Transcript April 2013 - Svenska Drentsche Patrijshondklubben

Svenska Drentsche Patrijshond
Klubben
Tema: Nederländska experter
3 april 2013
Innehåll:
Tema: Nederländska
experter
1
Tankar om avel
2
Drenten som
jakthund
3
Rasens hälsa
4
Casper i närbild
5
Vi gratulerar /
Parning
Från snöklädda berg till gungande räktrålare, livet med en drent (eller flera!) har
onekligen många spänningsmoment. Det som är så härligt är att de är med på
nästan allt. Tack vare våra hundar har mars månad varit extra spännande. Tre
dagars vårfjällträning tillsammans med Bretonklubben var, trots för säsongen
ovanligt djup och lös snö, en succé och kan varmt rekommenderas till de
drentägare som söker en något mer extrem aktivitet. Bara dagar senare började
äldsta hunden Ilse löpa, vilket betydde snar avresa mot Nederländerna för att para.
Väl där tog jag chansen att besöka utställningar och vårfältprov för att lära mig
mer om rasen, men framför allt tog jag chansen att knyta nya (och gamla)
kontakter med ursprungslandets verkliga experter. I det här numret av nyhetsbrevet
låter vi tre av dem komma till tals angående de viktiga aspekterna jakt, hälsa och
avel. Man får inte glömma att det är i Nederländerna som de verkliga experterna
på rasen finns och därför kommer vi i klubben att fortsätta att lyssna och lära och
hålla tät kontakt.
GLÖM INTE ATT STÖDJA KLUBBEN GENOM
ATT DELTA PÅ ÅRSMÖTET DEN 20 APRIL!
Dessutom blir det träning, middag och trevlig samvaro. Anmälan
bifogas detta utskick. Din röst betyder någonting!
7
Klubben informerar 8
Elisabeth Gilek
Svenska Drentsche Patrijshond Klubben / 3 april 2013 / Sidan 2
Tankar om avel
Janny Offereins-Snoek
För ett par veckor sedan hade jag och Patricia Leeman det stora nöjet att sätta oss ned
tillsammans med Janny Offereins-Snoek för ett samtal om rasen. Janny, av många
ansedd som drentvärldens ”grand old lady”, har under många år verkat som uppfödare
under kennelnamnet Van Groevenbeek och är författare till ”drentbibeln” De Drentsche
Patrijshond in verleden en heden (Drentsche Patrijshond förr och nu) som täcker i stort
sett allt man behöver veta om rasen. Den är för närvarande under översättning, alltså
kommer även svensktalande drentägare snart att kunna läsa den 450 sidor långa boken.
Janny verkar numera som rådgivare i avelsfrågor åt den nederländska drentklubben. Här
följer ett sammandrag av vårt samtal:
“Det som gör en
drent till en drent är
att det är en jakthund.
Det får inte gå
förlorat. Förlorar
man jaktinstinkten
förlorar man också
rasen”
Drenten är en allroundhund - bondens hund som ska fylla alla de funktioner som man
behöver på en gård - visst är det så, men det som gör en drent till en drent är att det är
en jakthund. Det får inte gå förlorat. Förlorar man jaktinstinkten förlorar man också
rasen. Om hundarna inte jagas med dör denna instinkt till slut ut efter x antal
generationer. I Nederländerna finns det många linjer som det inte jagas med som
fortfarande har bra jaktinstinkt. Men ju fler generationer som det inte arbetas med
hundarna desto sämre blir det. Genen som är ansvarig för jaktinstinkten är också
ansvarig för vaktinstinkten. Om de förlorar intresset för jakt, förlorar de även intresset
att vakta.
Det är viktigt att man i Sverige avlar med flera avelslinjer, annars kan
det gå som i Luxemburg, Belgien och även delvis i Danmark där många varit ovilliga
att resa utanför landets gränser för att para, vilket ledde till problem. Om man inte har
en stor genpol är risken för sjukdomar större. Man behöver en stor genpol för att behålla
rasen frisk. I Nederländerna bedrivs numera sällan regelrätt linjeavel, utan allt oftare
utavel. Men att bara selektera på låg inavelskofficient är inte heller bra. Man måste se
till hela hunden.
Den svenska klubben bör bilda ett eget avelsråd med en avelsstrategi.
