Transcript Undersköterskan som expert på symtomskattning

Undersköterskan som expert på
symtomskattning
UFPO oktober 2011
[email protected]
Ur vårdprogrammet ”Understödjande
cancervård/supportive care” 2010
www.oc.gu.se (publikationer)
• Cancerpatienter skall i varje kontakt med sjukvården bedömas
med avseende på smärta. Efter analys skall patienten
erbjudas behandling vars syfte är att förebygga smärta. Val av
behandling – ickefarmakologisk och farmakologisk – sker i
samråd med hela vårdteamet med fortlöpande värdering av
effekt och bieffekter. Vid förekomst av smärta skall VAS-värde
i vila och vid aktivitet dokumenteras i patientjournalen.
Målet i palliativ vård är livskvalitet
Vi kan inte veta mycket om en annan människas
värdering av sin livskvalitet
I dialog försöker vi förstå
Dialog med närstående ger bättre förståelse
Dialog i vårdteamet är nödvändig
Går det att mäta?
•
•
•
•
•
•
VAS
Patientens ord
Gråt, skrik
Kroppsspråk
Signaler från hudkontakt till mottagarens hand
Signaler mellan ögon som möts
VAS (Visuell AnalogSkala)
• Meningslöst jämföra värdet mellan olika
människor
• Förvånansvärt exakt hos samma person vid
olika tillfällen!
• VAS i palliativ vård ska måste användas
tillsammans med dialog
ESAS
•
•
•
•
•
Symtomskattning
Patientens namn:
ESAS (Edmonton Symptom Assessment Scale)
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Hur mår du just nu?
Markera genom att sätta ett kryss på linjen eller ringa in en siffra!
Blanketten ifylld av 􀁆 patient 􀁆 personal (namn):…………………..Datum……………….
Smärtfri
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara smärta
Smärtfri Genomsnitt
senaste dygnet
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara smärta
Ej orkeslös
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara orkeslöshet
Ej illamående
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara illamående
Ej nedstämd
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara nedstämdhet
Ej oro/ångest
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara oro/ångest
Ej sömnig/dåsig
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara sömnighet/dåsighet
God aptit
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Ingen aptit
Bästa möjliga
välbefinnande
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Sämsta tänkbara välbefinnande
Ingen andfåddhet
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Värsta tänkbara andfåddhet
Bästa möjliga
livskvalitet
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Sämsta tänkbara livskvalitet
Teambaserad diagnostik
Läkaren har huvudansvaret för diagnostiken
Sjuksköterskan har huvudansvaret för
samordning och genomförande av
diagnostiken
Teambaserad diagnostik 2
Sjukgymnasten relaterar smärtan till rörelse
och funktion.
Arbetsterapeuten fokuserar
smärta/funktion/aktivitet
Kuratorn finner förklaring i sociala och
psykologiska samband
Teambaserad diagnostik 3
Undersköterskan har mest tid nära patienten,
ofarligast, noterar smärta med händer mot
ömtålig kropp.
- Alla i vårdteamet har ansvar för
smärtdiagnostik och behandling!
Väga smärtbehandling på guldvåg
• Varje behandling som ger effekt ger också
biverkningar.
• Avvägning som rimligen i första hand ska göras av
patienten.
– Men patienten vet inte det vi vet om
effekter/biverkningar
• Enda lösningen är dialog, tillit, teamsamverkan,
uthållighet.
– Det måste gå att för varje patient finna rätt balans som
leder till att patientens livskvalitet är så bra som möjligt
– Vilket inte alltid är en situation med VAS=0!
Elin
74-årig kvinna med flera hjärtinfarkter och kvarstående
hjärtsviktsbenägenhet i anamnesen. Vulvacancer sedan 2 år,
ytterligare onkologisk behandling ej möjlig, sjukdomen progredierar
långsamt.
I oktober allt svårare att sitta, tumören progredierar lokalt. Allt mer
smärta, dels neurogen, dels nociceptiv rörelserelaterad. Behandlas
med morfin i låg dos. Saroten tidigare prövat - ingen effekt. TENS
prövat - ingen effekt. Neurontin prövat, ingen effekt, dosökning
avbröts på grund av betydande trötthet.
Kortison sätts in, en viss effekt noteras, dock omöjligt att sitta.
I november presenteras intratekal behandling som ett möjligt
alternativ. Patienten rädd för biverkningar och vill avvakta.
Elin fortsättning
Flyttar i november till hospice. En vecka senare upprepas
erbjudandet om intratekal smärtlindring, metoden visas mer
ingående, patienten får se pumpen osv. Hon vill dock avvakta. Ej
smärtfri, morfindosen ökas försiktigt. Patienten får otäcka
mardrömmar och hallucinationer. Hon vill inte prova neuroleptika
mot biverkningarna, rädd att bli trött.
I december är smärtsituationen så outhärdlig att patienten ber om
intratekal behandling. Inläggning och dosjustering genomförs på
sjukhus utan komplikationer. Den dos som ger full smärtfrihet ger
nedsatt känsel i benen och svårigheter att gå. Dock kan patienten nu
sitta. Hon vill att intratekala katetern tas bort, kan inte stå ut med
förlamningskänslan. Dosen sänks, under en vecka justeras till en
acceptabel balans mellan effekt och biverkningar. Patienten kan nu
göra permissioner till sin bostad. Hon avlider i mars, troligen till
följd av en ny hjärtinfarkt.