Rapport Gi - bluffen som fungerar.docx
Download
Report
Transcript Rapport Gi - bluffen som fungerar.docx
GI – bluffen som fungerar?
Remisshandling 5.0
Från
Dietkokboken.se
2011-01-10
GI – bluffen som fungerar?
Bilagor Gi
Förord
1.
1.
Sammanfattning
Sid 1
2.
Inledning
Sid 2
2.1
2.2
2.3
2.4
2.5
3.
3.1
3.2
3.3
3.4
3.5
3.6
4.
4.1
4.2
4.3
4.4
4.5
4.6
4.7
4.8
Utredningens syfte
Avgränsning
Viktiga begrepp
Vad är GI-kost?
2.
Sid 4
Statistiskt underlag = underkänt
GB & GBR = underkänt
GI, GB, GBR = 0 = underkänt
Praktisk tillämpning = underkänt
Samband är inte alltid förklaringen
Slutsats
3.
Låga och höga GBR
Portionsvikt
Stor spridning
Ökat protein- och fettinnehåll
Vikteliminering
En allvarlig konsekvens
Näringsinnehåll
Slutsats
5.1
5.2
5.3
5.4
5.5
5.6
5.7
5.8
5.9
6.
1
2
3
4
Sid 13
Matenergins 3 huvudsatser
Förklaringsmodell à la GI
GI-metoden är en hälsometod
Fett är inte fettbildande
Lågkalorimetoden fungerar inte
Det är kolhydraterna som är nyckeln
Ät fett och gå ner i vikt
Fett och protein gör oss mätta
Slutsats
5.
6.
Gi-metoden är en hälsometod
Den nya tallriksmodellen
Fett är inte fettbildande
Lågkalorimetoden fungerar inte
Det är kolhydraterna som är nyckeln
Ät fett för att gå ner i vikt
Fett och protein gör oss mätta
Ämnesomsättning
1
2
3
4
5
Sid 17
Gi I praktiken
Våra bästa GI-recept
GI-Viktkoll
GI-recept per varugrupp
Gi-argument
1
2
3
4
5
6
7
Finns trovärdig GI-förklaring?
Författarens slutkommentar
Recepturval och analysmetod
Gi-ingredienser och GB-värden
Portionsvikter
Energiinnehåll (Kcal/100g)
Näringsinnehåll
Kan GI-kost ge viktreduktion?
Mättnadsgrad
3T: Tabellbilaga Gi-analys
4.
5.
Kalorimetoden
Kolhydratmetoder
Gi-metoden
GB i praktiken
Ola Lauritzon
GI-Viktkoll.se
Analys Gi-recept
1
2
3
4
5
6
7
Stämmer idéologin i praktiken? Sid 8
Analysmetod
Receptanalys
Dietkokboken.se
Dietkokbokens normtal
Statistika och analytiska fallgropar
GI-metoden
1
2
3
4
5
6
Vad är GI-recept?
Är GI-metoden en metod?
Metodik & Dietkokboken
1
2
3
4
5
Matens kroppsegenskaper
Matenergins första huvudsats
Energibalans –andra huvudsatsen
Ämnesomsättning
Mättnadskänsla
Källförteckning
Gi-metoden 3.0 sid 1
GI – bluffen som fungerar?
Förord
GI-analysen ingår i en större analys av bantningsmetoder och viktkontroll. Närmast efter GI analyseras LCHF.
Denna rapport är en remisshandling som skickas till olika specialister, organisationer och GI-företrädare för
erhållande av synpunkter.
Analyserna utgör ett underlag i Dietkokbokens utveckling av Dietmetoden - hur uppnås viktnedgång och
viktkontroll långsiktigt på bästa sätt? Dvs mätt på rätt sätt och rätt vikt på sikt. Analysen kommer också
slutligen presenteras som en akademisk magisteruppsats.
Denna remisshandling baseras på tre källor alla knutna till Ola Lauritzson, som får anses vara branschens
främsta företrädare. En breddning av analysbasen kommer att ske. Andra receptböcker och hemsidor kommer
att granskas. Revidering av rapporten sker allteftersom. Remisshandlingen är version 5.0. Senaste version kan
alltid beskådas på www.dietkokboken.se och markeras då med nytt versionsnummer.
Dietkoboken är en hemsida för hälsa och viktkoll. Dietkokboken utveckas i samråd med Dietisternas
Riskförbund, Nutritionistföreningen, Svensk Förening för Näringslära, Netdoktor.se och Naturskyddsföreningen.
Denna rapport får kopieras och spridas utan särskilt tillstånd av författaren. Den får spridas i sin helhet eller i
dess delar, rapport eller enskild bilaga, varvid källa Dietkokboken.se måste framgå. Bilder och tabeller får inte
tas ur sitt sammanghang eller användas på annat sätt än som del i rapporten. Ytterligare upplysningar lämnas
av författaren [email protected], 08-227444.
1.
Sammanfattning
” Jag har provat GI-metoden och den fungerade. Jag gick ner i vikt” är det vanliga svaret man får
om man frågar en människa varför hon tror på GI, eller så har hon en vän som lyckats gå ner i
vikt med GI. Något som man själv eller en vän provat med framgång måste man ju tro på.
Samtidigt kritiseras metoden av ”etablissemanget” för att inte vara en fungerande
bantningsmetod. Hur är det möjligt? Är det en bluff som fungerar?
Undersökningens ambition är att analysera och besvara två frågor:
• Stämmer idieologin med praktisk tillämpning?
• Är GI-kosten förklaringen till viktnedgång eller finns det andra förklaringar?
Gi-metoden 3.0 sid 2
Den hypotes som prövas är:
• GI fungerar som bantningsmetod tack vare att det i praktiken är en lågkalorimetod.
Den delfråga som också tas upp är:
• Finns det en bra förklaringsmodell varför GI fungerar?
Undersökningsmetodiken har varit att analysera huvudrättsrecept, med hlälp av Dietkokbokens
system för automatisk beräkning av receptens GBR (GI), kalorier och näringsämnen. De
påståenden som görs varför GI fungerar som (bantnings-)metod har ställts mot gängse
uppfattningar inom forskning och sjukvård.
De svar som utredningen kommer fram till är:
•
Praktisk tillämpning i form av rekommenderade recept stämmer inte med den idéologi som
framförs. Ingredienser och näringsinnehåll ligger lågt från det man anser bör gälla.
•
Att GI-kosten kan fungera som bantningsmetod beror på låga portionsvikter och/eller att
recepten har låg energitäthet (”smalmat”), inte pga att GI-kosten har unika egenskaper.
GI i praktiken är inget annat än en lågkalorimetod.
•
Det finns ingen bra förklaringsmodell vare sig medicinsk eller analytiskt-statistiskt.
De medicinska förklaringarna är antingen felaktiga eller så är dess vikteffekt marginell.
Analytiskt-statistikt är GI ingen metod, det statistiska underlaget är otillräckligt och en
användbar beräkningsmodell kan inte skapas pga den definition som gäller för GI.
Rent teoretiskt kan en analysmodell skapas, men tillämpningen har då skett på fel sätt.
