Transcript Metamorphosis Maria Sibylla Merian

Stockholms
universitetsbibliotek
presenterar
Månadens rara bok
JUNI 2010
Metamorphosis
Maria Sibylla Merian
Maria Sibylla Merian var dotter till den
kände konstnären och förläggaren Matthaeus Merian d.ä. Hon föddes i Frankfurt am Main 1647 och började mycket
tidigt intressera sig för måleri och entomologi. När hon var tre år gammal avled
hennes far och ett år senare gifte hennes
mor om sig med konstnären Jacob
Marrel, känd för sina fina stilleben.
Under 1600-talet var universiteten
stängda för kvinnor och var så långt in
på 1800-talet. Det fanns dock en liten
grupp kvinnor som trots detta blev
framstående forskare – den tyska entomologen Maria Sibylla Merian var
en av dem. Hon publicerade i början
av 1700-talet det kanske praktfullaste
zoologiska planschverket någonsin –
ett arbete som finns i universitetsbibliotekets samlingar.
Även konstnärsutbildningen var stängd
för kvinnor. Skråväsendet var mycket
starkt i 1600-talets Europa och kvinnor var förbjudna att måla i olja och att
måla porträtt. Kvinnorna var hänvisade
till att få sin utbildning i hemmet och
Merian fick sin konstnärliga uppfostran
av sin styvfar. År 1665 gifte hon sig med
en av sina styvfars elever, konstnären
Johan Andreas Graff som också kom
att betyda mycket för hennes konstnärliga utveckling, och fick två döttrar med
honom. Utöver att sköta man och barn
verkade hon också som lärare i teckning,
målning, huvudsakligen åt högreståndsflickor, men jämsides med detta fortsatte
hon sina insektsstudier.
Redan vid mycket unga år hade hon
börjat observera silkesmaskens utveckling till färdig fjäril. Uppenbarligen blev
hon fascinerad av larvernas ”metamor-
Stockholms universitetsbibliotek presenterar Månadens rara bok JUNI 2010
© Stockholms universitetsbibliotek. Filen hämtad från www.sub.su.se
foser” och hon började snart bedriva mer
systematiska entomologiska studier.
I Frankfurt fick hon kontakt med en
radikal protestantisk frikyrka grundad
av Jean de Labadie, och 1685 lämnade hon sin make för att tillsammans
med sina döttrar och sin moder ansluta
sig till labadisterna i slottet Waltha i
västra Friesland. Uppenbarligen fick
Merians religiösa engagemang ingen
betydelse för hennes naturstudier – även
under sin vistelse i Waltha fortsatte hon
dessa. Hennes medlemskap i gruppen
blev dock inte långvarigt – redan 1691
flyttade hon till Amsterdam där hon bodde
fram till sin död 1717 med undantag för
sin resa till Surinam.
Holland präglades vid den här tiden
av ekonomiskt välstånd, en livlig handel med främmande länder, ett framväxande intresse för vetenskap, en aktiv
konstmarknad och passionerade samlare bland överklassen. Tack vare de täta
kontakterna, både österut och västerut,
uppstod ett stort intresse i Holland för det
”exotiska”, för främmande länders historia, kulturhistoria, flora och fauna. De
holländska Ost- och Västindiska kompanierna genererade stora förmögenheter
och välbärgade holländare manifesterade
sin rikedom i form av fasta tillgångar,
såsom stora hus och egendomar. Det blev
också på modet att bygga upp museer,
eller det vi idag skulle benämna som
kuriosakabinett, fyllda med exotiska
snäckor och uppstoppade djur, antika
mynt och vaser, torkade blommor men
också avbildade blommor i form av
oljemålningar eller kolorerade gravyrer.
Skönheten och det exotiska var huvudsaken. Många hade också stora trädgårdar
utanför städerna där de försökte odla växter hemtagna från kolonierna. I Waltha
och Amsterdam hade Maria Sibylla sett
många konserverade exotiska insekter
och fjärilar, ofta i dåligt skick och aldrig
skildrade i sin utveckling från ägg till färdig insekt. Sannolikt växte ett beslut fram
hos henne att själv resa till Surinam för att
bedriva studier på plats.