För närvarande är det bra att Sverige följer de nederländska reglerna. PRA och HDkontroller är ett måste! Det är viktigt att avla nära rasstandarden. Det går att hålla sig till
den, utan att göra avkall på hälsa och funktion.
I Nederländerna är det brukligt att alla kullar visas upp för kunniga
domare när de är 18-24 månader på en uppfödardag. Dessa hålls två gånger om året –
vår och höst – och man borde försöka anordna något liknande även i Sverige. Så länge
klubben är liten kanske det är möjligt att göra det i samarbete med andra nederländska
rasers klubbar. Annars finns alltid möjligheten för svenska uppfödare och valpköpare
att delta vid de nederländska uppfödardagarna.
Vad gäller drentens temperament är den känd för att som ung vara lite
nervig, antingen med väldigt mycket energi, eller lite osäker, eller både och. Upp till 2
års ålder är det okej att en drent är aningen tillbakadragen, men efter det måste det vara
över. Drenten ska vara intelligent, älska att arbeta, vilja vara till lags och glad. Den får
absolut inte vara rädd och aggressiv. Sådana hundar ska inte avlas med!
I Nederländerna ges alla nya drentägare ett rasspecifikt
informationshäfte – Valpboken. Denna får den svenska klubben gärna översätta och
dela ut till sina valpköpare.
Och till sist: Drentsche patrijshond är en ras som ingen annan. Det
kommer till uttryck i dess mångsidighet, utseende och temperament. Det är en
självständig och ändå följsam hund. En utmaning och en bästa vän.
Sammanställt av Elisabeth Gilek
Svenska Drentsche Patrijshond Klubben / 3 april 2013 / Sidan 3
Drenten som jakthund
Klaas de Vries
Sedan barndomen har han haft drentar i huset. Han bor i hjärtat av Drenthe och är
lyckligt lottad med egen mark. Så fort han har tid går han ut och jagar med sina två
drenttikar Lobke och Silke. Kardiologen Klaas de Vries är en verklig drentälskare,
och från och med i år är han ordförande i den nederländska klubbens jaktkommission.
”Samspelet med hunden fascinerar mig mer än skottet”, säger Klaas
de Vries. ”Just Drentsche Patrijshond är en allroundhund, den ska kunna utföra en
mängd olika uppgifter. Arbetet innan skottet tycker jag är extra viktigt, för om hunden
arbetar bra där, skördar man frukten av detta efter skottet. Drenten var från början
sällskapshund, vakthund, draghund och jakthund. Allt vad en bonde förväntar sig,
hittar du hos en drent.”
”Här i norra Nederländerna har vi både skogar och stora jordbruk. Vi
har sockerbetor och tidigt på säsongen potatis, där fasaner och rapphöns trivs. De
senare får inte längre jagas i vårt land, men arbete med rapphöns är mycket vackert.
Det måste en jakthund kunna och då särskilt en Patrijshond (som ju betyder
rapphönshund). En drent känner sig hemma i all slags terräng, man kan säga att
drenten är en allsidig hund, utan att utmärka sig i någon speciell gren av jakten.”
Idag är Lobke 10 år och hennes dotter Silke 5 år.
”Jag har tränat dem sedan de var valpar och vi fortsätter med det varje
gång vi är ute på jakt. Att utbilda sin hund är en fortlöpande process. Du lär dig något
nytt varje gång, ingen hund är den andre lik. Redan nu vet jag att jag kommer att
utbilda min nästa hund på ett lite annorlunda sätt än vad jag gör nu. Vad gäller
fältarbetet är det ett dilemma varje gång, hur mycket utrymme ska man ge sin hund på
fältet, innan skottet, och hur mycket ska man begränsa hundens rörlighet efter skottet.
Att finna ett svar på detta är en fråga om mycket tålamod. När ska du hålla in din
hund? Upp till 30 meter från föraren brukar det gå bra, därefter har drenten ofta
inställningen: Du kan tycka vad du vill, jag fixar det här på egen hand.”
”Drenten är en intelligent, men ofta besvärlig hund. När du tex. tränar
apportering ska du inte upprepa det med dummien så där en sex gånger i rad, för då
blir det lätt som att drenten säger: Nu kan du hämta själv, jag kan det här. Du måste
alltså variera träningen och ge hunden nya utmaningar hela tiden. Då är det roligt och
drenten vill fortsätta att jobba. Lustigt nog är drenten beredd att hämta tio änder i rad
på samma ställe vid sträckjakt. Jakt i praktiken är en helt annan sak och därför
avgörande för den erfarna jakthunden.”
