Transcript Jainism och Sikhism

Jainism
Jainism
Jainism - historia
• Jainismen grundades av Mahāvira på 500-talet f.v.t. Det var nästan
samtidigt som Buddha Shakyamuni. Troligen fanns också en
tidigare profet Parshva som hade grundat en asketrörelse tidigare.
Nakenhet rekommenderades till de som blev munkar.
• Jainismen har i motsats till buddhismen överlevt i Indien och har
omkring 3 miljoner anhängare i dagens Indien.
• År 79 e.v.t. splittrades Jaina i två delar: Digambara (de
himmelsklädda, nakna och Śvetambara (de vitklädda, inte nakna).
Då var grundlärorna redan fixerade. Organisationen var uppbyggd i
församlingar, grenar och ”familjer”. De var mycket välorganiserade.
• Munk- och nunneförsamlingarna leddes i början av elva
huvudlärjungar. Sudharma organiserade den jainistiska kanon
Historia forts.
• En synod (koncilium) hölls omkring 200 år efter Mahāvira
i Patna i Bihar. Där spelade Bhadrabahu en ledande roll
och han ansågs ha haft kunskap om de gamla texterna.
• Efter Mahavira spred sig jainismen mot väster och söder
och hade en storhetstid i sin utbredning på 400 och 300talen f.v.t. Läran spreds också i Sydindien i de
tamiltalande områdena men försvann därifrån genom
vishnuismens och shivaismens frammarsch i Sydindien.
• Candragupta Maurya (c:a 300 f.v.t.) lär ha stött jainaförsamlingen. Han lär också ha fastat till döds när hans
tid var inne. Śvetambaras hade en blomstringstid i
Gujarat på 1000/1100-talen. Där finns också idag
församlingar av digambaras (se Gandhi!!)
Texter och religiös praktik
• Śhvetambaras kanon (āgama och siddhānta) består av 45 texter
och är en sammanställning av texter från olika epoker som
sammanställdes på 400-talet e.v.t. Digambaras kanon är från omkr.
0-100 e.v.t. med Anuyoga-texter från 1400-talet.
• Jaina har en fyrdelad sangha bestående av munkar och nunnor,
lekmän och ”lekkvinnor”. Man ska bli fri från ”bundenhet” och tro på
triratna (de tre juvelerna): rätt tro, rätt kunskap, rätt uppförande.
• Munkar och nunnor tar 5 stora löften. Avstå från: 1) skada liv, 2)
falskt tal, 3) ta det som inte är givet, 4) okyskhet, 5) stöld, 6) Avstå
från att äta och dricka på natten därför att man av misstag kunde
skada någon insekt i mörkret. Nunnor är alltid religiöst underställda
munkarna.
• Det finns en stark hierarki i munkväsendet. De äldre ser efter den
materiella och andliga välfärden, upadhyayan är en lärd specialist
på texterna och acaryan är den andliga mästaren. Man blir
munkordinerad efter fyra månaders prövotid. Efter denna tid tar man
löftena.
Skolorna i jainismen
• Den jainistiska rörelsen delades upp i två riktningar
omkring 300 f.v.t.
• Digambaras (de nakna, de luftklädda) kännetecknas av
en sträng disciplin där de ska avstå från alla ägodelar
inklusive kläder. De förnekar också kvinnans möjlighet
att nå befrielse.
• Shvetambaras (de vitklädda) var en mindre radikal
rörelse där munkarna har kläder och där kvinnor kan nå
befrielse. Inslaget av kvinnor är av tradition mycket
starkt.
Forts.
• Det finns en stark hierarki i Jaina. Upādhyāyan undervisar i
skrifterna och ācārya är den andlige mästaren.
• För att bli munk tas man upp som novis efter en test. Munkar kallas
nirgrantha bhikshu eller sādhu. Nunnor bhikshuni etc. Nunnorna är
alltid religiöst underställda munkarna.
• Munkar och nunnor går runt och ber om mat till lekmännen, man är
strikta vegetarianer eftersom inget kött får finnas i maten. Fasta är
en del av de religiösa övningarna och man kan t o m fasta till döds
vilket är en ärofull död. Man har en sorts bikt och därefter
gottgörelse.
• Sanghan försörjs av lekmännen. Lekmännen (Shravakas- lyssnare
eller upāsakas) tar 5 mildare löften som ahimsa (icke-döda), satya
(tala sanning), dāna (givande), icke stjäla, inga olämpliga sexuella
aktiviteter, inte för mycket materiell välfärd.
Mytologi och kosmologi
• Kosmologin liknar den hinduiska. Uppställd efter lägremedel-övre världar (se figur). Överst är en sorts
himmelsk gudavärld och underst finns sju helveten.
