulle vilja bemärka och höja upp folkhögskolan Gll det den egentligen. Det jag tycker och känner a; den är. För mig och antagligen många andra så är det inte bara en skola. Det är så mycket mer än en skola. För det en folkhögskola egentligen är, är en samlingsplats. Där alla möjliga inslag kan ske. För a; först skilja på saker och Gng, alla som läser de;a kommer inte kunna föreställa sig eller ta Gll sig av mi; budskap eller det jag försöker förmedla. Har man gå; på en folkhögskola Gdigare så förstår man Gll en viss del. Har man bo; på en folkhögskola där emot, då pratar vi samma språk och du kan läsa mellan raderna. Men har du inte något av dessa i livets ryggsäck så hoppas jag a; du förstår trots allt och kanske ser på folkhögskolorna i vårat Sverige med andra ögon.
Mina folkhögskolor
Det var av en ren slump jag hamnade på den folkhögskola jag befinner mig på just i de;a nu. Men min första var av rent intresse. Vad jag omedvetet gjorde när jag ändå var så pass "ung", i 20 års åldern, var a; ta steget och fakGskt göra det. Jag var trö; på vardagen och råkade händelsevis kliva in på en internetsida och hi;ade en utbildning på Bäckedals folkhögskola. Jag sökte, jag kom in, jag fly;ade dit, jag levde livet, jag grät när det tog slut. Varför så mycket jag, jag och jag? Just för a; allt handlar om en själv i stor utsträckning. Jag kommer Gll det senare.
Men den andra folkhögskolan, det andra steget. Den andra gången. Här är jag nu. Snart tar även den här vändan slut. Man vet vad man ger sig in på men gör det ändå. Man lär sig aldrig, men det är det värt.
Fördomar
Egentligen är det väl e; relaGvt farligt område a; skriva om fördomar. För det jag tänker kläcka ur mig är inget jag har på papper eller staGsGk på. Utan bara vad jag tror andra tycker/tror om folkhögskolor. Samt vad jag har hört om folkhögskolor.
Innan jag började på min första folkhögskola så visste jag inte mycket om det alls. Jag var bara spänd på hur det skulle vara. Om jag skulle trivas, hur det skulle arta sig. Jag kastade mig ut i havet. Jag lärde mig egentligen under Gden jag gick där a; det fanns fler i Sverige -­‐ se där? Men jag skyller på a; när jag var 20 så var jag mentalt 17. Ja, det kanske bara var jag som var lite bakom. Hur som helst..
Man kan plugga upp betyg från gymnasiet bl.a., lära sig uråldriga hantverkstekniker, binda relaGoner för livet, få CSN bidrag. Ja, det finns mycket a; lägga där Gll. Men jag tänker inte gå in djupt på vad man kan och inte kan. Men fördomar finns vart vi än vänder och vrider på huvudet i samhället. Det är väl en insGkt människor har antar jag, tyvärr. Och folkhögskolor är inget undantag. Båda skolorna jag har gå; på har legat lite i utkanten i en mindre stad på "vischan/landet" som en stadsbo skulle så fint u;rycka det. Bara med a; skolorna är lokaliserade på det här viset gör a; skolorna blir lite segregerade för invånarna i staden. Bara där gror det tankar i folks huvudet, för det är lä;. Sedan a; folket som går på folkhögskolor är unika, på si; sä;, både possiGvt och negaGvt sä;er sin prägel och brer på fördomarna. För dom fasta invånarna i staden så kanske vi verkar märkliga somliga utav oss, eller helt naturliga. Beror självfallet helt på. Men dit jag vill komma är egentligen bara a; det finns så många y;re aspekter som brer på både possiGva och negaGva fördomar om folkhögskolor.
Lite mer konkret. A; folk som studerar upp sina betyg på folkhögskolor anses som a; dom har misslyckats lite, a; dom måste behöva plugga upp på en "folkhögskola". Varför folkhögskola med situaGonstecken? För a; folk verkar ha en tendens a; se ner på en folkhögskola, för a; det for\arande är på gymnasienivå. A; folk i alla åldrar kan komma och studera på en folkhögskola. Alla människor har orsaker Gll varför dom befinner sig just i sin situaGon i livet. Så det handlar inte om a; lyckas eller misslyckas. Det handlar om val och prioriteringar. Men låt dom se ner, det gör inget, för på folkhögskolan är alla jämlikar och välkomna.