GI är ursprungligen avsedd som hjälpmedel åt diabetiker, med angivande av kolhydratvarors
inverkan på blodsockervärdena. Den forskning som bedrivits har haft denna inriktning. Inga
studier av GI för recept har genomförts utöver en handfull undersökningar och forskningen anser
inte heller att GI är användbart för bantning eller viktkontroll.
Det finns delmoment i GI som har bärighet, framför allt att sockerrika, söta produker ofta
medverkar till övervikt och bör undvikas i kosten. Detta gör inte GI till en ”metod”. För att GI
skall vara en metod skall inte bara högt GI ha viktpåverkan utan varor med lågt GI skall vara
befrämjande för låg vikt. Så är det inte. Alla varor som inte innehåller kolhydrater har GI = 0.
Det innebär att ren alkohol inte har påverkan på vikt och att 10 gram konsumerad matolja har
samma effekt som 10 kg, eller att fet lax har samma verkan som mager vitfisk. De flesta torde
veta att så inte är fallet.
Man kan ofta spåra ett samband mellan GI-kost och viktnedgång, vilket bl.a. en EU-undersökning
visar. Att samband kan påvisas beror främst på vad sagts ovan om att sockersöta produkter bör
undvikas. Ett samband är dock ingen förklaring, utan just bara ett samband. En rimlig förklaring
till varför? behövs, men någon trovärdig sådan finns inte.
Det finns en klar risk att de som tror på och tillämpar GI-metoden snabbare återtar den gamla
vikten efter en bantningskur och t.o.m. ökar i vikt pga GI-kost, samt äter ohälsosammare. Detta
för att kosten är kaloririkare, fetare och mer ensidig än ”vanlig” kost om samma portionsmängd
konsumeras. En GI-huvudrätt är i praktiken en vanligt rätt utan potatis, ris, pasta och bröd.
GI är bluffen som fungerar!
Gi-metoden 3.0 sid 3
2.
Inledning
Utredningens syfte
Undersökningens syfte är att analysera och besvara två frågor:
• Stämmer idieologin med praktisk tillämpning?
• Är GI-kosten förklaringen till viktnedgång eller finns det andra förklaringar?
Den hypotes som prövas är:
• GI fungerar som bantningsmetod tack vare att det i praktiken är en lågkalorimetod.
Den delfråga som också tas upp är:
• Finns det en bra förklaringsmodell varför GI fungerar?
Detta är i första hand en analytisk-statistisk undersökning, men frågorna kan inte besvaras fullt ut
utan en medicinsk bedömning. Undertecknad är företagsekonom, inte dietist, läkare e.d. Som stöd
för den medicinska bedömningen har tre erfarna dietister bistått med grundmaterial och råd. Som
viktig källa har även Dietkokboken.se fungerat som är en hemsida för hälsa och viktkontroll.
Avgränsning
Studien omfattar text och recept i två böcker författade av Ola Laritzson, Gi i praktiken och Våra
bästa GI-recept, ( bilaga 2:5) samt hemsidan GI-Viktkoll (bilaga 2:6) som Lauritzson varit med om att
starta och är delägare i. Att Lauritzson valts ut i ett första steg är naturligt eftersom han är
branschens främste förespråkare och den mest framgångsrika GI-utövaren. Framöver kommer dock
även andra GI-böcker och hemsidor att analyseras på det sätt som här har skett. T.v. får Laritzson
”klä skott” för branschen i sin helhet. Skall vi vara korrekta avser alla resultat och slutsatser
Lauritsons verksamhet och inte övriga i branschen. Det är emellertid undertecknads personliga
uppfattning efter tre års studier av bantningsmetoder, att Lauritzson väl representerar GI-branschen i
stort.
Analysen har vidare begränsats till friska människor, varvid övervikt inte är en sjukdom. Vid sjukdom
kan kroppen reagera annorlunda t.ex. vid influensa. Dieabetiker reagerar också avvikande från
normalfriska individer.
Viktiga begrepp för textförståelse
I denna utredning undviks medvetet medicinska termer och andra fackuttryck i görligaste mån för att
göra texten begriplig för ickespecialister. Det är ändå rekommendabelt för oinitierade att först läsa
bilagorna 1: Metodik, 2: GI-metoden, och 5: Ämnesomsättning för att bättre förstå undersökningsteknik och hur kroppen fungerar och reagerar. Därutöver är föjande förkortningar viktiga att känna
till.
Ki = Kalorimetoden. Energibalans = energiintag – energiförbrukning (bilaga 2:1).
GI = Glykemiskt index för vara där konsumerad mängd kolhydrater skall vara 50 g (bilaga 2:3).
GB = Glykemisk belastning är ett mått för olika konsumtionsmängder av varan (bilaga 2:3).
GBR = GB för ett recept, där ingrediensernas GB viktats med ingrediensvikterna (bilaga 2:3).
DK-norm = Dietkokbokens normtal för recept (bilaga 1:4).
E% = energiandel. Alternativet är vikt% varvid vatten ingår.
Gi-metoden 3.0 sid 4
Vad är GI-kost?
Det finns varor med lågt och högt GI-värde. Vad som är lågt, medel och högt bygger på egen
uppfattning. Att sortera alla varor och dela upp dem i högar låter sig inte göras praktiskt. Skall
man betrakta en ko som en vara eller dess styckdelar? I branschen finns en allmän uppfattning
om vad som är lågt, medel och högt vilket redovisas nedan. Dietkokboken har en viss avvikande
uppfattning varför den också denna redovisas. Skillnaden är dock inte så stor.
GI-värden Branschen Dietkokbok Exempel enligt Dietkokboken
80Mkt högt
Kokt klibbigt ris, öl.
Högt
51-
60-
Kokt potatis, bröd, melon.
Medel
36-
40-
Apelsin, juice, pasta, bönor.
Lågt
0-
20-
Mjölk, choklad 70% kakao, äpple.
0-
Grädde, lätta grönsaker. 0 > kött, fisk,matolja, alkohol.
Mkt lågt
Branschen = Lauritzon och GI-Viktkoll.
Dietkokbok = enligt Dietkokboken.se
Vad är GI-recept?
GI för recept brukar benämnas GB för receptet men beteckningen GBR som Dietkokboken
använder är korrektare. GB är ett mått för enskild vara av olika mängder, medan GI är ett mått
för en bestämd mängd av varan (bilaga 2:3). I denna rapport används GBR om recept.
På samma sätt som för GI bör man kunna ange vad som är ett lågt eller högt GBR, vilket inte är
helt enkelt. Det finns inte något beräkningssystem utöver Dietkokbokens. Branschen sätter
därför som regel värden utifrån personlig uppfattning, vilket brukar markeras med grön och gul
prick, eller inte alls (röda brukar inte anges). En GI-kokbok kan bestå av recept utan någon någon
gradering av GBR. De är rätt och slätt GI-recept för att man uteslutit varor med högt GI, vanligtvis
då potatis, ris, pasta och bröd i varmrätterna.
Missvisande färmarkeringar förekommer ganska ofta, dvs ett recept har givits en grön prick i
stället för gul eller röd vilket det borde vara. Detta kan ske av okunnighet, brist på system för
uträkning av GBR, eller så sätts markeringen för att det är bättre än ett standardrecept. T.ex. kan
man ha bytt ut vetemjölet mot fullkornsmjöl som har ett något bättre GI-värde (men som
fortfarande är högt) .
