Transcript Färdighetsprov/monologtexter till Musikal 2015

MONOLOGTEXTER
Färdighetsprov till Gymnasieskolans Estetiska
Program,
Gren MUSIKAL Kulturama 2015
Ur Mitt hjärta rusar av Martina Montelius
Amelia – Jag har en hemlig låda i min bokhylla. Om någon ser vad som finns i den kan jag
tyvärr inte vara med längre. I någonting överhuvudtaget. Om folk visste att jag har hemliga
saker vet jag vad dom skulle tro att det var. Porrfilmer. Eller sexiga underkläder. Kärleksbrev.
Sådana saker. Men det är något annat. (Hon öppnar lådan. Tar fram tre Barbiedockor.)
Jag vill vara liten. Jag vet att man inte kan leka med leksaker när man är sjutton. Men jag vill
det. Jag vill sova med en nalle. Jag vill titta på Mumintrollet. Jag orkar inte det här. Jag orkar
inte att gubbar glor på mig i tunnelbanan. Gabriella är avundsjuk på mig. Det är inte jag.
Ur Mitt hjärta rusar av Martina Montelius
Betty – Jag gjorde abort för två år sedan, jag var femton och pappan var tjugofyra, mina
föräldrar polisanmälde honom och jag vägrade prata. Han ville ha barnet. ”Det är en del av
mig”, sa han. ”Jag kommer aldrig att förlåta dig”, sa han. Men för två månader sedan fick jag
ett brev från honom, han skrev att han hade förlåtit mig och att han skulle ha barn med sin
nya flickvän, en vuxen.
Jag ångrar inte att jag gjorde det, men jag kan fortfarande inte tänka på min bebis utan att
gråta. Jag fick ångest på sjukhuset, jag var förvirrad och grät och saknade min bebis. Jag gick
till skolan redan nästa dag fast jag inte fick, och jag pratade aldrig om det mer, och jag ångrar
mig INTE men jag ångrar mig SÅ MYCKET.
Ur Arbetarklassens sista hjältar av Peter Birro
Benny – Nej… avlopp har aldrig varit några problem för mig, vet du. Kvinnor däremot… det
finns inga ritningar, inga kartor, inga manualer. Man är ju helt utlämnad! Det är som att
försöka tyda några jävla hieroglyfer. Varje gång jag ser in i en kvinnas ögon känns det som att
stirra in ett par revolvermynningar. Jag har så svårt för allt det där, vet du… med kroppen
och… komma nära… visa vad man känner… blotta sig inför en annan människa ‐ och en
kvinna till på köpet – det gör man ju bara inte!
Jag är väl bara rädd för att dom ska börja skrika eller skratta åt mig när dom ser vem jag är.
Och så står jag där sen då, med min klumpiga och tafatta längtan, naken och avslöjad! En
container full med sopor som drömmer om att bli älskad – det är ju oanständigt, jag vet ju
det! Därför är det lika bra att hålla sig undan!
Ur Arbetarklassens sista hjältar av Peter Birro
Benny – Jag kom att tänka på dom där två påtända tjackpundarna i Schweiz. Dom var i desperat
behov av snabba stålar. Så vad dom gjorde var att fundera ut vad dom trodde var den mest geniala
och vattentäta stöt som världen dittills skådat. Dom bestämde sig för att gräva upp Charlie Chaplins
lik och begära lösensumma för att lämna tillbaks det.
Jag tror dom resonerade så här: att kidnappa en levande människa medför ju alltid vissa risker, eller
hur? Jag menar, offret kan fly eller ropa på hjälp, göra motstånd. Ett lik däremot! Ett lik håller alltid
käften, ligger alltid stilla, är lätt att transportera… Jag menar, vi snackar om Charlie Chaplin här…
själva symbolen för alla utsatta och desperata människor… Det är ju för fan genialt!
Ur Elin Helena av Arni Ibsen
Helena – Vet du? Jag tyckte alltid lite synd om min syster Ella. Ja. Egentligen alltid. Hon var så
oskyldig. Trodde på alla, litade på alla. Jag tyckte om henne. Jag tyckte väldigt mycket om henne.