A; återknyta Gll människorna som går på folkhögskolorna i Sverige. Jag skulle kunna stolt säga a; jag är en utav dom. Vi är annorlunda och alternaGva, inte alla, men många. Vi har unika och speciella intressen. Vi beter oss märkligt. Vi är öppna och välkomnar alla. Vi lever Gllsammans i harmoni...ja, Gll en viss del iaf. Mer än vanligt skulle jag vilja påstå!
Men det börjar låta bra, en bra fördom? Varför inte, fördomar för mig anknyts snabbt Gll något negaGvt. Sen kan man vinkla informaGonen som senare byggs vidare Gll fördomar hur man vill.
En själv och det sociala
För mig, har min historia och min resa har varit fantasGsk. Jag valde själv som mammas pojke och 20 åring a; fly;a en tredjedel av Sveriges längd ifrån min hemort Gll min första skola där jag skulle bo på e; internat. A; våga ta det klivet från boet är något alla måste någon gång i livet förr eller senare. Jag valde a; vidga vyerna och ta e; stort kliv för mig, eller ja, åtminstånde i fem månader för a; sedan flyga under mammas vinge igen i 4 år. Men det gav mig mycket. Mycket lärdom och perspekGv på livet i hemorten. För jag har aldrig varit en storstadsmänniska. Ut i skogen, där finns jag med e; leénde på läpparna.
För när jag nu ser Gllbaka på dom här två Gderna på två olika skolor i min historia så ser jag dom ändå med väldigt stora likheter. För det sociala är sig allGd likt. Den personliga utvecklingen sker lika med samma mönstring. För när man väl tar det här klivet från si; "gamla" liv där hemma så lämnar man även det bakom sig. Man skapar som en egen värld Gll den platsen man kommer Gll för a; skapa sig e; ny; liv, e; ny jag!
Det här kanske låter konsGgt, men låt mig förklara. Det är som a; byta skola. Allt är ny;. Ingen känner mig, jag känner ingen. Jag kan välja a; bete mig precis hur jag vill. Men det är e; akGvt val och jag får stå för konsekvenserna också. Ingen vet hur jag har bete; mig i min hemort och man har inga krav eller ramar a; stå fast vid. Jag har mi; nya liv här på folkhögskolan och det är jag som bestämmer. Man skapar sig en egen värld från grunden. Jag väljer vilka sociala kontakter jag ska ha, vad jag vill äta, vad jag vill göra på friGden, hur jag ska bete mig. Jag väljer hur jag ska må. För det är enligt mig upp Gll var och en. Mår jag dåligt så gör jag e; val för a; anGngen försämra det eller förbä;ra det. Men det är ens egna val i ens egna liv och det får man ta ansvar för. Till en viss del självfallet, man kan inte rå för allt. Men mycket utav det som händer runt en kan man spåra Gllbaka Gll sig själv. T.ex. så om jag mår dåligt av någon form av relaGon i den här nya "världen" så jag antagligen bete; mig på e; dåligt sä; och får dåligt Gllbaka från relaGonen. Men for\arande är allt ens egna val, man valde a; starta relaGonen, a; bibehålla relaGonen, a; mata relaGonen med något dåligt. Vilket i sin tur nu leder Gll a; göra e; val om man vill må dåligt men ha kvar relaGonen eller avsluta den och kanske må bä;re. För i sin värld så måste man ta ansvar för det man har byggt upp.
För ansvaret och den personliga utvecklingen för mig steg i höjder. Även om jag är långt ifrån e; prakexemplar på något plan om man nu måste jämföra sig. Men bara det a; få ansvaret med ekonomi, studier, sociala relaGoner, hushållsarbete, träning osv. Ni förstår säkert, för listan kan göras lång. A; bara få det där egna ansvaret och känna makten över sig själv och si; liv gör a; man växer.
Det som också sammankopplas i en röd tråd på båda skolorna är a; på något mirakulöst sä; trots alla märkliga, alternaGva, roliga och tråkiga människor så har det sociala livet varit perfekt. I en enda sorts stor röra av personligheter så har det ändå lyckats hi;a någon form av harmoni och de;a i sin tur har le; Gll e; ovärdeligt välkomnande. Vart man än vänder blicken så stöter man på folk som välkomnar en på något vis. Det bygger på en speciell stämning som finns på skolorna. Alla är välkomna och ingen går lo;lös. Man träffar, pratar och får relaGoner med folk man annars aldrig skulle kunna tänka sig a; prata med. Det ser jag som något posiGvt, för man vidgar vyerna Gll det maximala. Trångsyntheten går sönder mer och mer av Gden som passerar.