Emellanåt görs försök till uträkning som t.ex. i boken Våra bästa GI-recept. Dessvärre har man
tillämpat en felaktig metod som ger oanvädbara värden. Läs mer nedan.
3.
Är GI-metoden en metod?
Om GI skall kunna fungera som metod så måste priciperna gälla för alla slags varor, inte bara för
viss del. Helst bör värden kunna faställas för ingående ingredienser och helst bör man kunna
tillämpa värdena i en matematisk modell så att man kan räkna ut ett totalt värde för hela
receptet. Brister i systemet är acceptabelt förutsatt att ett rimligt och trovärdigt slutresultat nås.
Jämför kalorimetoden bilaga 2:1. GI-metoen beskrivs i bilaga 2:3.
GI är ursprungligen en metod för att mäta blodsockervärden i kolhydrater som ett stöd åt
Gi-metoden 3.0 sid 5
diabetiker. Avsikten var inte att GI skulle fungera som värdemätare för vikkontroll. Ventenskap
och sjukvård, med några undantag, anser inte heller att GI fungerar som bantningsmetod.
Statistiskt underlag = underkänt
GI är ganska väl men snävt studerat runt om i världen. Endast kolhydrathaltiga produkter har
studerats och då främst klassiska basvaror som potatis, ris, pasta, bröd m.fl. Några studier av
protein- och fettprodukter har inte skett utan varor som inte innehåller kolhydrater har
schablonmässigt fått GI-värde 0. För många mindre vanliga produkter finns inget eller endast
enstaka studier. För många varor med lågt kolhydratinnehåll kan man rent tekniskt inte ens testa
fram ett GI-värde (läs mer bilaga 2:3).
När GI tillämpas för recept saknas vanligen uppgifter/studier för mer än hälften av receptens
ingredienser (bilaga 2:4).
De studier som genomförts ger inte de entydiga svar som brukar redovisas i GI-tabeller. T.ex. GI
för ris 48. Resultaten varierar mellan testinstituten och testtillfällena. Framför allt varierar
resultaten kraftigt från testperson till testperson. Spridningsresultatet för just ris är från 27-87.
Med tanke på att de flesta varorna ligger mellan 0-100 kan man fundera på om värdet 48 är
speciellt tillförlitligt. Nu är ris inte en vara med ovanligt stor spridning utan det gäller för de flesta
undersökta varorna. Om spridningen är ringa för någon vara så beror det normalt på att att
endast en eller få tester gjorts med få testpersoner inblandade (Se International Table of
Glycemic Index and Glycemic Load 2002).
En ytterligare osäkerhet med GI-värdena är jämförelsen med druvsocker som bas. Även testerna
av druvsocker har stor spridning med GI från 85 till 114 och medeltalet alltså 100. Ungefär 50%
skilland mellan högsta och lägsta värdet. Detta faktum ökar osäkerheten i materialet väsentligt.
Multiplicerar vi den ena osäkerheten med den andra blir spridningen för ris GI 23-99.
Ur statistisk synpunkt är underlaget alldeles för dåligt för att fungera som beräkningsunderlag.
GB & GBR = underkänt
GI är ett värde för en bestämd mängd av en vara (bilaga 2:3). Eftersom människor inte har för
vana att alltid äta en bestämd mängd av varor så behöver man ett mått på GI för varierande
mängd, vilket benämns GB eller GL på engelska, i princip mängd gånger GI (bilaga 2:3). Tyvärr
finns det inga studier av GB, bara av GI. Man vet alltså inte om GI varierar vid olika mängder. I
brist på detta antar man ett linjärt samband, dvs 200 gram av en vara ger dubbelt GB jämfört
med 100g. Därefter brukar man göra antaganden om ”normalportioner” dvs hur mycket brukar
man äta av pumpa, potatis, kikärter osv. På så sätt får man fram tabeller för varors GB.
Dessa GB-listor över ”normalportioner” är tämligen ointressanta och oanvändbara. Det
intressanta är i stället att man kan räkna ut ett GB-värde för ingredienserna i ett recept där
kocken bestämt portionsstorlek. Ett sådant värde är intressant om den kan adderas till ett
totalvärde för receptet.
GBR är en förkortning för GI-värde för recept (bilaga 2:3). Bortsett från det dåliga underlaget är
det tänkbart att på något sätt summera värdena, dvs GB-värdena viktas med den mängd som
varan ingår med i receptet. Problmet är emellertid att man inte vet något huruvida GI förändras
när man blandar varor med varandra, dvs i ett recept. Är GI/GB oförändrat när varorna blandas?
Gi-metoden 3.0 sid 6
Det vet man inte för endast en handfull studier av recept har genomförts.
Statistiskt måste både GB och GBR underkännas eftersom inga studier finns som underlag.
GI, GB & GBR = 0 = underkänt
Låt oss anta att vi har ett väl dokumenterat underlag med stabila värden att utgå ifrån. GI blir
ändå oanvändbar som metod för att det finns varor med GI = 0, dvs kött, fisk, fågel, matolja,
alkohol m.fl. varor som inte innehåller kolhydrater. Om noll betyder noll så har konsumerad
mängd av dessa varor ingen viktpåverkan. Nu vet nog de flesta, möjligen undantaget GIentusiasterna, att det visst spelar viktroll om vi dricker sprit, äter fet lax i stället för mager vitfisk,
konsumerar 1 cl matolja eller 1 liter osv, men detta tas det ingen hänsyn till i GI-metoden. Som
bäst kan GI-metoden rent tekniskt fungera för veganer, men blandar man in fett- och
proteinprodukter i maten brakar systemt samman (bilaga 2:4).
GI är inte användbar som metod för att mäta viktpåverkan av olika recept.
Vi kan sluta här för beläggen för att GI inte är en ”metod” borde vid det här laget vara uppenbar.
Men nu är det många som predikar GI:s lov och som sätter gröna och gula prickar på sina recept
(röda sätter man aldrig för man vill inte erbjuda ”dåliga” GI-recept). Men hur gör dom?
Praktisk tillämpning = underkänt
De flesta GI-förespråkarna gör inga beräkningar utan litar på sin kunskap. Man tycker helt enkelt
till om recepten. Egentligen gör man det omvända, tar bort varor med högt GI som socker,
potatis, ris, pasta, bröd och lte till. Sedan är det ett bra GI-recept och det ligger väl en del i det.
Många har nog försökt sig på en beräkning men givit upp. En som trots allt ansträngt sig är
Lauritzson bl.a. i boken Våra bästa GI-recept (bilaga 2:5). Han beräkningssätt beskrivs utförligt i
bilaga 2:4. Han summerar varornas GB-värden för ”normalportioner”. Han gör då två fel och hans
värden säger absolut ingenting om det sannolika GI-värdet. För det första är det obegripligt
varför han väljer standardvärdena för normalportioner i stället för de faktiska varuvolymerna
som anges i receptet. Hans då uträknade värde speglar ju något helt annat än det som receptet
innehåller. För det andra är det fel att summera värdena. Exempel: Om t.ex. 90% av
ingredienserna har GB 0 och 10% har GB 50 så får Lauritzson GBR till 50. Gäller det omvända så
får han samma resultat. Mängden har i hans beräkning ingen betydelse. Minsta lilla korn av en
vara med högt GI ger receptet högt GI.