Sommaren 1699 reste Merian tillsammans
med sin yngsta dotter Dorothea Maria till
Surinam med ett skepp tillhörande det
Holländska Västindiska kompaniet. Hon
reste till Surinam helt och hållet på egen
bekostnad. För att finansiera sin resa sålde
hon i februari 1699 sin stora samling av
målningar, tog ett lån samt avyttrade sin
insektssamling. Innan avfärden skrev hon
också sitt testamente, vilket visade att hon
var fullt medveten om de faror det innebar
att resa dit. Väl i Surinam företog hon
tillsammans med sin dotter ett antal expeditioner in i landet och hon stannade
också en period som gäst i labadistkolonin
Providentia. Hon bedrev systematiska
studier av insekter hon själv fångade,
bestämde vilken typ av växt den levde
på, födde upp dem i små lådor och
observerade deras olika utvecklingsstadier. Merian skriver i förordet till
Metamorphosis att hon inte hann med
de studier hon hade tänkt sig, främst
beroende på det tropiska klimatet som uppenbarligen vållade henne stora problem.
Hösten 1701 återvände Merian och
hennes dotter till Amsterdam försedd med
ett stort material i form av teckningar
och målningar, konserverade krokodiler,
ormar, sköldpaddor och torkade växter.
Åren efter hemkomsten ägnade hon sig
framförallt åt att förbereda sitt magnum
opus och 1705 publicerade hon sitt monumentala arbete Metamorphosis Insectorum Surinamensium, utgiven i stor folio.
I förordet skriver Merian att hon inte sparade någon möda på detta verk och att hon
använt sig av de främsta gravörerna och
det bästa pappret. Arbetet publicerades i
Amsterdam i en latinsk respektive holländsk utgåva och innehöll 60 graverade
planscher med vidhängande text.
Under 1500-talet betraktade man fjärilar och larver som olika sorters djur och
länge trodde man att insekter härstammade från död materia och inte förrän på
1660-talet förstod man att de utvecklades
från ägg. Den antika idén om uralstring
var länge förhärskande. Merian var en av
de första som avbildade fjärilarnas hela
utveckling - från ägg till vuxen individ
men också deras värdplantor. Empiristen
Merian observerade, beskrev och avbildade men hon vare sig systematiserade eller klassificerade. Inte heller namngav hon
insekterna men väl växterna. I förordet
skriver Merian att hon behållit indianernas
namn på växterna medan den holländske
forskaren Caspar Commelin hjälpte henne
med de latinska.
Genom detta arbete tillsammans med sina
tidigare studier hade hon skapat sig en
framstående position i den lärda världen.
Hon var i frontlinjen i den entomologiska
forskningen under sin livstid och hennes
rykte som insektsforskare spred sig över
Europa och bestod under hela 1700-talet.
Linné till exempel använde sig flitigt av
Merians arbeten och han visade sin uppskattning genom att namnge en insekt
efter henne. (Phalaena merianella Linnaeus, 1758). Under 1800-talet och första
halvan av 1900-talet var hon emellertid i
det närmaste helt bortglömd, men intresset
för henne väcktes till liv under andra halvan av 1900-talet och det senaste decenniet har det publicerats en stor mängd
böcker om henne.
Två exemplar av den andra upplagan som
utkom 1719, två år efter Merians död, nu
utökad med 12 planscher finns i Stockholms universitetsbiblioteks samlingar.
Den latinska utgåvan ingår i Vetenskaps-
Stockholms universitetsbibliotek presenterar Månadens rara bok JUNI 2010
© Stockholms universitetsbibliotek. Filen hämtad från www.sub.su.se
akademiens stora boksamling och har en
gång ägts av drottning Lovisa Ulrika. Den
holländska utgåvan ingår i det Bergianska
biblioteket och är en så kallad ”Counter
Proof Edition.”
Clas-Ove Strandberg
Ansvarig for
specialsamlingarna