För på friGden så kan man, om man vill, vandra omkring på internatet utan a; känna sig ovälkommen och träffa alla dessa karaktärer. Det bakas, tränas Gllsammans, lagas mat, kollas på film, studeras. Ja, allt man kan tänka sig. Det är en otroligt varm gemenskap som jag tror, inte alls många i vårat Sverige ens vet om a; den exsisterar. Skulle vi bara kunna applicera den här omtanken för sina medmänniksor, gemenskapen och välkomnandet Gll Sveriges gator och samhällen så skulle våran vardag se otroligt mycket bä;re ut. A; bara bryta dom sociala gränserna/normerna om fördomar mot varandra för hur man går klädd och börja prata med den här människan är e; stort steg mot e; varmare Sverige. E; enkelt "Hej, hur mår du idag?" Gll någon på bussen som man själv aldrig skulle prata med annars är e; folkhögskoleinslag enligt mig. För visst har man tänkt tanken när det väl har hänt en själv: "Vilket mysko, varför pratar han med mig?!"
Varför inte? Jag tycker a; man tappar dom sociala bitarna på grund av vissa utav dagens normer. Lite grann som civilkurage, men det ska vi inte gå in på. Dit jag vill komma är a; jag har lärt mig a; se på livet med andra ögon. Förhoppningsvis kommer andra a; se på mig som en bä;re, om inte annat en trevligare medmänniska. För det har jag lärt mig på mina folkhögskolor. För visst är vi värda mer än a; gå omkring och bara vara tysta mot varandra? Människor ska vara sociala och interagera med varandra, annars bygger vi bara på normerna om a; inte prata med främlingar, "för det är ju konsGgt".
Studierna
Om studierna kan jag enbart berä;a om mina erfarenheter. Jag har då gå; två hantverksutbildningar som jag båda stormtrivts på. Det har varit lite teori och mycke prakGk, något som passat mig och min inlärningssGl perfekt. Det har inte varit världens snabbaste tempo, men anGngen "acklimaGserar" man sig Gll tempot eller går sin egen väg. Man kan väl säga a; det blir vad man gör det Gll. Lägger man ner extra Gd på skolan så blir det mer gjort, märkligt?
Men det som ändå är det bästa med a; gå på en folkhögskola med hantverksutbildningar är a; man då hamnar på en samlingsplats med människor med samma intresse. A; skapa.
Har man en idé så är den inte omöjlig a; skapa eller Gllverka i prakGken. För skapandet är allGd igång vart man än vänder sig. Man lär sig av varandra, man får inspiraGon, tankar och kreaGviteten når si; klimax. Sedan a; man har möjlighet a; anpassa studierna Gll sin egen takt, Gll en viss del, är också bra för somliga. För alla lär sig inte lika snabbt och andra har kanske problem på något sä;. De;a är också en välkomnande faktor som gör a; folkhögskolorna är a;rakGva för ganska många.
Sammanfa=ning
Nu då, hur ska jag sammanfa;a folkhögskolor och min erfarenhet av det?
Jag tror ni redan förstå; vart jag vill komma med det hela. Det är absolut en rekomendaGon utan dess like. Hade jag haD barn runt 20 års ålderna så hade jag nästan omgående skickat iväg dom Gll en folkhögskola. För där finns det något som inte kan läras ut i samhället. En varm, betryggande och välkomnande gemenskap.
Man växer otroligt mycket som människa. Man får ta egna ansvar för sina gärningar. Jag skulle våga påstå a; jag har mognat mer på 14 månader under min folkhögskoleGd än vad jag gjort under mi; liv som ungdom. Självklart har allt en nackdel och e; slut. Även den här texten. Men när jag har funderat nu e; tag på vad folkhögskolor är för mig och troligen för andra, så finns det bara en nackdel:
Det är a; kursen tar slut. Man får säga farväl Gll sin värld man byggt upp, Gll sina realGoner och fara Gllbaka dit man kom ifrån. ODas är det en besvikelse för många, för mig är det de. Tyvärr är jag en utav dom som har extremt svårt för a; ta farväl och tycker det är jä;ejobbigt. Men ändå så har jag sökt en folkhögskola en andra gång, ursäkta språket, men det är det ta mig fan värt!
Robin Evavoll, Vindelns Folkhögskola, våren 2012