En fråga som många valpköpare ställer sig är om man redan på
valpstadiet kan se om valpen har bra jaktanlag.
”I valplådan ser man redan att vissa individer har ett driv”, säger
Klaas de Vries. ”De är mer nyfikna: vad finns i andra änden av lådan? Sätter man ned
dem på gräset, ser man snabbt vilken valp som har mest jävlar anamma.”
”Hälsa, temperament och jaktlust, tillsammans med den gamla
Nimrodtypen, är det jag värdesätter mest hos en drent. Det går att förena detta i en
enda hund, men hur jag än vänder och vrider på det så är jakten viktigast, tillsammans
med förmågan att vara en bra hushund som varnar när någon står utanför dörren. Det
är då drenten visar sitt gamla gårdshundsarv. På dagarna har jag hundarna ute i
trädgården för att härda dem för jakten. Är de inne hela dagarna blir de hösäckar
framför öppna spisen.”
”Drenten har en tjock underull. Det är mycket viktigt för jakten. Vid
andjakt, efter apporten, skakar de på sig och är fortfarande torra in till skinnet.
Drenten är kända för att vara dåliga vattenhundar, själv har jag aldrig haft problem
med det. Det är en fråga om att lära dem tidigt vad som krävs, samma gäller att vara
orädd vid skottet.”
Bytesdrift? Ogenomträngeliga buskage?
”Det är karaktärsfrågor. En hund som gärna vill ha bytet bryr sig inte
om tjockt, kanske taggigt, buskage. Med Lobke har jag varit med om att hon först dök
ned i ett dike, därefter genom ett björnbärssnår, där det visade sig att det fanns en räv.
Jag sköt räven, Lobke agerade som: Är det skjutet ska det apporteras. Hon hämtade
och avlämnade perfekt. Vid sådana tillfällen gör hon allt rätt.”
fritt översatt från
De Nederlandse Jager
“Hälsa, temperament
och jaktlust,
tillsammans med den
gamla Nimrodtypen,
är det jag värdesätter
mest hos en drent.”
Svenska Drentsche Patrijshond Klubben / 3 april 2013 / Sidan 4
Rasens hälsa
Bart van der Pol
Bart van der Pol är
veterinär (numera
pensionerad),
passionerad drentägare,
sekreterare i den
nederländska
drentklubbens
avelskommission och den
nederländska klubbens
expert på hälsofrågor.
Generellt kan man säga att drentsche patrijshond är en relativt sund ras. Det finns inte
många kända sjukdomar. Rasen är väl lämpad för de arbetsuppgifter som den är
ämnad för och fullgör det som krävs utav den. Fortplantningsförmågan är god, dock
föds det på sistone något små kullar. Om detta fortsätter måste man börja undersöka
orsaken. Den genomsnittliga åldern för en drentsche patrijshond har inte minskat.
Många drentar når en ålder av 14 år eller äldre. De sjukdomar som man i
Nederländerna har startat ett screening-program för (HD och de ärftliga
ögonsjukdomarna) har gått starkt tillbaka och dyker numera bara upp då och då.
Epilepsi förekommer fortfarande emellanåt (all förekomst är för mycket). FBC håller
årligen en friskhetsenkät för hundar i åldrarna 3 och 6 år. Förra året var första gången
som även 6-åriga hundar tagits med, eftersom epilepsi hos drenten oftast kommer
efter det tredje levnadsåret. Därför kan vi nu göra en försiktig uppskattning av antalet
epilepsifall. Responsen på enkäten är ca. 60%, därför förblir det blott en
uppskattning. Bland hundar födda 2006 är förekomsten av epilepsi 3.2 -5,8 % i mer
eller mindre grad. Det är dock inte praktiskt att dessa hundar och deras kullsyskon
dras ur aveln, det handlar om för många hundar och oftast har dessa hundar redan
haft en eller flera kullar innan epilepsin trätt fram. Därför finns heller inga sådana
krav i de nederländska avelsföreskrifterna.
Armbågsdysplasi förekommer endast i sällsynta fall. Vi har intrycket av att det i de
scandinaviska länderna (speciellt Danmark) finns mycket oro över AD. Min hypotes
är att det har att göra med att många unga hundar där redan som mycket unga tränas
och används i jakt. Jag har också konstaterat att kalciumhalten i hundfoder ofta är
alldeles för hög. (1.2% och det optimala är 0.8%) Överbelastning och foder
(framförallt kalciumhalten och energimängden) spelar en större roll i uppkommande
av AD än ärftligheten.