Det felaktiga synsättet åskådliggörs ganska bra av ett recept i Våra bästa GI-recept (3:81)
Carbonara med pumpatagliatelle. Receptet innehåller mest pumpa som har högt GI och GBR
enligt Dietkokboken är medelhögt. Själv säger Lauritzson så här i boken ”Pumpa har förvisso ett
högt GI men koncentrationen av kolhydrater är låg vilket ger lågt GB”. Ett ytterst märkligt
resonemang, vilket då skulle gälla även för t.ex. Coca Cola (läs mer i bilaga 2:4).
Ett annat recept ur boken är Italienska köttbullar (2:47). Av 20 ingående ingredienser i receptet
finns sakligt endast två med i bokens GI/GB-tabell. Köttfärs och rökt skinka kan man anta har
samma värde som kött lika med 1 enligt tabell. Vidare kan man anta att citronskal är detsamma
som citron och att krossade tomater har liknade värde som tomat (?). Salt och rapsolja 0 även
om de inte finns med i tabellen. Kvarstår ändå 10 varor utan GI-värde , mestadels grönsaker,
svarande för 35% av ingrediensvikten (45% om de krossade tomaterna medräknas). Hur har han
Gi-metoden 3.0 sid 7
beräknat dessa varor när han kommit fram till GBR 3,6? Decimalen antyder att han räknat noga. I
ett mailsvar säger Lauritzson att GB-uträkning ”för hela måltider är ingen exakt vetenskap” (8).
En annan märklighet är att man i GI-Viktkoll anger ett uträknad GI och GB-värde. Vad har GIvärder med saken att göra? GI anger värde för enskild vara. Har man räknat ut ett genomsnitt för
GI och vad säger i så fall detta värde? Eller anger man ett GI för att ge skenbar trovärdighet?
Det är dock ovanligt att någon försöker sig på uträning av GBR utan man har sin personliga
uppfattning när man sätter små gröna och gula prickar på recepten. Ett vanligt fel som man då
gör är att man sätter en grön prick på ett recept som egentligen borde vara gult eller rött. Detta
för att man anser att receptet är bätte än ett ”vanligt” t.ex. för att man bytt ut vetemjöl mot
dinkelmjöl som har något lägre GI-värde men fortfarande inte lågt (läs mer bilaga 3).
De GBR-värden i form av färgprickar och försök till uträkning måste underkännas, för att det är
känslomässigt satta värden, även om flertalet recept torde vara gröna i avsaknad av kolhydrater.
Problemet är att man tillräckligt ofta vilseleder konsumentet att recept är ”gröna” när det borde
vara gula eller röda.
Samband är inte alltid förklaringen
GI har fått oväntat stöd från WHO och EU, något som vi likt en helig mantra kommer att få höra.
De har påvisat ett samband mellan GI och viktnedgång. Men är det förklaringen?
EU-studien Diogenes sägs visa att ”mera protein och minskat GI gör det lättare att hålla vikten”
(citat från den seriösa tidningen Nordisk Nutrion som citerar en engelsk liknade källa). Det är
säkert ingen statistik slump. Så då det det väl bevisat, GI ger viktminskning! Eller?
Det lilla man kunnat läsa om undersökningen är att det inte handlade om viktminskningeffekt av
kost utan om viktökningseffekt efteråt. Testpersonerna gick ner med hjälp av pulvermat och fick
därefter äta hur mycket man ville av kost med olika sammansättning, varefter man mätte
viktuppgång. Totalt ingick 773 vuxna och 465 barn (alla utvalda deltog inte i uppföljningen) i åtta
länder som delades upp på 5 olika dieter. Alltså 19 vuxna och 12 barn i snitt per diet och land. För
deltagande barn ”lade man inget fokus på viktnedgång eller begränsning av viktökning” (?). De
fem dieterna var hög och låg andel protein i kosten , låg och hög GI-andel i kosten och ”en
normalkost enligt officiella rekommendationer i respektive länder” som kontrollgrupp. Kosterna
för vuxna skulle skilja sig åt med 15 GI-enheter (?), men skillnaden efter tre dagar ”blev dock
endast 5 GI-enheter”(!), för barnen 2,3 GI-enheter. Alla vuxenkosterna hade 25-30 E% fett och
fick ätas i fri mängd.
I vuxenstudien fick man efter 6 månader (!) en signifikant viktökning (1,7 kg, efter 11 kg nedgång)
endast (!) för gruppen med lägst proteininnehåll och den med högst GI (!?) jämfört med
kontrollgruppen (?). M.a.o.man kunde bara påvisa viss viktökning i gruppen som åt lite protein
och i gruppen som åt högt GI. Vad säger det? Jo att de som åt mat med högt GI (sockerrikt kost?)
gick upp i vikt. Men det intressanta är ju om det var någon skillnad mellan GI-grupperna, men det
vet man alltså inte. Det man har konstaterat är att de som äter mat med högt GI (sockerrik kost?)
ökar i vikt. Det kan ha berott på högt energiinnehåll, men det framgår inte.
Här ringer alla statistiska varningsklockor. Urval, bortfall, få deltagare, flera länder, vad innehöll
låg och hög GI-kost (socker, potatis?), energimängdsskillnader, hur mätte man GI-enheter, vet
man verkligen vad individerna åt under sexmånadersperioden i åtta länder, inget signifikant utfall
mellan GI-grupperna osv. Sedan vet vi att fettandelen var låg i kosten, men i verklighetetens GI-
Gi-metoden 3.0 sid 8
kost är den hög osv. Hur står det till med validitet och reliabilitet? (bilaga 1:5).
För att värdera detta behöver man ha tillgång till grundmaterialet, vilket jag ännu inte lyckat få.
Av erfarenhet vet jag bara att det är lätt att feltolka och att utredare ”måste” dra någon slutsats
av allt nedlagt arbete och att de gärna ser ett samband som förklaringen. Att det är en EU-studie
och flera länder som deltagit är ingen garanti för studiekvalitet. Tvärtom litar jag mer på en lokal
studie där fler individer ingår i gruppen så att man bättre kan hålla koll på variablerna.
Till glädje för GI-entusiasterna kan jag sia om att fler samband av detta slag kommer i framtiden.
Det är naturligt och sannolikt att hitta samband mellan GI och vikt t.ex. att sockerrik kost brukar
ge viktpåverkan. Men det behöver inte bero på GI utan kan bero på andra förklaringar vilket
denna rapport påvisar. Ett samband är inte detsamma som förklaringen.
Slutsats
Är GI-metoden en metod? Svaret är nej.
GI är ingen metod för bantning eller viktkontroll och kommer aldrig att bli det. Grundmateralet är
alldeles för otillräckligt och inte ens om det vore perfekt så fungerar GI-metoden inte som metod
pga att varor utan kolhydrater har värdet noll eller nära noll. Att metoden dessutom tillämpas på
ett godtyckligt och felaktigt sätt gör inte saken bättre.
4.
Stämmer idéologin i praktiken?