Människorna lever i medelvärlden (Madhyaloka) i
Jambudvipa. Denna värld är mycket liten i förhållande till
de andra världarna. Men den är den viktigaste eftersom
människorna lever där.
• I den övre världen är allt renare och i toppen finns
platsen där siddhas (de fullkomliga) bor. Dessa är de
befriade själarna (jivas). Gudomligheter finns i de tre
världarna.
• Jaina-profeter (tirthankaras) finns bland människorna.
Det ska leva 23 tirthankaras i vår kalpa.
Läran - doktrinen
• Det finns en jaina-logik och kunskapsteori.
”Förändringen” är grundläggande och det finns 5
astikāyas (olika sätt att finnas till): Jiva (själ), materia,
rymd, rörelse och vila. Man är bunden till en av de 4
världarna: människa, gudomliga varelser, djur och
helvete.
• Själen, jiva, besitter kunskap (jñana) och det högsta man
kan nå i det sammanhanget är absolut och perfekt
fullständig kunskap. Det finns 7 kategorier i processen
från bundenhet till befrielse: 1) jiva, 2) ajiva (”icke-själ”),
3) inkommande av karmisk materia i jiva, 4) bundenhet
till världen uppstår, 5) det går att stoppa det karmiska
inflytandet, 6) metoden att driva ut tidigare ackumulerad
karmisk materia, 7) total befrielse från karma då jiva
(själen) är befriad från återfödelsen i samsara.
Läran och etiken i Jainismen.
• Munkar och nunnor utövar samvara, den andliga vägen definierad
som upphörandet av karmiskt inflytande. Det finns 5 punkter med
många regler: 1) Man ska kontrollera sina mentala, verbala och
fysiska aktiviteter, 2) Man ska inte skada några levande varelser
(ahimsa), 3) Man ska tillämpa de tio rätta sätten att leva, 4) man ska
reflektera över de tolv mentala sätten att tänka med utgångspunkt i
alla tings förgänglighet, 5) munkarna ska till slut utstå de tjugotvå
prövningar som ingår i munk- och nunnelivet.
• Det finns sammanlagt 60 munklöften. Lekmännen tar de fem små
löftena: ahimsa, att vara ärlig och sanningsenlig, att bara tjäna sitt
uppehälle på ett ärligt sätt (icke stjäla etc), att inte ägna sig åt icke
tillåtna sexuella aktiviteter och att inte vara beroende av materiella
ägodelar. Det finns 14 stadier till moksha som leder till allvetande.
• Det finns en kult i templen. Man offrar mat etc till den tirthamkara
som templet är helgat till.
De jainistiska lärorna forts.
• I centrum för jainismens lära om förlossning står jiva
(själen). Den oförlossade själen är bunden till materien
och till en kroppslig tillvaro. Den mekanism som styr den
bundna själens öden är karma, som av jainismen tolkas
som en materiell substans som häftar vid själen.
• Frigörelsen fordrar att själen renas från karman och från
de lidelser som möjliggör ett inflöde av karman.
Reningen sker gradvis och följer jainismens asketiskt
inriktade väg. Så kan själens ursprungliga rena tillstånd
av medvetande, salighet och energi återupprättas.
Ahimsa – Icke-våldsläran
• Ahimsa är det främsta av de löften (vrata) som en jainist
avlägger. Det finns flera av dessa och det sista som man
kan ta är beslutet att dö i frivillig fasta kombinerad med
meditation (sallekhana).
• I vardagslivet innebär ahimsa strängt tillämpad
vegetarianism. Jordbruk är en mindre lämplig
sysselsättning då man tvingas döda levande varelser.
Man ägnar sig hellre åt handel och köpenskap och
många jainister är köpmän. Jainismens normsystem
betonar givmildheten till munkar och nunnor och
byggandet av tempel etc.
Ikonografi etc
• Stupas byggdes i början men övergavs och det finns
senare endast klippskulpturer och strukturella tempel.
• I västra Indien finns de största templen en del från
500/600-talen.
• Man har en stor skicklighet i träsniderier.
• Viktiga personligheter är t ex Haribhadra (700-t) och
Hemacandra.
• M.K. Gandhi har tagit upp många jaina-element i sin
lära. Han kom också från Gujarat där jaina-religionen var
och är stark.
Forts. Jainismen
• Reinkarnationen är ett faktum och styrs av att själen
(jiva) drar till sig materian och detta bildar karma som
sedan gör att man återföds till en ny tillvaro.
• Om man har nått denna perfektion som siddha
(fulländad) så finns man i toppen av universum. Om inte
så återföds man.
• Det är möjligt, men mycket svårt för en lekman att nå
befrielsen.
• Vid befrielsen så eliminerar man alla passioner och når
fullständig kunskap (omniscience).