“Drentsche
Patrijshond är
fortfarande en relativt
frisk ras, men
befinner sig i
farozonen .”
Van. Willebrandts sjukdom (en form av blödarsjuka) förekommer hos drentsche
patrijshond i den mest milda formen (typ I). I undersökningar har det visat sig att
drentsche patrijshond har en än mildare typ än andra raser med typ I. Det finns
hundar som genetiskt lider av sjukdomen som har en koagulationstid inom
nomalgränsen. Dr. Slappendes (hematolog som tyvärr gått bort) misstänkte att
drenten har en gen som maskerar symptomen. Han ansåg att vidare undersökning i
frågan inte var nödvändig eftersom problemet inte var stort nog. Jag tror att en stor
del av drentpopulationen kan vara bärare av Van Willebrandt, men att antalet kliniska
fall är minimalt i jämförelse. Det är mycket möjligt att det finns bärare av sjukdomen
som inte märks därför att de inte visare några symptom. Naturligtvis har vi helst inte
dessa sjukdomar i rasen men det har ingen prioritet just nu!
Det händer att det dyker upp andra ärftliga sjukdomar hos rasen (förövrigt, vilka
sjukdomar är inte ärftliga?), så som PRA, dstichiasis och katarakt. Vi är
uppmärksamma på ögonsjukdomar och DCM (Dilatorische Cardiomyopathie), en
ärftlig hjärtsjukdom. Om förekomsten ökar kommer avelslinjerna att undersökas.
Särskilt viktigt för att hålla rasen sund är att begränsa inaveln. Genom för mycket
inavel är risken för ärftliga sjukdomar större. Då det är en ras med relativt liten
population är risken för inavel hela tiden stor. I Sverige, de övriga skandinaviska
länderna och USA, där rasen är på stark tillväxt, är detta särskilt viktigt. Använd
möjligheten att räkna ut inavelskonficienten i Zooeasy (kan abonneras på via den
nederländska klubben) och använd så många olika hanar som möjligt för aveln.
Forts. nästa sida.
Svenska Drentsche Patrijshond Klubben / 3 april 2013 / Sidan 5
Det är mycket svårt att övertyga uppfödare om nödvändigheten av detta och
tyvärr har vi i den nederländska klubbens avelsråd inte riktigt lyckats med det.
Det är inte bra att hanar har 10-20 kullar. Då blir det i framtiden svårare att
göra avelskombinationer med en acceptabel inavelskofficient.
Sammanfattning:
Drentsche Patrijshond är fortfrande en relativt frisk ras, men befinner sig i
farozonen. Vi måste få ner inavelskofficienten, annars kan det gå snabbt utför,
som t.ex. med Wetterhoun. Lyckligtvis är ett växande antal uppfödare också
övertygade om detta. Och man kan se en tydlig trend på klubbens
uppfödardagar att den genomsnittliga inavelskofficienten är på väg ner. Som
följd har ”enhetstypen” börjat försvinna. Man ser mer mångfald, många olika
typer. Ibland mindre önskvärda, men också toppkvalitet. Min åsikt är att det
inte gör så mycket bara hundarna håller sig tillräckligt till rasstandarden, detta i
kontrast till ett par av uppfödarna som prioriterar exteriören och som befarar att
deras ”typ” kan komma att försvinna. Jag anser att hälsa har mer prioritet än
exteriör och typ.
Bart van der Pol
Översatt av Patricia Leeman
Casper i närbild
Hundens registrerade namn: Tallmora Blystras Casper
Smeknamn: Casper
Ålder: 4 år
Bästa kompis: Scipper, Shetland Sheepdog på 3 år
Favoritleksak: En avlång plastkänguru som piper när man stampar på
eller viker den
Bästa sovplats: Varsomhelst bara det är väldigt nära någon i flocken
Namn på husse och matte (och småhusse/matte): Agneta, Patrik,
Annie och Clara
Vi bor: i Kummelnäs i Saltsjö-Boo, Nacka kommun
Antal hundar: 2
Övriga djur: inga
Familj: Husse och tre mattar + Scipper
Beskriv Casper i en mening: En väldigt tillgiven hund som alltid är
alert och upptäcker allt som händer runt omkring.