GI fungerar som bantningsmetod, det kan många vittna om som prövat metoden.
Men är GI-kosten förklaringen till viktnedgång eller finns det andra förklaringar?
Vad sägs om GI är en sak, men stämmer den praktiska tillämningen, dvs recepten med
idéologin?
Den hypotes som prövas här är:
GI fungerar som bantningsmetod tack vare att det i praktiken är en lågkalorimetod.
Det finns studier som testar GI, menveterligen inga studier av hur metoden tillämpas. För att
besvara frågan och testa hypotesen har 101 GI-recept (huvudrätter) analyserats i Detkokbokens
automatiska beräkningsystem för GI, kalorier och näringsvärden. Samtliga recept från boken GI i
praktiken (bilaga 2:5), samtliga från boken Våra bästa GI-recept (bilaga 2:5) och knappt 10% av
huvudrättsrecepten på hemsidan GI-Viktkoll (bilaga 2:6) ingår i denna studie. På sikt kommer fler
studier av GI-kokböker att tillföras utredningen.
Analysen presenteras ingående i bilaga 3. Recepten finns sammanställda i tabellbilaga 3T.
Alla recept kan beskådas med uträknade GI- och kalorivärden på www.dietkokboken.se
Klicka på länk GI – bluffens som fungerar? angiven på hemsidans förstasida.
Gi-metoden 3.0 sid 9
Låga och höga GBR (bilaga 3:2)
Vad man förväntar sig är att de recept som rekommenderas har lågt GBR-värde. Så är det också
vanligtvis vilket framgår nedan. 56% av recepten har GBR 0, 36% har GBR under GBR 5.
Receptfördelning låga och höga GBR-värden
GBR-fördelning
Lågt
0-
Medel
4-
Högt
8-
GI-recept Dietkokbok
92%
5%
3%
33%
32%
34%
GBR-beräkning se bilaga 2:3
GI-recept se tabellbilaga 3T:4
Dietkokboken (normalrecept) se bilaga 1:4
Förvånande är emellertid att det finns recept med medel eller högt GI. Det strider ju mot
filosofin. Tre recept har mycket högt GBR enligt Dietkokbokens beräkning, dvs knallröda (grönt
och gult enligt Lauritzson). Jambalaya, en risrätt med GBR 14 (Lauritzson=grön), Italiensk pasta 18
(Lauritzson=?), Tonfisk med bakad potatis 20 (Lauritzson=gul). Medelrecepten borde vara
gulmärkta men har märks som gröna av Lauritzson.
Felaktigt angivande av GBR är missledande för konsumenten.
Frågan är, görs fel märkning av okunnighet eller medvetet?
Portionsvikt (bilaga 3:3)
Ett recepts GBR-värde (förutsatt att GBR inte är 0) avgörs inte bara av ingrediensval utan också
av den portionsmängd som konsumeras. Är portionsvikterna relativt låga blir också GBR-värdena
och energimängderna relativt låga.
Receptfördening låga och höga portionsvikter
Portionsvikter gram GI-recept Dietkokbok
062%
43%
Lågt
400Medel
20%
30%
500Högt
18%
26%
GI-recept se tabellbilaga 3T:4
Dietkokboken (normalrecept) se bilaga 1:4
Genomsnittlig tillagad portionsvikt för GI-recepten är 381 gram och för Dietkokbokens recept
450 gram, vilket inte är tilltaget i överkant. En ”baklänges” skattning av ”tillåten” viktmängd
enligt SNR-norm anger 25% högre portionsmängd än Dietkokboken (osäker uppgift). GI-recepten
väger m.a.o. 15% mindre än genomsnittsreceptet i Dietkokboken och ännu mindre (minus 1/3del?) jämfört med Svenska Näringsrekommendationer.
Det torde vara uppenbart att äter man mindre portioner så är det gynnsamt för vikten.
Dvs en av grundbultarna i lågkalorimetoden.
Vän av ordning noterar dock att GI anger att man blir mättare av fett och protein varför man inte
behöver äta så mycket och de flesta recepten har också hög sådan andel. Då borde det finnas ett
samband mellan låg portionsvikt och hög andel protein+fett och vice versa. Men det gör det inte,
Gi-metoden 3.0 sid 10
sambandet är mycket lågt, snarare det omvända. T.ex. har Bulgur pytt den högsta andelen
kolhydrater (32%), men mycket låg portionsvikt 258 gram (bilaga 3T:4).
Stor spridning (bilaga 3:3)
Portionsvikterna varierar kraftigt från extremt låga 124 gram för Tigerräkor stekta i vitlökssmör
till ”överviktiga” Osso Bucco med 663 gram/portion. Recept tigerräkor innehåller 78 E% fett och
18 E% protein, men det är svårt att tro att någon blir mätt för den skull av 2 tigerräkor 1,5 tsk
rapsolja och 1 vitlöksklyfta.
Spridningen av portionsvikter är stor för i alla tre receptsamlingar. GI i praktiken från 124 till 528
gram, Våra bästa GI-recept från 203 till 647 gram och för GI-Viktkoll från 177 till 663 gram.
Receptvikter uppdelat på varugrupper visar för fisk och skaldjur från 215 till 599 gram och för
kött från 177 till 663 gram osv. (bilaga 3T:4).
Kontentan är att receptmakarna har dålig ”viktkoll” i sina recept. Detta är i sig inget ovanligt för
kockar i allmänhet. De är bra på att laga mat men usla på att skriva bra recept (författarens
erfarenhet). Emellertid bör en bantningssite ha kontroll på portionsvikter om man menar allvar
med sin verksamhet.
Ökat protein- och fettinnehåll (bilaga 3:3)
Man skulle kunna förvänta sig att GI-recept kompenserade viktbortfallet av potatis, pasta, ris etc
med ökad vikt av huvudingredienser som fisk och kött. Så är det inte i normalfallet.
Portionsmängderna (tillagad vikt) i genomsnitt av fisk och kött i recepten är ungefär som
normalportionerna i Dietkokboken, inte högre. Spridningen är förvånansvärt stor. Fisk- och
skaldjursmängderna varierar från 68 gram till 293 gram per portion (snitt 148 gram).
Fågelrecepten från 84 till 218 gram fågel (snitt 140 gram), köttrecepten innehåller från 94 gram
kött till 200 gram kött och köttfärsrecepten från 56 till 184 gram färs (3T:4). Rimligtvis borde
fisk- och köttportinerna vara höga i alla recept enligt filosofin.
De stora variatinerna av ingredeiensmängderna av fisk och kött förstärker än mer intrycket att
receptskaparna har föga känsla för ingrediensmängder passande GI-principerna och viktkoll.
Vikteliminering (bilaga 3:3)
Om GI-kosten ger vikteffekt så skall små portioner inte vara avgörande. För att kunna jämföra
GI-recepten med normalrecept har GI-recepten omräknats till Dietkokbokens norm 450 gram.
Portionsvikterna ökar vilket höjer både GBR och kalorimängd per portion. Eftersom GBRvärdena från början är mycket låga blir det vanligtvis inga dramatiska förändingar av GBRvärdena. Däremot ökar kalorimängderna påtagligt.
