Transcript Varför jag gav upp!

Varför jag gav upp!
Thorsten Sjölin
D
et började med rakbladsomslag i
realskolans lägre klasser i början av
1950-talet. Kanske inte helt underligt kom jag ganska snart in på rakhyvlar
4
och allt annat som har med rakning att göra.
Med tiden började jag forska lite djupare i
ämnet, satt på bibliotek och läste och köpte
alla böcker jag kunde komma över om rakning. Alla samlare känner naturligtvis igen sig: det ena leder till
det andra.
Så kom jag till en punkt när
jag inte hittade mycket nytt i
rakhyvlar och liknande och i
den vevan hamnade jag i England. Här kom jag i kontakt
med Renzo Jardella som hade
börjat bygga upp en samling
av rakhyvlar. Om ni är av den
uppfattningen att det i prin-
cip bara fanns Gillette, Matador och Swing och möjligen
Wilkinson kan ni sluta läsa här.
Jag kom också i kontakt med
en av familjen Wilkinson som
hjälpte mig med lite material,
inte minst en sällsynt bok om
företaget och rakningens historia. Tyvärr byggde den i mångt
och mycket på en synnerligen
otillförlitlig amerikansk bok.
Jag började skriva ihop ett
manuskript om rakningens hisBilder från Renzos garage.
toria (Shaving through the ages)
och skrev nog om den minst
tre gånger. Ett förlag var intresserat, men vi kom inte överens
så det blev ingenting av det.
Jag skrev in manuskriptet på
datorn och där fick det ligga
till jag en dag sa till mig själv
att ”det finns ju ingen anledning att bara ha detta liggande
till ingen nytta så jag får publicera själv”. Jag tror jag skrev
ut 10 exemplar och band in
dem. Idag finns det fantastiska
köpt samlingar under årens lopp och med
maskiner på kontorsvaruhusen där man
tiden fått ihop 27 000 olika som var placekan binda själv. Den maskin jag har binder
rade i bortåt 20 tjocka pärmar. Eftersom
A4 med hårda pärmar som ser riktigt projag också köper mycket böcker behövde
fessionellt ut. För att ingen skulle kunna
jag plats, jag kontaktade en samlare, han
knycka materialet donerade jag ett copykom, vi kom överens och så lastades allt
rightexemplar på vardera British Library i
in i hans bil. Har jag saknat det? Knappast,
London, Library of Congress i USA och
jag tittade ytterst sällan i pärmarna.
Kungliga Biblioteket i Stockholm. Resten
Böckerna då? Jo, de gick samma väg
fann köpare bland samlarna och ibland får
som mitt ganska stora arkiv om rakning
jag en order och då tar det bara ½ timma
och skägg och hamnade hos The Worshipoch jag har ett nytt ex.
ful Company of Barbers i London som
Vad hände då med rakbladsomslagen?
hade ganska dåligt med sådant eftersom
Även här kom jag till en punkt när jag
man hade fått släppa sitt bibliotek någon
kanske hittade 10 nya varje år och mina
gång på 1800-talet när Barbers och Barber‑
intressanta dubbletter var slut. Jag hade
5
Surgeons gick skilda vägar. Nu höll man på
att bygga upp en nytt bibliotek vilket var tids
ödande och kostsamt. Min samling innehöll mycket sällsynta böcker som jag
kommit över genom att ha varit på rätt
ställe vid rätt tidpunkt. Dessutom kände
jag en samlare i New York med en fin samling (som jag inte hade råd att köpa när vi
träffades i Maine för många år sedan) och
ordnade så att hans samling också införlivades med min. Som tack blev jag inbjuden
till några mycket trevliga middagar i deras
ganska magnifika hus i Londons City.
Återstod alltså rakhyvlar och tillbehör.
Sanningen att säga var samlingen knappast
värd namnet även om det fanns några äldre
och intressanta saker. Det blev alltså Renzo
som fick ta över allt detta för ganska många
år sedan. Därmed hade mitt samlande av
rakning kommit till sitt slut.
Renzo var däremot en envis kanalje.
Han var och är expert på att laga gamla
smycken och var fantastisk på att skapa
nya. Eftersom han bodde i Londons utkanter for han in till de många antikhallarna
i centrum där han hade sina kunder, men
han plockade också upp en massa intressanta rakdon. Han for till Belgien, Tyskland och Frankrike på mässor och till USA
när han behövde. Naturligtvis växte hans
samling snabbt. Vad som förundrade
mig var hur många
6
personer i världen som ansett sig kunna
konstruera en bättre rakhyvel än säg, Gillette. Det finns tusentals hoppfulla entreprenörer, något jag också fann när jag
gick igenom tusentals patent i källaren på
Science Museum i London. Jag hade trott
att i stort sett inga av dessa kommit i produktion, men där hade jag fel. I stort sett
alla verkade ha tillverkats vid något tillfälle.
Har man bara de rätta kontakterna och tid,
så kan man bygga upp en intressant samling.
Bara för att bredda sin samling började
Renzo med gamla rakknivar, men då skulle
de vara i vackra skållor och inte bara de
vanliga svarta. Han hittade också tidiga
sådana från bronsåldern och faktiskt hade
jag också flera stycken tack vare kontakter
med auktionshus i London. Även några
rakfat hittade hem till mig den vägen
och jag har ett kvar. Jag tror det enda han
saknar i den vägen är en från vikingatiden
och så, naturligtvis, Hensons
rakhyvel från 1840-talet. Det
var den första patenterade
rakhyveln, men den kom
kanske aldrig
i produktion. Museum of London skall
enligt uppgift ha en sådan, men har tyvärr
aldrig lyckats hitta den. Renzo är övertygad om att han kommer att hitta en sådan
en vacker dag. När internet kom blev det
naturligtvis ännu enklare att bygga upp en
vacker samling och många av Renzos kap
kom den vägen.
Jag besökte Renzos stora radhus i Richmond då och då när jag fick tillfälle och
kände kanske ibland lite avundsjuka när
jag gick igenom hans samlingar. Dock inte
mycket, för det var för mig ett avslutat
kapitel och om jag sett Renzos samlingar
innan jag själv kom igång, skulle jag aldrig
ens ha funderat på att starta en egen samling.
Anledningen till att jag gav upp var
alltså delvis Renzo, men mest att jag fann
att jag inte kunde komma mycket längre
och behövde dessa hyllmeter till annat.
Renzo flyttade för något år sedan ut från
London till ett större hus där han nu inrett
sitt museum. På min fråga om det fortfarande finns något kvar som han inte har
blir svaret att ”du har ingen aning om hur
mycket mer det finns”. Jag är tacksam att
jag gav upp!