Vad tycker Casper om att göra? Casper gillar flera olika saker:
springa lös i skogen, träna med husse, leka med Scipper, stampa på
pipleksaker och yla, gosa och vila hos matte.
Hans bästa egenskaper? Alltid solig och glad, inga aggressiva drag.
Lätt i kropp och själ, blir aldrig trött på att röra på sig men har heller
inga problem med att gå ner i varv och vila om man bara hjälper till
lite på traven.
Mindre bra egenskaper enligt husse och matte? Har svårt med
hundmöten, vet inte riktigt vad det beror på. Flera har tittat på honom
och de menar att han inte visar någon aggressivitet, troligen är det
mest osäkerhet. Han går ju många av sina promenader med
hunddagiset och då i en flock av 10 hundar där två stora Flattar sköter
alla hundmöten och Casper travar sist i gruppen. Kanske känns det lite
naket med bara en förare och ingen flock? Han har inga problem med
andra hundar på dagiset, tvärtom så används han för att introducera
nya hundar. Och så kan vi inte lämna honom ensam, han var osäker
”Jag anser
att hälsa
har mer
prioritet än
exteriör
och typ.”
Svenska Drentsche Patrijshond Klubben / 3 april 2013 / Sidan 6
”Jättehärligt att det
finns så mycket hund
kvar i rasen! En riktig
arbetande
sällskapshund!”
på det från början och sedan fanns det aldrig något behov. Antingen är han på
dagis eller hemma med någon av oss andra. Det kommer troligen inte gå att
lämna honom ensam med Scipper eftersom Scippers favoritsyssla är att puffa
igång Casper. Om Scipper är ensam så ligger han bara och vilar, men om Casper
finns i närheten så kan man ju alltid skälla lite på något odefinierat och lura
Casper att springa runt oplanerat en liten stund.
Varför valde du/ni rasen? Vår förra hund, en Flatcoated Retriever dog när hon
var 2,5 år och nu ville vi ha en frisk hund. Vi började med en ”kravspec”; vad ska
vi ha hunden till och listade upp det och kom fram till att bästa rastypen skulle
vara någon form av vallhund. Men då hade vi glömt att ta med att husse vill träna
jakt och kom tillbaks till fågelhundar. Husse ville inte ha någon Flat, ingen
Labbe, ingen Golden, ingen engelsk fågelhund alls... Kanske en tysk?
Weimaraner stod på listan länge, men vi har en hel del sådana i området och så
hade matte mött en så trevlig hund vid något tillfälle och vi letade efter den,
troligen var det en Breton eller liknande. Ägaren hade importerat hunden. Vi
letade på Internet och hamnade på ”Specialklubben för Kontinentala
Fågelhundar” och där hittade vi Drentsche Patrijshond och ju mer vi läste desto
mer rätt var det: En fågelhund som inte är så specialiserad utan har ett mycket
bredare användningsområde.
Hur kom Casper in i ert liv? När vi väl bestämt oss för en Drent så började vi
leta efter uppfödare i Sverige och hade en sådan tur att det fanns en dräktig tik
som skulle få valpar precis lagom till sen-våren 2009. Vi kontaktade uppfödaren
(Lisa Manfredsson) och hade en hel del korrespondens under våren. När valparna
var födda åkte jag och äldsta dottern till Vindeln för att hälsa på. När det var dags
att hämta hem Casper tog min man med sig vår yngsta dotter och tog flyget till
Umeå och tillbaka. Det gick hur bra som helst att flyga med en lite hundvalp.
Vad tycker du/ni om rasen? Fantastisk! Jättehärligt att det finns så mycket hund
kvar i rasen! En riktig arbetande sällskapshund!
Vilken/vilka andra raser har ni haft? Flatcoated Retriever, Labrador, Shetland
Sheepdog
Hur är en drent jämfört med dessa? Piggare och ivrigare än Flatten (skulle man
inte kunna tro). Lätt och smidig i kroppen, har aldrig sett en mer agil hund. Det är
en fröjd att se hur obehindrat han tar sig fram i naturen. Springer inte bort när han
är lös, vilket vår Flat kunde göra. Casper är alltid inom synhåll även om det kan
vara långt bort. Han har lite svårare att bli lämnad ensam, inte så självständig som
någon av de andra hundarna. Det beror väl också på att det är mycket hund kvar i
rasen.