Gi-metoden 3.0 sid 11
Receptfördelning högt och lågt energiinnehåll i recepten
Energi Kcal/recept
Lågt
0-
Medel
500-
Högt
700-
Omräknat GI-recept Dietkokbok
22%
40%
39%
44%
29%
28%
35%
32%
33%
Genomsnitt Kcal
682
558
600
GI-recept se bilaga 3T:4. Dietkokboken se bilaga 1:4.
Eftersom de flesta GI-recepten har lägre portionsvikt än 450 gram ökar kalorimängden i snitt
med 22% vilket är 14% över genomsnittsreceptet i Dietkokboken. Antalet recept med lågt
kaloriinnehåll halveras till 22% av alla recept. 39% av recepten har högt eller mycket högt
kaloriinnehåll.
M.a.o. om portionsvikterna är jämförbara med normalrecept är kaloriinnehållet högre än i
normalrecepten och antalet med högt kaloriinnehåll är fler. Om kalorikonsumtionen är
avgörande för viktökning så innebär detta att man blir tjockare av GI-recept än av normalrecept.
Förutsatt att matenergins lagar gäller, så blir man inte smalare av GI-kosten, snarare tvärtom.
En allvarlig konsekvens (bilaga 3:3)
Det finns en fara för alla som tror på och tillämpar GI-metoden. Låt säga att man genomgått en
bantningskur och gått ner i vikt pga låga portionsvikter och lågintensiv kost. Efter kuren lever
man mer normalt, men enligt GI-principerna. Då äter man normalportioner men utesluter
potatis, ris, pasta och bröd. Fett och kaloriintaget blir högre än tidigare när man åt
standardrecept.
Man går då snabbt upp i vikt, dessutom snabbare än om man äter normal kost eller eller hållit
sig till kaloriprinciperna. Som troende på GI förstår man inte varför och så måste man banta
igen. Dessvärre väljer man sannolikt GI-metoden på nytt. Tyvärr äter man också ohälsosammare,
mer (animaliskt) fett och mindre mängd nyttiga kolhydrater och fibrer. Det behöver inte vara så,
men konsekvensen är sannolikt denna för de flesta tack vare de felaktiga budskap som ”GIprästerna” predikar.
Energiinnehåll, Kcal/100g (bilaga 3:4)
Här vill vi undersöka i vad mån GI-recepten innehåller lågenergiingredienser och om detta kan
vara en förklaring till att GI-metoden fungerar i praktiken. Ett bra sätt att mäta detta utan
påverkan av portionsvikten är att studera receptens energimängd per viktenhet (Kcal/100g).
Receptfördelning låg och hög enenergitäthet
Kcal per 100 gram
Lågt
0-
Medel
130-
Högt
170-
S:a GI
Dietkokbok
42%
30%
29%
33%
33%
33%
GI-recept se bilaga 3T:4. Dietkokboken se bilaga 1:4.
Gi-metoden 3.0 sid 12
GI-recepten har fler recept med lågt kaloriinnehåll jämfört med Dietkokbokens normalrecept.
Detta kan förefalla märkligt eftersom GI-recepten är fettrika. Men också proteinrika och de
kolhydrater som används är primärt grönsaker med mycket lågt kaloriinnehåll, vilket motverkar
fettets höga energiinnehåll.
Att GI-recept kan ge viktreduktion kan för hälften av recepten förklaras med låg energitäthet.
M.a.o. i överensstämmelse med lågkalorimetoden.
Näringsinnehåll (bilaga 3:4)
GI:s uttalade näringsrekommendationer ligger generellt ganska nära etablissemangets åsikter.
GI-i teorins rekommendation för fettandel är densamma som SNR. Proteinandel är något högre
och andel kolhydrater lägre. En ganska bra teori m.a.o. för viktkoll. Dessvärre följs detta inte upp
i verkligheten, dvs i de recept man rekommenderar.
Receptfördelning näringsinnehåll
Energiintag E%
S:a GI
GI i teorin
SNR
Fett
GI Viktkoll Våra bästa I praktiken
56%
65%
54%
59%
30%
30%
Protein
28%
26%
33%
28%
25%
15%
Kolhydrater
15%
9%
13%
13%
45%
55%
GI-Viktkoll = knappt 10% av hemsidans huvudrätter (bilaga 3T:3).
Våra bästa = alla huvudrätter i boken Våra bästa GI-recept ((bilaga 3T:2).
I praktiken = alla huvudrätter i boken GI i praktiken (bilaga 3T:1)
GI i teorin = rekommendation framförd i boken GI i praktiken (bilaga 2:5)
I boken propagerar Lauritzon även för att undvika animaliskt fett. I viss mån lever han upp till
detta i boken GI i praktiken där rapsolja är det fett som främst används. Smör, grädde, crème
fraiche och ost har begränsad användning, summa 6% viktandel. I GI-Viktkoll tummar man på
regeln ganska mycket och summa animaliska fett svarar för 9% viktandel. I boken Våra bästa GIrecept har man helt glömt bort rekommendationen och bytt ut de hälsosammare fetterna till
animaliskt, som svarar för 14% viktandel vilket är högt jämfört med normalrecept.
GI i teorin övernenstämmer dåligt med GI i praktiken. De recept man rekommendarar är mycket
fettrikare och andelen kolhydrater inklusive fibrer är mycket låg. Att säga en sak och sedan inte
följa detta i praktisk tillämpning är bedräglit, konsumenterna luras att tro att GI-recepten är
nyttiga.
Slutsats
Samtliga recept har antingen låg portionsvikt och/eller lågt energiinnehåll. Detta är just det
utmärkande för lågkalorimetoden och alltså inte unikt för GI-kosten.
Mot detta kan man invända att man blir mätt av fett vilket skulle innebära att man kan äta
mindre portioner (bilaga 4:7). Det finns inget som antyder att man beaktat detta i recepten, dvs
man kan inte finna något samband mellan portionsvikt och mängden fett i receptsamlingarna.
Slutsatsen är att GI-kostens unikitt, dvs dess höga fettandel, inte förklarar den viktnedgång som
människor uppnår vid GI-bantningen, utan att det beror på lågt kaloriientag. Tillämpad GI är en
lågkalorimetod.
Gi-metoden 3.0 sid 13
Det beklagliga är att människor förleds att tro på GI-metoden, vilket sannolikt leder till en
snabbare viktuppgång efter en bantningsperiod och sannolikt ökad vikt mot tidigare. Detta
jämfört med om man i stället övergått till normalkost eller följt lågkaloriprinciperna. Dessutom
har man då också övergått till att äta en ohälsosammare kost.
Finns trovärdig GI-förklaring?
Det vi äter påverkar vår hälsa, vårt välbefinnande och vår vikt (bilaga 5:1).
Viktkontroll handlar om tre saker, huvudet, magen och fötterna.
•
Vår hjärna styr det vi äter. Hjärnan måste uppfostras att bli stimulerad av rätt saker, få rätt
belöningssignaler av rätt kost. Vill man viktändra fordras också mental styrka att ändra sina
kostvanor.
•
Magen behöver fyllas och kroppen behöver energi. Det vi önskar är att fylla magen med god
mat utan överflöd av kalorier och att vi blir mätta och glada av den.