Men jag såg aldrig upp till henne. Bara när det passade mig. Jag ville göra allt för henne. Beskydda
henne. Så att ingen skulle kunna… göra henne… illa. Jag föraktade henne också. Hatade henne till och
med ibland. Jag kunde hata henne innerligt i mitt hjärta för att hon var så säker på sig själv, för att
hon trodde att hon var trygg. För att hon var så givmild… och snäll… och godtrogen… och blind… För
att hon hade en man.. Snarare för att hon hade den mannen… Jag ville henne väl. Jag ville henne
verkligen väl. Du måste tro det. Det var vara… Jag har inte älskat någon annan än honom. Aldrig
någon, utom honom.
Ur Elin Helena av Arni Ibsen
Rikki – Du litar inte på mig. Misstänksam vareviga dag. Hur kan du tro att jag ska vara naturlig under
sådana omständigheter? Va? Svara mig någon gång då, din djävla sugga!
Det hände ingenting! Du snackar skit! Snackar bara skit! Du är inte klok på en fläck, kärring! Vad fan
tror du att du är? Va? Vad har du för rätt att döma mig? Stirrar på en, låtsas vara så sårad, så
vingbruten, nästan börja gråta, drar slutsatser, dömer… Vad ska jag erkänna för sanning? Sanningen
existerar inte! Inte som du inbillar dig att den är.
Du är knäpp! Sinnessjuk! Helgalen! Du tycker dig se någonting, veta någonting som ingen annan vet.
Du dömer. Du är så helig. En ängel. En ängel i skepnad av en gammal kärring som inbillar sig att hon
har en ung kropp. Men du är slapp, så slapp. Så förfärligt slapp. Du är vidrig.
Ur Cancerbalkongen av Marianne Goldman
Anastasia – Njuta! Ha! Ett ord som verkligen passar illa i din mun… njuta… om du åtminstone gjort
det… men du är snål… du har suttit på pengarna för att hämnas honom, hämnas mig… förutom dyr
hyra på fina gatan och whisky till kvällen… men du har inte levt, för det finns inget liv där, ingen
kraft… du tog pappas krafter, ditt blodutsugande monster… Du är bitter, bitter, hade du haft
tillräckligt med kraft hade det blivit något… för det är inte bara kraft… det är viljan, längtan också…
den har jag…(sköterskan lyfter bort Anastasia) ok, ok jag ska gå… sitt du där och skratta… i falsett…
den illvilliga kvinnans skratt… den avundsamma… bara för att du själv aldrig fick ändan ur vagnen…
bara för att du lät dig kuvas under intendenten! men jag ska aldrig låta mig kuvas, aldrig.
Ur fredag klockan fyra av Fredrik Ekelund
Eva‐Lena – Det var inte meningen, det var en olycka, jag vet inte vad som hände… jo, det vet jag…
men jag vet inte varför. Jag mådde inte bra, Leif ville skiljas och flytta hemifrån, jag vet inte varför jag
gjorde som jag gjorde. Jag vet ingenting längre… ingenting. Malin och jag bråkade, det var bråttom,
hon ville inte äta, hon skvätte yoghurt på mig, jag tog henne, slängde henne från bordet, hon flög in i
elementet, det blödde, jag åkte in direkt till sjukhuset. Hon hade fått hjärnskakning, brutit
nyckelbenet. Jag ringde till Leif och sa att Malin hade ramlat från en gunga och slagit sig. Han kom till
sjukhuset. Senare på kvällen bröt jag samman och berättade sanningen för honom. Leif sa ingenting,
han bara packade en väska, tog Malin och åkte iväg. Jag får inte träffa henne ensam längre.
Ur Till Fedra av Per Olov Enquist
Fedra
Jag tror jag sov
en stund (paus)
Jag drömde att jag var en liten unge
Låg i ett rum med tusen speglar
Jag såg en kvinnas ansikte
I varje spegel samma kvinna överallt
Hon blundade och ville inte se mig
Jag visste att hon inte tyckte om mig
Det var mitt eget ansikte
Jag sover dåligt
Blir så ful är svart kring ögonen
Och håret hänger
Jag fattar inte
Jag fattar ingenting
Jag tror att jag är sjuk
Nu får du sätta upp mitt hår
Så jag blir drottninglik igen
(stirrar tyst på Oinone)
Jag tror att jag vill dö
Vad är det för en mening med en sån som jag
Egentligen
Jag tror att jag har feber
Det vore skönt att få en natt med feber
Att svettas ut och vakna torr och ren
Att svettas ut det ur min kropp
Vad vet jag inte
Lusten kanske lidelsen
Just det
All lidelse
**************************************************************************
Könen som anges i monologerna kan du ändra om du så önskar.
I urval av Antonio Alonso
Teaterlärare/Södra Latin