Berätta om något bus Casper gjort: Bus?? På sin höjd tar han en strumpa och
viftar runt med för att komma igång med lek tillsammans med Scipper. En gång
när han var valp och vi tränade honom på att vara ensam hittade vi honom uppe
på matbordet slickandes ur sockerskålen.
Ett bra minne tillsammans med honom: Svårt att säga. Allt vi gör tillsammans
är trevligt.
Vad gör ni med Casper? Lydnad, spår och sök. Agility verkar helt ointressant,
men lite trixande är roligt. Husse har även provat på specialsök där de tränade på
narkotika. Casper älskar nosarbete och det visar han när han söker efter narkotika
i ett rum.
Vad är ni nyfikna på att göra mer av? Skulle gärna hitta något sätt att njuta av
naturen tillsammans med en lös Casper. Naturligtvis skulle det vara spännande
med mer jaktträning, men det är svårt att få till tiden.
Bästa träningstips (gäller även vardagslydnad)? ”Negativ korrigering”, dvs ta
bort ”det roliga” när det blir fel. På Drent-träffen hade vi en skoj-tävling och
Casper skulle ut på en agilitybana, men var för ivrig och lyssnade inte alls på
husse. Då tog husse honom resolut av banan och det fick bli lite tråkigt en stund.
Efter det så visade han att samarbete med föraren verkligen sitter både i koppel
och lös.
Svenska Drentsche Patrijshond Klubben / 3 april 2013 / Sidan 7
Vi gratulerar
Har er hund gått till pris på prov, erhållit titel eller championat, hör då av er till nyhetsbrevet, [email protected],
så att vi kan gratulera
Swe Drent’s Anando
Ägare: Cecilie Viken
Blev 2013-03-16 NUCH, NKKs internationella,
Kristiansand
Stort grattis!
Parning
2013-03-26 Renslingans kennel
Tik:
SE UCH, SE V-12 Ilse
fan’t Suydevelt
f. 2008-01-04
HD A
2x1:a pris ÖKL fält
Ägare: Elisabeth Gilek, [email protected]
www.renslingan.se
Hane:
NLCh, VDHCh, WW-10-11-12, EUW-11, Bart
Suydevelt
fan’t
f.2006-11-02
HD A
Klubben informerar
Har ni tips om träningar, sammankomster eller annat som kan vara av intresse för
rasen, hör då av er till nyhetsbladet, [email protected], så att vi kan
publicera det här.
Svenska Drentsche
Patrijshond
Klubben
www.drentschepatrijshond.org
Utställning i Zwolle, Nederländerna.
Den 23 juni 2013 hålls en stor officiell utställning i Zwolle för enbart de nederländska
raserna. Ett fantastiskt tillfälle att få omdömen om er hund från de mest kunniga domarna
av rasen. Dessutom samlas mängder av drentägare från olika länder på en och samma
plats. För mer information om hur man anmäler sig kontakta Patricia Leeman,
[email protected].
Renslingan 36
840 95 Funäsdalen
PG: 64 45 57-1
BG: 876-2023
IBAN:
SE739500009960340644
5571
BIC (SWIFT):
NDEASESS
Medlemsavgift: 300 kr
Familjemedlem: gratis
Drentträff i Sälen 25-28 juli 2013.
Träning, samvaro och föreläsningar som avslutas med en inofficiell utställning i
samarbete med Stabyhounklubben på söndagen. En nederländsk domare specialiserad på
våra raser är inbjuden att döma. Boka redan nu in dessa datum. Mer information och
anmälan följer i maj/juni!
Fjällvandring i Funäsfjällen 2-4 augusti.
Vi bor i stugor i byn och gör dagsturer tillsammans. På kvällarna bjuds på
fjälldelikatesser, bland annat helstekt ren.
Frågor och anmälan till [email protected]
Årsmöte 20 april 2013 på tre olika orter.
För att underlätta för så många som möjligt av våra medlemmar att delta på årsmötet
kommer vi att hålla årsmötet samtidigt på tre olika orter – Ystad, Vingåker/Katrineholm
och Vindeln – som kopplas ihop digitalt via bredband med högtalare och webcam. På alla
orter blir det gemensam träning, samvaro och middag i anslutning till mötet. Se bifogat
program med anmälan. Självklart går det bra att enbart delta vid årsmötet eller delar av
programmet. Anmälan senast den 12 april. Hoppas att vi blir många som ses den 20 april!