•
Fötterna behöver röra på sig för att mage och kropp skall fungera väl. Riklig motion bränner
kalorier och är ett bra komplement för viktkoll.
Men hur påverkar kosten vår vikt? Är GI-kosten ett bättre alternativ för viktkoll?
Matenergins 3 huvudsater
Vi äter för att det är gott och för att fylla vår hungrande mage.
Vår kropp behöver energi för att hålla oss varma, för att vi tänker och för att vi rör på oss.
•
Energi kan varken skapas eller förstöras, bara omvandlas (bilaga 5:2).
Energin kan inte bara förvinna, den kan omvandlas till värme, rörelse eller flyttas.
•
Energibalans = energiintag - energiförbrukning (bilaga 5:3).
Överskott ger viktökning, underskott viktminskning och i balans behåller vi vår vikt.
•
Kroppen är stabil och tar det den behöver för att hålla igång maskineriet.
Är införseln för låg knaprar kroppen på reservlagret. När det är slut dör vi av svält.
Är tillförseln tillfälligt låg blir vi trötta yra i bollen, får låg puls och kan svimma.
Är tillflödet för stort skickas överfödet till lagret i avvaktan på framtida behov.
Kanske självklarheter, men inte i GI och kolhydratvärlden. Där har man andra förklaringar.
Där finns ämnesomsättning och kemiska processer som förklaringsmodeller, inte kalorier.
Varje energiförbrukning måste kunna förklaras med vart den tar vägen. Om något fettlagras utan
tillgången på överflödsenergi, så innebär detta att energin tas från maskineriet vilket då måste
förklaras. Sjunker kroppstemperaturen? Minskar vår fysiska aktivitet? Svimmar vi?
Gi-metoden 3.0 sid 14
Att det händer märkliga saker i vår kropp kan vi nog misstänka. En massa kemiska processer.
Kroppstemperaturen ökar av mat, vi blir uppiggade av sött om vi har energibrist, det försvinner
fett med urinen, det går åt mer energi att bränna fett, vi blir mätta av fett osv.
Nästan allt vad GI-anhängarna påstår är fysikaliskt rätt, men har det någon ”viktig” betydelse?
Förklaringsmodell à la GI
GI-förklaringar handlar oftast om att kosten påverkar ämnesomsättningen på allehanda sätt
vilket ger viktpåverkan. De flesta påståendena är i sak korrekta fysiologiskt. Fett förbränns
långsammare än kolhydrater, fettförbränning höjer kroppstemperaturen, fett kan förvinna ut
med urinen, man blir inte tjock av fett, insulin öppnar portarna till fettcellerna vid fettlagring osv.
men förklaringarna att det gör oss smalare eller fetare är felaktiga eller så är effekterna högst
marginella. Egentligen är det märkligt att man så mycket diskuterar fett eftersom GI egentligen
handlar om kolhydrater. Å andra sidan är GI-kosten väldigt fettrik, 59 E% (bilaga 3:4), så det kan
väl vara befogat.
Eftersom man måste påvisa att GI-metoden inte är en kalorimetod måste man också hitta andra
förklaringar än att energiöverskott ger övervikt. Man undviker matenergins första och andra
huvudsats medvetet eller omedvetet. Låt granska en del av vad som sägs i boken GI i praktiken.
GI-metoden är en hälsometod (bilaga 4:1 & 4:2)
Man vill gärna ge intryck av att GI är hälsosamt ”ett sätt att tänka för att äta nyttigt”, behålla sin
vikt och inte drabbas av välfärdssjukdomar. Enligt ”den nya tallriksmodellen” (2:87) bör kosten
innehålla 30 E% fett, vilket f.ö. är samma rekommendation som SNR, och man bör äta nyttigt fett
(2:10 & 2:19). De 15 vardagstipen för effektiv vikthållning (2:155) skulle man nästa kunna tro vara
uttalande av Livmedelverket, dvs rubrikerna inte innehållet (bilaga 2:5).
Denna rapport påvisar (bilaga 3) att tillämpad teori dvs GI-recepten snarare har den motsatta
effekten. GI-recepten är fettrika (59 E%) och rekommendationen att man skall äta nyttigt fett
stämmer i viss utsträkning för recepten i boken GI i praktiken, men inte alls i boken Våra bästa
bästa GI-recept som innehåller hög grad av animaliskt fett. Sannolikheten är stor att om man
fortsätter efter en bantningsmetod att leva efter GI-metoden, så återtar man sin ursprungliga
vikt snabbare och viktökar mer än om man följt lågkaloriprinciperna (bilaga 3:3).
Att påstå att GI-metoden inte är en bantningsmetod utan en hälsometod är inte bara felaktigt
utan saknar trovärdighet. Det mesta i boken hadlar om bantning och exempelvis är kärnan i GIViktkolls verksamhet bantning. Genom att ta in hälsobegreppen försöker man ge trovärdighet åt
metoden. Man blandar friskt accepterade påståenden med de tvivelaktiga, vilket villar bort
kärnfrågorna.
Fett är inte fettbildande (bilaga 4:3)
Lauritszon: En kalori är inte en kalori; samtidigt som fettkonsumtionen minskar har vi blivit allt
tjockare; man blir lika fet av fett som man blir grön av grönt etc är felaktiga påståenden eller
saknar belägg.
Jo, en kalori är alltid en kalori om man inte kommit på någon ny naturlag; fettkonsumtionen har
inte gått ner om man får tro Jordbruksverkets statistik; man blir inte fet av fett utan av energi;
Gi-metoden 3.0 sid 15
snabba kolhydrater t.ex. allt sött har bidragit till viktökning inte för att det är sött utan för att vi
konsumerar mer energi osv. Alla lösa påståenden är ett sätt att kringgå matenergins första och
andra huvudsats (bilaga 5:1-2), dvs att övervikt kan bara uppstå om kroppen får i sig mer energi
än vad den behöver.
Fett är inte fettbildande, men det är lättare att bli fet av fett än av protein och kolhydrater för att
fett är dubbelt så kaloririkt per gram/kilo. Socker är också energiintensivt. Både fett och socker
har bidragit till ökande överkonsumtion av energi och därmed viktökning i kombination med
minskat motionsutövande.
Lågkalorimetoden fungerar inte (bilaga 3:4)
Lauritszon: Nio av tio som bantat med lågkalorimetoder misslyckas; lågkalorimetoder ger inte
tillräcklingt med näring; att svälta sig till rätt vikt fungerar inte.
Klena argument för att misstänkliggöra kalorimetoden. Det är korrekt att 9 av 10 misslyckas med
bantning, men gäller inte specifikt lågkalorimetoden utan alla bantningsmetoder. I vad mån GImetoden har bättre rating av success-stories framgår inte. Enligt denna rapport är sannolikheten
större att man misslyckas med GI-bantningen (bilaga 3:3).
Att lågkalorimetoden inte ger tillräckligt med näring är sant om man menar att energitillskottet
är negativt, dvs mindre tillförd energi än förbrukningen. Det är ju poängen, för då tär kroppen på
fettlagret. Menar man, vilket meningen antyder, att man inte får i sig tillräckligt variationsrik mat,
vitaminer etc så är påståendet felaktigt. Att äta mindre mängd innebär inte mindre näringsriktig
mat. Kanske menar man att man inte får i sig tillräckligt av det ”nyttiga” fettet, men essentiellt
(livsnödvändigt) behöver kroppen mycket lite fett och särskilt inte animaliskt fett. Tvärtemot vad
man säger är GI-kosten ensidigt fet kost med risk för att inte ge tillräckligt av olika näringsämnen.
Att ”svälta sig” till rätt vikt är faktiskt det enda fungerande sättet att gå ner i vikt och också
förklaringen till att GI faktiskt fungerar som bantningsmetod. GI-recepten har antingen låg
portionsvikt och/eller lågt energiinnehåll. Att man skulle blir mättare på GI-recepten är heller
inte troligt enligt denna studie (bilaga 3).
Påståendena att fett inte är fettbildande är felaktiga och tendensiösa.
Det är kolhydraterna som är nyckeln (bilaga 4:5).
Lauritszon: Vi blir tjocka av för mycket insulin; med lite kolhydrater går vi snabbt ner i vikt;
viktnedgång trots att man äter mer; eskimåer äter oerhört lite kolhydrater och får inte
hjärtinfarkt.
Insulinchocker är en kär förklaringsfaktor för GI- och andra lågkolhydratförespråkare vilket i
grunden baseras på ett missförstånd, mytbildning. Insulinet ökar och minskar i takt med
blodsockernivåerna som inte stiger och faller chockartat. Om vi så äter bara sega råttor till lunch
så ökar inte blodsockervärden nämnvärt för friska människor och förvånasvärt lite ens för
diabetiker (10). Att sedan insulinet ”öppnar portarna” till fettcellerna är korrekt, vilket är dess
uppgift när kroppen har överskott av energi.
Ringa tillgång specifikt av kolhydrater ger inte viktminskning, inte heller tillgången på fett eller
protein. Det finns ingen verkmästare i magen som prioriterar vissa näringsämnen. Ner i vikt går vi
Gi-metoden 3.0 sid 16
bara om energiunderskott gäller en längre tid. Att snabba kolhydrater fortare går ut i blodet
påverkar inte vår viktutveckling. Hastigheten som energin kommer ut i kroppen ger inte
viktpåverkan. Viktnedgång trots att man äter mer fett kan endast bero på ett totalt lägre
energiintag även om fettmängden gått upp (jämför bilaga 3).
Om nu eskimåer är bevis på att kolhydrater är av ondo, hur förklarar man att befolkningen på
Okinawa är världens friskaste och äldsta befolkning trots att de äter ”oerhört” mycket
kolhydrater, begränsat med protein och mycket lite fett?
Ät fett och gå ner i vikt (bilaga 4:6).
Lauritszon: I omvandlingsprocessen går en hel del av energin åt; energi förbrukas när fett
ämnesomsätts; med insulinet i schack förbränns främst fett; kolhydrater kan ombildas till fett
men förbräns långsammare; nyttigt fett ger maximal förbränning; fett och proteiner stimulerar
hormoner som ökar fettförbränningen; överskottsenrgin försvinner ut med urinen osv.
I den mån det ens finns en fysiologiska sanningar i påståendena kan alla enkelt avfärdas med att
de saknar betydelse för vår viktkurva. Visst värmen stiger i kroppen när fett förbränns men den
kan inte mätas med vanlig termometer och effekten är microskopisk, har ingen påverkan på vikt.
Att fett kan spåras i urinen är sant men det ger inga fettavlagringar i pottan.
Med risk för att bli tjatig, övervikt skapas av överskottsenergi inte av att några kemiska processer
i kroppen som gör att ”en hel del energi går åt”. Vår motor går inte varm och börjar koka,
kroppstemperaturen är nästintill densamma.
Fett och protein gör oss mätta (bilaga 4:7).
Lauritszon: Fett och protein gör oss mätta; vi tror att vi ätit så mycket …kaloriintaget är lika lågt
som i en lågkaloridiet.
Äntligen ett relevant påstående, åtminstone delvis. Slutsatsen är felaktig. Vi blir inte mättare i
samband med måltiden utan mellan måltiderna. Vid måltiden kan man likaväl bli mätt av såväl
dryck som sallad eller fett, det handlar bara om hur mycket magen fylls. Däremot försvinner
dryck och snabba kolhydrater fortare ut i kroppen och vi blir snabbt hungriga igen. Fett och
protein stannar längre i magen och ger oss mer långtidsmättnad mellan måltiderna. Detta gäller
även de långsamma, fiberrika kolhydraterna till skillnad från de snabba med högt GI t.ex. socker.
Mättnad mellan måltider är viktigt för att inte överkonsumera. Blir vi snabbt hungriga petar vi i
oss extra energi och är den då energiintensiv som sötsaker är det lätt att överkonsumera.
Problemet med fett är att den är dubbelt så energirik som protein och fyrdubbelt så mycket som
kostfibrer. Det är därför lättare att dra på sig extra kilon av fet mat. Protein är därför bättre och
bäst effekt har kostfibrer.
Slutsats
GI har ingen förklaringsmodell för att GI-kosten har unika egenskaper som ger viktminskning.
Nästan allt som sägs är korrekt men fel. Fysiologiska riktigt, men saknar betydelse för vikt och
Gi-metoden 3.0 sid 17
övervikt. Frågan om energibalans, hur energin förbrukas, har man ingen riktig förklaring på.
5.
Författarens personliga slutkommentar
Det är min uppfattning att GI inte är en användbar metod för bantning och viktkoll.
Det är min uppfattning att GI fungerar vid bantning, men pga att det är en lågkalorimetod.
Det är min uppfattning att förespråkarna för GI är av tre slag:
•
•
•
Fundamentalister för vilka inga vetenskapliga eller sakliga argument gäller.
Bondfångarna som ser ett enkelt sätt att tjäna pengar på människors okunnighet.
De seriösa men som inte har den statistiska kunskapen att skilja på orsak och verkan.
Författarens hyckleri
Undertecknad har utvecklat Dietkokbokens beräkningssystem för GI. Det är väl högsta graden av
hyckleri eller krass snöd vinnig att ha detta när man själv underkänner GI som metod?
Kanske det, men min motivering är följande.
•
GBR kan tjäna som hjälpmedel åt diabetiker, inte heller de äter bara viss mängd av en
vara utan snarare recept.
•
Alltför många har missletts att tro på GI som metod och många kommer fortsätta med
det. Blir de medlemmar hos Dietkokboken får de GI och GBR, men även kalorimetoden
sig påtvingad på köpet. Jag tror mer på att människor övertygar sig själva än t.ex. att läsa
denna rapport. Tror man på GI så är Dietkokboken det bästa instrumentet. Använder
man Dietkokboken kommer man ifrågasätta GI och till slut övergå till lågkalorimetoden.
Eller snarare till Dietmetoden som Dietkokboken håller på att utveckla.
En modern variant som syftar till att bli mätt på rätt sätt och att få rätt vikt på sikt.
På rätt sätt är god och hälsosam mat utan onödiga kalorier.
Det tar tid att ändra sina kostvanor, snabbantning är inte modellen.
Förändringen skall ske lugnt och långsamt utan psykologisk stress.
Krister Hanner den 17 januari 2011